Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Stillbild ur videon Quick Sand av Leon de Bruiines

Den självförstörande konsten



Är det inte som den svenska nationalskalden Esaias Tegnér skriver i dikten Det eviga från 1810: ”Det sköna är evigt: Med fiken håg / Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.” Borde det alltså inte vara så att den sköna konsten är evig och bestående? Fast när man tänker efter så är det en ganska skröplig evighet i så fall.



Att performancen ägde rum under en konferens om Gustav Metzger och de självförstörande texterna handlade om Metzger konst är inte så konstigt. Metzger är den autodestruktiva konstens fader och publicerad 1959 ett manifest där han bland annat konstaterar att ett konstverk inom 20 år måste återgå till sitt ursprungstillstånd av ingenting, det vill säga upphör att vara ett konstverk. Metzgers Acid action paintings från 1960-talet är ett bra exempel på detta. Metzger spände upp tre nylondukar, en röd, en vit och en svart och ställde dem bakom varandra.
michelangelo pistoletto seventeen less one

michelangelo pistoletto seventeen less one

Annons:

Även det bästa hantverk av de gamla mästarna står inte emot tidens tand utan på våra museer flagnar, spricker och möglar gamla tavlor och skulpturerna faller isär och går sönder. För att inte tala om den moderna konsten där nya material och färger skapar en mardrömslik häxbrygd för konservatorerna att brottas med. Det bildas oväntade kemiska föreningar som snabbt bryter ner tavlorna och konstföremålen. En 1500-talsmålning håller i bästa fall ett par hundra år medan mycket av 1900-talets konst behöver restaureras redan efter några decennier.

Nä, konstverken är definitivt inte eviga och det finns även konstnärer som skapar konstverk vars enda syfte är att förstöra sig själv. Helt enkelt självdestruktiv konst som går i helt motsatt riktning till Tegnérs tankar om det evigt sköna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den holländska konstnären Leon de Bruiines installation Quick Sand är ett sådant verk. Det består av ett stort slippapper som dras runt av en motor. Konstverket påminner om ett elektriskt löpband som man hittar på gymmen. Fast det är inga människor som springer på bandet utan istället står det några trästolar vars ben slippas ner med tiden och blir allt kortare. Man kan få intrycket att de sjunker ner i kvicksanden när de egentligen slippas bort och förvandlas till sågspån. Det är ett konstverk som får en att tänka på det gamla latinska uttrycket att droppen urholkar stenen, inte genom sin styrka utan genom att falla ofta. Fast i det här fallet är det slippappret som slipar ner stolen genom att slipa lite i taget men under väldigt lång tid.

Leon de Bruiine har även gjort verket Brick Factory med samma grundidé. Om du har gått förbi ett bygge har du kanske noterat att det ibland hänger ner stora runda teleskoprör av plast från byggställningarna. De används för att säkert kunna kasta ner pust och tegelstenar från byggnadsställningarna till en container nedanför. Bruiine har satt ihop dessa gröna plaströr till en cirkel som roterar kring sin egen axel med hjälp av en motor. Inne i cirkel ligger ett par tegelstenar som med tiden kommer att malas ner till grus när de krockar och stöter i varandra. Precis som stolarna slipas tegelstenarna ner och försvinner med tiden. Konstverket förstör helt enkelt sig själv.

Den sydafrikanska konstnären William Kentridge planerar under våren 2016 att skapa en 550 meter lång muralmålning längs en mur som följer floden Tiber i Rom. Verket kommer att skapa på ett bakvänt sätt, man kommer att placera ut schabloner av figurer på väggen och sedan tvätta bort smutsen från muren runt omkring. Bilderna kommer alltså att vara uppbyggda av de kvarvarande smutslagringarna på muren men med tiden när resten av muren återigen blir smutsig kommer konstverken helt enkelt att försvinna på ett naturligt sätt. Även i det här fallet är det frågan om en långsam nedbrytning av konstverket tills det helt försvinner.

Triumphs and Laments kallar Kentridge sitt verk och det påminner om de svartvita teckningar och animationer som han blivit känd för. Verket ska bestå av människor och gestalter som speglar Roms historia och kultur från mytologiska karaktärer till kända personligheter som Anita Ekberg och Marcello Mastroianni som haft anknytning till staden.

Om du har sett TV-serien Mission Impossible så kommer du säkert ihåg hur agenten i början av varje avsnitt får ett hemligt uppdrag av sin uppdragsgivare. Uppdraget spelas upp på ett kassettband som efteråt förstörs av sig själv så ingen annan ska kunna höra meddelandet. Det är ungefär vad som händer i performancen "a text that destroys itself in the process of its own reading". Verket var ett samarbete mellan konstnärerna Daniel Jackson och Simon Morris och framfördes på Gustav Metzger konferensen 2003. De två konstnärerna läste var sin text om Metzgers konstnärskap och medan de läste blandades texterna medan orden på skärmen försvann genom att man använde sig av dataprogrammet Extraction utvecklat av Jackson, som raderade orden. Tanken var att orden skulle tas bort från skärmen på samma gång som de läses upp så att texten försvann och gick förlorad samtidigt som man den lästes. En form av självförstörande meddelande som i de gamla agentfilmerna Mission Impossible.


Att performancen ägde rum under en konferens om Gustav Metzger och de självförstörande texterna handlade om Metzger konst är inte så konstigt. Metzger är den autodestruktiva konstens fader och publicerad 1959 ett manifest där han bland annat konstaterar att ett konstverk inom 20 år måste återgå till sitt ursprungstillstånd av ingenting, det vill säga upphör att vara ett konstverk. Metzgers Acid action paintings från 1960-talet är ett bra exempel på detta. Metzger spände upp tre nylondukar, en röd, en vit och en svart och ställde dem bakom varandra.

Sedan kastade han, sprayade eller stänkte saltsyra på dukarna så att de frätes sönder av syran. Tekniken påminner en hel del om Jackson Pollocks abstrakta action paintings, fast istället för färg använde Metzger saltsyra. På bilder från början av 1960-talet kan man se konstnären i full skyddsutrustning med stövlar, handskar och gasmask när han skapar sina verk. Att förstöra konst är inte en helt ofarlig sysselsättning så det gäller att vara försiktig så man inte råkar ut för en olycka.

Konstnären Michelangelo Pistoletto kan man dock inte anklaga för att var vidskeplig eller rädd för olyckor. I hans performance Seventeen One Less på den 53:e Venedig Biennalen 2009 krossade han med hjälp av en träslägga alla utan två av de 22 speglarna som satt mitt emot varandra i galleriet. Det blir sammanlagt ett helt livs olycka om man ska tro folktron. Speglar har många symboliska innebörder. De kan spegla jaget, världen och omgivningen. Även en skärva från en krossad spegel speglar världen och för Pistoletto handlar spegeln om en symbolisk sökande efter identitet.

Om man mot förmodan inte vill förstöra sin egen konst så kan man alltid förstöra andras. Den kinesiska konstnären Ai Weiwei gjorde 1995 en fotoserie med bland annat en triptyk som visar hur han släpper en antik kinesisk vas från Han dynastin i marken så den krossas. Ska man tro Metzgers manifest för auto-destruktiv konst så var det sedan länge dags för vasen att släppa föreställningen om att det fortfarande var ett konstverk.

Den hade definitivt överskridit sina 20 år i konsthistorien med råge. Som ett försvar för Ai Weiwei kan man väl ändå säga att vasen fortfarande är ett konstverk. Den har bara övergått i ett annat idébaserat stadium och det är väl ändå det som är grundtanken med Tegnérs dikt om det eviga. Att det är idéerna som är eviga och inte konstobjekten.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts