Japansk, expressiv seriekultur i Sverige

Manga är ett intressant fenomen. Det handlar om en import från Japan, som hos oss i första hand tilltalar barn och ungdom. I Japan lär manga vara långt mycket mer ...

Av: Bertil Falk | 20 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | 18 juni, 2012
Utopiska geografier

Ernst Rydén. Dikter

Jag heter Ernst Rydén, 21 år gammal. Jag flyttade nyss från Stockholm till Lund. Mitt skrivande uppstod i skolbänken på tråkiga lektioner, det såg bättre ut att stirra in i ...

Av: Ernst Rydén | 07 april, 2014
Utopiska geografier

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Mike Builds a Shelter (1983), rekonstruktion av Michael Smith and Paul Slocum

Mike Builds a Shelter - världen första art game?



Dataspelet Mike Builds a Shelter (1983) är kanske världen första dataspel som använts i en konstinstallation. Det är också ett tidsdokument från kalla krigets dagar, och för några av oss en riktig nostalgitripp. 
Spelet tar upp rädslan för ett kärnvapenkrig vilket låg i tiden inom både konsten och populärkulturen. Det som skiljer spelet från andra samtida dataspel är att det skapades för att ingå i en konstnärlig kontext.
Screenshot från dataspelet Theatre Europe (1985).

Screenshot från dataspelet Theatre Europe (1985).

Annons:

Spelet har fått sitt namn efter den amerikanska performancekonstnären Michael Smiths alter ego "Mike" som framträdde under 1980-talet i olika sammanhang. Mike var en vanlig amerikan, något naiv och oskyldig, som kommenterade den amerikanska kulturens och samhällets olika yttringar, ofta med komiska och absurda inslag inspirerade av TV-shower.

1983 byggde Smith upp installationen Government Approved Home Fallout Shelter Snack Bar på Castelli Graphics i New York tillsammans med Alan Herman. Förlagan var en informationsbroschyr utgiven 1980 av den federala katastrofmyndigheten, som berättade hur du kunde bygga en bar av betongblock i källaren som i nödsituationer kunde förvandlas till ett skyddsrum. Smith skapade en källarinteriör med barmöbler, fåtölj, skivspelare och TV så att det såg ut som en typisk amerikansk gillestuga. I denna miljö spelade sedan Smith upp sin show med både apokalyptiska och komiska inslag där hans alter ego Mike parallellt medverkade via kabel-TV med små vardagsscener.

En del av installationen bestod av ett gult arkadkabinett där man kunde spela dataspelet Mike Builds a Shelter. Spelet var skapat på en Commodore 64 av Dov Jacobson och Reza Keshavarz. I spelet gäller det för Mike att bära ner tre stycken betongblock ner i källaren och bygga klart sitt skyddsrum innan atombomben träffar huset. Jag kan avslöja att han aldrig hinner bygga klart skyddsrummet. Det är dömt att misslyckas och världen går under till ledmotivet från filmen Dr. Strangelove i åtta bitars kvalité. Spelet visar interiören av huset där Mike bor. På övervåningen finns ett vardagsrum med en TV, stol och gardiner för fönstren.

En trappa leder ner i källaren och ovanför trappan står de tre betongblocken som Mike ska bära ner i källaren. Det är en enkel form av plattformsspel, där grafiken är tvådimensionell och man ser karaktären i profil, precis som i mer kända plattformsspel som Donkey Kong och Super Mario som också dök upp i början av 1980-talet.

När Smith skapar sin skyddsrumsinstallation befinner vi oss under det Kalla kriget som började efter andra världskriget slut och pågick fram till Berlinmurens fall 1989. Det rådde en kapprustning mellan de två stormakterna i världen som bestod av Sovjetunionen med Warszawapakten i öst och USA med Nato i väst. Under 1980-talet när Ronald Reagan var president i USA skedde en kraftig militär upprustning i världen, och spänningarna mellan öst och väst ökade. Det var under den här perioden som Reagan kallade Sovjetunionen för "ondskans imperium", och hotet från ett kärnvapen krig fanns alltid närvarande.

Efter andra världskriget, då världen insett vilken fruktansvärd effekt atombomberna hade, vilket visade sig när USA bombade de två japanska städerna Hiroshima och Nagasaki, så var hotet från atombomben en del av vardagen i USA. I TV-klipp från 1950-talet kan man se hur försvarsmakten i USA uppmanar barn att ducka och gömma sig under sina skolbänkar när de ser det starka skenet från en atombomb. Om inte skolbänkarna var gjorda av en meter bly så hjälpte det föga mot atombombens strålning.

