Distributionssvårigheter har gjort att den officiella premiären av Green Inferno är uppskjuten.

Kannibalmyten som kolonial skrämselsaga

Hollywood återanvänder succérecept som aldrig förr. Med anledning av Eli Roths nya, ännu inte släppta kannibalfilm "Green Inferno", är det på sin plats att bena ut hur kannibaler brukar representeras ...

Av: Anders Nilsson | 02 mars, 2015
Essäer om film

"Allt känns som ett rymdäventyr, på gott och ont..."

Torbjörn "Ebbot" Lundberg är fast förankrad i Göteborgs stoltheter The Soundtrack Of Our Lives och känner sig tillfreds med det. Med ett förflutet i vildsinta rock'n'rollbandet Union Carbide Productions (1987-1994) ...

Av: Carl Abrahamsson | 08 februari, 2011
Musikens porträtt

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | 29 januari, 2016
Essäer om film

 Labi-Hauz, Bukharas träffpunkt, nu som för ett tusental år tillbaka.

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 1 av 3)

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 22 februari, 2017
Resereportage

Greta Sandberg

Minnen. Kvinnor och konst.



Det blir ett kort återvändande, till en mycket liten by, som jag besökte för fjorton år sedan, jag vill minnas att det bodde 36 människor där då, nu är de några flera, barn har kommit till.




Besök Ystads konstmuseum under vintern, det finns så mycket att se och uppleva och tänka över!
Inger Kihlman

Inger Kihlman

Annons:

Granen ska resas på torget, glögg och pepparkakor ska serveras, det delas ut små oskrivna kort, på dessa ska de som vill skriva några ord om det nya året och om årets tema, som är äpplen. De färdiga lapparna ska hängas fast i granen med gammeldags klädnypor i trä. Som det alltid har gjorts. I denna lilla by är det fråga om endast synligheter, liksom om en mängd konstigheter, som finns här och som alla känner till. Det är Filosofen och åldermannen, som uttalar dessa ord. Alla känner till det sällsamma och det otillåtna, alla mönster av tjänster och gentjänster.

Filosofen visar sin skrivna lapp, jag ser i dunklet, ord som träd, ormbunkar och äpplen, som har fallit. Som de alltid har gjort.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu åker jag vidare till Ystads konstmuseum, där visas bland mycket annat, ett trettiotal konstnärers verk från skilda tidsepoker och med olika uttryck, ett urval av kvinnliga konstnärer, som ingår i konstmuseets samlingar; kvinnorna utgör 25% av totalt 700 namn. Utställningen pågår till den 5 februari 2017.

Jag möter där en av utställarna Edna Hinnerson, hon fotograferar sin kollega Eva Ackings verk, hon ska skicka henne bilder på gyllene fält och svarta flak.

Edna och jag pratar om hennes verk på utställningen, Vattenvägar, om den stora rörelsen av människor över land och vatten, om utsattheten, om farorna, om de som spekulerar i människors svårigheter och flykt. I texten på verket finns ordet DRÄGLIG, om det som är möjligt att uthärda och om det som kan bäras.

Alldeles nära, allt på den tredje våningen finns träsnitt av Karin Persson(1891 – 1971), hon har fåt ett eget rum; i en kort notis från Dagens Nyheter från juli 1971, läser jag om hennes bortgång, hon kallas där en av svensk konsts stora trägravörer (hon arbetade med linoleumsnitt, träsnitt och trästick). Hon är känd och älskad för sina bilder av blommor, växter, natur och landskap. Länge ser jag på ett originalträsnitt Decemberdis i Ystad från 1916 och beundrar det stora tålamodet och den stora förmågan att ge en känsla och skapa en närvaro i bilden.

Karin Person har fått ett eget rum, liksom Inger Kihlman(1933 – 1998), där får vi en inblick i verkstaden med skissblock, anteckningar och verktyg. Inger Kihlman arbetar även hon med träsnitt, liksom med etsningar; motiven kretsar kring landskapen, träden och blommorna, till detta kommer intressanta porträtt.

Det finns förstudier, figurstudier och skärvor från berättelser och skisser, som är sällsamt intressanta att ta del av. Vid en separatutställning på Ystads konstmuseum 1999, gjordes en fyllig katalog, den finns kvar att läsa i, texten är ett lysande stycke av Thomas Millroth.

Inger Kihlman har en lyrisk lätthet i sina bilder, hon var även väl hemmastadd med orden, här några strofer av henne:

”Jag lutar mitt trötta huvud

mot höstens gråsvarta vägg

och blundar och känner doften

av vårens blommande hägg.”

Så sluts cirkeln, jag återvänder till äpplena och Astrid Hede (1917 – 2002), hennes kraftfulla och ljusstarka bild Äppelblom, en mild, översvallande och lysande kolorit.

Astrid Hede var både målare, tecknare och grafiker, hon var starkt influerad av den västsvenska, koloristiska traditionen. Nu har vi på ett sätt följt ett skeende, från blomning, mognad till fall, fortfarande talar jag om äpplen. Jag skulle gärna vilja se några av hennes djurbilder, som Får i solnedgång och Fåraskock.

Jag minns ett möte med Astrid Hede hos Greta Sandberg, en annan som ställer ut här. Astrid Hede var lika ljus och mild som bilden Äppelblom.

Besök Ystads konstmuseum under vintern, det finns så mycket att se och uppleva och tänka över!

 

Bo Bjelvehammar

Ur arkivet

view_module reorder

Bear Heart och den heliga pipan

Redan som religionsstuderande på 1970-talet var jag intresserad av shamanismen, då främst i form av samiska nåjder och deras användande av trummor, och på senare år har jag på lite ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Kulturreportage | 09 juli, 2013

Romain Garys svedda barndom

En liten gosse vid en stol, prydligt klippt, skinande läderskor, svart dräkt med vit krage – ett prinslöfte! Men han tycks inte glad, mungiporna är neddragna, ansiktet undrande. Det är ...

Av: Roger Fjellström | Övriga porträtt | 05 juni, 2014

Greta Sandberg

Minnen. Kvinnor och konst.

Det blir ett kort återvändande, till en mycket liten by, som jag besökte för fjorton år sedan, jag vill minnas att det bodde 36 människor där då, nu är de ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 19 december, 2016

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 14 oktober, 2010

Bild:  Francesca Woodman

Jag hör mitt eget kött skrika

Denna text är en psykos samtidigt som den är ett intellektuellt testamente.

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 14 november, 2017

Bo Ahrenfelt – Förändring är ett livslångt tillstånd i lugn och kaos

Förändring är ingen tillfällighet, ingen slump, menar Bo Ahrenfelt. Han är läkare och psykiater med bland annat kroppsterapi som specialinriktning, men arbetar sedan många år tillbaka med förändrings- och utvecklingsarbete ...

Av: Antoon Geels | Övriga porträtt | 29 juli, 2011

Gösta Ekman

Den store Gösta Ekman - Alla tiders störste svenske skådespelare

”De som givit sitt liv medan de levat, kan inte dö”. - Gösta Ekman 1890 - 1938. Störst, bäst och vackrast. När Gösta Ekman begravdes den 18 januari 1938 i Stockholm följdes ...

Av: Belinda Graham | Scenkonstens porträtt | 11 september, 2017

En av Omnipresenz avatarer ute i folkvimlet

På vernissage med en avatar

I takt med att verkligheten digitaliseras händer såklart samma sak inom konsten, och dessa parallella museer görs alltmer tillgängliga för allmänheten. Kanske kommer vi i framtiden inte behöva resa för ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 15 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.