På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | 22 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Oswald Spengler, av  von Rudolf Großmann i tidskriften  Simplicissimus, 1922

Oswald Spenglers undergång ?

Det finns författare vars tänkande man bävar inför; vars texter ger sådana utblickar att läsaren känner svindel inför den bergstopp hon ställs på och den vy hon därmed skänks. Den ...

Av: Marcus Myrbäck | 13 juli, 2017
Agora - filosofiska essäer

Häxjakt, inkvisition och Camus - afrikanen

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | 16 december, 2013
Essäer

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | 18 december, 2008
Gästkrönikör

 Thomas Eakins The Agnew Clinic  1889

Dr. Agnews bröstoperation och andra cancerogena konstverk



All cancer är inte rosa, även om det kan verka så i oktober då det arrangeras stora insamlingar och galor för att uppmärksamma bröstcancer. Hela oktober förvandlas till en rosa månad. Du kan köpa rosa band och andra rosafärgade produkter som ska stödja cancerforskningen. Bröstcancer är nu bara en av ungefär tvåhundra cancerformer som du kan drabbas av.

 


Arkeologiska fynd har bekräftat att redan de gamla egyptierna drabbades av bröstcancer. Sjukdomen betraktades då som obotlig och det enda läkaren kunde göra var att skära bort det skadade bröstet eller bränna bort tumörerna, det som inom medicinen kallas för kauterisation. Anledningen till att bröstcancer hamnat i fokus i litteratur och konst beror förmodligen på att tumörerna, om de inte behandlas, med tiden blir synliga för ögat, till skillnad från många andra cancerformer.
Georges Chicotots The First Attempt To Treat Cancer With X Rays 1907

Georges Chicotots The First Attempt To Treat Cancer With X Rays 1907

Annons:

Testikelcancer, tarmcancer, lungcancer, bukspottkörtelcancer, hudcancer och blodcancer är några andra. Denna fokusering på bröstcancer i vår kultur är nu inte speciell för vår tid utan det visar sig att även konsthistorien till stor del är rosa.

År 2010 skrev cancerläkaren Siddhartha Mukherjee den gedigna faktaboken Lidandets konung: historien om cancer, som tilldelades Pulitzerpriset 2011. Författaren tar oss med på en resa från det gamla Egypten fram till idag och berättar utförligt om vårt förhållande till cancer och jakten på ett botemedel. Från en anteckning i ett pergament från 2500 f.Kr, där en egyptisk läkare under rubriken behandling av bröstcancer desillusionerat skriver "Det finns ingen", till den senaste forskningen inom stamceller och immunterapi som gjort det möjligt att bota många svåra cancerfall.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arkeologiska fynd har bekräftat att redan de gamla egyptierna drabbades av bröstcancer. Sjukdomen betraktades då som obotlig och det enda läkaren kunde göra var att skära bort det skadade bröstet eller bränna bort tumörerna, det som inom medicinen kallas för kauterisation. Anledningen till att bröstcancer hamnat i fokus i litteratur och konst beror förmodligen på att tumörerna, om de inte behandlas, med tiden blir synliga för ögat, till skillnad från många andra cancerformer.

Cancerforskare har därför tittat närmare på olika konstverk för att kunna spåra förekomsten av bröstcancer i historien. Onkologen Francis Arena och konsthistorikern Tanya Manuali har gjort en sammanställning i boken Reflections of the Breast, Breast Cancer in Art Through the Centuries (2011). Ett exempel som plockas upp i boken är Michelangelos marmorskulptur Natt (1531) som finns i ett Medicikapell i Florens. Statyn är en av fyra med allegorier över dygnet (dag, natt, morgon och gryning). Natt visar en naken kvinna och det var den amerikanska cancerläkaren James Stark som tyckte att han i det vänstra bröstet kunde se spår av långt framskriden bröstcancer genom att iaktta oregelbundheter i bröstets utformning.

Även Raphael som var samtida med Michelangelo anses vara en av de första att avbilda långt framskriden cancer, i målningen La Fornarina ("Bagarens dotter") (1519). Målningen visar en ung kvinna med bara bröst där hon håller sin högra hand runt det vänstra bröstet, vilket har tolkats som om hon döljer en cancertumör. Man har också påpekat att det vänstra bröstet verkar deformerat och förstorat. Personligen kan jag inte se någon skillnad mellan brösten, man ska kanske vara onkolog för att upptäcka dessa avvikelser.

Även den italienska kirurgen T.C. Greco har pekat ut Rembrandts målning Bathsheba i badet, som hänger på Louvren, som ett konstverk som visar på bröstcancer. Modellen, som var Rembrandts älskarinna Hendrickje Stoffels, uppvisade enligt kirurgen, på det vänstra bröstet, tydliga tecken på bröstcancer. Enligt historien dog Hendrickje efter en längre tids sjukdom, troligen i bröstcancer. Slutligen kan man också nämna Peter Paul Rubens De tre gracerna (ca.1635) där läkare har kunnat konstatera abnormiteter på en av modellernas bröst som tecken på bröstcancer.

Den heliga Agatha av Sicilien har blivit skyddshelgon för bröstcancer. Agatha var en kristen kvinna som led martyrdöden runt år 251. Hennes straff, som bland annat visas på en tavla av den italienska konstnären Sebastiano del Piombo från 1591, bestod av att hennes bröst skars bort av romarna. På Piombos tavla ser man Agatha i mitten flankerad av två män som med tänger håller på att knipsa av hennes bröst. Det är därför man på Francisco de Zurbarans målning av Agatha från 1633 ser hur helgonet står med ett metallfat i handen med två bröst upplagda på. I många katolska länder finns det också en fruktbulle med glasyr, toppad med ett körsbär, som ska likna ett bröst och påminna av Agathas martyrskap. Att få brösten bortskurna kan verka som en grym handling men paradoxalt nog kan det också vara ett ingrepp som kan rädda dig från en säker död.

I mytens värld hittar vi det kvinnliga krigarsläktet Amazonerna, ett ord som ska betyda "utan bröst", eftersom Amazonerna skar av sitt vänstra bröst för att lättare kunna hantera en pilbåge. Ur ett onkologiskt perspektiv skulle man kunna tolka det som om kvinnorna i stammen bar på den ärftliga mutationen BRCA1 och BRCA2. Dessa högriskgener ökar risken för bröstcancer med upp till 80 procent, och som andra kvinnor med dessa gener opererade Amazonerna bort sina bröst i förebyggande syfte för att undvika cancer.

Det finns förstås inga historiska belägg för detta påstående, men det är intressant att tänka sig myten om Amazonerna som en tidig preventiv åtgärd mot dödlig bröstcancer. I vår samtid kan man nämna en liknande krigare och en av Hollywoods mest kända actionhjältinnor, nämligen Angelina Jolie, som genomgick en preventiv bröstoperation 2013 eftersom det visade sig att hon bar på en av dessa högriskgener för bröstcancer.

0003 Lucas Cranach d.ä. The Fountain of Youth 1546

Lucas Cranach d.ä. The Fountain of Youth 1546

Att operera bort det drabbade bröstet var länge det enda sättet att förhindra spridningen av cancern. Den amerikanska konstnären Thomas Eakins målade 1889 The Clinic of Dr. Agnew. Verket var ett beställningsarbete för att hedra kirurgen David Hayes Agnew när han gick i pension. Målningen visar en anatomisk teater fylld med mörkklädda herrar som stirrar ner på scenen där ett team med vitklädda läkare står beredda att påbörja en operation. På operationsbordet ligger en ung kvinna med sina bröst blottade. Kirurgen Agnews med skalpellen i handen är just i färd med att påbörja en mastektomi, det vill säga en operation då man tar bort stora delar av bröstet på grund av cancer. Målningen fick en del kritik i sin samtid eftersom kritikerna ansåg att det objektifierade kvinnan att ligga hjälplös på en bädd medan ett helt auditorium av män stirrade på hennes bröst. Å andra sidan får man hoppas att många av de närvarande var läkarkandidater som i framtiden kunde rädda många kvinnors liv genom att genomföra liknande operationer.

Marie Curie, som fick Nobelpriset i fysik 1903 för sin forskning kring radioaktiv strålning och grundämnet radium, lade i slutet av 1800-talet grunden för en ny form av behandling mot cancer. På Georges Chicotots målning från 1907 ser vi hur den nya tekniken med att använda strålning mot en tumör används. På operationsbordet ligger en kvinna med blottad byst och med en märklig apparat ovanför sitt bröst. I glasbehållaren ligger en bit radium som utsöndrar radioaktiv strålning, och bredvid står läkaren i vit rock och hög svart hatt med sitt fickur i handen och tar tid hur länge behandlingen ska pågå. Radioaktiv strålning sågs från början som ett mirakelmedel där tumörerna snabbt krympte, men snart visade det sig att det var ett dubbeleggat svärd eftersom strålningen i sig kunde leda till cancer, vilket Marie Curie fick erfara. Marie Curie dog 1934 av leukemi till följd av hanteringen av radioaktivt material, och hennes anteckningar och böcker förvaras idag i blylådor på grund av den strålning de fortfarande utsöndrar.

Även i den samtida konsten är det fortfarande bröstcancer som är i fokus, och av naturliga skäl är det kvinnliga konstnärer som skapar den. Det verkar överlag vara väldigt ont om internationellt kända manliga konstnärer som gör konst om cancer. Man kunde tycka att några verk om till exempel prostatacancer, som är den vanligaste cancerformen för män, borde dyka upp. I början av 1990-talet började det även dyka upp andra cancerformer än bara bröstcancer i konsten, men även då är det i första hand fråga om kvinnliga konstnärer.

