Fragment av surrogatpyret XVI

Ja vill bara säja dej en sak, Holger Holmlund från Hebbershålet, framhärda Göte grälsjukt å klia sitt aldri läkta å ständit varande sår i ljumsken, där en lömsk minderåri ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 april, 2008
Teratologisk sondering

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Georg Klein vs Ann Heberlein

I essäsamlingen ”Jag återvänder aldrig” (2011) skriver Georg Klein bl.a. om religion från ett evolutionärt perspektiv. Han menar, med Pascal Boyer och många andra, att vi har ett medfött anlag ...

Av: Niklas Anderberg | 25 januari, 2013
Essäer om religionen

Den mest populära lagtävling heter Ulak Tartysh Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Kirgizers kulturarv fortlever i trakten kring bergsjön Issyk-Kul

Från en satellitbild ser Kirgizistan ut som ett fiskhuvud i strömmen, eller varför inte ett falkhuvud? Ögat är världens näst största salthaltiga insjö och ligger i Tian Shans bergsområde 1600 ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 04 juni, 2016
Resereportage

 Jean-Léon Gérôme målning ”Diogenes”, (1860)

Diogenes – cynikern i krukan



Den franska konstnären Jean-Léon Gérôme (1824-1904) gjorde 1860 en målning av den antika filosofen Diogenes. Det är ett verk som fångar många av de anekdoter som finns kring denna märkliga och egensinniga filosof. Diogenes föddes runt 412 f. Kr och anses var en av dem som grundade den filosofiska livsåskådningen cynismen. Ordet cynism härstammar från det grekiska ordet kynos som betyder hund.

 


För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.
Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Caspar de Crayer målning ”Alexander och Diogenes” från ca. 1650

Annons:

Hundlik var också ett ord som brukade användas för att beskriva filosofen, om det sedan använde som ett nedsättande epitet eller som en beskrivning för cynismens livstid är inte riktigt klarlagt. Diogenes var en udda figur. Det berättas att han bodde avskilt i en stor lerkruka vilket man också ser på Gérômes målning. På krukans golv ligger lite halm men annars är det en ganska torftig boning. På målningen är Diogenes avbildad precis som vi tänker oss hur en antik filosof ser ut. En äldre man med lite grånat skägg, atletiskt byggd, men bar överkropp och ett vitt skynke runt midjan.

Runt krukan sitter fyra hundar troget väntandet. Diogenes ansåg att hunden var en naturlig varelse och inte tillgjord och konstlad som människan. Den gjorde sina behov på gatan utan att skämmas, något som även Diogenes enligt vissa berättelser verkar ha gjort. Han ska ha ätit offentligt på marknaden, urinerat på sina motståndare och även onanerat inför människor. Precis som hunden följde han sina instinkter och tog inte hänsyn till rådande konventioner eller moral.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För Diogenes symboliserade hunden det äkta och naturliga eftersom den alltid avslöjade sina känslor genom att skälla och inte gjorde sig till. När vi idag pratar om cynism menar man ofta en pessimistisk person som har en känslokall och kritisk inställning till dagens samhälle.

För Diogenes var cynismen istället något positivt och betecknade ett tillstånd av naturlighet och ärlighet. Cynikerna ville tillbaka till ett naturtillstånd som hade gått förlorat genom samhällets alla inskränkningar och regler. Samhället gjorde att vi människor föreställde oss, vi gjorde onaturliga och konstlade saker som i sin tur ledde till att vi blev olyckliga och ofria.

På målningen håller Diogenes upp en tänd lykta som är förknippad med en annan anekdot. Det sägs att Diogenes brukade gå omkring mitt på ljusa dagen med sin tända lykta för att leta efter en klok människa. Det är en handling som vi idag skulle kunna kalla cynisk med ordets moderna innebörd. Diogenes förväntade sig knappast att hitta det han sökte eftersom han då inte skulle behöva ha en tänd lykta mitt på dagen. Att Diogenes inte hade så mycket över för vanligt folk eller för den delen berömda personer är anekdoten om mötet med Alexander den store ett exempel på.

