Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

 Auguste Herbin

Bilden i bilden



Jag såg den första gången på Galleri Astley i Uttersberg, ett blad av den franske, abstrakte målaren, eller, som han beskrivs på våra breddgrader, konkrete målaren, Auguste Herbin. Vad som är konkret konst och abstrakt konst är inte alltid kristallklart. Det kan betyda samma sak men också vitt skilda saker.

 


 

Ibland är abstrakt konst ett slags samlings- och paraplyrubrik och den konkreta en avläggare av denna. Så är det historiskt sett, först kom Kandinsky och sedan Mondrian, som till att börja med också beskrivs som abstrakt, innan Art Concret-gruppen etablerade sig genom ett manifest år 1930, och då talar man samtidigt om Neo-Plasticism, eller så handlar det enbart om skilda kulturella klassificeringar. Dock finns det en skillnad, upplever jag det som, den att konkret konst i någon mening också är abstrakt men att abstrakt konst inte är konkret. Vilket i så fall motsägs av den franska klassificeringen av Mondrian och Herbin ... begreppsförvirringen är med andra ord total och helt enkelt en del av spelet.

Jag framhärdar dock med ett försök till precisering. Den konkreta konsten är ytterst pregnant i sitt sitt formspråk, uppbyggd som den ofta är av välkända grundformer, bekanta från andra, icke konstnärliga sammanhang, som exempelvis geometrin, medan den abstrakta konsten oftast rör sig med ett formspråk som till sitt innehåll saknar tydliga referenser utanför måleriet och ofta enbart är ett resultat av den konstnärliga fantasin. Det handlar då om rena abstraktioner. Typ Pollock. Vars konst fått ett förtydligande tillägg, abstrakt expressionism. Det finns förstås blandformer - och gränsfall - som trasslar till begreppen ytterligare, men dessa lägger jag åt sidan.

Bilden

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det kan ha varit i samband med den konkretist-utställning som hette just Art Concret och som ägde rum på galleriet sommaren 1981, det år då jag och min familj flyttade till Skinnskatteberg. Herbin hängde därefter i hans bostad ovanpå Galleriet. Utställningen innehöll konstnärer som GAN, Jones, Herbin, Steinberg, Baertling, Englund, Falk, Ridell, Olofsson, Holmstrannd och Nilsson. Det var hur som helst en fantastisk utställning som helt förändrade min syn på konkret konst, som jag funnit trist och tråkig, platt. Det sista kan ju stämma, men inte i den betydelsen av ordet. Jag köpte ett stort blad av Baertling, kommer jag ihåg. Det ångrar jag inte.

ecco3

Men det är inte om det bladet som detta skall handla, utan om Herbins. Det är gjort 1953, det år han blev förlamad i högra armen. Vilket man inte ser ett spår av i bilden. Den måste ha tillkommit före förlamningen. Men de former han laborerar med är inte helt beroende av en stadig hand eller stadiga armrörelser, mer av tekniska hjälpmedel som sax, passare och olika matriser. Han kan dessutom ha överlåtit den tekniska proceduren på någon annan och enbart stått för kompositionen. Men om man går nära och studerar den i detalj ser man tydligt att förlagan är målad för hand. Det märkliga och inte alldeles uppenbara är att den samtidigt härbärgerar ytterligare en bild. Det handlar om två bilder i en, vilket man kanske inte upptäcker omedelbart. Jag gjorde det inte.

Kanske för att jag inför abstrakta och konkreta bilder värjer mig en smula för att koppla på den gestaltpsykologiska mekanismen - den infinner sig förr eller senare ändå - och låsa mig i en, om möjligt, figurativ läsning av bilden, som dessutom tenderar att bli permanent. Jag vill behålla den öppna blicken så länge som möjligt. Det intresselösa skådandet, för att tala med Kant.

Bilden i bilden

Jag vet inte om Herbin var religiös. Bilden gör det knappast troligt. Den kan heller inte fallit den katolska kyrkan på läppen. Det är det för övrigt inte mycket som gör eller har gjort under århundradena. Han var dessutom medlem i kommunistpartiet innan Stalin kom in i bilden. Å andra sidan är detta rena söndagsskolan jämfört med vad delar av detta prästerskap sysslat med de senaste åren och förmodligen inte heller var främmande för på Herbins tid. Han dog 1960 och blev 78 år.

Det är en ytterst väl balanserad komposition med klart avgränsade, konkreta former och färgfält. Ett formspråk som Herbin använt sig av under lång tid och som han senare blåste upp och närmast monumentaliserade. Han inledde sin konstnärsbana runt förra sekelskiftet som postimpressionistisk landskaps och stillebenmålare - och gästspelade senare i både kubism och surrealism - för att successivt reducera elementens mimetiska karaktär till mer abstrakta former och slutligen hamna i det rent konkreta.

Där finns cirkeln, halvcirkeln, triangeln och några avläggare till dessa, här på ett anslående sätt sammanfogade till en bild av ett samlag. En i katolska sammanhang uppenbar blasfemi, eftersom ena parten utgörs av en kardinal. De två avlångt röda, på varandra stående, avsmalnande triangelformerna till vänster med en cirkelrunt huvud ovanpå, bildar kardinalen. Denne har dessutom sänkt lite på huvudet som vore han i bön. Han lägras av en i vitt, streckformat antydd kvinnogestalt med utslaget hår och benen omslutande kardinalens röda och cirkelrunda kön. Allt inbäddat i blå, gröna och svarta geometriska element, vilket tillsammans skapar en harmoni och formlek av anslående skönhet. Det är lika snillrikt som raffinerat gjort. Halvt synligt och halvt försvinnande.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.