Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten



De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar den ena av dem och långsamt bryts minnet ner, beteendet förändras, missförstånd och konflikter uppstår. Förhållandet mellan dem rasar. 
Alla vet hur ett brustet hjärta känns. Som om något har gått sönder inom en och världen känns splittrad och fragmentarisk precis som en krossad spegel.
Pierre Subleyras  "Packsadeln" (1732)

Pierre Subleyras "Packsadeln" (1732)

The Lovers (2001) heter Sneha Solanks installation som består av två datorer som är sammankopplade i ett nätverk. En av dem är infekterad med ett datavirus som smittar den andra datorn, genom att överföra viruset gömt i filer med romantisk poesi. Viruset orsakar skador i operativsystemet så att datorn börjar bete sig märkligt. Man kan överföra denna datoranalogi till människor. För även om kärleken till en början verkar vara rosenröd smyger det sig ibland in ett virus i förhållandet som fyller det med svartsjuka, svek och otrohet som leder till konflikter och brustna hjärtan.  

Inget nytt fenomen

Otrohet och brustna hjärtan är i konsten inget nytt fenomen. Bland alla motiv om otrohet finns det en märklig och underhållande berättelse som sticker ut. Den franska 1700-tals konstnären Pierre Subleyras har skildrat berättelsen i verket Packsadeln (1732). Ursprunget till målningen är ett poem av den franska författaren Jean de La Fontaine, som handlar om en konstnär som misstänker att hans fru är otrogen och därför målar en åsna ovanför fruns sköte för att skydda hennes kyskhet. Mannens vän som också är konstnär upptäcker målningen av åsnan och kopierar den innan han har sex med hans fru. Efteråt målar han tillbaka åsnan men lägger till en packsadel på bilden. När den äkta mannen ser målningen upptäcker han förändringen och inser att han blivit bedragen. Subleyras har skildrat det hela ganska explicit i sin målning. På bilden ser vi mannen som står på knä med pensel och palett framför sin frus blottade sköte och målar åsnan på hennes nakna hud.  

Upptäckten av otrohet  

Den bedragna är ett återkommande inslag i litteraturen, teatern och konsten. Ofta finns det komiska undertoner, som i den tyska 1700-tals konstnären Christian Wilhelm Ernst Dietrich målning Överraskningen eller upptäckten av otrohet. På bilden ser vi hur en dam och en herre ligger och kramas i buskarna då ett helt sällskap plötsligt dyker upp. Den unge mannen i svarta kläder på marken som sträcker ut sin hand hör uppenbarligen ihop med den svartklädda damen som nyss dykt upp bakom buskarna. Frun har nu fått hjälp med att upptäcka mannens äktenskapsbrott genom en liten putto som med en fackla i handen ha lett henne fram till platsen där brottet begåtts. Bredvid mannen på marken och den andra kvinnan står å andra sidan Cupido, med en pil i handen och ett oskyldigt leende på läpparna. Det hela verkar vara frågan om en klassisk ”honeypot” iscensatt av gudarna. Cupido har ”råkat” göra mannen vansinnigt förälskad i kvinnan, och han har fallit för frestelsen, medan putton å andra sidan har tagit med sig fru och hennes sällskap på en liten promenad i parken där han bara ”råkat” leda henne rakt in i mannens kärleksnäste. Betraktaren kan bara skratta åt deras snöpliga situation.

Kan sätta djupa spår

De flesta fall av otrohet lämnar nu inte ett komiskt skimmer över sig utan skapar istället djupa sår hos de drabbade och anhöriga. Konstnären Louise Bourgeois hade en pappa som var otrogen, vilket tog hennes mamma hårt och som även satta djupa spår hos Louise. För Bourgeois har pappans otrohet varit en viktig inspirationskälla och återkommande tema i hennes konstnärskap. I verket Cell XXV (The View of the World of the Jealous Wife) (2001) ser vi en rund stålbur där en klänning hänger från taket och på golvet ligger två jättestora ägg. Det är ett verk som speglar instängdhet, ensamhet och avskildhet från den övriga världen. Känslan av att bli övergiven och förskjuten från någon man älskar och svartsjukan som gnager i själen.    