Den flamländska målaren Caspar de Crayer har i tavlan Alexander och Diogenes från ca. 1650 avbildat det kända mötet. Diogenes sitter framför sin tunna (tunnan var nu inte uppfunnen under antiken, så en mer korrekt skildring av Diogenes boning är en stor lerkruka som Gérôme målar). de Crayer har även utelämnat hundarna och lyktan i sin målning.

Vi ser istället Alexander den store som ställts sig framför Diogenes och runt omkring Alexander finns några av hans soldater och följe. Alexander den store som haft Aristoteles som lärare var intresserad av filosofi och hade bestämt sig för att besöka den kända filosofen Diogenes.

Vid mötet som skedde i Korint frågade Alexander filosofen om det fanns något han kunde göra för honom. Enligt historien ska Diogenes helt korthugget ha svarat att Alexander kunde flytta sig eftersom han skymde solen. Svaret imponerade så mycket på Alexander och han lär ha sagt att om han inte hade varit Alexander skulle han velat ha varit Diogenes.

Det finns ett antal målningar i konsthistorien med Diogenes som motiv som är ganska samstämmiga i beskrivningen av filosofen. Även i Jules Bastian-Lepages realistisk målning från 1873 ser man filosofen som sitter ensam och naken och funderar bredvid sin tända lykta. I Cornelius de Vos 1600-tals målning befinner sig Diogenes på en marknad med grönsaker och djur och lyser med sin lykta över ett sällskap välbärgade köpmän för att se om han kan hitta en klok människa. På målningen verkar de församlade roade av filosofens tokiga upptåg.

Även den engelska konstnären John William Waterhouse har i sin målning från 1905 av Diogenes i sin lerkruka anspelat på det komiska och muntra. Diogenes har placerats i en liggande kruka bredvid en trappa där tre unga vackra och uppklädda damer på promenad roat titta ner på den dystra filosofen som sitter i skuggan med sin lykta.

Skulle Diogenes dyka upp idag med sin lykta så skulle vi nog ta honom för en stackars hemlös som blivit smått tokig och vi skulle förmodligen satt honom på någon institution enligt lagen om omhändertagande om psykiatrisk tvångsvård. Fast om man ser sig runt om i världen så kan man undra vem som skulle vara mest tokiga idag, Diogenes eller alla vi andra.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Lars Ahlin och skulden

Lars Ahlins omfångsrika roman Din livsfrukt, som författaren utgav vid 72 års ålder, 1987, är så rikhaltig och mångfacetterad att den med fog kan betraktas som hans konstnärliga testamente. Och ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 06 november, 2009

Vem äger grönskan? – Att förvalta det gröna rummet

Runtomkring är stubbar. Buskar som skulle blommat. Träd som skulle slagit ut.Runtomkring mig är stubbar. Jag har inget lantställe. Det gröna rummet i staden Stockholm där jag bor, är min trädgård ...

Av: Syster Ehlisabel | Gästkrönikör | 07 maj, 2009

Tid

  Hva er tid? Ut fra sikten min inn til spørsmålet om tid og svaret på et slikt spørsmål, er kalendertid og klokketid to kvantitative bestemmelser eller målbare egenskaper ved det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2010

Ludwig van Beethoven, Den befriade Prometheus

Beethoven hör till de genier inför vilka vi förstummas. I än så högre grad inträffar detta då det finns ett såväl ett immanent som externt uttalat begär att formulera sig ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 11 november, 2011

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

  Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att säga att Sven Delblanc ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 juni, 2008

Fri vilje. Del I

Innledning Livet har mange aspekt, der ett av disse er av overordentlig stor betydning, nemlig viljen vår. Det betyr at én av viljens sentrale funksjoner er å holde styr på affekt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 06 juli, 2010

Benjamin 35

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 14 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.