Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Jacob van Ruisdael målning The Windmill at Wijk (1670)

Bland stackmoln och svampmoln



”Små lätta moln / ser jag på din himmel, / din himmel som är blå.” - Så sjunger Pugh Rogefeldt på debutplattan ”Ja, dä ä dä” från 1969. Små fluffiga sockervaddsmoln på en klarblå sommarhimmel. Kan det bli mycket bättre än så? Tänk att tre rader om moln kan sätta stämningen för en hel sång.




En himmel kan säga så mycket om en sinnesstämning i målningen. Vad hade till exempel Edward Munchs målning Skriet varit utan den brinnande himlen i bakgrunden? Hade Munch valt att måla små lätta moln på en blå himmel hade vi inte upplevt målningen som lika ångestladdad.
Moln kan också användas för att visualisera den annalkande domedagen som i Dürers träsnitt Apokalypsens fyra ryttare (1498).
Robert Longo, Untitled (Hercules), 2008, Charcoal on mounted paper

Robert Longo, Untitled (Hercules), 2008, Charcoal on mounted paper

Annons:

Små lätta moln är det också som far förbi på den klarblå himmeln över dataspelshjälten Mario i spelet Super Mario. I den amerikanska konstnären Cory Arcangels version från 2002, har konstnären hackat spelet och ändrat i koden så att det enda som återstår av spelet är de små vita fluffiga molnen som rör sig över en blå himmel. Trots att Arcangel har tagit bort alla symboler, ljud och hela kontexten till spelet så kan nog de flesta som ser verket känna igen vilket spel det rör sig om och många får också en speciell känsla i kroppen när de minns alla timmar de lagt ner för att klara spelet. Super Mario Clouds ett intressant verk som nästan verkar vara som gjort för att fungera som en musikvideo till Pugh Rogefeldts sång.

Molnformationer har alltid intresserat människor. Redan under 300-talet f.Kr försökte Aristoteles att förklara och beskriva molnens egenskaper i arbetet Meteorologica.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Leonardo da Vinci, en annan stor vetenskapsman, fortsatte på 1400-talet med det metrologiska arbetet med molnen, men da Vinci var också konstnär och såg också på molnen som ett estetiskt uttryck. Men tittar man på Da Vincis målningar så innehåller de inte så många moln och bakgrunden till Mona Lisa påminner mer om smog än moln.

Det är egentligen först under 1600-talet som molnen på allvar börjar segla in i konsten. Under den holländska guldåldern var landskapsmåleriet en av de större genrerna. Eftersom det holländska landskapet är mycket platt och har en låg horisont så upptogs en stor del av målningarna av himmel och det fanns också plats för många moln. Jacob van Ruisdael målning The Windmill at Wijk (1670) består till exempel av 2/3 himmel fylld med gråa mörka cumulusmoln. Mannen uppe på väderkvarnen verkar titta ut över himlen och fundera över om det snart ska börja regna eller om det blåser över?

De tre kvinnorna som är på väg mot väderkvarnen befinner sig alltså i farozonen att överraskas av en regnskur. Även om konstnärer på 1600-talet målade moln var man fortfarande ganska osäker på vilken typ av moln man avbildade. Det var först under 1800-talet som meteorologi blev en vetenskap.

Luke Howard brukar kallas molnens Carl von Linne eftersom han i början av 1800-talet skapade det grundläggande klassifikationssystemet för moln med de latinska namn som vi använder än idag: Cirrus, Cumulus, Stratus och Nimbus.

Det vetenskapliga arbetet med att kategorisera och beskriva molnen smittade också av sig på konsten. Den engelska landskapsmålaren John Constable gjorde till exempel hundratal molnstudier under 1820-talet. Intresset för "en plein air", det vill säga att måla ute i den fria naturen som blev populärt under 1800-talet bidrog också till att konstnärerna blev mer intresserade av molnens formationer och betydelse.

Sverige mest kända konstmoln är också skapat under 1800-talet. Prins Eugens målning Molnet finns i olika varianter från 1895 till 1896. På målningen ser man ett landskap med en stig som slingrar sig genom bilden mot några träddungar och på himlen ett stort högt vitt moln, ett cumulusmoln för att använda den latinska benämningen.

Även den surrealistiska konstnären Rene Magritte var förtjust i cumulusmoln. De fluffiga vita molnen återfinns på många av hans målningar. I verket The Return (1940) ser vi siluetten av en duva mot en blå bakgrund ovanför ett bo med ägg. Själva duvans profil verkar utskuren och vi ser i konturerna en blå himmel med små fluffiga moln. Eller The False Mirror (1928) med ett öga där iris består av en blå himmel med vita moln. Clear Ideas från 1958 påminner lite om prins Eugens moln. På tavlan ser vi ett hav där en sten svävar över vattenytan och ovanför stenen ett stort vitt fluffigt moln.

Med dagens teknik kan vi skapa våra egna moln. Jakten på det perfekta molnet är något som konstnären Berndnaut Smilde har intresserat sig för. Hans skulpturer bruka bara vara i runt 10 sekunder, men det är tillräckligt med tid för att hinna fotografera dem innan de försvinner. Han skapar sina moln i katedraler, gruvor och på museum. Ett kort ögonblick bildas ett moln av rök och vattenånga framför åskådarens ögon innan det löses upp och försvinner. Under flera år har han jobbar med sin Nimbus serie.

Med tanke på att det rör sig om små lätta vita moln kan man undra varför serien heter nimbus? För nimbusmoln är ofta tunga med vatten och därför mörka som regnmoln, och för mig påminner Smildes skulpturer mer Cumulusmoln, små vita fluffiga stackmoln som man också säger.

År 2012 visade Skissernas museum i Lund en temautställning om moln i konsten. Bland de många konstverken kunde man bland annat hitta Lone Larsens Hängande moln, klättrande moln (2010) bestående av vita keramik moln som hängde i rep från taket. Det är förstås en paradoxal bild att molnen skulle vara så tunga att de behövs hållas upp med rep. Det är också ett verk som kan associera till bandage där de flyktiga och fria molnen fångas in och knyts ihop till estetiska frusna ögonblick.

Magnus Thierfelder var en annan konstnär som deltog i utställningen. Hans moln bestod av diagonala spikar som satt fast på väggen och fick mig att tänka på uttrycket det "regnar spik". Anna Lings molnverk påminde lite om Thierfelders verk för där Thierfelder använder sig av diagonala tunna spikar för att bygga upp en bild av ett moln använder sig Ling av tunna vertikala streck av tusch och blyerts för att bygga upp sina molnformationer. De tolv bilderna i Lings serie bygger på observationer av vindstyrkorna i Beauforts vindskala från stiltje till orkan och ska enligt konstnären även kunna ses som en metafor för olika mänskliga sinnestillstånd.

För visst är det så att moln inte bara förknippas med väder utan kan även spegla känslotillstånd. De små lätta molnen på en blå himmel i Rogefeldts sång ger ett intryck av glädje och lycka. Men när Anna Book sjunger "Jag vet du tror du har otur och att din himmel alltid är grå" i Melodifestivalen 2016 så får man ingen speciellt lycklig känsla. För en grå molnhimmel signalerar melankoli, sorg och depression. Under romantiken fanns det också mycket känslor på himlen. Hela perioden börjar med det tyska uttrycket "Sturm und Drang", det vill säga storm och längtan, och visst var det vanligt under romantiken med himlar med upprörda svarta stormmoln som rasade omkring som känslorna i ett brustet hjärta.

En himmel kan säga så mycket om en sinnesstämning i målningen. Vad hade till exempel Edward Munchs målning Skriet varit utan den brinnande himlen i bakgrunden? Hade Munch valt att måla små lätta moln på en blå himmel hade vi inte upplevt målningen som lika ångestladdad.
Moln kan också användas för att visualisera den annalkande domedagen som i Dürers träsnitt Apokalypsens fyra ryttare (1498). Där de fyra ryttarna rider i full fart över bilden med en upptornad molnformation i ryggen som en rasande storm som följer i deras spår. Men ingen enstaka molnformation har väl varit så skrämmande som svampmolnet som fått symbolisera atomåldern och rädslan för ett kärnvapenkrig.

Jone Kvies har skapat en silverskulptur i form av ett svampmoln som reflekterar omgivningen i sin spegelblanka yta. Det är en organisk svamp av rök som stiger mot himlen efter explosionen av en atombomb. Även Yang Jiechangs har i sin apokalyptiska målning Moln över Nagasaki speglar det fruktade svampmolnet som med en röd svans av eld stiger mot skyn. Den amerikanska konstnären Robert Longo har också arbetat mycket med atombombsmolnen. I en serie kolteckningar har Longo använts sig av arkivmaterial i form av fotografier från olika atombombs detonationer.

I Untitled (Hercules) (2008) ser vi ett stort svampmoln som vrider sig upp genom luften. Hercules var kodnamnet på en atombomb som Kina testade 1967. I Kvies, Jiechangs och Longos bilder är det inte längre frågan om några små oskyldiga lätta moln som svävar över himlen utan ett rasande helvetiskt moln som stiger ur marken för att krossa och döda allt i sin väg.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.