Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

Lindsay Bottos, "Anonymous", (2014).

På trolljakt i samtidskonsten



Troll. Nej, det är inte John Bauers sagotroll som står och lurar bland träden i den svenska skogsidyllen som jag tänker på, utan på nättrollen. De som sprider sina hatiska åsikter i forum och i kommentarsfälten på internet. Nättroll har förstås mer med fiske att göra än med sagotroll. 
Är man intresserad av samtidskonst så blir man inte speciellt chockerad när man ser nakna konstnärer som använder sitt könsorgan för att skapa konst. Var och en av oss har ju faktiskt kommit ut från vagina en gång i tiden.
Molly Soda, "Virtual spellbook", (2015)

Molly Soda, "Virtual spellbook", (2015)

Annons:

Ursprunget är nämligen det engelska ordet "trolling" som på svenska kan översättas till dragrodd. En fisketeknik som innebär att man drar ett bete efter båten för att locka fisken att hugga. Trolling på nätet fungerar efter samma princip. Någon publicerar provocerande åsikter för att skapa en reaktion från läsaren. Man lägger alltså ut ett bete och väntar på att någon ska hugga så man kan rycka till och håva in fångsten. Nättrollen är inte ute efter någon debatt eller dialog utan vill bara trycka till människor som de inte gillar. Som konstnär, och framför allt kvinnlig, så är det lätt hänt att man råkar ut för nättrollen om man i sitt konstnärskap framför åsikter och gör saker som kan upplevas som provocerande.

Den australienska konstnären Casey Jenkins fick uppleva det efter sin performance Casting Off My Womb. Under 28 dagar, det vill säga under en menstruationscykel, satt hon i galleriet och stickade. Det uppseendeväckande var inte att hon stickade, utan att hon förvarade garnet instoppat i sin vagina. Att konstnärer använder sina vaginor i performance är inte något nytt. Redan 1975 framförde den amerikanska konstnären Carloee Schneemann sin performance Interior Scroll där hon förvarade en pappersrulle i sin vagina. Under rituella former drog hon sedan långsamt ut pappret medan hon läste texten på pappret.

Är man intresserad av samtidskonst så blir man inte speciellt chockerad när man ser nakna konstnärer som använder sitt könsorgan för att skapa konst. Var och en av oss har ju faktiskt kommit ut från vagina en gång i tiden. Problemet uppstod för Jenkins när en reporter gjorde ett videoinslag om hennes performance och det sedan spreds via Youtube till människor som inte är så vana vid samtidskonst och som förmodligen inte heller gillar feminism eller att kvinnor tar plats i det offentliga rummet för den delen. Kommentarsfälten fylldes snart med hatiska och misogyna kommentarer från nättrollen.
Antingen drar man täcket över huvudet och försöker glömma allt, eller så gör man som Jenkins och använder kommentarerna till ett nytt konstverk.

Jenkins använde sig av en stickningsmaskin för att sticka några av de vanligaste kommentarerna från nätet. Garnet som hon använde till stickningen hade hon färgat rött genom att använda det som tampong när hon hade mens. Nu fick nättrollen se sina egna kommentarer stickade på ett sätt som hade provcerat dem från början, vilket förmodligen fick dem att bli ännu argare. Frågan är om det inte är Jenkins som sysslar med trolling? Hon slänger ut sitt garn och agnar det med lite blod och visp är alla pirayorna där och hugger på betet utan att inse att Jenkins bara provocerar fram de reaktioner som hon vill ha. Jenkins vill nu inte att hennes verk bara ska begränsa sig till hennes egna erfarenheter. Utan hon har bjudit in andra som har liknande erfarenheter att skicka in trollkommentarer som hon sedan kan sticka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Marie Brian, eller The Cotton Floozy som hon kallas på nätet, skapar fyndiga handgjorda broderier som hon säljer på nätet. Precis om Jenkins drabbades hon av nättrollens elaka kommentarer och bestämde sig för att slå tillbaka genom att göra kommentarerna lika "bedårande" som gamla broderade väggbonader med texter som "Eget hem är guld värd" och "Borta bra men hemma bäst". Genom att brodera de hatfulla kommentarerna ville hon avväpna och återerövra budskapet och på sätt och vis driva med dem som hade skriva dem. Bilderna av broderierna postades sedan på hennes Instagramkonto vilket förmodligen fick nättrollen att spricka av ilska.

Förutom att uttrycka feminsitiska åsikter behöver man som kvinna bara exponera sitt utseende på nätet för att locka fram nättrollen. Fotografen Lindsay Bottos fick uppleva det när hon postade diverse selfies på nätet. Nättrollen började genast kommentera hennes utseende, framför allt hur ful, tjock och dum hon var, det vill säga samma typ av misogyna kommentarer som frodas på nätet mot kvinnor. Även här beslöt sig Bottos för att återerövra makten över kommentarerna och göra dem till sina egna genom att infoga dem i sin konst. Hon klistrade in kommentarer på fotografierna som hon hade tagit med sin webkamera och publicerade dem på nätet. Kommentaren tillhör på sätt inte längre den anonyma skribenten, a.k.a nättrollet, utan ägs av Bottons eftersom de nu befinner sig i en konstnärlig kontext och hennes bilder skyddas av upphovsrätten.

Man undrar om man skulle kunna stämma användare som i framtiden använder sig av replikerna i Bottons fotografier för brott mot upphovsrätten? På ett sätt är det ju att kopiera en del av ett konstverk utan konstnärens medgivande. Förmodligen inte, men det är intressant att notera hur många kvinnliga konstnärer tar tillbaka makten över situationen genom att infoga nättrollens elaka kommentarer i sina konstverk och därmed göra dem till sina egna.

En annan ung kvinnlig konstnär som råkat ut för nättrollen är Molly Soda som använder nätet som plattform för att presentera sin feministiska konst. I ett av sina konstprojekt skapade hon en virtuell besvärjelsebok för den uppkopplade människan. Här hittar du besvärjelser som du kan använda om du behöver välsigna en ny dator eller mobil, ta snyggare selfies eller för att fördriva ett nättroll. För att lyckas med det sista ska du skriva ner vad nättrollet har sagt till dig på en bit papper som du sedan begraver i jorden medan du uttalar besvärjelsen: "Trolls of mine / so un-divine / waste away so I can get through the day / I wish to live my life / without strife".

Sedan finns det konstnärer som den brittiska illustratören Mr Bingo som tar £50 för att förolämpa dig i sann nätrollsanda. Du kanske tycker det är lite dyrt när du kan få samma sak grattis på vilket nätforum som helst? Men Mr Bingo kör old-school, han skriver och illustrerar nämligen den elaka kommentaren på ett vykort som sedan delas ut av en äkta brevbärare. Konceptet har visat sig vara väldigt framgångrikt och kön har varit lång för att betala för att bli förolämpad av Mr Bingo.

Det har gått så bra att konstnären har bestämt sig för att publicera en bok med titeln Hate Mail: The Definitive Collection så att alla ska få chansen att betala för att bli förolämpad av Mr Bingo. Fast det är klart det konceptet kanske bara fungerar om du är man. Män verkar kunna förolämpa andra och till och med ta betalt för det på nätet medan kvinnliga konstnärerna få finna sig i att bli förolämpade och i bästa fall kan de använda materialet i sitt egen konst.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.