Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Antoine Watteau oljemålning Kärlekslektionen (1717)

Crowdfunding i konsten



En viktig tavla saknas i museets samlingar, men du har bara 15 000 kronor i kassan för att köpa in konstverket, som kostar 750 000. Så vad gör du? Idag skulle vi säga att lösningen heter crowdfunding. På 1950-talet kallade man det för nationalinsamling. Det var Nationalmuseet i Stockholm som ville komplettera sin samling av franskt 1700-talsmåleri med Antoine Watteauoljemålning Kärlekslektionen (1717).

 


Crowdfunding utgår istället från en gräsrotsnivå där små men många bidrag blir till stora summor om man har tur. Om ett crowdfundingprojekt lyckas beror förstås på om givarna tycker att ändamålet är tillräckligt intressant eller inte. Det kan verka som ett demokratiskt sätt att finansiera konsten på men det finns naturligtvis även en del farhågor med crowdfunding. Vilken typ av konst blir kvar på våra institutioner om man låter allmänhetens smak avgöra vad museum ska köpa in och bevara istället för att lyssna på experter på området? I boken The Wisdom of Crowds hävdar visserligen James Surowiecki att massan är smartare än några få. Det verkar fungera när man löser problem eller skapar uppslagsverk på nätet som Wikipedia, men hur är det när det handlar om subjektiva bedömningar som konst?
Jens Galschiot skiss av Unbearable – Polar bear impaled by CO2Graph in Paris

Jens Galschiot skiss av Unbearable – Polar bear impaled by CO2Graph in Paris

Annons:

För ändamålet startade man en nationalinsamling med tanken att många bäckar små skulle fylla pengakistan. Finansieringen lyckades (kanske för att man lyckades pruta ner priset till en halv miljon) och Kärlekslektionen hör idag dillen av de mest berömda tavlorna i museets samlingar.
Det finns många exempel inom konsten där konstföreningar, vänföreningar eller olika grupper tillsammans hjälpts åt för att finansiera konstinköp. I äldre tider var det främst enstaka personer som påvar, kungar och adelsmän som finansierade konsten. Ordet mecenat härstammar från den romerska statsmannen Maecenas som ekonomiskt understödde romerska diktare och konstnärer som Vergilius och Horatius.

Familjen Medici i Florens tillhör en av historiens mest kända mecenater. Anledningen till att släkten var så frikostig berodde inte på någon osjälvisk altruism för kulturen utan som många andra mecenater i historien ville man bli ihågkommen till eftervärlden och framhäva sin egen betydelse i regionen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Än idag förekommer det att rika personer och företag sponsrar konst och kultur, men det finns förstås en baktanke då som nu. Man vill förbättra sitt anseende, varumärket eller lämna ett avtryck i historien. Ingen sponsor vill förknippas med en utställning eller ett konstverk som kan upplevas som provocerande och som kan skapa skandal. Helst ska det vara konst som ger en feelgood-känsla och skapar positiva effekter för företaget eller givaren.

Crowdfunding utgår istället från en gräsrotsnivå där små men många bidrag blir till stora summor om man har tur. Om ett crowdfundingprojekt lyckas beror förstås på om givarna tycker att ändamålet är tillräckligt intressant eller inte. Det kan verka som ett demokratiskt sätt att finansiera konsten på men det finns naturligtvis även en del farhågor med crowdfunding. Vilken typ av konst blir kvar på våra institutioner om man låter allmänhetens smak avgöra vad museum ska köpa in och bevara istället för att lyssna på experter på området? I boken The Wisdom of Crowds hävdar visserligen James Surowiecki att massan är smartare än några få. Det verkar fungera när man löser problem eller skapar uppslagsverk på nätet som Wikipedia, men hur är det när det handlar om subjektiva bedömningar som konst?

Det finns olika plattformar för crowdfunding på konstområdet, som den engelska Arfund.org. som driver "Art Happens". Art Happens lanserades sommaren 2014 och här kan godkända museum och gallerier lägga upp olika projekt som besökarna kan stödja. Det kan vara allt från att arrangera en ny utställning till att bevara eller restaurera olika delar av museets samlingar. JerwoodGalleryi East Sussex lyckades dra ihop nästan £30 000 för att producera en större utställning med Jake och Dinos Chapman under vintern 2014. Däremot lyckades inte galleriet Towner, som också ligger i East Sussex, att finansiera ett projekt med den österrikiska konstnären Hans Schabus. Bara 16 procent av beloppet som behövdes fick man in. En redan känd konstnär verkar göra det lättare för givarna att ge pengar.

Det är något som Royal Academy of Art i London kan skriva under på. De startade ett crowdfundingprojekt på Kickstarter där de ville samla in £100 000 för att göra en installation på innergården av den kända kinesiska konstnären AiWeiwei hösten 2015. Installationen skulle bestå av åtta stora döda träd som stod i en cirkel kring en svart marmorfåtölj.

När du deltar i ett crowdfundingprojekt så får du olika belöningar beroende på hur givmild du är. Om du skänkte £5till Royal Academy of Arts fick du ditt namn på deras hemsida och så vinkade AiWeiwies katt Garfield till dig, men om du skänkte £5000 så blev du och fyra gäster inbjudna till den exklusiva öppningen av utställningen och du fick ditt namn på väggen vid ingången till utställningen. Insamlingen lyckades förstås med råge. Vem vill inte bidra till att en världsstjärna som AiWeiwei kan ställa ut sin konst?

De flesta museer är beroende av statliga anslag. Så när staten börjar skära ner kulturbudgeten så kan det drabba konstmuseerna hårt. Man får då fokusera på att försöka bevara sina befintliga samlingar istället för att utöka dem. Det skedde i Frankrike för några år sedan. Louvren är ett exempel på hur man i Frankrike har använt sig av crowdfunding för att kunna förvärva nya viktiga föremål till samlingarna.

2014 började man samla in €1 miljon för att kunna köpa det historiskt betydelsefulla Teschenbordet från 1780 vars prislapp låg på €12,5 miljoner. Det unika hantverket och att bordet är prytt med juveler och ädla metaller trissar förstås upp priset. Teschenbordet som betraktas som en nationalskatt i Frankrike ingår nu, efter en lyckad insamling, i Louvrens samlingar.

Det är inte bara äldre konst som kan räddas, restaureras och köpas in genom crowdfunding utan det kan också användas för att finansiera samtida konst. Crowdfunding kan vara en bra lösning för icke-kommersiella aktörer och konstnärer som vill finansiera realistiska eller mer fantasifulla projekt.

Art Basel som är en årlig konstmässa som arrangeras på olika platser i världen startade 2014 ett crowdfundingprojekt i samarbete med Kickstarter. Här kunde icke-kommersiella aktörer från hela världen ansöka om att komma med i deras program. En jury valde sedan ut några av förslagen som blev presenterade för Art Basel och Kickstarters stora publik, och därmed fick konstnärerna möjlighet att förverkliga sina projekt.

För det handlar förstås inte bara om att lägga ut en insamlingskampanj på nätet, utan för att lyckas måste man också kunna skapa uppmärksamhet och nå ut till en stor skara potentiella bidragsgivare.

Ett historiskt klimatmötekan vara en sådan språngbräda för att nå ut. I samband med klimatmötet i Paris 2015 startade några konstnärer Kickstarterprojektet Unbearable – Polar bearimpaled by CO2Graph in Paris. Man efterlyste bidrag på 66 000 kronor så att konstnären Jens Galschiot skulle kunna skapa en bronsskulptur av en isbjörn som blir spetsad på en graf som beskriver den alarmerande utvecklingen av koldioxidutsläpp på jorden. Statyn placerades sedan i Paris för att påminna alla världsledarna om att de måste agera för att rädda isbjörnarna och jordens klimat. Det verkar som om konstverket fick effekt. För de flesta länderna har nu ratificerat det historiska klimatavtalet som världens ledare godkände i Paris.

Ett mer fantasifullt crowdfundingprojekt är Mikael Genbergs Månhus, där konstnären planerar att bygga en typisk svensk stuga med vita knutar och röd fasad på månen. För att skapa en prototyp av konstverket efterlyste Genberg $250 000 på Kickstarter. Han lyckades endast samla in $5000 innan tidsfristen gick ut, så det återstår en mycket lång väg innan han kan finansiera hela projektet som beräknas kosta 15 miljoner dollar. Man kan jämföra Genbergs projekt med ett annat Kickstarterprojekt som hade ambitionen att bygga en riktig Death Star som den man ser i Star Wars-filmerna. Det projektet hade som mål 20 miljoner pund men lyckades "bara" få in 328 000.

Något blygsammare, och mer realistiskt, är då projektet 9 Towers på Kivik Art Center. I skulpturparken på Österlen tänker man uppföra en skulptur av Sol LeWitt som kommer att bli fem meter hög och bestå av 4000 vita cementblock. Vem som helst kan nu hjälpa till att förverkliga konstverket genom att köpa en tegelsten som kostar 150 kronor styck. Hittills har man sålt drygt 3400 stenar så det ser ut som om konstverket kan börja byggas nästa år.

Det är många faktorer som avgör om ett crowdfundingprojekt lyckas eller inte. För det första måste det kännas angeläget och verka realistiskt, dels när det gällertidsplanen men även rent tekniskt, måste det verka möjligt att genomföra i slutändan. Att det finns en seriös aktör bakom projektet och man har någon kändis som dragplåster underlättar också.

Exklusiva och annorlunda belöningar gör att man känner sig utvald som bidragsgivare vilket lockar människor att bidra. Sedan handlar det mycket om marknadsföring och om att kunna sprida sin insamling till så många människor som möjligt från traditionella till sociala medier. Ett månhus låter förstås häftigt men inte speciellt realistiskt, och misslyckas därför, medan ett konstverk av AiWeiwei kan vara både häftigt och genomförbart, och därför värt att satsa på.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.