Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten



Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra handen håller han ett fullskrivet papper. Jag får alltid känslan av att Jacques-Louis Davids berömda målning av Marats död (1793) visar ett självmord.


Inom samtidsfotografiet har Cindy Sherman arbetat mycket med arrangerade brottsplatser där hon använder sig själv som modell. Hennes bilder försöker efterlikna kriminalfotografier i Weegees anda. Men till skillnad från Weegees bilder så arbetar Sherman med en samtida kontext. Hon använder sig själv som modell för att diskutera identitet och kön.
Paul Jacques Aimé Baudrys målning Mordet på Marat (1858)

Paul Jacques Aimé Baudrys målning Mordet på Marat (1858)

Annons:

Marat ligger så fridfullt i sitt blodfyllda badkar och kniven är knappt synlig i bildens nederkant. Att jag tänker på självmord beror förmodligen också på att David har utelämnat den viktigaste personen i målningen, nämligen gärningsmannen.

I Paul Jacques Aimé Baudrys målning från 1858 ser vi gärningsmannen. Det är Charlotte Corday, som närde ett stort hat mot Marat och såg honom som en landsförrädare. Under förespegling att hon hade viktig information att förmedla fick hon tillträde till Marat. På grund av en hudsjukdom tillbringade Marat mycket tid i ett badkar, och när Corday stötte en kniv rakt i hjärtat på Marat så låg han fortfarande i badet. Efteråt lär hon ha sagt: "Dådet är utfört - monstret har dött." På Baudrys målning står Corday intryck vid fönstret. Hon ser inte ut som någon förhärdad brottsling utan verkar rädd, som om hon plötsligt insett vad hon gjort. I badkaret vrider sig Marat av smärta med kniven djupt inborrad i bröstet. Han griper krampaktigt tag i badkarskanten. Rummet är i oordning, stolen bredvid badkaret har vält och det ligger papper på golvet. Baudry har målat en mer realistisk bild av mordet än Davids romantiserade bild.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även Edvard Munch har skildrat Marats död, i en målning från 1907. Munchs motiv har en erotisk inramning. Marat ligger naken på sängen, i en position som påminner om en korsfäst Kristus. Sängkläderna är blodiga. Bredvid sängen står en ung naken kvinna (Charlotte Corday). Stelt står hon och tittar rakt på betraktaren. Munch har varken tagit med badkaret, kniven, pennorna eller pappret, utan det är egentligen bara titeln på tavlan som berättar vad brottscenen föreställer. Att det skulle ha funnits någon sexuell relation mellan Marat och Corday finns det inga belägg för utan Munch har gjort sin egen tolkning av mordet.

Konsten är fylld av skildringar av brott, våld och mord. Ta bara de bibliska berättelserna, de är ju en katalog över allehanda brott och straff som fungerat som inspiration för konstnärer genom århundraden. Redan i första Moseboken kan man läsa om världens första mord: "Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom." Brodersmordet finns skildrat i åtskilliga målningar genom konsthistorien, av konstnärer som Titian, Tintoretto och Rubens. För det mesta är det fråga om våldsamma och dramatiska scener. De muskulösa bröderna, iklädda endast höftskynken, är involverade i en våldsam kamp. Abel brukar ligga i underläge medan Kain svingar en klubba eller ett käkben mot sin bror för att utdela det dödande slaget.

Det finns även kvinnliga mördare i bibeln, som berättelsen om Judith och Holofernes. Den mest kända skildringen av motivet målade Aremisia Gentileschi runt år 1620. Bilden visar hur den judiska hjältinnan Judith tillsammans med sin tjänarinna har smugit sig in i den assyriska generalen Holofernes tält. Holofernes har blivit lurad att supa sig full och har somnat. Tillsammans med sin tjänarinna skär Judith huvudet av generalen med en kniv så blodet sprutar över de vita lakanen. Även Caravaggio har gjort en blodig målning av mordet, men Caravaggio har också ägnat sig åt att skildra mindre blodiga brott, men inte desto mindre bedrägliga.

På tavlan Falskspelarna från 1594 ser vi två unga män som spelar kort. Den ena har dock några extra kort undangömda bakom ryggen och ägnar sig alltså åt falskspel. Det verkar inte vara några pengar involverade i spelet, men kanske ära. Dolken vid falskspelarens midja säger att det kan hetta till om fusket avslöjas. Många konstnärer inspirerades av Caravaggios arbete med ljus och skugga, det som brukar kallas klärobskyr. I konsthistorien hittar man också en hel del kortspelare och bland dem smyger sig även några fuskare in leken.

Ofta är det fråga om män som spelar kort eller tärning i mindre anständiga miljöer med vin och kvinnor, som i den holländska konstnären Wouter Crabeths målningar. I till exempel målningen Korthajarna ser vi två män och två kvinnor som sitter runt ett bord och spelar kort om pengar. Kvinnorna verkar tillhöra det lättfotade släktet eftersom de sitter med blottade bröst, och männen tillhör de mer skumma typerna. Mannen med ryggen mot betraktaren har några extra kort instuckna i bältet bakom ryggen, och värjan hänger redo att användas i bältet.

En samtida konstnär som definitivt har inspirerats av Caravaggio är den norska konstnären Odd Nedrum. I målningen Mordet på Andreas Baader från 1978 känner man igen Carvaggios ljusmåleri och även kompositionen är inspirerad av Caravaggios målning Petrus korsfästelse (1601). Andreas Baader var en av ledarna för terrororganisationen Röda armé-fraktionen och mördades i sin cell i Stammheimfängelset. I den våldsamma scenen ser vi hur två män håller fast Baader medan en tredje i trenchcoat och hatt avrättar honom med ett nackskott. Ett motiv lika blodigt som det om Judith och Holofernes.

Mord hör till de mest grymma och våldsamma brotten i mänsklighetens historia och är också ett av de vanligaste brotten som avbildats i konsthistorien. Hur mordet beskrivs beror på vem som beskriver det och syftet. Ta bara mordet på Marat. Det kan vara romantiskt som hos David, mer realistiskt som hos Baudry, eller symboliskt som hos Munch. I verkligheten är mord ofta en rå och brutal handling. Paul Cezannes målning Mordet (1868) upplever jag precis så brutalt och rått. Den visar hur två grovt tecknade figurer håller fast en tredje mot marken. Mannen höjer kniven för att utdela det dödande hugget. Himlen är svart och orolig. Miljön är mörkt, kall och ogästvänlig, precis som brottet. Kompositionen är uppbyggd av en pyramidform, där offret bildar basen och de två gärningsmännen sidorna. Horisonten består av en brant vertikal som skapar ett orosmoment i målningen. Här finns ingen ära, mod eller historiska vingslag, utan bara ett brutalt mord utfört i avskildhet en stormig natt.

Konsten har definitivt sin andel av "bad boys". Eric Fischls målning med just namnet Bad Boy (1982) visar hur en av dem tar sina första steg på brottets bana. På tavlan ser vi en kvinna som ligger naken på sängen. Genom persiennerna faller ett ljus som skapar ett skuggverk i tradition från Caravaggios klärobskyr måleri. I förgrunden står en pojke och tittar på den nakna kvinnans kön som är blottat. Man kan vid första anblicken tro att det är för att han stirrar på den nakna kvinnan som Fischl kallar honom en bad boy, men istället är det precis som i Caravaggios falskspelare det som sker bakom hans rygg som är det viktigaste. Pojken stoppar nämligen ner sin hand i kvinnans handväska för att vittja hennes plånbok och stjäla hennes pengar.

Under 1900-talet har fotografi och video tagit över mycket av måleriets roll när det gäller att skildra brott och våld i samhället. På 1920-30 talet uppstod ett dokumentärt fotografi där pionjärer som den amerikanske fotografen Weegee skildrade brott, våld och mord i realistiska fotografier tagna direkt på gatan. Han följde polisen hack i häl för att fånga och rapportera om rykande färska brottsplatser och gangsteruppgörelser. Weegee var föregångare till vår tids kriminalfotografi och även vår tids sensationsjournalistik som aldrig verkar lyckas mätta vårt behov efter katastrofer och brott.

Inom samtidsfotografiet har Cindy Sherman arbetat mycket med arrangerade brottsplatser där hon använder sig själv som modell. Hennes bilder försöker efterlikna kriminalfotografier i Weegees anda. Men till skillnad från Weegees bilder så arbetar Sherman med en samtida kontext. Hon använder sig själv som modell för att diskutera identitet och kön. Inspirationen till fotografierna är ofta hämtade från gamla skräckfilmer eller thrillers där det kvinnliga offret utmålas i stereotypa karaktärsskildringar. För även om man inte ser förövaren på bilderna kan man utgå från att det är en man som begått brottet och kvinnan som är offret.

I fotografen Melanie Pullens fotoserie High Fashion CrimeScenes möts mode och död. Hennes fotografier visar unga kvinnor som mördats på folktomma platser, som i tunnelbanan, i en bil, eller dumpats i skogen. Bilderna är arrangerade som modefotografier, med ljus, makeup och snygga kläder. Om Cindy Sherman använder brottet som en symbolisk inramning för att diskutera könsroller och identitet använder Pullen brottet för att lyfta fram estetiska aspekter och modevärldens syn på kvinnor i sina fotografier. Det är sällan som brottet i samtidskonsten bara skildrar en realistisk eller dokumentär bild av kriminalitet utan dyker ofta upp i en kontext där den lyfter fram en aktuell frågeställning i samhället.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.