Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

 Jean-Léon Gérôme målning ”Diogenes”, (1860)

Diogenes – cynikern i krukan



Den franska konstnären Jean-Léon Gérôme (1824-1904) gjorde 1860 en målning av den antika filosofen Diogenes. Det är ett verk som fångar många av de anekdoter som finns kring denna märkliga och egensinniga filosof. Diogenes föddes runt 412 f. Kr och anses var en av dem som grundade den filosofiska livsåskådningen cynismen. Ordet cynism härstammar från det grekiska ordet kynos som betyder hund.

 


För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.
Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Annons:

Hundlik var också ett ord som brukade användas för att beskriva filosofen, om det sedan använde som ett nedsättande epitet eller som en beskrivning för cynismens livstid är inte riktigt klarlagt. Diogenes var en udda figur. Det berättas att han bodde avskilt i en stor lerkruka vilket man också ser på Gérômes målning. På krukans golv ligger lite halm men annars är det en ganska torftig boning. På målningen är Diogenes avbildad precis som vi tänker oss hur en antik filosof ser ut. En äldre man med lite grånat skägg, atletiskt byggd, men bar överkropp och ett vitt skynke runt midjan.

Runt krukan sitter fyra hundar troget väntandet. Diogenes ansåg att hunden var en naturlig varelse och inte tillgjord och konstlad som människan. Den gjorde sina behov på gatan utan att skämmas, något som även Diogenes enligt vissa berättelser verkar ha gjort. Han ska ha ätit offentligt på marknaden, urinerat på sina motståndare och även onanerat inför människor. Precis som hunden följde han sina instinkter och tog inte hänsyn till rådande konventioner eller moral.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För Diogenes symboliserade hunden det äkta och naturliga eftersom den alltid avslöjade sina känslor genom att skälla och inte gjorde sig till. När vi idag pratar om cynism menar man ofta en pessimistisk person som har en känslokall och kritisk inställning till dagens samhälle.

För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.

På målningen håller Diogenes upp en tänd lykta som är förknippad med en annan anekdot. Det sägs att Diogenes brukade gå omkring mitt på ljusa dagen med sin tända lykta för att leta efter en klok människa. Det är en handling som vi idag skulle kunna kalla cynisk med ordets moderna innebörd. Diogenes förväntade sig knappast att hitta det han sökte eftersom han då inte skulle behöva ha en tänd lykta mitt på dagen. Att Diogenes inte hade så mycket över för vanligt folk eller för den delen berömda personer är anekdoten om mötet med Alexander den store ett exempel på.

Den flamländska målaren Caspar de Crayer har i tavlan Alexander och Diogenes från ca. 1650 avbildat det kända mötet. Diogenes sitter framför sin tunna (tunnan var nu inte uppfunnen under antiken, så en mer korrekt skildring av Diogenes boning är en stor lerkruka som Gérôme målar). de Crayer har även utelämnat hundarna och lyktan i sin målning.

Vi ser istället Alexander den store som ställts sig framför Diogenes och runt omkring Alexander finns några av hans soldater och följe. Alexander den store som haft Aristoteles som lärare var intresserad av filosofi och hade bestämt sig för att besöka den kända filosofen Diogenes.

Vid mötet som skedde i Korint frågade Alexander filosofen om det fanns något han kunde göra för honom. Enligt historien ska Diogenes helt korthugget ha svarat att Alexander kunde flytta sig eftersom han skymde solen. Svaret imponerade så mycket på Alexander och han lär ha sagt att om han inte hade varit Alexander skulle han velat ha varit Diogenes.

Det finns ett antal målningar i konsthistorien med Diogenes som motiv som är ganska samstämmiga i beskrivningen av filosofen. Även i Jules Bastian-Lepages realistisk målning från 1873 ser man filosofen som sitter ensam och naken och funderar bredvid sin tända lykta. I Cornelius de Vos 1600-tals målning befinner sig Diogenes på en marknad med grönsaker och djur och lyser med sin lykta över ett sällskap välbärgade köpmän för att se om han kan hitta en klok människa. På målningen verkar de församlade roade av filosofens tokiga upptåg.

Även den engelska konstnären John William Waterhouse har i sin målning från 1905 av Diogenes i sin lerkruka anspelat på det komiska och muntra. Diogenes har placerats i en liggande kruka bredvid en trappa där tre unga vackra och uppklädda damer på promenad roat titta ner på den dystra filosofen som sitter i skuggan med sin lykta.

Skulle Diogenes dyka upp idag med sin lykta så skulle vi nog ta honom för en stackars hemlös som blivit smått tokig och vi skulle förmodligen satt honom på någon institution enligt lagen om omhändertagande om psykiatrisk tvångsvård. Fast om man ser sig runt om i världen så kan man undra vem som skulle vara mest tokiga idag, Diogenes eller alla vi andra.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts