Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | 12 augusti, 2014
Essäer

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | 26 februari, 2013
Gästkrönikör

Ernst Jüngers Glasbin

Ernst Jüngers Gläserne Bienen, eller The Glass Bees, som den heter i den engelska utgåva som jag själv har läst, är en på många sätt märklig bok, som hittills inte ...

Av: Tobias Harding | 13 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Contemplando nello specchio di Dioniso av Fernando Mastropasqua

Parnassos toppar

"Tragedins födelse" från 1872 är för den breda allmänheten kanske mest känt för att ha populariserat de konstnärliga motsatsparen det dionysiska och det apolloniska. Nietzsche var ingalunda först ut ...

Av: Adam Johansson | 10 juli, 2015
Agora - filosofiska essäer

Chagall. Le triomphe de la musique

Intensiv färgprakt i Paris



Under Allhelgonahelgen flödade solen över Paris och sensommarvärmen fick parisarna att ägna sig åt förlustelser i det fria av allehanda slag. Ett exempel på en sådan bestod i att kliva på kanalbåten som förbinder lusthamnen Arsenal strax intill Bastiljen med Bassin de la Villette och att i ett långsamt tempo låta sig forslas fram genom en rad slussar den knappt fem km långa kanalen genom Maraiskvarteret ända fram till Cité de la Musique i hjärtat av Villetteparken. 

Om Canal St Martin, Chagall och utställningen, där 300 föremål ställs ut


Varför konstruerades Canal St Martin? I 1800-talets början insåg man behovet att garantera både vattentillförsel och varutransport mellan Porte de la Villette och det centrala Paris och kanalen invigdes 1825. Sedan denna mycket speciella transportsträcka ersattes av andra transportmedel på 1960-talet har den ganska ofta varit i blåsväder, bl a genom att man planerade att utvidga biltrafiken i centrala Paris på 70-talet och utsåg Canal Saint Martin till ett lämpligt exploateringsobjekt.
Bro över Saint Martin-kanalen

Bro över Saint Martin-kanalen

Annons:

Turen tar två och en halv timme och ger rika möjligheter att uppleva både spänning och exotism i en bitvis täckt kanal: resenärer på övre däck fick stränga förhållningsorder att förbli sittande på sina platser för att undvika att giljotineras av de järnbjälkar från sekelskiftet 1900, som var avsedda att förstärka dess tak för att metrotågen inte skulle få det att rasa samman. Efter att ha glidit fram under mörka, kalla och fuktdrypande valv under ca tjugofem minuter väntade den totala kontrasten: ut i ljuset i kvarter som mötte skumögda och ljusskygga båtfarare med en helt bländande höstprakt i form av flera hundra år gamla lövträd.

Varför konstruerades Canal St Martin? I 1800-talets början insåg man behovet att garantera både vattentillförsel och varutransport mellan Porte de la Villette och det centrala Paris och kanalen invigdes 1825. Sedan denna mycket speciella transportsträcka ersattes av andra transportmedel på 1960-talet har den ganska ofta varit i blåsväder, bl a genom att man planerade att utvidga biltrafiken i centrala Paris på 70-talet och utsåg Canal Saint Martin till ett lämpligt exploateringsobjekt. Parisarna protesterade envetet och högljutt mot att bli av med en del av sitt kulturarv och projektet skrinlades med omedelbar verkan. (Jag vet inte varför detta far mig att tänka på Slussen i Stockholm). Nu trängs i alla fall både småbåtar och kanalbåtar i bästa samförstånd med varandra i bassängerna och båtfarare i alla åldrar vinkar glatt till varandra.

Nu kommer snart den första höststormen att svepa över Paris och höstskådespelet kommer att vara ett minne blott. Det finns dock ytterligare ett skådespel som väntar efter avslutad båtfärd. I den nyinvigda, gigantiska Philhamonie 1 har öppnats en utställning, "Marc Chagall: le triomphe de la musique", som lämnar få besökare oberörda. Redan i dess första sektion bländas besökarna av en multimedial installation, som på ett hisnande sätt lyfter fram en av Chagalls största och mest kända konstverk, skapat för Garnieroperans tak, ett beställningsarbete av André Malraux, som var kulturminister i början av 60-talet. Skapelsen är en hyllning till de kompositörer som Chagall satte högst inom musiken och arrangörerna, bl a den ryske musikern Mikhaïl Rudy, har lyckats tydliggöra denna ambition på ett alltigenom övertygande sätt.

Som ung hoppade den ryske stjärnpianisten av sin turné i väst och sökte asyl i Frankrike, där han snart fick kontakt med Chagall. Ett nära och givande samarbete varade i många år: pianisten gav varje år en konsert i Chagallmuseet och tillbringade i anslutning till dem hela dagar tillsammans med Chagall, som lät honom följa sitt skapande. Han konstaterade vid presentationen av utställningen att konstnären var en meloman, vars skapande ständigt omvärvdes av en musik, som han ville förmedla i sin konst. Hans favoritkompositör var Mozart, vilket väl avspeglar sig i utställningen, där hans skapande i samband med en uppsättning av Figaros bröllop röjer hans ambition att skapa ett allkonstverk. Inte bara scendekoren, utan även dräkterna är Chagalls verk. Operatakets gestaltning av fjorton operor rullas i utställningslokalen upp på en stor duk, ackompanjerande av stycken ur de skilda operorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Helhetseffekten är mycket suggestiv. Och här, liksom i Chagalls övriga måleri, är det lekfullheten och den skenbara lättheten som dominerar: även här gestaltas par som i det lyckorus de delar förefaller helt viktlösa.

Utställningen, där 300 föremål ställs ut, ger flera exempel på hans mångsidiga skapande i form av keramik, skulpturer, teckningar och foton. Den redovisar också Chagalls internationella samarbete: Sergei Rachamninovs opera Aleko i Mexiko, Igor Stravinskijs Eldfågeln i New York. Tillbaka i Paris: Maurice Ravels Daphnes och Chloé. Men också det verkliga ursprunget till Chagalls obotliga musikberoende skisseras. Med sin judiska uppväxt i en familj där musiken ständigt utövades var Chagall tidigt öppen för musiken, i synnerhet för dess sakrala dimension. I sina dekorer till Judiska teatern i Moskva på 20-talet strävar han efter att skapa ett allkonstverk, där yiddish som språk och kultur var det centrala. I en utställning på Musée du Judaïsme i Paris nyligen visades Bibelns roll i hans skapande. Denna utställning finns dokumenterad i en fortfarande tillgänglig katalog.

Philharmonies utställning som avslutas den 31 januari kompletteras av ytterligare en ägnad Chagall i industristaden Roubaix utanför Lille. Den lokal där den visas, Piscine de Roubaix, är bara den värd en utflykt från Paris. Den ritades av den progressive arkitekten och frimuraren Albert Baert för att stärka industriarbetarnas allmänna välbefinnande genom bad och gymnastik i den bassäng som är uppförd i Art Deco-stil och som i sig är en upplevelse. Efter att ha varit stängd under många är öppnades den som utställningslokal år 2001. Det inrättades i ett museum som grundats av arbetare 1835. Deras ambition var att visa både sina arbetsmetoder och sin kompetens och att dessutom ge prov på vad de tillverkat. Här kan man exempelvis studera de vackra textilier som vävdes i Lille och Roubaix sekler tillbaka i tiden.

Eva-Karin Josefson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jubilerande änder

I bokhandeln (fast den är mest bara en större tidningskiosk) på Logan Airport i Boston säljs röda sockor, krus och tröjor med Red Sox-emblemet, det framgångsrika lokala baseball-laget vars historia ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 maj, 2016

Foto Bonniers

Gudsnärvaro i Lars Noréns diktning

Lars Norén är en av våra främsta dramatiker. Mindre känt för en vidare allmänhet är Noréns poetiska verksamheter. Han började som diktare i början av 60-talet har under många år ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2017

Det fullkomne liv

Følgende utsagn kan synes å være svært trivielt: at i vår egen tid gis det folk som søker etter livets opprinnelse, opphav, kilde, og slik var det også før tiden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2010

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 september, 2012

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | Litteraturens porträtt | 07 april, 2008

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Metaltown 2011 - två dagar av metal

I år var första året som Metaltown inte arrangerades på sin sedvanliga plats i hjärtat av Göteborgs hamn. Istället hade man valt att placera festivalen på en galoppbana på Hisingen ...

Av: Linda Olsson | Kulturreportage | 03 juli, 2011

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.