Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Stranger Visions (2012-2013) av Heather Dewey-Hagborg

Självlysande kaniner och kvantkonst



Mathias Jansson med en essä om konst vid den yttersta gränsen för forskningen. 
I Moskva arrangerades 2014 en utställning där kvantfysiken också stod i centrum. En av de som ställde ut var den ryska konstnärsgruppen Where Dogs Run med verket "1,4...19". Deras verk bestod av en labyrint där en vit mus sprang omkring. Vid varje vägval, valde musen bort någon av vägarna i labyrinten, men då skapades virtuella möss som tog de andra vägarna och man kunde en kort stund följa deras alternativa väg på videoskärmen. Idén om parallella universum som skapas varje gång vi gör ett val har länge funnits i vår föreställningsvärld.
Stillbild ur videon ”1,4...19”.  av Where Dogs Run

Stillbild ur videon ”1,4...19”. av Where Dogs Run

Annons:

Nostradamus

Enligt en legend så bodde den kända franska astronomen och visionären Nostradamus i slottet Rivoli i Turin under 1562. Om han i sina visioner såg att slottet i framtiden skulle bli ett museum för samtidskonst är nog ganska osannolikt. För vill man veta hur framtidens konst kommer att se ut så har Nostradamus profetior inte speciellt mycket att säga om saken. Inte heller inom den litterära science fiction-genren får framtidens konstscen speciellt stort utrymme. Jag kan faktiskt inte komma på en enda SF-roman där huvudkaraktären är konstnär. En förklaring kan vara att många framtidsskildringar är dystopier. Om jorden inte redan gått under i en apokalyptisk katastrof så styrs framtiden av totalitära makthavare som ser alla former av konst och självständigt tänkande som ett hot. Konstnärerna är för länge sedan fängslade och konsten förbjuden och censurerad. Medborgarna förvisas istället till snabba och ytliga medier som TV, som inte ger utrymme för eftertanke och fördjupning, som i Ray Bradbury roman Fahrenheit 451 (1953).

De gånger jag har läst om framtidens konst i samtida SF-litteratur har jag dessutom blivit lite besviken. Ta den amerikanska och hyllade cyberpunkförfattaren William Gibson och romanen Spook Country från 2007. Huvudpersonen är journalisten Hollis Henry som fått i uppdrag av en tidskrift att skriva om locative art. Det låter ju spännande men tyvärr är det inte frågan om någon framtidskonst, utan Gibson är ganska sent ute. Locative art uppstod redan i början av 2000-talet. Det är helt enkelt konst som utnyttjar positioneringsteknik som vid tiden blev tillgänglig för allmänheten genom GPS-apparater. Konstnärerna kunde nu skapa konst som man bara kunde hitta med hjälp av en GPS eller där olika koordinater kunde bindas samman till ett osynligt konstverk som bara blev synlig om man hade en GPS och befann sig på rätt ställe i geografin.

Ett annat exempel hittar man i den första delen av Margret Atwoods trilogi MaddAddam, Oryx and Crake från 2003. I boken möter vi Amanda Payne, en illegal Tex-Mex-invandrare som skapar biokonstinstallationer i det pågående projektet The Living Word. Bio-art låter intressant, som om det kunde handla om genetiska modifikationer, men även här blir man besviken. För Paynes biokonst består av att hon samlar ihop koben som hon lägger samman till stora bokstäver. Kobenen täcks med sirap som lockar till sig myror som äter upp den. Hela förloppet filmas sedan från luften och visas på gallerier.

Om man vill få en uppfattning om hur framtidens konst kommer att se ut får vi alltså lämna det litterära fältet och istället bege oss till "the final frontier" som man säger i TV-serien Star Trek, alltså till den yttersta gränsen för dagens vetenskap och upptäckter. Det visar sig nämligen att många konstnärer redan skapar konst som är mycket mer spännande än vad man kan hitta i SF-litteraturen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Inom biokonsten kan man nämna Eduard Kac som år 2000 tillsammans med ett franskt labb skapade en GFP-kanin. GFP är ett grönt självlysande protein som man kan hitta i naturen hos visa arter av fluorescerande maneter. Genom att genmodifiera en albinokanin med proteinet kunde Kac skapa en kanin som när den blir belyst med ultraviolett ljus kommer att skimra i grönt.

Tanken med projektet var att väcka en diskussion kring genmodifikation med konstpubliken. För det är en vetenskap som kan användas till att skapa nya grödor som ger bättre skördar men även användas för att förändra människor. Tekniken väcker därför många etiska och moraliska frågor. En annan del av projektet var det sociala samspelet med kaninen, som fick namnet Alba, och konstnären. Precis som många andra husdjur behöver en kanin omtanke, värme och sällskap. Alba var inte bara ett vetenskapligt experiment i ett laboratorium utan även en unik individ, den första i sitt slag. Tanken var att kaninen och konstnärerna skulle bo tillsammans i ett uppbyggt vardagsrum i galleriet som en symbol för hur genmodifikationer smyger sig in i våra vardagsliv, men här börjar historierna gå isär. Labbet ville inte släppa ifrån sig kaninen och menade att den tillhörde labbet och inte alls var skapad speciellt för Kac. Kac fick därför nöja sig med att visa dokumentation om kaninen i utställningen.

Kaninen Alba befann sig plötsligt i medieljuset, inte bara för att den utstrålade ett mystiskt grönt sken utan för att den blivit en del i dragkampen mellan konstens och forskningens intressen, som i slutändan verkade ha helt olika agendor.

