Benjamin 10

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 22 oktober, 2011
Kulturen strippar

Gimmel i Toran

Glädjen att läsa Bibeln, den fick jag del av i helgen. Då ringde min vän Bert Lehmann från New York. Han är ortodox jude och lämnade Sverige 1939, av lätt ...

Av: Mikael Mogren | 21 juli, 2012
Gästkrönikör

Migranten som hjälte i Dinevs magiska realism

I juletid 1990 kom Dimitri Dinev frusen och hungrig över den gröna gränsen med endast sitt studentbetyg och de kläder han hade på sig till det österrikiska flyktinglägret Traiskirchen. Eftersom ...

Av: Jan Selling | 20 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Pär Thörns performance om Röda armé-fraktionen

I mars för 30 år sedan gick Ebba Grön ut i polisradion. Samma tid skakades dåvarande Västtyskland av Röda Armé-fraktionens (RAF) våldshandlingar och extrema politiska åsikter. Performancekonstnären Pär Thörn bygger stora delar ...

Av: Niels Hebert | 26 september, 2008
Konstens porträtt

Mike Builds a Shelter (1983), rekonstruktion av Michael Smith and Paul Slocum

Mike Builds a Shelter - världen första art game?



Dataspelet Mike Builds a Shelter (1983) är kanske världen första dataspel som använts i en konstinstallation. Det är också ett tidsdokument från kalla krigets dagar, och för några av oss en riktig nostalgitripp. 
Spelet tar upp rädslan för ett kärnvapenkrig vilket låg i tiden inom både konsten och populärkulturen. Det som skiljer spelet från andra samtida dataspel är att det skapades för att ingå i en konstnärlig kontext.
Screenshot från dataspelet Theatre Europe (1985).

Screenshot från dataspelet Theatre Europe (1985).

Annons:

Spelet har fått sitt namn efter den amerikanska performancekonstnären Michael Smiths alter ego "Mike" som framträdde under 1980-talet i olika sammanhang. Mike var en vanlig amerikan, något naiv och oskyldig, som kommenterade den amerikanska kulturens och samhällets olika yttringar, ofta med komiska och absurda inslag inspirerade av TV-shower.

1983 byggde Smith upp installationen Government Approved Home Fallout Shelter Snack Bar på Castelli Graphics i New York tillsammans med Alan Herman. Förlagan var en informationsbroschyr utgiven 1980 av den federala katastrofmyndigheten, som berättade hur du kunde bygga en bar av betongblock i källaren som i nödsituationer kunde förvandlas till ett skyddsrum. Smith skapade en källarinteriör med barmöbler, fåtölj, skivspelare och TV så att det såg ut som en typisk amerikansk gillestuga. I denna miljö spelade sedan Smith upp sin show med både apokalyptiska och komiska inslag där hans alter ego Mike parallellt medverkade via kabel-TV med små vardagsscener.

En del av installationen bestod av ett gult arkadkabinett där man kunde spela dataspelet Mike Builds a Shelter. Spelet var skapat på en Commodore 64 av Dov Jacobson och Reza Keshavarz. I spelet gäller det för Mike att bära ner tre stycken betongblock ner i källaren och bygga klart sitt skyddsrum innan atombomben träffar huset. Jag kan avslöja att han aldrig hinner bygga klart skyddsrummet. Det är dömt att misslyckas och världen går under till ledmotivet från filmen Dr. Strangelove i åtta bitars kvalité. Spelet visar interiören av huset där Mike bor. På övervåningen finns ett vardagsrum med en TV, stol och gardiner för fönstren.

En trappa leder ner i källaren och ovanför trappan står de tre betongblocken som Mike ska bära ner i källaren. Det är en enkel form av plattformsspel, där grafiken är tvådimensionell och man ser karaktären i profil, precis som i mer kända plattformsspel som Donkey Kong och Super Mario som också dök upp i början av 1980-talet.

När Smith skapar sin skyddsrumsinstallation befinner vi oss under det Kalla kriget som började efter andra världskriget slut och pågick fram till Berlinmurens fall 1989. Det rådde en kapprustning mellan de två stormakterna i världen som bestod av Sovjetunionen med Warszawapakten i öst och USA med Nato i väst. Under 1980-talet när Ronald Reagan var president i USA skedde en kraftig militär upprustning i världen, och spänningarna mellan öst och väst ökade. Det var under den här perioden som Reagan kallade Sovjetunionen för "ondskans imperium", och hotet från ett kärnvapen krig fanns alltid närvarande.

Efter andra världskriget, då världen insett vilken fruktansvärd effekt atombomberna hade, vilket visade sig när USA bombade de två japanska städerna Hiroshima och Nagasaki, så var hotet från atombomben en del av vardagen i USA. I TV-klipp från 1950-talet kan man se hur försvarsmakten i USA uppmanar barn att ducka och gömma sig under sina skolbänkar när de ser det starka skenet från en atombomb. Om inte skolbänkarna var gjorda av en meter bly så hjälpte det föga mot atombombens strålning.

Det fanns en naiv övertro på myndigheternas förmåga att skydda medborgarna mot atombomberna, vilket är något som Mikes karaktär anspelar på i sin performance. Att bygga en bar av cementblock nere i källaren som skydd mot en atombomb verkar vara ett lika hopplöst och utdömt projekt som dataspelskaraktären Mikes försök att bygga ett skyddsrum i källaren.

I skuggan av atomvapenkriget växte sig därför en stark anti-krigs- och fredsrörelse fram, vilket avspeglade sig även inom konsten. Smiths installation, i form av fotodokumentation, kom senare att ingå i utställningen The End of the World: Contemporary Visions of the Apocalypse som visades på the New Museum i New York under vintern 1983-1984. Dataspelet var nu inte med utan skulle gå ett helt annat öde till mötes. Utställningen handlade om hur atombomben hotade hela vår existens och riskerade att orsaka jordens undergång.

 

Mike Builds a Shelter 1983 screenshot från orginalspelet

Screenshot från dataspelet Theatre Europe (1985).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var ett hot som inspirerade och präglade mycket av den samtida konsten under 1980-talet. Det fanns en undergångskänsla som genomsyrade hela västvärlden, med fruktan att vi stod inför ett tredje världskrig där atombomber skulle komma att användas.

Samma år som Smith skapade sin installation var det också premiär för filmen War Games. Filmen handlar om en ung datahacker som lyckas hacka sig ända in i den amerikanska militärens kommandocentral för kärnvapenmissiler. I tron att han hittat ett nytt dataspel som simulerar ett kärnvapenkrig börjar han spela mot datorn.

Simuleringen visar sig nu vara verklig och världen står på randen till ett tredje världskrig. I början av 80-talet hade hemdatorn slagit igenom och en ny generation växte upp med datorer hemma. Scenariot från War Games har alltså hämtat inspiration från två hotbilder som allmänheten upplevde, dels dataintresserade ungdomar som kunde hacka sig in i viktiga samhällssystem, och den allmänna rädslan för ett kärnvapenkrig mellan Sovjetunionen och USA.

Under den här tiden dök det också upp en del dataspel som kunde simulera kärnvapenkrig precis som i filmen War Games. Ett av dem var Theatre Europe (1985) som lanserades till många olika hemdatorer, bland annat Commodore 64 och Atari. I spelet kan man välja att spela som NATO eller Warszawapakten. Spelet gå ut på att bygga upp och flytta runt sina trupper i Europa för att sedan anfalla fienden antingen med konventionella vapen, kemiska vapen eller som sista alternativ beordra en kärnvapenattack.

När man bestämmer sig för att genomföra en kärnvapenattack så tar man kontakt med kommandocentralen och få då veta ett hemligt kodord som gör det möjligt att avfyra kärnvapenmissilerna. På skärmen ser man hur bombplanet lyfter och rör sig över kartan mot sitt mål medan ett enerverande larmljud tjuter i högtalarna. Bilden byts sedan till siluetten av en idyllisk stad i solsken. I bakgrunden tjuter flyglarmet och på den knallblå himlen avtecknar sig plötsligt vita streck från missilerna på väg ner mot staden. Hela skärmen skakar och flimrar i vitt när missilerna träffar sitt mål.

När dammet så att säga har lagt sig så ser man en svartvit bild av den ödelagda staden, med det karaktäristiska svampmolnet som reser sig mot skyn. Även fast grafiken är i låg upplösning så tycker jag än i dag att det är ett skrämmande scenario som spelet målar upp. Naturligtvis kommer fienden i spelet att svara med samma mynt och ett totalt kärnvapenkrig är i längden ofrånkomligt.

Om man sätter in Mike Builds a Shelter in detta historiska sammanhang så är det ett spel som fångar upp många av tidens strömningar. Spelet gjordes på en vanlig hemdator Commodore 64 av några entusiaster, Reza Keshavarz var bara en tonåring när han skapade spelet. Det skulle dröja ett tag innan dataspelsdesign blev ett riktigt yrke och inte bara en hobbyverksamhet.

Spelet tar upp rädslan för ett kärnvapenkrig vilket låg i tiden inom både konsten och populärkulturen. Det som skiljer spelet från andra samtida dataspel är att det skapades för att ingå i en konstnärlig kontext. Det var inte gjort bara för att roa spelaren utan spelet hade ett politiskt budskap och förstärkte på så sätt Smiths konstnärliga intentioner. Man kan säga att dataspelet är en digital version av Smiths performance där spelaren kan prova på att vara Smiths alter ego Mike och själv genomföra en virtuell version av hans performance.

Även om det finns exempel på konstnärer som använt datorer tidigare för att skapa konst är Michael Smith förmodligen den första som använt ett dataspel som en del av ett konstverk. Det är först i början av 1990-talet som andra konstnärer på allvar börjar experimentera med dataspelens estetik och möjligheter inom konsten. Det är också förklaringen till att Mike Builds a Shelter nästan höll på att gå förlorad till eftervärlden.

När Smith rev installationen plockade han isär arkadkabinettet och kastade många av komponenterna, eftersom han såg dataspelet som en del av interiören och inte betraktade det som en del av konstverket eller ett konstverk i sig själv. Smith var alldeles för tidigt ute för att inse den historiska betydelsen av det dataspel som han hade skapat till sin installation. Han insåg helt enkelt inte att ett dataspel i framtiden skulle kunna ha ett konstnärligt värde i sig själv.

Det var först när konstnären Paul Slocum 2008 under förarbetet med utställningen Reset/Play, som handlade om konstnärer som arbetade med dataspelskonst, återupptäckte Smiths dataspel som det lyftes fram ur historiens glömska. Slocum kontaktade Smith och tillsammans hjälptes de åt att rekonstruera arkadkabinettet med hjälp av fotografier. Slocum blev även tvungen att programmera om stora delar av spelet så det skulle kunna fungera med ny teknik. På Frieze Art Fair in London 2014 kunde spelet äntligen presenteras för allmänheten i samband med att Smith byggde upp en kopia av sin kända nyinstallation Government Approved Home Fallout Shelter Snack Bar från 1983.
Ser man på spelet idag kan man tycka att det är tekniskt och grafiskt enkelt, men ser man historiskt på saken, så kan man säga samma sak om de första exemplen av rörlig film som vi idag kan läsa om i historieböckerna.

Det som är unikt med Mike Builds a Shelter är den konstnärliga kontexten. Det är ett spel som i ett sammanhang berättar mycket om sin samtid. Om kalla kriget, om rädslan för ett kärnvapenkrig, om hur hemdatorn och dataspelen erövrade världen och hur ett helt nytt medium började utforskas och användas av konstnärer. Mike Builds a Shelter är ett pionjärarbete inom dataspelsbaserad konst. Det är troligen världens första art game, som tack vare Paul Slocum räddades till eftervärlden och återigen kan ställas ut och visas för allmänheten.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 12 oktober, 2015

Viva Roberto Rossellini! Viva Ingrid Bergman!

Filmen Stromboli av Rossellini visades också på Stortorget en historisk plats i Gamla Stan. Här en sekvens med Ingrid Bergman, i bakgrund ses Nobel Museet. Bild: Paolo Grana Viva Roberto ...

Av: Mirva Huusko | Allmänna reportage | 08 september, 2006

Tiggaren

Det finns de som säger med hård min att ”jag skänker aldrig pengar till tiggare”, och de hävdar därtill att det är det bästa man kan göra för att bli ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 15 juni, 2015

Slavoj Žižek och filosofins nollpunkt

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek är ett fenomen. Han syns överallt i medierna och hans framträdanden världen över drar fulla hus. Han är en tänkare för vår tid då det ...

Av: Bo Gustavsson | Agora - filosofiska essäer | 02 februari, 2014

Romantiken. Thekla Knös och konsten att förgylla vardagen

Romantiken är ett dimmigt begrepp som ligger nära ordet nostalgi. Ordet förknippar vi ofta med förälskelse, starka känslor, svärmeri. Det kan även ha en nedsättande klang och blir då liktydigt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 30 augusti, 2012

Skarabéerböckerna utgivenhet

Första skarabéerboken, h;ström Text & Kultur 2010Största skarabéerbokenTredje generation skarabéerbok Skrev självrespektören kallolitteratör auteur Dante Havsboda ”Världens sista roman” är frågeställningen mer talande än att gjorde. Fan sinnrik titel, han gjorde ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 september, 2012

Indira med järn-näven eller med alltför mjuka händer?

Vid valet i Indien 2014 förlorade kongresspartiet stort, efter att, med famlijen Gandhi-Nehru i spetsen, ha dominerat indisk politik alltsedan frigörelsen från britterna1947. I bokhyllan hemma ligger 23 brev från Indira ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 20 september, 2014

Att bita huvudet av skammen

Det är nog inte bara jag som tyckt det vara genant att gå tillbaka och läsa egna, tidigare skrivna texter. Man skall ju gå framåt – Sökandet är vårt stora ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.