Den brittiska fotografen Jo Spence började som reklamfotograf men sadlade sedan om till att arbeta med dokumentärt fotografi. När hon drabbades av bröstcancer 1982 vände hon kameran mot sig själv. I fotoserier som Cancer Shock och Narratives of Disease började hon intressera sig för hur sjukdomen påverkade hennes kropp och psyke. En av henne ikoniska bilder är ett svart-vitt foto där konstnären står med bar överkropp efter sin canceroperation med texten Property of Jo Spence? med svart tuschpenna skriven över det omplåstrade bröstet där tumören tagits bort. Är hennes bröst fortfarande hennes eget eller är det sjukvården och läkarna som tagit över kontrollen eller ännu värre cancern?

Jo Spences konstnärliga utforskning av cancer tog tyvärr inte slut med hennes bröstcancer utan 1990 drabbades hon av leukemi som skulle ta hennes liv två år senare. I fotoprojektet The Final Project skildrar hon sjukdomen i fotografier präglade av dödens närvaro, som när hon står framför en nygrävd grav på kyrkogården, som en föraning om vad som väntar.

Den amerikanska konstnären Hannah Wilke avled 1993 av lymfkörtelcancer. I hennes postumt utgivna konstverk Intra-Venus dokumenterar hon sin psykiska och kroppsliga förvandling från en levnadsglad medelålders kvinna till en skadad och resignerad individ efter tunga behandlingar med kemoterapi och den benmärgstransplantation hon genomgick. Intra-Venus är ett dubbelexponerat projekt då hon i verket väver in bilder av sin mamma, som drabbades av bröstcancer på 1980-talet, med sin egen sjukdom. Både Jo Spences och Hannah Wilkes konstprojekt kan verka mörka och dystra men statistiken talar dock sitt tydliga språk till cancerpatienternas fördel.

Cancerforskningen har gått framåt de sista hundra åren och idag kan många patienter botas eller få sina liv förlängda. Trots det är cancer en stor utmaning för sjukvården. Man räknar med att var tredje person någon gång i livet kommer att drabbas av cancer. Men det finns också något som är fascinerande med cancer. I sin historik över cancern uttrycker cancerläkaren Siddhartha Mukherjee en fascination för sin motståndare. Cancercellen är som oss fast mycket bättre. Det är en överlevare som hela tiden muterar och skapar mer livskraftiga generationer som varken vårt immunförsvar eller kemoterapi till sist rår på. Till skillnad från vanliga celler så verkar cancercellen sakna den mekanism som kontrollerar hur länge den ska leva, så cancerceller åldras inte utan kommer i princip att fortsätta dela sig i all evighet.

Människan har länge letat efter ungdomens källa. På 1500-talet då konstnären Lucas Cranach den äldre levde var det en vattenkälla. På målningen Ungdomens fontän från 1546 ser vi hur gamla och sjuka människor vallfärdar för att få bada och dricka ur ungdomens källa, som i Cranachs version är en bassäng med en fontän i mitten. När människorna kliver upp ur vattnet är deras sjukdomar botade och de har blivit yngre. Idag letar vi fortfarande efter ungdomens källa men snarare inom gentekniken och stamcellsforskningens områden. Kanske visar det sig att cancer i slutändan är ett mynt med två sidor, förutom sin potential att döda oss bär den kanske också på hemligheten till ett evigt liv.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
“Life Sharing” av Eva och Franco Mattes (2000-2003)

100 nedslag i nätkonstens historia

Datorn står i sovrummet. Vi kan tänka oss att den brummar lite hemtrevligt medan fläkten snurrar för att kyla processorn. I sängen bredvid datorn ligger någon och sover fridfullt. Plötsligt ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 oktober, 2017

E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 2

Andra delen av Ivo Holmqvists essä-porträtt om E. L. Doctorows.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2015

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 26 juni, 2012

Det klingande sakramentet. Religion och Musik

Religion och Musik hör ihop. Nu som då. Genom historien har de tu länkat samman. Var än religion praktiseras i världen finns det musik. Dess förmåga att beröra människor känslomässigt ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om religionen | 01 augusti, 2011

Palestinier

  Jag är palestinier. I eldskrift på alla slagfält, har jag ristat mitt namn, och ställt alla andra anspråk åt sidan. De klamrar sig fast vid mig, bokstäverna i mitt namn. De lever med mig, ger mig näring, fyller ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Utopiska geografier | 28 februari, 2011

Skidans ursprung

Årets myckna snö ger mig anledning att fundera över det lättaste sättet att ta mig fram på oplogade trottoarer och över meterhöga snödrivor. Med hjälp av kälkar, sparkstöttingar och inte ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 27 januari, 2010

Revolutionär konservativ anarkism. Collage: Guido Zeccola

Antiparlamentarism

Antiparlamentarism utefter hela skalan alltifrån konservatism till anarkism är ett ideologiskt och socialpolitiskt svårplacerat begrepp, vilket emellertid inte innebär att antiparlamentarism saknar antropologiskt fotfäste. Istället för att tala om konservatism ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 17 juni, 2015

Samhällets morot Foto  Vladimir Oravsky

Morötter, Hitler och snögubbar

I dag är det den 4:e april enligt vår kalender och som varje annan dag kan även den 4:e april ha olika betydelser för var och en av oss jordingar ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 04 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.