Det fanns en naiv övertro på myndigheternas förmåga att skydda medborgarna mot atombomberna, vilket är något som Mikes karaktär anspelar på i sin performance. Att bygga en bar av cementblock nere i källaren som skydd mot en atombomb verkar vara ett lika hopplöst och utdömt projekt som dataspelskaraktären Mikes försök att bygga ett skyddsrum i källaren.

I skuggan av atomvapenkriget växte sig därför en stark anti-krigs- och fredsrörelse fram, vilket avspeglade sig även inom konsten. Smiths installation, i form av fotodokumentation, kom senare att ingå i utställningen The End of the World: Contemporary Visions of the Apocalypse som visades på the New Museum i New York under vintern 1983-1984. Dataspelet var nu inte med utan skulle gå ett helt annat öde till mötes. Utställningen handlade om hur atombomben hotade hela vår existens och riskerade att orsaka jordens undergång.

 

Mike Builds a Shelter 1983 screenshot från orginalspelet

Screenshot från dataspelet Theatre Europe (1985).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var ett hot som inspirerade och präglade mycket av den samtida konsten under 1980-talet. Det fanns en undergångskänsla som genomsyrade hela västvärlden, med fruktan att vi stod inför ett tredje världskrig där atombomber skulle komma att användas.

Samma år som Smith skapade sin installation var det också premiär för filmen War Games. Filmen handlar om en ung datahacker som lyckas hacka sig ända in i den amerikanska militärens kommandocentral för kärnvapenmissiler. I tron att han hittat ett nytt dataspel som simulerar ett kärnvapenkrig börjar han spela mot datorn.

Simuleringen visar sig nu vara verklig och världen står på randen till ett tredje världskrig. I början av 80-talet hade hemdatorn slagit igenom och en ny generation växte upp med datorer hemma. Scenariot från War Games har alltså hämtat inspiration från två hotbilder som allmänheten upplevde, dels dataintresserade ungdomar som kunde hacka sig in i viktiga samhällssystem, och den allmänna rädslan för ett kärnvapenkrig mellan Sovjetunionen och USA.

Under den här tiden dök det också upp en del dataspel som kunde simulera kärnvapenkrig precis som i filmen War Games. Ett av dem var Theatre Europe (1985) som lanserades till många olika hemdatorer, bland annat Commodore 64 och Atari. I spelet kan man välja att spela som NATO eller Warszawapakten. Spelet gå ut på att bygga upp och flytta runt sina trupper i Europa för att sedan anfalla fienden antingen med konventionella vapen, kemiska vapen eller som sista alternativ beordra en kärnvapenattack.

När man bestämmer sig för att genomföra en kärnvapenattack så tar man kontakt med kommandocentralen och få då veta ett hemligt kodord som gör det möjligt att avfyra kärnvapenmissilerna. På skärmen ser man hur bombplanet lyfter och rör sig över kartan mot sitt mål medan ett enerverande larmljud tjuter i högtalarna. Bilden byts sedan till siluetten av en idyllisk stad i solsken. I bakgrunden tjuter flyglarmet och på den knallblå himlen avtecknar sig plötsligt vita streck från missilerna på väg ner mot staden. Hela skärmen skakar och flimrar i vitt när missilerna träffar sitt mål.

När dammet så att säga har lagt sig så ser man en svartvit bild av den ödelagda staden, med det karaktäristiska svampmolnet som reser sig mot skyn. Även fast grafiken är i låg upplösning så tycker jag än i dag att det är ett skrämmande scenario som spelet målar upp. Naturligtvis kommer fienden i spelet att svara med samma mynt och ett totalt kärnvapenkrig är i längden ofrånkomligt.

Om man sätter in Mike Builds a Shelter in detta historiska sammanhang så är det ett spel som fångar upp många av tidens strömningar. Spelet gjordes på en vanlig hemdator Commodore 64 av några entusiaster, Reza Keshavarz var bara en tonåring när han skapade spelet. Det skulle dröja ett tag innan dataspelsdesign blev ett riktigt yrke och inte bara en hobbyverksamhet.

Spelet tar upp rädslan för ett kärnvapenkrig vilket låg i tiden inom både konsten och populärkulturen. Det som skiljer spelet från andra samtida dataspel är att det skapades för att ingå i en konstnärlig kontext. Det var inte gjort bara för att roa spelaren utan spelet hade ett politiskt budskap och förstärkte på så sätt Smiths konstnärliga intentioner. Man kan säga att dataspelet är en digital version av Smiths performance där spelaren kan prova på att vara Smiths alter ego Mike och själv genomföra en virtuell version av hans performance.

