Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Finns de nån Gud tror du? ett reportage från brofästet

Vi satt på cementplattformen under bron, jag och Tinny. Den höga bron över forsen. Det blåste jävlar och därnere var allt äckligt. Drick sa jag. Jag dricker ju sa hon ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Sprida konst med datavirus

Jag minns ett datavirus som drabbade min hemdator Amiga 500 i slutet av 80-talet. På skärmen kunde man läsa: “Something wonderful has happened Your AMIGA is alive !!! and, even ...

Av: Mathias Jansson | 11 april, 2014
Essäer om konst

TUPP - en scenkonstfestival med stora ögon inför världen

Jag såg nyligen Françoise Sagans debutpjäs "Slott i Sverige" på Dramaten. Det var en bra uppsättning: snygg inramning och gedigna skådespelarinsatser. Efteråt kände jag ändå en viss tveksamhet. Det fanns ...

Av: Tim Andersson | 22 april, 2010
Kulturreportage

Antoine Wiertz " L'Inhumation précipitée" (1854)- foto av Szilas från the Wiertz Museum.

Vampyrer och blodslinjen i konsten



En essä om vampyrer och blodkonst

 


Vampyrismen har en lång historia och har fått ett rejält uppsving de senaste åren i populärkulturen något som Katarina Harrison Lindbergh skriver om i sin bok. Man kan spåra vampyrernas historia ändå tillbaka till de blodsugande demonerna i Mesopotamien, via medeltidens smittspridande gengångare till den moderna sofistikerade vampyren alias greve Dracula som träder fram i 1800-talets viktorianska litteratur. Idag har vampyren förvandlats till en vältränad sexig övermänniska genom TV-serier som True Blood och Vampire Diaries.
Vampyr av Edwards Munch från 1894

Vampyr av Edwards Munch från 1894

Annons:

Hennes röda hår rinner som ett vattenfall över hans svarta kostym när hon lutar sig över honom och sätter tänderna i hans blottade hals. Vampyr kallar Edward Munch sin målning från 1894. Vore det inte för titeln skulle man likaväl kunna tro att kvinnan tröstar och håller om mannen som lagt sitt huvud i hennes knä. Målningen tjänar också som omslag till Katarina Harrison Lindberghs bok om Vampyrernas historia (2011) som vi återkommer till senare. I vanliga fall tillhör vampyrerna populärkulturen för det är inget vanligt motiv inom konsthistorien.

Det finns förstås undantag och de två mest kända vampyrmålningarna är förmodligen Munchs målning och Philip Burne-Jones (son till den pre-rafaelitiska konstnären Edward Burne-Jones) målning Vampyren (1897) som också visar hur en kvinna står över en sovande man. Intressant att notera är att det i bägge målningarna, som är från slutet av 1800-talet, så är det kvinnan som är vampyren, medan det i Bram Stokers klassiska och stilbildande roman Dracula (1897) är det en man.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vampyrismen har en lång historia och har fått ett rejält uppsving de senaste åren i populärkulturen något som Katarina Harrison Lindbergh skriver om i sin bok. Man kan spåra vampyrernas historia ändå tillbaka till de blodsugande demonerna i Mesopotamien, via medeltidens smittspridande gengångare till den moderna sofistikerade vampyren alias greve Dracula som träder fram i 1800-talets viktorianska litteratur. Idag har vampyren förvandlats till en vältränad sexig övermänniska genom TV-serier som True Blood och Vampire Diaries.

Det finns olika teorier bakom varifrån myten om vampyrer kan ha uppstått. En av dem är att det skulle kunna röra sig om fall av den ärftliga blodsjukdomen porfyri som i folkmun kallas vampyrsjukan. En del av de symptom som kan uppstå av porfyri är blekhet genom anemi och extrem känslighet för solljus som kan leda till blåsor och smärta på huden när man vistas ute i dagsljus. Både blekhet och rädsla för solljus är något vi förknippar med vampyrer.

En annan mer vanlig förklaring är fall av skendödhet som inte var helt ovanligt förr i tiden. Likvakan skulle vara ett sätt att försäkra sig om att den avlidna verkligen var död så man inte begravde honom levande. Men ibland blev man tvungen att handla snabbt och den belgiska konstnären Antoine Wiertz målning L'Inhumation précipitée (den hastiga nedgrävningen) från 1854 visar vad som då kunde hända. På målningen ser man en man som förskräckt lyfter på kistlocket för att upptäcka att han befinner sig i en gravkammare och har blivit levande begravd. Troligen har mannen fallit offer för en koleraepidemi, vilken texten på gravlocket antyder, och i hast begravts för att undvika att smittan sprider sig vidare. Ingen har riktigt tagit sig tid att kontrollera om mannen verkligen är död eller bara skendöd. Den döda som reser sig ur sin kista tillhör också den etablerade bilden av vampyren.