DNA-tekniken är också ett område som de senaste åren tagit jättekliv framåt. Istället för att ha en oljemålning eller ett fotografi av dig själv över soffan kan du idag beställa ett unikt DNA-porträtt. Det finns flera kommersiella företag som erbjuder dig att köpa ett DNA-porträtt bestående av din alldeles egna DNA-kod i tjusiga färger. Sedan finns det konstnärer som Heather Dewey-Hagborg som samlar in tuggummin, cigarettfimpar och hårstrån som hon hittar på offentliga platser.

Proverna skickade hon till ett laboratorium som, precis som i en brottsutredning, tar fram en DNA-profil ur materialet. I projektet Stranger Visions (2012-2013) skapade Dewey-Hagborg skulpturer med hjälp av ett 3D-datorprogram och en del konstnärlig frihet av personerna som tuggade tuggummit eller rökte cigaretten. Vi är inte riktig där ännu att vi kan rekonstruera ett ansikte helt utifrån DNA, men tekniken har kommit så långt att vi kan skapa en sannolik bild hur ägaren till ett visst DNA ser ut. Det är en teknik som redan används idag för att ta fram realistiska porträtt av historiska personer som den berömda Ötzi-ismannen.

I framtiden räcker det förmodligen att skicka in ett hårstrå från en släkting från 1600-talet till en konstnär för att få ett realistiskt porträtt i retur.

Niels Bohr

Till ett av de mest spännande och märkliga vetenskapliga fälten måste ändå kvantfysiken räknas. Fysikern Niels Bohr (1885-1962) uttryckte det så här: "Om du inte blir chockerad av kvantmekanikens teorier, så har du inte förstått dem." Å andra sidan lär en annan känd fysiker Richard Feynman ha sagt: "Om du säger att du förstår kvantmekaniken, så har du förmodligen inte förstått den." De flesta har nog hört om experimentet med Schrödingers katt, som blir inlåst i en låda med ett dödligt gift och en utlösningsmekanism som bygger på radioaktivt sönderfall. Katten betraktas i kvantvärlden som både död och levande tills lådan har öppnats. Vissa forskare går så långt och menar att vår värld bara finns när någon observerar den och att den annars befinner sig i ett tillstånd där alla möjligheter och historier existerar samtidigt.

Den holländska konstnären Diemit Strebe har tagit fasta på kvantfysikens märkliga värld i ett konstverk som hon 2014 placerade på den internationella rymdstationen ISS. Wigner's friends, som konstverket heter, är en utveckling av tankeexperimentet med Schrödingers katt och består av ett litet teleskop med ett datachips med 5 miljoner pixlar och en ljussensor som kan fånga upp bakgrundsstrålning från universum. Enligt kvantfysiken sker något märkligt när partiklarna träffar sensorn i teleskopet. Något förenklat finns då på datachipset samtidigt alla konstverk som har eller kommer att skapas i framtiden, men det gäller bara så länge ingen tittar. När någon tittar i teleskopet tvingas kvantfysiken att välja en bild och alla andra möjligheter försvinner. Att all konst som någonsin skapats eller kommer att skapas skulle finnas samlad i ett litet teleskop och bara väntar på att vi ska betrakta dem låter som rena rama science fiction-berättelsen.

I Moskva arrangerades 2014 en utställning där kvantfysiken också stod i centrum. En av de som ställde ut var den ryska konstnärsgruppen Where Dogs Run med verket 1,4...19. Deras verk bestod av en labyrint där en vit mus sprang omkring. Vid varje vägval valde musen bort någon av vägarna i labyrinten, men då skapades virtuella möss som tog de andra vägarna och man kunde en kort stund följa deras alternativa väg på videoskärmen. Idén om parallella universum som skapas varje gång vi gör ett val har länge funnits i vår föreställningsvärld.

Slidings doors 

Filmen Slidings doors (1998) med Gwyneth Paltrow i huvudrollen är ett exempel. Filmen handlar om en kvinna som antingen hinner med pendeltåget eller så missar hon det. I filmen får vi följa bägge valen och vilka konsekvenser det får för handlingen och hennes liv. På samma sätt visualiserar Where Dogs Run de många val och verkligheter som aldrig blir av i våra liv. I kvantfysiskens värld tillåts alla val att existera samtidigt men i verkligheten får vi stå vårt kast och kan bara välja en väg.

De senaste åren har CERN, den stora partikelacceleratorn som är byggd djupt ner i Schweiz urberg, varit kvantfysikens Mecka. Tusentals forskare från hela världen har under ett drygt decennium försöka bevisa förekomsten av Higgs partikel, som anses vara en av universums viktigaste grundstenar. Det mesta tyder på att man nu har hittat den men ingen lär tro att vi därmed vet allt om livet, universum och allting. Sedan några år tillbaka finns på CERN också ett "artist in residence"-program som gör det möjligt för konstnärer att arbeta med olika projekt vid den yttersta gränsen av mänsklig kunskap.

Under 2014-2015 har den japanska konstnären Ryoji Ikeda arbetat på CERN. Ikeda arbetar med att visualisera stora datamängder och CERN är som klippt och skuret för honom, för här produceras enorma mängder data vid varje experiment som det tar månader för datorerna och forskarna att analysera och sammanställa. Ikeda har skapat konstprojekt som Supersymmetry och Superposition som är begrepp som används inom kvantfysisken. Man behöver inte gå in på fysisken bakom konstverken utan kan bara konstatera att Ikeda använder sig av stora datamängder för att skapa visuella ljudinstallationer som gör att besökaren omges av stora skärmar där data visualiserar och förändras.

Ikeda skapar konstnärliga tolkningar av alla de underliga och besynnerliga saker som pågår i kvantvärldens osynliga sfär. För många vanliga människor framstår nog Ikedas konstverk som rena rama science fiction-berättelsen, men saken är den att både konsten och forskningen redan står med ena benet i framtidens svindlade upptäckter.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.