Erika och Ulrika på Normal förlag

  Ulrika och Erika Larsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Erika och Ulrika på Normal förlag – queerböckerna blev deras liv På hösten 2004 bestämde sig Erika och Ulrika Larsson sig för att ge sig ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Konstens porträtt

Opplysningstidens konsepsjon om dannelse av et selv

Innledning Både R. Descartes (1596 – 1650) og I. Kant (1724 – 1804) regnes som opplysningstenkere. Kant skrev til og med et stridsskrift, som er kjent som Hva er opplysning? For ...

Av: Thor Olav Olsen | 09 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan. Vecka 36-2012

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen ...

Av: Gregor Flakierski | 01 september, 2012
Veckans titt i hyllan

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Målning av Melker Garay

Den paradoxala uppgiften



En ny text och en ny målning av författaren och bildkonstnären Melker Garay .


Minnet som är omöjligt att tala om på ett utförligt sätt, men som man kan frammana. Åtminstone hoppas man på det. Därmed blir det ordlösa samtidigt ett hopp, som i sin tur skänker mening, vilket torde vara det som allt går ut på. Att finna mening... i sitt eget liv. Och i andras.

En av konstens paradoxala uppgifter – för det finns säkert fler – är nog att sätta ord på det som är ordlöst. Men vad betyder det? Att något är ordlöst? Förmodligen helt enkelt att man inte förmår att med ord fånga och återge det man upplever. Det vill säga att man inte mäktar med att med ordets hjälp ge en fullständig beskrivning av en upplevelse, då upplevelsen – som här står i singularis och i bestämd form – är allt annat än singularis och bestämd. Den består istället av en mängd sinnesintryck, som i sin tur ger upphov till känslor, tankar och minnen, vilka tillsammans är lika svåröverskådliga som ett monumentalverk av mosaik där början och slut saknas.

Bildligt talat är det som om upplevelsen i sig själv undflyr varje försök att bli instängd i begrepp eller andra tankeenheter; kort sagt, i språket. Och kanske är det just detta – det som inte går att fånga i skrift – som gör att konsten fortsätter att fascinera, och därmed bidrar till att ge sig själv – för att uttrycka sig en aning tillspetsat – sitt eget existensberättigande. Det ordlösa blir sin egen garant.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och visst tar vi till konsten – detta vida och rymliga begrepp – för att fånga allt från djupaste melankoli till vanvettig glädje. Konsten – när den är som bäst för den enskilde betraktaren, men även för konstnären – blir alltid ett försök till spegelbild av den upplevelse som man vill gestalta, det vill säga en erfarenhet som man inte vill förlora. Och som i bästa fall finns där i verket bevarat likt ett fotografi i ett album. Minnet som är omöjligt att tala om på ett utförligt sätt, men som man kan frammana. Åtminstone hoppas man på det. Därmed blir det ordlösa samtidigt ett hopp, som i sin tur skänker mening, vilket torde vara det som allt går ut på. Att finna mening... i sitt eget liv. Och i andras.

Perspektivet att se konsten som meningsskapande blir just möjligt av det som inte går att fullt ut förklara, och som följaktligen är det begreppsmässigt ogripbara – det som vägrar att låta sig bli avklätt av tanken – en tillgång. Vilket är ytterligare en paradox, för trots att konsten i sig är meningslös – den kan endast få mening genom betraktaren – så skapar den mening.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Bill Viola Foto CC-BY-SA 2.0

Bill Viola och långsamheten

Det finns ett videoverk av Bill Viola som jag gärna återkommer till, när tillfälle erbjuds. Det finns också med i några praktfulla kataloger som jag införskaffat i samband med Viola-utställningar ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 21 april, 2016

Hur man blir samtidskonstnär utan att egentligen anstränga sig.

Medelmåttighetens evangelium Vid en gallring på biblioteket för ett tag sedan stötte jag på boken ART, skriven av konstvetaren/konstnären Lars Vilks. Jag publicerade en recension på omkonst.se där tyvärr allt inte ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer | 30 oktober, 2013

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Veckans porträtt: Johan Jönson om Johan Jönson

Johan Jönson om Johan Jönson Hur skulle jag beskriva mig själv? Det skulle jag inte. Om jag inte var fysiskt eller ekonomiskt tvungen. Jag skulle fortsätta vara så tyst som ...

Av: Johan Jönson | Litteraturens porträtt | 14 december, 2006

Fragment av surrogatpyret XIII

Den försäkomne negerjävuln, en robust hemföding barnfödd i Svartliden, knuffa uppspelt rosselgurglande upp dörrn, halvsnubbla som en volter över dörabäcken, tromfe till mä å trödde mä på foten me sin bara, obscent rosa ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 februari, 2008

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 20 april, 2014

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

Emmakrönika XVII, face to facébook och?

på skitstöveljordklotsvägens avtag ett allra diffust ställe på com till, men inte alls mer diffust än följande snart, vid disken väl framme hade jag oppnat cärlet och smakat på tre ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.