Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten



Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara badbyxorna på sig. Han befinner sig hos några bekanta som har ett poolparty när han får idén att simma hem genom grannarnas simbassänger till sitt eget hus. Under dagen träffar han gamla och nya bekanta och simbassängerna blir den röda tråden som binder ihop alla dessa möten som utgör handlingen i filmen.




En sommardag 1952 bad Henri Matisse sin assistent Lydia Delectorskaya att ta med honom till en simbassäng för att studera människor som simmade och dök. Efter besöket beslöt sig Matisse för att skapa sin egen pool och satte upp vita papper i ögonhöjd längs väggarna till hans matsal vid Hôtel Régina i Nice. Här skapade sedan Matisse ett platsspecifikt pappersklippverk där han klippte ut blå figurer av kroppar som simmade och dök i vattnet tillsammans med olika havsdjur. Det hela blev ett dynamiskt verk som löpte runt hela rummet och fick betraktaren att känna att han befann sig i ett poolområde. MOMA köpte verket 1975 och det betraktas idag som ett av hans viktigaste pappersklippverk.
 Alfredo Barsuglia, ”Social Pool ” (2014), Courtesy the Artist

Alfredo Barsuglia, ”Social Pool ” (2014), Courtesy the Artist

Annons:

Kanske simmade Lancaster under dagen i några simbassänger från 1950-talet som till formen påminner om den pool som konstnärerna Elmgreen & Dragset 2016 installerade på högkant vid Rockefeller Center i New York. Konstnärerna kallar sitt verk för Van Gogh’s Ear(2016) för att poolen på högkant påminner om ett öra och en anspelning på konstnären Vincent van Gogh som enligt legenden skar av en del av sitt öra. Under sin karriär har Elmgreen & Dragset återvänt till poolen i sin konst. En av deras första skulpturer bestod till exempel av en trampolin som idag finns som ett permanent verk i Louisiana Museums samlingar där den är installerade utanför ett fönster i museet.

På Venedigbiennalen 2009 gjorde Elmgreen & Dragset verket Death of a Collectordär de lät en kostymklädd vaxdocka ligga och flyta med huvudet nedåt i en liten pool. Innan samlaren, får man anta, tagit sitt liv och dränkt sig i poolen har han ställt sina skor och sockor på poolkanten. Konstnärerna verkar inte ha så höga tankar om konstsamlare om jag tolkar verket rätt. Till Yokohama Triennalen i Japan 2008 skapade duon verket Catch Me Should I Falldär en ung rädd pojke i badbyxor står högt uppe på en trampolin ovanför en liten rund pool. Poolens storlek och djup gör att ett hopp från den höga trampolinen mer påminner om ett cirkusnummer i en tecknad film än något man skulle göra i verkligheten. Det kan också tolkas som en symbol för det ganska skrämmande hoppet eller steget in i vuxenvärlden där man hoppas att någon annan fångar upp en om man skulle falla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om du har flugit över Los Angeles eller sett filmer där man gör en överflygning av staden har du säkert noterat att det finns gott om simbassänger i staden. När den brittiska konstnären David Hockney flög över staden i början på 1960-talet så fascinerades han också av det vackra vädret och alla simbassängerna han såg från flygplansfönstret. Simbassängerna kom att bli en viktig motivkrets i hans konstnärskap. I verk som A Bigger Splash(1967) och Peter Getting Out of Nick's Pool(1966) är de privata poolerna som står i centrum. Poolmotivet följer med in på sjuttiotalet med verk som Portrait of an Artist (Pool with two figures), (1972). Intresset för pooler har också lett till att Hockney dekorerade riktiga pooler. 1988 målade han hela bassängbotten på Hollywoods Roosevelt Hotel med blå halvcirklar. Tydligen fanns det en lokal lag om att det var förbjudet att dekorera botten på en bassäng men innan kommunen började måla över konstverket blev man upplyst av en konstsamlare att Hockneys dekoration förmodligen var värt en miljon dollar och kommunen tog då sitt förnuft tillfånga och ändrar på den lokala stadgan.

En sommardag 1952 bad Henri Matisse sin assistent Lydia Delectorskaya att ta med honom till en simbassäng för att studera människor som simmade och dök. Efter besöket beslöt sig Matisse för att skapa sin egen pool och satte upp vita papper i ögonhöjd längs väggarna till hans matsal vid Hôtel Régina i Nice. Här skapade sedan Matisse ett platsspecifikt pappersklippverk där han klippte ut blå figurer av kroppar som simmade och dök i vattnet tillsammans med olika havsdjur. Det hela blev ett dynamiskt verk som löpte runt hela rummet och fick betraktaren att känna att han befann sig i ett poolområde. MOMA köpte verket 1975 och det betraktas idag som ett av hans viktigaste pappersklippverk.

Att se människor som obehindrat går omkring på botten av en pool utan att drunkna är en optisk illusion som Leandro Erlich lyckats skapa i sin installation Swimming Pool(1999). Här kan besökaren genom en dörr komma in till poolens botten som är torr, men ovanför dem finns ett glastak täckt med vatten. Besökare som befinner sig på poolkanten ser vattenytan och hur människor rör sig på botten som om de levde under vattnet. Erlich har även gjort andra märkliga konstverk där han som en illusionist utnyttjar speglar för att få det att se ut som om besökarna hänger på fönsterkarmen eller våghalsigt klättrar på höga hus.

Annars är det i öknen man brukar bli lurade av optiska illusioner i form av hägringar. Den som vandrar omkring i Mojave öknen kanske snubblar över en simbassäng långt från vägar och bebyggelse. Det är nu ingen illusion utan konstverket Social Poolav Alfredo Barsuglia. Poolen är ganska liten 3x1,5 meter och du behöver en nyckel för att öppna den som du kan hämta på MAK Center i Los Angeles. Anledningen till att poolen är låst med ett lock är förmodligen att den är obevakad och man inte vill att varken skräp eller djur ska ramla ner i den och drunkna. Poolens reningsverk drivs av solceller och hela konstverket är gjort i en minimalistisk stil. Det ligger också lång från konstscenens pulserande centrum så det krävs en del ansträngning att hitta dit. Den som ändå lyckas ta sig dit kan uppleva något exklusivt. Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara att ligga i poolen på kvällen omgärdad av mörkret och titta upp på stjärnorna. En konstupplevelse man inte lär glömma i första taget.

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.