Christer Hermansson

Christer Hermansson och AVANTI!

Utdrag ur den satiriska romanen AVANTI!  (Bokförlaget Mormor)

Av: Christer Hermansson | 06 juni, 2017
Utopiska geografier

Kierkegaard och melankolin som hyllas av romantiken

Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra, det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra.Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes ...

Av: Ingmar Simonsson | 24 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Med pagoder avses både tempel och stupor

Den burmanska Pagankulturen och kungariket .

Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till en huvudstad, som ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson. Text och bild | 18 april, 2015
Essäer om religionen

Philip Tafdrup

Philip Tafdrup Jørgensen - en dansk Piraten

Ivo Holmqvist skriver om den danske författaren Philip Tafdrup Jørgensen, en av många marina hjältar i Danmark.

Av: Ivo Holmqvist | 16 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Chagall. Le triomphe de la musique

Intensiv färgprakt i Paris



Under Allhelgonahelgen flödade solen över Paris och sensommarvärmen fick parisarna att ägna sig åt förlustelser i det fria av allehanda slag. Ett exempel på en sådan bestod i att kliva på kanalbåten som förbinder lusthamnen Arsenal strax intill Bastiljen med Bassin de la Villette och att i ett långsamt tempo låta sig forslas fram genom en rad slussar den knappt fem km långa kanalen genom Maraiskvarteret ända fram till Cité de la Musique i hjärtat av Villetteparken. 

Om Canal St Martin, Chagall och utställningen, där 300 föremål ställs ut


Varför konstruerades Canal St Martin? I 1800-talets början insåg man behovet att garantera både vattentillförsel och varutransport mellan Porte de la Villette och det centrala Paris och kanalen invigdes 1825. Sedan denna mycket speciella transportsträcka ersattes av andra transportmedel på 1960-talet har den ganska ofta varit i blåsväder, bl a genom att man planerade att utvidga biltrafiken i centrala Paris på 70-talet och utsåg Canal Saint Martin till ett lämpligt exploateringsobjekt.
Bro över Saint Martin-kanalen

Bro över Saint Martin-kanalen

Annons:

Turen tar två och en halv timme och ger rika möjligheter att uppleva både spänning och exotism i en bitvis täckt kanal: resenärer på övre däck fick stränga förhållningsorder att förbli sittande på sina platser för att undvika att giljotineras av de järnbjälkar från sekelskiftet 1900, som var avsedda att förstärka dess tak för att metrotågen inte skulle få det att rasa samman. Efter att ha glidit fram under mörka, kalla och fuktdrypande valv under ca tjugofem minuter väntade den totala kontrasten: ut i ljuset i kvarter som mötte skumögda och ljusskygga båtfarare med en helt bländande höstprakt i form av flera hundra år gamla lövträd.

Varför konstruerades Canal St Martin? I 1800-talets början insåg man behovet att garantera både vattentillförsel och varutransport mellan Porte de la Villette och det centrala Paris och kanalen invigdes 1825. Sedan denna mycket speciella transportsträcka ersattes av andra transportmedel på 1960-talet har den ganska ofta varit i blåsväder, bl a genom att man planerade att utvidga biltrafiken i centrala Paris på 70-talet och utsåg Canal Saint Martin till ett lämpligt exploateringsobjekt. Parisarna protesterade envetet och högljutt mot att bli av med en del av sitt kulturarv och projektet skrinlades med omedelbar verkan. (Jag vet inte varför detta far mig att tänka på Slussen i Stockholm). Nu trängs i alla fall både småbåtar och kanalbåtar i bästa samförstånd med varandra i bassängerna och båtfarare i alla åldrar vinkar glatt till varandra.

Nu kommer snart den första höststormen att svepa över Paris och höstskådespelet kommer att vara ett minne blott. Det finns dock ytterligare ett skådespel som väntar efter avslutad båtfärd. I den nyinvigda, gigantiska Philhamonie 1 har öppnats en utställning, "Marc Chagall: le triomphe de la musique", som lämnar få besökare oberörda. Redan i dess första sektion bländas besökarna av en multimedial installation, som på ett hisnande sätt lyfter fram en av Chagalls största och mest kända konstverk, skapat för Garnieroperans tak, ett beställningsarbete av André Malraux, som var kulturminister i början av 60-talet. Skapelsen är en hyllning till de kompositörer som Chagall satte högst inom musiken och arrangörerna, bl a den ryske musikern Mikhaïl Rudy, har lyckats tydliggöra denna ambition på ett alltigenom övertygande sätt.

Som ung hoppade den ryske stjärnpianisten av sin turné i väst och sökte asyl i Frankrike, där han snart fick kontakt med Chagall. Ett nära och givande samarbete varade i många år: pianisten gav varje år en konsert i Chagallmuseet och tillbringade i anslutning till dem hela dagar tillsammans med Chagall, som lät honom följa sitt skapande. Han konstaterade vid presentationen av utställningen att konstnären var en meloman, vars skapande ständigt omvärvdes av en musik, som han ville förmedla i sin konst. Hans favoritkompositör var Mozart, vilket väl avspeglar sig i utställningen, där hans skapande i samband med en uppsättning av Figaros bröllop röjer hans ambition att skapa ett allkonstverk. Inte bara scendekoren, utan även dräkterna är Chagalls verk. Operatakets gestaltning av fjorton operor rullas i utställningslokalen upp på en stor duk, ackompanjerande av stycken ur de skilda operorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Helhetseffekten är mycket suggestiv. Och här, liksom i Chagalls övriga måleri, är det lekfullheten och den skenbara lättheten som dominerar: även här gestaltas par som i det lyckorus de delar förefaller helt viktlösa.

Utställningen, där 300 föremål ställs ut, ger flera exempel på hans mångsidiga skapande i form av keramik, skulpturer, teckningar och foton. Den redovisar också Chagalls internationella samarbete: Sergei Rachamninovs opera Aleko i Mexiko, Igor Stravinskijs Eldfågeln i New York. Tillbaka i Paris: Maurice Ravels Daphnes och Chloé. Men också det verkliga ursprunget till Chagalls obotliga musikberoende skisseras. Med sin judiska uppväxt i en familj där musiken ständigt utövades var Chagall tidigt öppen för musiken, i synnerhet för dess sakrala dimension. I sina dekorer till Judiska teatern i Moskva på 20-talet strävar han efter att skapa ett allkonstverk, där yiddish som språk och kultur var det centrala. I en utställning på Musée du Judaïsme i Paris nyligen visades Bibelns roll i hans skapande. Denna utställning finns dokumenterad i en fortfarande tillgänglig katalog.

Philharmonies utställning som avslutas den 31 januari kompletteras av ytterligare en ägnad Chagall i industristaden Roubaix utanför Lille. Den lokal där den visas, Piscine de Roubaix, är bara den värd en utflykt från Paris. Den ritades av den progressive arkitekten och frimuraren Albert Baert för att stärka industriarbetarnas allmänna välbefinnande genom bad och gymnastik i den bassäng som är uppförd i Art Deco-stil och som i sig är en upplevelse. Efter att ha varit stängd under många är öppnades den som utställningslokal år 2001. Det inrättades i ett museum som grundats av arbetare 1835. Deras ambition var att visa både sina arbetsmetoder och sin kompetens och att dessutom ge prov på vad de tillverkat. Här kan man exempelvis studera de vackra textilier som vävdes i Lille och Roubaix sekler tillbaka i tiden.

Eva-Karin Josefson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dödens Erotik

Den som läser denna bok, vara varnad! Ty den kan icke göras oläst! Lidandets lustgård är en svår bok att läsa, faktum är att den är extremt svår. Inte för att ...

Av: Johan Holst | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2013

Humanism och humanitarism En polemisk betraktelse

I likhet med sin sentida kollega Harold Bloom var den amerikanske litteraturprofessorn Irving Babbitt (1865 – 1933) en stridbar man. Hans välturnerade sarkasmer förskaffade honom många fiender. Så här kunde det ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 24 augusti, 2012

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Ett ashram i Indien

Det kan tyckas konstigt i vårt religionskarga land att jag inte upplevde den andliga kulturen i Aurobindo Ashram som påträngande eller tvångsmässig. Snarare som värmande, lyftande och djupt inspirerande. Sweet Mother En ...

Av: Annakarin Svedberg | Resereportage | 02 maj, 2013

Världen är större än språket. För en postkolonial humanism

Humanismen lever. Som i debatten om föreningen Humanisternas kampanj i somras, liksom i Nya Vågen i P1 i höstas (18/8). Alla ville vara humanist i sin betydelse av begreppet ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 16 november, 2009

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

En telefonintervju med Royal Republic

Lena Lidén träffade för en intervju med Malmöbandet Royal Republic Varför är RRs snuskiga humor så ovanlig i svenskt musikliv? Var kommer dessa fantastiska texter ifrån? - Alltså. Vi vill inte ...

Av: Lena Lidén | Musikens porträtt | 18 augusti, 2011

Tolstojs krig

Runt om i världen uppmärksammas att det är hundra år sedan en av den ryska litteraturens skäggiga patriarker, greven Lev Nikolajevitj Tolstoj, gav sig ut på sin sista dramatiska färd ...

Av: Axel Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.