Något som är centralt för vampyrerna är blodet. Genom att bita sina offer sprids vampyrsmittan vidare till offren. På så sätt påminner vampyrism om en dödlig blodsjukdom som sprider skräck hos befolkningen. När AIDS spred sig i världen under 1980-talet var tidningsomslagen fyllda av skräckrubriker och de smittade patienterna behandlades som pestsmittade vilket Jonas Gardells dramaserie Torka aldrig tårar utan handskar är ett bra exempel på. Inom konsten ökade också intresset för att lyfta fram frågor kring AIDS och HIV.

När den amerikanska konstnären Barton Lidice Beneš vänner började dö i AIDS och han själv testades positivt för sjukdomen började han i sitt konstnärskap använda material som förknippades med sjukdomen som medicinkapslar, sprutor och slutligen sitt eget infekterade blod. Genom att stänka sitt infekterade blod på papper skapade han konstverk som påminner lite om Jackson Pollocks action painting. Rädslan för AIDS gjorde det svårt att visa Beneš verk då galleristerna ofta betraktade verken som dödliga och som smittskyddsobjekt.

Andres Serrano var en annan konstnär under 1980-talet som också arbetade med kroppsvätskor som blod, sperma och urin. Han har blivit mest känd för det provokativa fotografiet Pissed Christ (1987) som består av ett krucifix nedsänkt i hans egen urin. Kristina grupper blev förstås upprörda av detta tilltag och av en hel del andra bilder där Serrano använt sig av konsthistoriska religiösa motiv som han mixat med kroppsvätskor. Inom kristendomen har dock blodet en viktig religiös och symbolisk innebörd. Nattvarden då vinet förvandlas till Kristus blod, golgatavandringen som är en riktig blodig historia med piskning, törnekrona, korsfästelse och slutligen spjutstick i sidan. I Mel Gibsons film The passion of Christ (2004) frossar regissören i blod under golgatavandringen så det nästan påminner om en splatterfilm.

Det är inte omöjligt att Mel Gibson inspirerats av den österrikiska konstnären Hermann Nitschs performanceverk Orgies Mysterien Theater. Mellan åren 1962 och 1998 iscensatt Nitschs runt 100 olika performance där han blandade djurslakt, offer, korsfästelsescener, religiösa processioner med blod, kött och nakna människor i en storslagen blodig orgie. Förutom dokumentationen av Nitschs performance i form av bilder och filmer som i många fall ser ut som om deltagarna har varit med i festivalen Tomatino i Spanien där gator och människor täcks av röda krossade tomater som man kastar på varandra, så skapar Nitsch även målningar där han kastar ut hinkar med blod på målardukar som ligger på golvet och som står uppställda längs väggarna. Med hjälp av en sopkvast eller en stor svamp skapa han sedan sina tavlor.

Blodet innehåller DNA som idag kan användas för att skapa ett unikt porträtt och identifiera en människa. Den brittiska konstnären Marc Quinn har istället för DNA använts sitt eget blod för att skapa ett självporträtt i form av byst av sitt eget huvud. Varje huvud består av drygt 4 liter blod, vilket är den totala mängd som finns i normal kropp, så Quinn har regelbundet under ett års tid fått gå till doktorn för att göra bloddonationer till sitt verk. Den första skulpturen gjorda Quinn 1991 och han har sedan dess vart femte år upprepat proceduren och skapat ett nytt porträtt med syfte att dokumentera hur han åldras. Skulpturerna har problemet att de precis som vampyrerna inte tål solljus. Blodet är nämligen fruset och skulpturerna måste hållas nedkylda för att inte smälta bort som en vampyr i solsken.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Curved Cosmos Seen as Virtually Flat in the Universe: A Scaling Agreeing with…

  Truth spirit, enlighten and guide our researchOh Mary conceived without sin pray for us that have recourse to you A metaphysical geometrical representation of a curved cosmos seen through a flat ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 13 december, 2010

Den nya tidens skräck

  Den nya tidens skräck Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars ...

Av: Magnus Blomdahl | Essäer om film | 18 september, 2007

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt

Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 augusti, 2015

7. Nils-August

Ahh! Det där satans julpyntet, hur länge ska man stå ut med det, egentligen? Nu satte det fälleben på honom också, det var droppen! Han låg på köksgolvet och kom vare ...

Av: Nils-August | Lund har allt utom vatten | 27 januari, 2012

Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.

  När det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 februari, 2011

Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion

illustration Sabina A kterDahl Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion Konstantinopel utlöste diktarinspirationen hos 1800-talets Gerard Nerval, Chateaubriand, Lord Byron och Flaubert – och har ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 13 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.