sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | 14 november, 2012
Stefan Hammarén

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | 29 januari, 2016
Essäer om film

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt …

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær, | 27 juli, 2009
Allmänna reportage

Vagabondens väg till Hollywood

Vid sidan av Joel Emmanuel Hägglund (alias Joe Hill), finns det en minst lika intressant samling finskamerikanska poeter, musiker och protestsångare, som också dessa tillhörde den kringflackande gemenskapen kring fackföreningen ...

Av: Niclas Mossberg | 03 februari, 2010
Musikens porträtt

Målning av Melker Garay

Den paradoxala uppgiften



En ny text och en ny målning av författaren och bildkonstnären Melker Garay .


Minnet som är omöjligt att tala om på ett utförligt sätt, men som man kan frammana. Åtminstone hoppas man på det. Därmed blir det ordlösa samtidigt ett hopp, som i sin tur skänker mening, vilket torde vara det som allt går ut på. Att finna mening... i sitt eget liv. Och i andras.

En av konstens paradoxala uppgifter – för det finns säkert fler – är nog att sätta ord på det som är ordlöst. Men vad betyder det? Att något är ordlöst? Förmodligen helt enkelt att man inte förmår att med ord fånga och återge det man upplever. Det vill säga att man inte mäktar med att med ordets hjälp ge en fullständig beskrivning av en upplevelse, då upplevelsen – som här står i singularis och i bestämd form – är allt annat än singularis och bestämd. Den består istället av en mängd sinnesintryck, som i sin tur ger upphov till känslor, tankar och minnen, vilka tillsammans är lika svåröverskådliga som ett monumentalverk av mosaik där början och slut saknas.

Bildligt talat är det som om upplevelsen i sig själv undflyr varje försök att bli instängd i begrepp eller andra tankeenheter; kort sagt, i språket. Och kanske är det just detta – det som inte går att fånga i skrift – som gör att konsten fortsätter att fascinera, och därmed bidrar till att ge sig själv – för att uttrycka sig en aning tillspetsat – sitt eget existensberättigande. Det ordlösa blir sin egen garant.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och visst tar vi till konsten – detta vida och rymliga begrepp – för att fånga allt från djupaste melankoli till vanvettig glädje. Konsten – när den är som bäst för den enskilde betraktaren, men även för konstnären – blir alltid ett försök till spegelbild av den upplevelse som man vill gestalta, det vill säga en erfarenhet som man inte vill förlora. Och som i bästa fall finns där i verket bevarat likt ett fotografi i ett album. Minnet som är omöjligt att tala om på ett utförligt sätt, men som man kan frammana. Åtminstone hoppas man på det. Därmed blir det ordlösa samtidigt ett hopp, som i sin tur skänker mening, vilket torde vara det som allt går ut på. Att finna mening... i sitt eget liv. Och i andras.

Perspektivet att se konsten som meningsskapande blir just möjligt av det som inte går att fullt ut förklara, och som följaktligen är det begreppsmässigt ogripbara – det som vägrar att låta sig bli avklätt av tanken – en tillgång. Vilket är ytterligare en paradox, för trots att konsten i sig är meningslös – den kan endast få mening genom betraktaren – så skapar den mening.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Rumlarens guide till paradiset

  Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 mars, 2011

Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | Essäer | 18 april, 2014

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Robert Warrebäck

Robert Warrebäck. En novell

Robert arbetar för närvarande på en samling sammanlänkade noveller om missbruk, kärlek, sorg och skuld. I nuläget finns åtskilliga av hans tidigare noveller, artiklar och essäer (och en del poesi) ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 04 januari, 2016

Marie Ndiaye

Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare.

Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 20 november, 2017

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.