Även om det finns exempel på konstnärer som använt datorer tidigare för att skapa konst är Michael Smith förmodligen den första som använt ett dataspel som en del av ett konstverk. Det är först i början av 1990-talet som andra konstnärer på allvar börjar experimentera med dataspelens estetik och möjligheter inom konsten. Det är också förklaringen till att Mike Builds a Shelter nästan höll på att gå förlorad till eftervärlden.

När Smith rev installationen plockade han isär arkadkabinettet och kastade många av komponenterna, eftersom han såg dataspelet som en del av interiören och inte betraktade det som en del av konstverket eller ett konstverk i sig själv. Smith var alldeles för tidigt ute för att inse den historiska betydelsen av det dataspel som han hade skapat till sin installation. Han insåg helt enkelt inte att ett dataspel i framtiden skulle kunna ha ett konstnärligt värde i sig själv.

Det var först när konstnären Paul Slocum 2008 under förarbetet med utställningen Reset/Play, som handlade om konstnärer som arbetade med dataspelskonst, återupptäckte Smiths dataspel som det lyftes fram ur historiens glömska. Slocum kontaktade Smith och tillsammans hjälptes de åt att rekonstruera arkadkabinettet med hjälp av fotografier. Slocum blev även tvungen att programmera om stora delar av spelet så det skulle kunna fungera med ny teknik. På Frieze Art Fair in London 2014 kunde spelet äntligen presenteras för allmänheten i samband med att Smith byggde upp en kopia av sin kända nyinstallation Government Approved Home Fallout Shelter Snack Bar från 1983.
Ser man på spelet idag kan man tycka att det är tekniskt och grafiskt enkelt, men ser man historiskt på saken, så kan man säga samma sak om de första exemplen av rörlig film som vi idag kan läsa om i historieböckerna.

Det som är unikt med Mike Builds a Shelter är den konstnärliga kontexten. Det är ett spel som i ett sammanhang berättar mycket om sin samtid. Om kalla kriget, om rädslan för ett kärnvapenkrig, om hur hemdatorn och dataspelen erövrade världen och hur ett helt nytt medium började utforskas och användas av konstnärer. Mike Builds a Shelter är ett pionjärarbete inom dataspelsbaserad konst. Det är troligen världens första art game, som tack vare Paul Slocum räddades till eftervärlden och återigen kan ställas ut och visas för allmänheten.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag njuter av ljudet ner en el-maskin dividerar (beaktat, men återbruka?

Knappt kunnat sova den här veckan. Varit så orolig. Sett hemska bilder framför mig och även nattmara där mina skrivmaskinsvalser slungas ut i trafikkaoset och strittat rakt in som kilar ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 22 april, 2013

Mystika djup ”I denna ljuva sommartid”

Paul Gerhardt, tysk diktare, lärare och präst."I denna ljuva sommartid" är hans mest sjungna psalm: Paul Gerhardt är namnet på det tyska språkområdets 1600-talsdiktare framför andra. Under 2008 firades fyrahundraårsjubiléet ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2008

Paradoxer och ortodoxer inom svensk lärarutbildning

Anders Zorn Då lärarutbildningen är ett brinnande ämne för närvarande, kunde det vara intressant med några inblickar i denna utifrån ett lärarperspektiv. Jag ska här dra nytta av Tidningen Kulturens obundna ...

Av: Hans Färnlöf, docent | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Melker Garay. Gud finns bortom Gud.

Melker Garay är en mångfacetterad författare som Tidningen Kulturen har bland sina medarbetare. I allt från filosofiska berättelser till hyllade novellsamlingar har Melker Garay, född 1966 i Chile och boende ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2015

En intervju med Aija Terauda

Många europeiska skådespelerskor har prövat lyckan i Hollywood, men ofta (med undantag möjligen av Marlene Dietrich och Greta Garbo) har de blivit kända för vissa stereotypiska roller. De mest kända ...

Av: Roberto Fogelberg | Filmens porträtt | 21 augusti, 2011

Elsa Grave och grabbarna Om poetissors plats bland kulturens alfahannar

De berömde henne, åtminstone enligt vissa baksidestexter. Olof Lagerkrantz, poet och DNs kulturredaktör; Karl Vennberg, poet och Aftonbladets kulturredaktör. Elsa Grave var, enligt den elitistiska jargongen, ”betydande”. Detta var under ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 23 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.