Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Ingrid Vang Nyman

Pippi på Jylland



 
En hållplats på kystbanen från Köpenhamn till Helsingör heter Springforbi, där stannar sällan tågen. Men om platsen heter Vejen passerar man inte lika snabbt. Herman Bangs kortroman Ved Vejen handlar om Katinka, hustrun till stationsföreståndaren Bay på en liten bibana långt ute på landet. Hennes öde kan påminna om Emma Bovarys när hon förälskar sig i en man som råkar komma förbi, men hon gör det i all ärbarhet.


Hursomhelst var hennes illustrationer till Pippi-böckerna kongeniala. När Pippi Långstrump kom på franska var förläggaren feg, mixtrade med texten och ersatte Ingrid Vang Nymans bilder med något mycket tamare, mera städat och comme il faut. Tommy är vattenkammad och Annika har rosett i håret, men att göra Pippi borgerligt välanpassad är inte bara dumt, det är snudd på helgerån.

Annons:

Hon dör på slutet, men inte som Emma i franska landsorten för egen hand. Det är en mycket melankolisk historia, alldeles lysande överförd till vita duken av Max von Sydow, den enda film han regisserat.

En småstad med en befolkning på mindre än tiotusen på södra Jylland halvvägs mellan Kolding i öst och Esbjerg i väst heter just Vejen och var väl från början bara ett skjutshåll där postdiligensen till Vestkysten gjorde paus. Det kan man göra fortfarande, och från 16 augusti av särskild anledning. Man har ett aktivt konstmuseum som är värt att besöka. Där visas från den dagen och fram till 19 mars nästa år en utställning om Ingrid Vang Nyman och hennes konst, framför allt hennes illustrationer till många av Astrid Lindgrens böcker – hon var född för hundra år sedan, just den 16 augusti.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon utbildade sig i Köpenhamn och träffade där konstnären Arne Nyman. De var gifta i fyra år från 1940, därpå gifte hon om sig med författaren Uno Eng, en av den svenska kortprosans mästare (Peter Hultsbergs nya bok om honom finns det anledning att återkomma till). Men de skildes redan efter två år. Hennes fortsatta liv tycks ha varit kantat av sjukdomar och djupa depressioner, och hon begick självmord luciadagen 1959. På den utmärkta hemsidan om Astrid Lindgren (astridlindgren.se) finns en avdelning om hennes många illustratörer, bland andra Björn Berg, Ilon Wikland, samt just Ingrid Vang Nyman.

Texten antyder friktioner mellan henne och Rabén & Sjögren: "Hennes höga, ibland orealistiska, ekonomiska anspråk gjorde att samarbetet med förlaget ibland gnisslade."
Och där står att hon var utblottad när hon lämnade det jordiska. Varför det var så kan man fundera över: hon illustrerade alla böckerna om Pippi Långstrump, och sedan också den om Kajsa Kavat och serien om Bullerbybarnen, alla tryckta i mängder av stora upplagor. Hennes honorar (eller royalty eller tantieme) borde ha fortsatt att flöda in i jämn ström, kan man tycka.

Hursomhelst var hennes illustrationer till Pippi-böckerna kongeniala. När Pippi Långstrump kom på franska var förläggaren feg, mixtrade med texten och ersatte Ingrid Vang Nymans bilder med något mycket tamare, mera städat och comme il faut. Tommy är vattenkammad och Annika har rosett i håret, men att göra Pippi borgerligt välanpassad är inte bara dumt, det är snudd på helgerån. Pippi är en anarkist som gör som hon vill. Hon sätter sig suveränt över borgerlighetens inskränkta normer lika ledigt som hon lyfter sin häst upp på verandan och placerar tjyvar högt upp på ett skåp.

Den normbrytande Pippi analyserade Ulla Lundqvist i sin intressanta avhandling som bland annat klarlägger att Astrid Lindgren var väl bekant med A. S. Neills reformpedagogik i Summerhill-skolan. En som inte gillade den bångstyriga Pippi var kritikern John Landquist som i ett par berömda och kanske beryktade artiklar tog avstånd från en sådan ohyfsad romanfigur som han tyckte var ett avskräckande uppfostringsideal. I både text och bild är Pippi sig selv nok som får klara sig själv – hennes mamma är ju en ängel i himlen och pappa är kung på en avlägsen söderhavsö.

I många barnböcker har bilderna blivit lika klassiska som historierna de illustrerar: George Cruikshanks till Dickens, John Tenniels till Alice i underlandet, Wilhelm Pedersens och Lorenz Frølich till H. C. Andersens sagor, Robert McCloskeys till sina egna böcker, Sven Hemmel till Ture Sventon, och så vidare. Jag har genom livet burit med mig minnen av Ingrid Vang Nymans illustrationer, ett av dem den med Pippi och Råttan – det är väl inte otänkbart att just den passagen i texten inspirerats av Mark Twains kapitel om plankstrykaren Tom Sawyer, han som lejer ut jobbet till sina kompisar och bland annat får just en död råtta i betalning.

Från och med den 16 augusti kan vi alltså se originalen till Ingrid Vang Nymans illustrationer – lägg vägen om Vejen!

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.