Partiale decomposizione del filosofo. Bild: Gioia Futura

Filosofi og ideologi

Noen yrker framstilles for oss som særdeles farlige, og som forlanger særskilte egenskaper av den enkelte rolleinnehaver. Eksempler på dette er arbeid som brannslukker, politi, soldat eller flyger. ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | 13 maj, 2017
Gästkrönikör

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 16 oktober, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2017
Stefan Whilde

Chagall. Le triomphe de la musique

Intensiv färgprakt i Paris



Under Allhelgonahelgen flödade solen över Paris och sensommarvärmen fick parisarna att ägna sig åt förlustelser i det fria av allehanda slag. Ett exempel på en sådan bestod i att kliva på kanalbåten som förbinder lusthamnen Arsenal strax intill Bastiljen med Bassin de la Villette och att i ett långsamt tempo låta sig forslas fram genom en rad slussar den knappt fem km långa kanalen genom Maraiskvarteret ända fram till Cité de la Musique i hjärtat av Villetteparken. 

Om Canal St Martin, Chagall och utställningen, där 300 föremål ställs ut


Varför konstruerades Canal St Martin? I 1800-talets början insåg man behovet att garantera både vattentillförsel och varutransport mellan Porte de la Villette och det centrala Paris och kanalen invigdes 1825. Sedan denna mycket speciella transportsträcka ersattes av andra transportmedel på 1960-talet har den ganska ofta varit i blåsväder, bl a genom att man planerade att utvidga biltrafiken i centrala Paris på 70-talet och utsåg Canal Saint Martin till ett lämpligt exploateringsobjekt.
Bro över Saint Martin-kanalen

Bro över Saint Martin-kanalen

Annons:

Turen tar två och en halv timme och ger rika möjligheter att uppleva både spänning och exotism i en bitvis täckt kanal: resenärer på övre däck fick stränga förhållningsorder att förbli sittande på sina platser för att undvika att giljotineras av de järnbjälkar från sekelskiftet 1900, som var avsedda att förstärka dess tak för att metrotågen inte skulle få det att rasa samman. Efter att ha glidit fram under mörka, kalla och fuktdrypande valv under ca tjugofem minuter väntade den totala kontrasten: ut i ljuset i kvarter som mötte skumögda och ljusskygga båtfarare med en helt bländande höstprakt i form av flera hundra år gamla lövträd.

Varför konstruerades Canal St Martin? I 1800-talets början insåg man behovet att garantera både vattentillförsel och varutransport mellan Porte de la Villette och det centrala Paris och kanalen invigdes 1825. Sedan denna mycket speciella transportsträcka ersattes av andra transportmedel på 1960-talet har den ganska ofta varit i blåsväder, bl a genom att man planerade att utvidga biltrafiken i centrala Paris på 70-talet och utsåg Canal Saint Martin till ett lämpligt exploateringsobjekt. Parisarna protesterade envetet och högljutt mot att bli av med en del av sitt kulturarv och projektet skrinlades med omedelbar verkan. (Jag vet inte varför detta far mig att tänka på Slussen i Stockholm). Nu trängs i alla fall både småbåtar och kanalbåtar i bästa samförstånd med varandra i bassängerna och båtfarare i alla åldrar vinkar glatt till varandra.

Nu kommer snart den första höststormen att svepa över Paris och höstskådespelet kommer att vara ett minne blott. Det finns dock ytterligare ett skådespel som väntar efter avslutad båtfärd. I den nyinvigda, gigantiska Philhamonie 1 har öppnats en utställning, "Marc Chagall: le triomphe de la musique", som lämnar få besökare oberörda. Redan i dess första sektion bländas besökarna av en multimedial installation, som på ett hisnande sätt lyfter fram en av Chagalls största och mest kända konstverk, skapat för Garnieroperans tak, ett beställningsarbete av André Malraux, som var kulturminister i början av 60-talet. Skapelsen är en hyllning till de kompositörer som Chagall satte högst inom musiken och arrangörerna, bl a den ryske musikern Mikhaïl Rudy, har lyckats tydliggöra denna ambition på ett alltigenom övertygande sätt.

Som ung hoppade den ryske stjärnpianisten av sin turné i väst och sökte asyl i Frankrike, där han snart fick kontakt med Chagall. Ett nära och givande samarbete varade i många år: pianisten gav varje år en konsert i Chagallmuseet och tillbringade i anslutning till dem hela dagar tillsammans med Chagall, som lät honom följa sitt skapande. Han konstaterade vid presentationen av utställningen att konstnären var en meloman, vars skapande ständigt omvärvdes av en musik, som han ville förmedla i sin konst. Hans favoritkompositör var Mozart, vilket väl avspeglar sig i utställningen, där hans skapande i samband med en uppsättning av Figaros bröllop röjer hans ambition att skapa ett allkonstverk. Inte bara scendekoren, utan även dräkterna är Chagalls verk. Operatakets gestaltning av fjorton operor rullas i utställningslokalen upp på en stor duk, ackompanjerande av stycken ur de skilda operorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Helhetseffekten är mycket suggestiv. Och här, liksom i Chagalls övriga måleri, är det lekfullheten och den skenbara lättheten som dominerar: även här gestaltas par som i det lyckorus de delar förefaller helt viktlösa.

Utställningen, där 300 föremål ställs ut, ger flera exempel på hans mångsidiga skapande i form av keramik, skulpturer, teckningar och foton. Den redovisar också Chagalls internationella samarbete: Sergei Rachamninovs opera Aleko i Mexiko, Igor Stravinskijs Eldfågeln i New York. Tillbaka i Paris: Maurice Ravels Daphnes och Chloé. Men också det verkliga ursprunget till Chagalls obotliga musikberoende skisseras. Med sin judiska uppväxt i en familj där musiken ständigt utövades var Chagall tidigt öppen för musiken, i synnerhet för dess sakrala dimension. I sina dekorer till Judiska teatern i Moskva på 20-talet strävar han efter att skapa ett allkonstverk, där yiddish som språk och kultur var det centrala. I en utställning på Musée du Judaïsme i Paris nyligen visades Bibelns roll i hans skapande. Denna utställning finns dokumenterad i en fortfarande tillgänglig katalog.

Philharmonies utställning som avslutas den 31 januari kompletteras av ytterligare en ägnad Chagall i industristaden Roubaix utanför Lille. Den lokal där den visas, Piscine de Roubaix, är bara den värd en utflykt från Paris. Den ritades av den progressive arkitekten och frimuraren Albert Baert för att stärka industriarbetarnas allmänna välbefinnande genom bad och gymnastik i den bassäng som är uppförd i Art Deco-stil och som i sig är en upplevelse. Efter att ha varit stängd under många är öppnades den som utställningslokal år 2001. Det inrättades i ett museum som grundats av arbetare 1835. Deras ambition var att visa både sina arbetsmetoder och sin kompetens och att dessutom ge prov på vad de tillverkat. Här kan man exempelvis studera de vackra textilier som vävdes i Lille och Roubaix sekler tillbaka i tiden.

Eva-Karin Josefson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2011

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Francis Scott Key Fitzgerald efter 70 år

Den 21 december 2010 är det sjuttio år sedan jazzålderns författare F. Scott Fitzgerald avled.  Därmed blir hans verk enligt gällande svensk lag fritt för publicering av vem det vara ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2010

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Första stenen är kastad i Estland

   Första stenen är kastad i Estland I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ...

Av: Kristofer Andersson | Reportage om politik & samhälle | 29 september, 2006

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.