Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | 16 april, 2012
Essäer om religionen

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | 06 september, 2013
Essäer om konst

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 15 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Henri Michaux

Michaux och tullaren



I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska blad av den folkskygge författaren och konstnären Henri Michaux, Han ställde ut på Le Point Cardinal, ett litet galleri på vänstra stranden, inte långt från Place de L´Odeon. Vi missade honom med fem minuter, berättade den älskvärde och synnerligen distingerade galleristen Mr Jean Hugues för oss dagen efter vernissagen.

 


Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.
Henri Michaux av Gisèle Freund

Henri Michaux av Gisèle Freund

Annons:

Han hade kommit sent och stannat kort. Han var knappast offentlighetens man, finns bara med på något enstaka fotografi.

Det var synd på mer än ett sätt. Först, naturligtvis, för att det hade varit kul att ha träffat den närmast obefintliga, mytiske mannen och kunna konstatera att han verkligen existerade, men det hade också varit kul att ta del av den konversation som Astley skulle ha haft med Michaux. Astleys franska bestod av inte mer än fyra-fem ord, liksom hans engelska, där man får lägga till ett tiotal, men - och det är det märkliga, närmast sensationella - han kommunicerade perfekt på vilket språk som helst. Jag tror till och med att Michaux skulle ha uppskattat konversationen, inte bara för att den hade blivit fåordig, skeptisk som han var mot språket och bilden överhuvud. Han misstrodde båda uttrycken. Hans bildspråk var ett slags motspråk (liksom hans texter) som vägrade att låta sig anpassas. Astley å sin sida struntade i de regelsystem som grammatik och ordlistor förordade. Han blev likväl förstådd och han förstod. Var han än befann sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mr Hugues beklagade att vi inte fått träffa Michaux, men berättade för oss att han enbart stannat några minuter så det hade under alla omständigheter blivit ett mycket kort möte. Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.

Vi däremot var glada för vad vi hade hade fått med oss hem till Sverige, ett fint urval grafiska blad och några målningar. Utmärkta exempel på hans informella konst, som inte tar till de stora bokstäverna eller höjer rösten i onödan. Tvärtom, den tar istället skydd bakom små, försynta tecken, fantasifulla hieroglyfer, påminnande om gamla kinesiska ideogram, prydligt organiserade i radsystem, med en viss språklig likhet. Som kryptiska undanmanövrar i en berättelse som inte finns.

När vi kom till tullen i Helsingborg var tullaren mycket nyfiken på vad det var som var så pass högt försäkrat. Vi lade ut några av bladen, sedan vi avlägsnat skyddspappret mellan dem. Han trodde först att vi drev med honom, kallade på ett par kollegor som var lika oförstående. Vad var detta? Ett hemligt kodsystem? Astley, den oförvägne kommunikatören, räddade situationen och satte igång att förklara. Anletsdragen på tullarna tinade långsamt upp från total misstänksamhet och stela miner till öppna leenden och ett avslappnat kroppsspråk.

Michaux hade säkert avskytt det. Kommunikation och i synnerhet kommunikation utåt var inte hans sak, snarare då inåt, in i det egna sammelsuriet. Han fick heller inget veta, han dog några månader senare, i oktober 1984.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Musik skapad av låtsasspråk

Sångaren i [ingenting], Christopher Sander, är aktuell med soloskivan "Hej hå!" och en spelning på festivalen Where The Action Is. Över en tallrik indiskt bakfyllekäk berättar han om Astrid Lindgren ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 25 juni, 2009

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.