Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst



I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en koppling till terrorism, eftersom Lars Vilks har ett pris på sitt huvud för sina karikatyrer av Muhammed som en rondellhund.  Ett alternativ, som inte nämndes i medierna, var att det var en ren krigshandling. Nimis ligger nämligen i landet Ladonien som grundades 1996 av Lars Vilks.




KREV är ett land som ständigt expanderar sina landområden genom samarbeten och genom att det politiska läget i världen förändras. Förra året gjorde man ett samarbete med det schweiziska dada-institutet Cabaret Voltaire och i samband med det annekterade man Schweiz gränser. Vid delningen av Sudan 2012 i Sudan och Sydsudan uppstod en ny gräns som då inkluderades i KREVs domäner. På samma sätt införlivades gränsen mellan Krim och Ukraina 2014 efter Rysslands annektering av Krimhalvön.
Kungariket Elgaland-Vargaland (KREV) nationalrätt.<br />
Kungariket Elgaland-Vargaland (KREV) nationalrätt.

Kungariket Elgaland-Vargaland (KREV) nationalrätt.
Kungariket Elgaland-Vargaland (KREV) nationalrätt.

Annons:

En räd in på ett främmande territorium där ett av landets mest betydelsefulla och symboliska konstverk sätts i brand skulle kunna ses som en krigsförklaring.

Ladonien tillhör den grupp av mikronationer som skapats av konstnärer. Begreppet mikronation har funnits sedan 1800-talet. Det uppkom under den period i historien då nationalstaten hade sin storhetstid. En mikronation kunde till exempel vara en liten söderhavsö, där någon excentrisk miljonär utropade sitt eget land eller kungarike. Sedan 1970-talet används det som ett samlingsnamn för alla de fiktiva länder, ofta med utopiska inslag, som skapats runt om i världen. Mikronationen består i många fall av ett litet landområde. Ladonien är bara en kvadratkilometer stort, men en mikronation kan också bestå av en övergiven oljeplattform, ett fartyg eller en virtuell värld. Ladonien och de flesta andra mikronationerna, har precis som vanliga länder en flagga, valuta, nationalsånger, ambassader i andra länder, en regering, ministrar och lagar. Det som skiljer en mikronation från en riktig nation är att den inte är erkänd av något annan stat eller organisation. Även om Ladonien säkert skulle vilja, så får man till exempel inte vara med i FN.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var 1996 som Ladonien utropade sig självständigt från Sverige och 2003 förklarade man krig mot Sverige och San Marino. Men tanken på landets brokiga historia med krigsförklaringar och konfrontationer med diverse myndigheter som till exempel Kronofogden som 2001 gjorde en räd in landet och stal stenstatyn Omfalos, kan man inte utesluta att attacken mot skulpturen Nimis utfördes av en främmande makt och bör betraktas som en krigshandling.

Kungariket Elgaland-Vargaland (KREV) är en annan konstnärlig mikronation. KREV grundades 1992 av de svenska konstnärerna Leif Ellgren and Carl Michael von Hausswolff.  Nationen gör anspråk på landområden som ingen kan sägas äga, det vill säga landområden mellan gränser som “no mans land” och internationella vatten. Även psykiska och digitala gränsområden ingår i Elgaland-Vargalands domäner. Nationen firar i år 25-årsjubileum med att ställa ut på Charlottenborgs konsthall och passade samtidigt på att öppna en ambassad i Köpenhamn där man har möjlighet att ansöka om medborgarskap. I utställningen kunde besökarna ta del av viktiga dokument, olika nationella föremål som frimärken, passtämplar, flaggor och landets nationalrätt, som är en pastarätt med solrosolja, krossad vitlök, tomatketchup och basilika, förpackade i en konservburk.

KREV är ett land som ständigt expanderar sina landområden genom samarbeten och genom att det politiska läget i världen förändras. Förra året gjorde man ett samarbete med det schweiziska dada-institutet Cabaret Voltaire och i samband med det annekterade man Schweiz gränser. Vid delningen av Sudan 2012 i Sudan och Sydsudan uppstod en ny gräns som då inkluderades i KREVs domäner. På samma sätt införlivades gränsen mellan Krim och Ukraina 2014 efter Rysslands annektering av Krimhalvön.

Den australiska konstnären Liz Stirling grundade Lizbekistan.com samma år som Lars Vilks grundade Ladonien, det vill säga 1996. Man kan konstatera att 1990-talet var de konstnärliga mikronationernas storhetstid. Anledningen var att internet börjat slå igenom och det fanns plötsligt en oändlig outforskad virtuell rymd där man kunde skapa nya världar. Lizbekistan är till skillnad från Ladonien och KREV en renodlad e-nation som bara fanns på nätet. Medborgarna hade dubbla medborgarskap och det var varje medborgares plikt att se till att passkontrollanterna vid olika gränser stämplade både deras riktiga pass och deras pass från Lizbekistan. Något som amerikanska och kanadensiska tjänstemän gjorde med humor medan de franska var mer svårflörtade. Lizbekistan fick en kortvarig storhetstid, redan 1999 släckte Stirling ner landet och de tusentals medborgarna blev tvungna att se sig som e-flyktingar och försöka hitta nya nationer för sina digitala identiteter.

I början av 1990-talet började även riktiga länder att falla sönder och upplösas i Europa. Olika delar av Jugoslavien började utropa självständighet vilket sedan ledde till Kosovokriget. Medborgarskapet i Jugoslavien upphörde och ersattes med flera nya nationaliteter. Därför grundades 1999 Cyber Yugoslavia för att samla ihop alla dessa statslösa före detta jugoslaver, men också alla andra som vill ansöka om medborgarskap i den nya nationen. Landet finns bara virtuellt men ambitionen är när man har utfärdat 5 miljoner medborgarskap så ska man ansöka hos FN om att bli medlemmar och sedan hitta ett landområde på runt 20 kvadratmeter där man ska placera servern med landets domännamn www.juga.com.

Konstnärliga mikronationer förekommer redan på 1960-talet. Den italienska konstnären och arkitekten Giorgio Rosa byggde 1967 en plattform i havet utanför Rimini vid den italienska kusten. Till början var det tänkt att det skulle bli en turistattraktion och en nattklubb, men sedan ändrade sig Rosa och utropade nationen Insulo de la Rozoj(“Rosön) vars emblem består av tre röda rosor. Esperanto blev landets officiella språk men när Rosa planerade att börja trycka upp egna frimärken och en egen valuta reagerade de italienska myndigheterna. Man vill inte ha en fristat och ett skatteparadis runt knuten, så man skickade militärpolisen för att arrestera Rosa och den italienska marinen sprängde plattformen i luften. Rosöns president fick gå i exil, men drömmen om nationen lever fortfarande, bland annat som en Facebook-grupp.

Konflikter med myndigheter är inte helt ovanligt när det gäller kombinationen mikronationer och konstnärer. Den österrikiska konstnären Edwin Lipburger byggde 1971 ett hus som såg ut som en stor fotboll. Myndigheterna var inte lika förtjusta i Lipburgers kreativa byggnadskonst och ville inte ge honom bygglov utan inledde istället en rättsprocess mot konstnären. Lipburger utropade då 1976 republiken Kugelmugel som var en mikronation som bestod av hans hus och tomten på Landesstraße 4091 i Katzlesdorf. Konflikten mellan de två nationerna eskalerade därefter och slutade med att konstnären 1979 blev arresterad och fick 10 veckors fängelse.  Lipburger avled 2015, men långt innan dess hade konflikten löst sig och huset flyttats till Wien där det blev en turistattraktion. Idag har Kugelmugel runt 650 invånare och republiken administreras av staden Wien. Även Lars Vilks har under flera år kämpat mot myndigheterna som anser att han skulpturer saknar bygglov och precis som Kugelmugel har även Ladonien blivit ett populärt turistmål som till slut har omfamnats av kommunens turistnäring.

 

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.