Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Sankta Cecilia-kristen martyr och musikens skyddshelgon

                      Helgonen och martyrerna har alltid spelat en stor roll i kristenhetens historia. Under kyrkans första tid fick många lida martyrdöden för sin tro. Men martyrskapet hör ingalunda endast till historien ...

Av: Lena Månsson | 16 december, 2014
Essäer om religionen

Veckan från hyllan. Vecka 4-2013

Egentligen skulle denna krönika handla om tåg. Tåg som inte går, och om de går  är det inte meningen att de ska gå, i synnerhet som det blir helt fel ...

Av: Gregor Flakierski | 19 januari, 2013
Veckans titt i hyllan

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | 03 april, 2015
Gästkrönikör

 Auguste Herbin

Bilden i bilden



Jag såg den första gången på Galleri Astley i Uttersberg, ett blad av den franske, abstrakte målaren, eller, som han beskrivs på våra breddgrader, konkrete målaren, Auguste Herbin. Vad som är konkret konst och abstrakt konst är inte alltid kristallklart. Det kan betyda samma sak men också vitt skilda saker.

 


 

Ibland är abstrakt konst ett slags samlings- och paraplyrubrik och den konkreta en avläggare av denna. Så är det historiskt sett, först kom Kandinsky och sedan Mondrian, som till att börja med också beskrivs som abstrakt, innan Art Concret-gruppen etablerade sig genom ett manifest år 1930, och då talar man samtidigt om Neo-Plasticism, eller så handlar det enbart om skilda kulturella klassificeringar. Dock finns det en skillnad, upplever jag det som, den att konkret konst i någon mening också är abstrakt men att abstrakt konst inte är konkret. Vilket i så fall motsägs av den franska klassificeringen av Mondrian och Herbin ... begreppsförvirringen är med andra ord total och helt enkelt en del av spelet.

Jag framhärdar dock med ett försök till precisering. Den konkreta konsten är ytterst pregnant i sitt sitt formspråk, uppbyggd som den ofta är av välkända grundformer, bekanta från andra, icke konstnärliga sammanhang, som exempelvis geometrin, medan den abstrakta konsten oftast rör sig med ett formspråk som till sitt innehåll saknar tydliga referenser utanför måleriet och ofta enbart är ett resultat av den konstnärliga fantasin. Det handlar då om rena abstraktioner. Typ Pollock. Vars konst fått ett förtydligande tillägg, abstrakt expressionism. Det finns förstås blandformer - och gränsfall - som trasslar till begreppen ytterligare, men dessa lägger jag åt sidan.

Bilden

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det kan ha varit i samband med den konkretist-utställning som hette just Art Concret och som ägde rum på galleriet sommaren 1981, det år då jag och min familj flyttade till Skinnskatteberg. Herbin hängde därefter i hans bostad ovanpå Galleriet. Utställningen innehöll konstnärer som GAN, Jones, Herbin, Steinberg, Baertling, Englund, Falk, Ridell, Olofsson, Holmstrannd och Nilsson. Det var hur som helst en fantastisk utställning som helt förändrade min syn på konkret konst, som jag funnit trist och tråkig, platt. Det sista kan ju stämma, men inte i den betydelsen av ordet. Jag köpte ett stort blad av Baertling, kommer jag ihåg. Det ångrar jag inte.

ecco3

Men det är inte om det bladet som detta skall handla, utan om Herbins. Det är gjort 1953, det år han blev förlamad i högra armen. Vilket man inte ser ett spår av i bilden. Den måste ha tillkommit före förlamningen. Men de former han laborerar med är inte helt beroende av en stadig hand eller stadiga armrörelser, mer av tekniska hjälpmedel som sax, passare och olika matriser. Han kan dessutom ha överlåtit den tekniska proceduren på någon annan och enbart stått för kompositionen. Men om man går nära och studerar den i detalj ser man tydligt att förlagan är målad för hand. Det märkliga och inte alldeles uppenbara är att den samtidigt härbärgerar ytterligare en bild. Det handlar om två bilder i en, vilket man kanske inte upptäcker omedelbart. Jag gjorde det inte.

Kanske för att jag inför abstrakta och konkreta bilder värjer mig en smula för att koppla på den gestaltpsykologiska mekanismen - den infinner sig förr eller senare ändå - och låsa mig i en, om möjligt, figurativ läsning av bilden, som dessutom tenderar att bli permanent. Jag vill behålla den öppna blicken så länge som möjligt. Det intresselösa skådandet, för att tala med Kant.

Bilden i bilden

Jag vet inte om Herbin var religiös. Bilden gör det knappast troligt. Den kan heller inte fallit den katolska kyrkan på läppen. Det är det för övrigt inte mycket som gör eller har gjort under århundradena. Han var dessutom medlem i kommunistpartiet innan Stalin kom in i bilden. Å andra sidan är detta rena söndagsskolan jämfört med vad delar av detta prästerskap sysslat med de senaste åren och förmodligen inte heller var främmande för på Herbins tid. Han dog 1960 och blev 78 år.

Det är en ytterst väl balanserad komposition med klart avgränsade, konkreta former och färgfält. Ett formspråk som Herbin använt sig av under lång tid och som han senare blåste upp och närmast monumentaliserade. Han inledde sin konstnärsbana runt förra sekelskiftet som postimpressionistisk landskaps och stillebenmålare - och gästspelade senare i både kubism och surrealism - för att successivt reducera elementens mimetiska karaktär till mer abstrakta former och slutligen hamna i det rent konkreta.

Där finns cirkeln, halvcirkeln, triangeln och några avläggare till dessa, här på ett anslående sätt sammanfogade till en bild av ett samlag. En i katolska sammanhang uppenbar blasfemi, eftersom ena parten utgörs av en kardinal. De två avlångt röda, på varandra stående, avsmalnande triangelformerna till vänster med en cirkelrunt huvud ovanpå, bildar kardinalen. Denne har dessutom sänkt lite på huvudet som vore han i bön. Han lägras av en i vitt, streckformat antydd kvinnogestalt med utslaget hår och benen omslutande kardinalens röda och cirkelrunda kön. Allt inbäddat i blå, gröna och svarta geometriska element, vilket tillsammans skapar en harmoni och formlek av anslående skönhet. Det är lika snillrikt som raffinerat gjort. Halvt synligt och halvt försvinnande.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

Kontorspolicy

 Klädsel :  Kom                                                      till jobbet                                                            klädd efter din                                                     lön!  

Av: Lena Lidén | Gästkrönikör | 18 september, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

(O)moralisk nakenhet och en feministisk köttyxa

För 100 år sedan spatserade suffragetten Mary Richardson in i Londons National Gallery och högg sönder Diego Velázquez Venus med spegeln (ca 1650). Denna tavlas fascinerande historia och motiv kan ge ...

Av: Andrei Liberec | Essäer | 12 augusti, 2014

Vladimir Oravsky je opravdu muž mnoha tváří

Hatriarkatets dramaturgi

”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 27 september, 2015

Thelemas lag

Om Aleister Crowley finns det mycket litteratur. Det handlar mer om legender och skandaler än om riktiga, djupa studier. Crowley kallade denna text ”en enkel kurs i etik, tänkt för ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 06 augusti, 2016

Requiem. Dödsmässan enligt Brahms och Verdi

Dödens skugga faller över skapelsen, det outsägliga vemod Walter Benjamin beskriver, syndafallet och exilen, utdrivningen vi lever i gestaltar vi ständigt åter och åter i konst, i dikt, i musiken. Memento ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 21 februari, 2012

Hur en massmördare blir till. Ett rättssamhälle i fritt fall

Det är svårt att klara ut vad som är mest skrämmande i de åtta mordutredningar som lett till lika många fällande domar i Thomas Quicks avancemang till att bli vårt ...

Av: Benny Holmberg | Allmänna reportage | 16 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.