Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Ingrid Vang Nyman

Pippi på Jylland



 
En hållplats på kystbanen från Köpenhamn till Helsingör heter Springforbi, där stannar sällan tågen. Men om platsen heter Vejen passerar man inte lika snabbt. Herman Bangs kortroman Ved Vejen handlar om Katinka, hustrun till stationsföreståndaren Bay på en liten bibana långt ute på landet. Hennes öde kan påminna om Emma Bovarys när hon förälskar sig i en man som råkar komma förbi, men hon gör det i all ärbarhet.


Hursomhelst var hennes illustrationer till Pippi-böckerna kongeniala. När Pippi Långstrump kom på franska var förläggaren feg, mixtrade med texten och ersatte Ingrid Vang Nymans bilder med något mycket tamare, mera städat och comme il faut. Tommy är vattenkammad och Annika har rosett i håret, men att göra Pippi borgerligt välanpassad är inte bara dumt, det är snudd på helgerån.

Annons:

Hon dör på slutet, men inte som Emma i franska landsorten för egen hand. Det är en mycket melankolisk historia, alldeles lysande överförd till vita duken av Max von Sydow, den enda film han regisserat.

En småstad med en befolkning på mindre än tiotusen på södra Jylland halvvägs mellan Kolding i öst och Esbjerg i väst heter just Vejen och var väl från början bara ett skjutshåll där postdiligensen till Vestkysten gjorde paus. Det kan man göra fortfarande, och från 16 augusti av särskild anledning. Man har ett aktivt konstmuseum som är värt att besöka. Där visas från den dagen och fram till 19 mars nästa år en utställning om Ingrid Vang Nyman och hennes konst, framför allt hennes illustrationer till många av Astrid Lindgrens böcker – hon var född för hundra år sedan, just den 16 augusti.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon utbildade sig i Köpenhamn och träffade där konstnären Arne Nyman. De var gifta i fyra år från 1940, därpå gifte hon om sig med författaren Uno Eng, en av den svenska kortprosans mästare (Peter Hultsbergs nya bok om honom finns det anledning att återkomma till). Men de skildes redan efter två år. Hennes fortsatta liv tycks ha varit kantat av sjukdomar och djupa depressioner, och hon begick självmord luciadagen 1959. På den utmärkta hemsidan om Astrid Lindgren (astridlindgren.se) finns en avdelning om hennes många illustratörer, bland andra Björn Berg, Ilon Wikland, samt just Ingrid Vang Nyman.

Texten antyder friktioner mellan henne och Rabén & Sjögren: "Hennes höga, ibland orealistiska, ekonomiska anspråk gjorde att samarbetet med förlaget ibland gnisslade."
Och där står att hon var utblottad när hon lämnade det jordiska. Varför det var så kan man fundera över: hon illustrerade alla böckerna om Pippi Långstrump, och sedan också den om Kajsa Kavat och serien om Bullerbybarnen, alla tryckta i mängder av stora upplagor. Hennes honorar (eller royalty eller tantieme) borde ha fortsatt att flöda in i jämn ström, kan man tycka.

Hursomhelst var hennes illustrationer till Pippi-böckerna kongeniala. När Pippi Långstrump kom på franska var förläggaren feg, mixtrade med texten och ersatte Ingrid Vang Nymans bilder med något mycket tamare, mera städat och comme il faut. Tommy är vattenkammad och Annika har rosett i håret, men att göra Pippi borgerligt välanpassad är inte bara dumt, det är snudd på helgerån. Pippi är en anarkist som gör som hon vill. Hon sätter sig suveränt över borgerlighetens inskränkta normer lika ledigt som hon lyfter sin häst upp på verandan och placerar tjyvar högt upp på ett skåp.

Den normbrytande Pippi analyserade Ulla Lundqvist i sin intressanta avhandling som bland annat klarlägger att Astrid Lindgren var väl bekant med A. S. Neills reformpedagogik i Summerhill-skolan. En som inte gillade den bångstyriga Pippi var kritikern John Landquist som i ett par berömda och kanske beryktade artiklar tog avstånd från en sådan ohyfsad romanfigur som han tyckte var ett avskräckande uppfostringsideal. I både text och bild är Pippi sig selv nok som får klara sig själv – hennes mamma är ju en ängel i himlen och pappa är kung på en avlägsen söderhavsö.

I många barnböcker har bilderna blivit lika klassiska som historierna de illustrerar: George Cruikshanks till Dickens, John Tenniels till Alice i underlandet, Wilhelm Pedersens och Lorenz Frølich till H. C. Andersens sagor, Robert McCloskeys till sina egna böcker, Sven Hemmel till Ture Sventon, och så vidare. Jag har genom livet burit med mig minnen av Ingrid Vang Nymans illustrationer, ett av dem den med Pippi och Råttan – det är väl inte otänkbart att just den passagen i texten inspirerats av Mark Twains kapitel om plankstrykaren Tom Sawyer, han som lejer ut jobbet till sina kompisar och bland annat får just en död råtta i betalning.

Från och med den 16 augusti kan vi alltså se originalen till Ingrid Vang Nymans illustrationer – lägg vägen om Vejen!

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.