Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Henri Michaux

Michaux och tullaren



I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska blad av den folkskygge författaren och konstnären Henri Michaux, Han ställde ut på Le Point Cardinal, ett litet galleri på vänstra stranden, inte långt från Place de L´Odeon. Vi missade honom med fem minuter, berättade den älskvärde och synnerligen distingerade galleristen Mr Jean Hugues för oss dagen efter vernissagen.

 


Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.
Henri Michaux av Gisèle Freund

Henri Michaux av Gisèle Freund

Annons:

Han hade kommit sent och stannat kort. Han var knappast offentlighetens man, finns bara med på något enstaka fotografi.

Det var synd på mer än ett sätt. Först, naturligtvis, för att det hade varit kul att ha träffat den närmast obefintliga, mytiske mannen och kunna konstatera att han verkligen existerade, men det hade också varit kul att ta del av den konversation som Astley skulle ha haft med Michaux. Astleys franska bestod av inte mer än fyra-fem ord, liksom hans engelska, där man får lägga till ett tiotal, men - och det är det märkliga, närmast sensationella - han kommunicerade perfekt på vilket språk som helst. Jag tror till och med att Michaux skulle ha uppskattat konversationen, inte bara för att den hade blivit fåordig, skeptisk som han var mot språket och bilden överhuvud. Han misstrodde båda uttrycken. Hans bildspråk var ett slags motspråk (liksom hans texter) som vägrade att låta sig anpassas. Astley å sin sida struntade i de regelsystem som grammatik och ordlistor förordade. Han blev likväl förstådd och han förstod. Var han än befann sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mr Hugues beklagade att vi inte fått träffa Michaux, men berättade för oss att han enbart stannat några minuter så det hade under alla omständigheter blivit ett mycket kort möte. Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.

Vi däremot var glada för vad vi hade hade fått med oss hem till Sverige, ett fint urval grafiska blad och några målningar. Utmärkta exempel på hans informella konst, som inte tar till de stora bokstäverna eller höjer rösten i onödan. Tvärtom, den tar istället skydd bakom små, försynta tecken, fantasifulla hieroglyfer, påminnande om gamla kinesiska ideogram, prydligt organiserade i radsystem, med en viss språklig likhet. Som kryptiska undanmanövrar i en berättelse som inte finns.

När vi kom till tullen i Helsingborg var tullaren mycket nyfiken på vad det var som var så pass högt försäkrat. Vi lade ut några av bladen, sedan vi avlägsnat skyddspappret mellan dem. Han trodde först att vi drev med honom, kallade på ett par kollegor som var lika oförstående. Vad var detta? Ett hemligt kodsystem? Astley, den oförvägne kommunikatören, räddade situationen och satte igång att förklara. Anletsdragen på tullarna tinade långsamt upp från total misstänksamhet och stela miner till öppna leenden och ett avslappnat kroppsspråk.

Michaux hade säkert avskytt det. Kommunikation och i synnerhet kommunikation utåt var inte hans sak, snarare då inåt, in i det egna sammelsuriet. Han fick heller inget veta, han dog några månader senare, i oktober 1984.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.