Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Språk, tidsuppfattning och historietänkande i bäcken som flyter förbi. Intervju med Kim Thúy

När den kanadensiska debutanten Kim Thúy för ett litet tag sedan besökte Sverige för lanseringen av boken Ru, en fragmenterade minnesbild över en immigrants och en flyktings livsbana, träffade Tidningen ...

Av: Anna Nyman | 02 maj, 2011
Litteraturens porträtt

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | 11 oktober, 2009
Resereportage

 Jean-Léon Gérôme målning ”Diogenes”, (1860)

Diogenes – cynikern i krukan



Den franska konstnären Jean-Léon Gérôme (1824-1904) gjorde 1860 en målning av den antika filosofen Diogenes. Det är ett verk som fångar många av de anekdoter som finns kring denna märkliga och egensinniga filosof. Diogenes föddes runt 412 f. Kr och anses var en av dem som grundade den filosofiska livsåskådningen cynismen. Ordet cynism härstammar från det grekiska ordet kynos som betyder hund.

 


För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.
Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Annons:

Hundlik var också ett ord som brukade användas för att beskriva filosofen, om det sedan använde som ett nedsättande epitet eller som en beskrivning för cynismens livstid är inte riktigt klarlagt. Diogenes var en udda figur. Det berättas att han bodde avskilt i en stor lerkruka vilket man också ser på Gérômes målning. På krukans golv ligger lite halm men annars är det en ganska torftig boning. På målningen är Diogenes avbildad precis som vi tänker oss hur en antik filosof ser ut. En äldre man med lite grånat skägg, atletiskt byggd, men bar överkropp och ett vitt skynke runt midjan.

Runt krukan sitter fyra hundar troget väntandet. Diogenes ansåg att hunden var en naturlig varelse och inte tillgjord och konstlad som människan. Den gjorde sina behov på gatan utan att skämmas, något som även Diogenes enligt vissa berättelser verkar ha gjort. Han ska ha ätit offentligt på marknaden, urinerat på sina motståndare och även onanerat inför människor. Precis som hunden följde han sina instinkter och tog inte hänsyn till rådande konventioner eller moral.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För Diogenes symboliserade hunden det äkta och naturliga eftersom den alltid avslöjade sina känslor genom att skälla och inte gjorde sig till. När vi idag pratar om cynism menar man ofta en pessimistisk person som har en känslokall och kritisk inställning till dagens samhälle.

För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.

På målningen håller Diogenes upp en tänd lykta som är förknippad med en annan anekdot. Det sägs att Diogenes brukade gå omkring mitt på ljusa dagen med sin tända lykta för att leta efter en klok människa. Det är en handling som vi idag skulle kunna kalla cynisk med ordets moderna innebörd. Diogenes förväntade sig knappast att hitta det han sökte eftersom han då inte skulle behöva ha en tänd lykta mitt på dagen. Att Diogenes inte hade så mycket över för vanligt folk eller för den delen berömda personer är anekdoten om mötet med Alexander den store ett exempel på.

Den flamländska målaren Caspar de Crayer har i tavlan Alexander och Diogenes från ca. 1650 avbildat det kända mötet. Diogenes sitter framför sin tunna (tunnan var nu inte uppfunnen under antiken, så en mer korrekt skildring av Diogenes boning är en stor lerkruka som Gérôme målar). de Crayer har även utelämnat hundarna och lyktan i sin målning.

Vi ser istället Alexander den store som ställts sig framför Diogenes och runt omkring Alexander finns några av hans soldater och följe. Alexander den store som haft Aristoteles som lärare var intresserad av filosofi och hade bestämt sig för att besöka den kända filosofen Diogenes.

Vid mötet som skedde i Korint frågade Alexander filosofen om det fanns något han kunde göra för honom. Enligt historien ska Diogenes helt korthugget ha svarat att Alexander kunde flytta sig eftersom han skymde solen. Svaret imponerade så mycket på Alexander och han lär ha sagt att om han inte hade varit Alexander skulle han velat ha varit Diogenes.

Det finns ett antal målningar i konsthistorien med Diogenes som motiv som är ganska samstämmiga i beskrivningen av filosofen. Även i Jules Bastian-Lepages realistisk målning från 1873 ser man filosofen som sitter ensam och naken och funderar bredvid sin tända lykta. I Cornelius de Vos 1600-tals målning befinner sig Diogenes på en marknad med grönsaker och djur och lyser med sin lykta över ett sällskap välbärgade köpmän för att se om han kan hitta en klok människa. På målningen verkar de församlade roade av filosofens tokiga upptåg.

Även den engelska konstnären John William Waterhouse har i sin målning från 1905 av Diogenes i sin lerkruka anspelat på det komiska och muntra. Diogenes har placerats i en liggande kruka bredvid en trappa där tre unga vackra och uppklädda damer på promenad roat titta ner på den dystra filosofen som sitter i skuggan med sin lykta.

Skulle Diogenes dyka upp idag med sin lykta så skulle vi nog ta honom för en stackars hemlös som blivit smått tokig och vi skulle förmodligen satt honom på någon institution enligt lagen om omhändertagande om psykiatrisk tvångsvård. Fast om man ser sig runt om i världen så kan man undra vem som skulle vara mest tokiga idag, Diogenes eller alla vi andra.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 december, 2014

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 18 maj, 2009

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | Essäer om konst | 17 juni, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

World Trade Center 12 april  2001. Foto: Ubcule/Wikipedia

”And the walls came tumbling down…”

I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordbok, SAOL, har niotusen obsoleta ord rensats ut för att ge plats åt mängder av nyord, rapporterar Svenska Dagbladet som listar något av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 12 april, 2015

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism

Intervju med Tonchy Antezana   Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 september, 2010

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts