Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | 27 augusti, 2012
Reportage om scenkonst

Bruno Franzon

Blomsterkungen av Bruno Franzon

Bruno Franzon, född 1960. Författare, poet och tidningsbud bosatt i Värnamo. Har utgett romanen ”Lodjursträdet” (2003) och diktsamlingen ”Nattglimmer (2004) på Hägglunds förlag. Krönikör i flera tidningar och har ...

Av: Bruno Franzon | 29 augusti, 2016
Utopiska geografier

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem

Vi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om ...

Av: Fredrik Rubin | 13 november, 2008
Gästkrönikör

MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

 Jean-Léon Gérôme målning ”Diogenes”, (1860)

Diogenes – cynikern i krukan



Den franska konstnären Jean-Léon Gérôme (1824-1904) gjorde 1860 en målning av den antika filosofen Diogenes. Det är ett verk som fångar många av de anekdoter som finns kring denna märkliga och egensinniga filosof. Diogenes föddes runt 412 f. Kr och anses var en av dem som grundade den filosofiska livsåskådningen cynismen. Ordet cynism härstammar från det grekiska ordet kynos som betyder hund.

 


För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.
Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Annons:

Hundlik var också ett ord som brukade användas för att beskriva filosofen, om det sedan använde som ett nedsättande epitet eller som en beskrivning för cynismens livstid är inte riktigt klarlagt. Diogenes var en udda figur. Det berättas att han bodde avskilt i en stor lerkruka vilket man också ser på Gérômes målning. På krukans golv ligger lite halm men annars är det en ganska torftig boning. På målningen är Diogenes avbildad precis som vi tänker oss hur en antik filosof ser ut. En äldre man med lite grånat skägg, atletiskt byggd, men bar överkropp och ett vitt skynke runt midjan.

Runt krukan sitter fyra hundar troget väntandet. Diogenes ansåg att hunden var en naturlig varelse och inte tillgjord och konstlad som människan. Den gjorde sina behov på gatan utan att skämmas, något som även Diogenes enligt vissa berättelser verkar ha gjort. Han ska ha ätit offentligt på marknaden, urinerat på sina motståndare och även onanerat inför människor. Precis som hunden följde han sina instinkter och tog inte hänsyn till rådande konventioner eller moral.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För Diogenes symboliserade hunden det äkta och naturliga eftersom den alltid avslöjade sina känslor genom att skälla och inte gjorde sig till. När vi idag pratar om cynism menar man ofta en pessimistisk person som har en känslokall och kritisk inställning till dagens samhälle.

För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.

På målningen håller Diogenes upp en tänd lykta som är förknippad med en annan anekdot. Det sägs att Diogenes brukade gå omkring mitt på ljusa dagen med sin tända lykta för att leta efter en klok människa. Det är en handling som vi idag skulle kunna kalla cynisk med ordets moderna innebörd. Diogenes förväntade sig knappast att hitta det han sökte eftersom han då inte skulle behöva ha en tänd lykta mitt på dagen. Att Diogenes inte hade så mycket över för vanligt folk eller för den delen berömda personer är anekdoten om mötet med Alexander den store ett exempel på.

Den flamländska målaren Caspar de Crayer har i tavlan Alexander och Diogenes från ca. 1650 avbildat det kända mötet. Diogenes sitter framför sin tunna (tunnan var nu inte uppfunnen under antiken, så en mer korrekt skildring av Diogenes boning är en stor lerkruka som Gérôme målar). de Crayer har även utelämnat hundarna och lyktan i sin målning.

Vi ser istället Alexander den store som ställts sig framför Diogenes och runt omkring Alexander finns några av hans soldater och följe. Alexander den store som haft Aristoteles som lärare var intresserad av filosofi och hade bestämt sig för att besöka den kända filosofen Diogenes.

Vid mötet som skedde i Korint frågade Alexander filosofen om det fanns något han kunde göra för honom. Enligt historien ska Diogenes helt korthugget ha svarat att Alexander kunde flytta sig eftersom han skymde solen. Svaret imponerade så mycket på Alexander och han lär ha sagt att om han inte hade varit Alexander skulle han velat ha varit Diogenes.

Det finns ett antal målningar i konsthistorien med Diogenes som motiv som är ganska samstämmiga i beskrivningen av filosofen. Även i Jules Bastian-Lepages realistisk målning från 1873 ser man filosofen som sitter ensam och naken och funderar bredvid sin tända lykta. I Cornelius de Vos 1600-tals målning befinner sig Diogenes på en marknad med grönsaker och djur och lyser med sin lykta över ett sällskap välbärgade köpmän för att se om han kan hitta en klok människa. På målningen verkar de församlade roade av filosofens tokiga upptåg.

Även den engelska konstnären John William Waterhouse har i sin målning från 1905 av Diogenes i sin lerkruka anspelat på det komiska och muntra. Diogenes har placerats i en liggande kruka bredvid en trappa där tre unga vackra och uppklädda damer på promenad roat titta ner på den dystra filosofen som sitter i skuggan med sin lykta.

Skulle Diogenes dyka upp idag med sin lykta så skulle vi nog ta honom för en stackars hemlös som blivit smått tokig och vi skulle förmodligen satt honom på någon institution enligt lagen om omhändertagande om psykiatrisk tvångsvård. Fast om man ser sig runt om i världen så kan man undra vem som skulle vara mest tokiga idag, Diogenes eller alla vi andra.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Henri Michaux

Michaux och tullaren

I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 23 april, 2017

Det första tänkandet

Den amerikanske poeten Wallace Stevens (1879 - 1955) var en paradoxernas man som levde ett dubbelliv. Mellan nio och fem arbetade han som jurist och så småningom direktör på ett ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2009

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln

Medeltiden betraktades länge som en mörk och dyster period i mänsklighetens historia. Det finns en rad bidragande faktorer som har hjälpt till att stärka denna bild. Uppfattningen hos medeltidsmänniskan var ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 21 Maj, 2012

Eva Dahlbeck

Torpardottern gör karriär i storstaden

Brita i grosshandlarhuset filmades efter ett manus av Harald Beijer, som även skrivit den framgångsrika boken. Här kontrasteras livet på landet med livet i staden och Sverige är ett land ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 17 september, 2016

Bukowski, John Fante och Antikristen

Charles Bukowski. Foto: Slime Bukowski hotade sitt förlag Black Sparrow att han skulle sluta skriva om de inte köpte in alla John Fantes publikationer. Han skriver i förordet till Ask ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om litteratur & böcker | 09 september, 2008

Å leve i historien

Innledning Emnet for essayet mitt er betydningen til det å ha et liv å leve der den historiske verden er et av dets ufravikelige element. Jeg holder følgende oppfattelser om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.