Diego on My Mind

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Frida Kahlo och Diego Rivera är ett annat konstnärspar som hade ett stormigt förhållande som innehöll mycket passion men även många konflikter. Efter att ha tillbringat några år i USA beslöt sig paret 1935 för att flytta hem till Mexico. Slitningarna i äktenskapet blev inte bättre av att Rivera strax efter hemflytten var otrogen med Fridas yngre syster Christina. Det var förstås ett hårt slag för Frida. Trots sveket hade Kahlo svårt att släppa Diego eftersom de på många sätt var så sammanflätade, både känslomässigt och yrkesmässigt. I målningen Diego on my mind (1943) har Frida målat av sig själv och i sin panna tecknat ett porträtt av Diego. Frida har inte bara Diego i sina tankar utan rent konkret målat hans ansikte på pannan. Det är väl det som är det svåra med kärleken, att den etsar sig fast i våra minnen och fyller våra sinnen med starka känslor som vi inte bara kan skaka av oss och gå vidare ifrån.

Brustet och krossat

En mer samtida konstnär som har behandlat brustna hjärtan är den tyska konstnärinnan Astrid Klein som 2010 gjorde en utställning på ett galleri i Berlin med titeln Broken Hearts. I utställningen ställde konstnären ut två skulpturer, Broken Heart I och Broken Heart II, som bestod av två avlånga spegellådor på ben. På den ena skulpturen hade speglarna blivit krossade med en hammare och på den andra var det fullt med kulhål längs sidorna. Alla vet hur ett brustet hjärta känns. Som om något har gått sönder inom en och världen känns splittrad och fragmentarisk precis som en krossad spegel. Det är det som Klein vill gestalta i sina spegelskulpturer.

Uppbrottsmejl

Inga uppbrott är lätta men att bli dumpad genom ett kort SMS eller genom ett mail brukar anses som det värsta som kan hända en. Det senare hände den franska konstnären Sophie Calle vars pojkvän avslutade uppbrottsmejlet med raden: “I would have liked things to have turned out differently. Take care of yourself.” Eftersom Calle är konstnär beslöt hon sig för att undersöka vad texten egentligen innebar, och använda resultatet när hon ställde ut i den franska paviljongen i 2007 års upplaga av Venedigbiennalen. Hon skickade därför mailet till 107 kvinnor med olika yrkesbakgrund, från psykolog till advokat, och bad dem tolka innebörden. Deras svar blev sedan till en utställning i olika medier där frasen upprepades och tolkningarna presenterades. Egentligen är det en ganska förnuftig reaktion att låta andra tolka ett sådant här budskap på ett objektivt sätt. Det är inte alltid man kan förlita sig på sina egna känslor och omdömen i uppbrottets hetta.  Man kanske förebrår sig själv för det inträffade och i onödan lägger alltför stor skuld på sig själv.

Perfect Lovers

Man brukar säga att nyförälskade är synkroniserade som klockor eftersom de gör allt likadant. I Gonzalez-Torres verk Untitled (Perfect Lovers) (1991) hänger två exakt likadana klockor bredvid varandra på väggen. Klockorna är från början synkroniserade och tickar hemtrevligt ikapp som två turturduvor, men en avvikelse i urverket gör att den ena klockan börjar sakta efter och den andra dra ifrån. Frågan är nu om man kan nöja sig med denna defekt i ett förhållande? Finns det en tolerans hos de älskande när den ena personer börjar gå åt ett annat håll eller kommer det att leda till en brytning? Dagens skilsmässostatistik ger en fingervisning om att många äktenskap verkar tar slut när de båda parterna befinner sig i olika tidszoner. Gonzalez-Torres menar att det behöver inte vara så, utan att man kan se det som två berättelser och att man måste lära sig att uppskatta och ha förståelse för den andres väg i livet.

Museum of Broken Relationships

För alla med brustna hjärtan framstår förstås Alla hjärtans dag som en riktig pina. Det är då man ser alla de andra förälskade paren som vandrar omkring med drömmande blickar, svävande på små fluffiga rosa moln inneslutna i sina egna små kärleksvärldar. En tröst kan då vara att besöka Museum of Broken Relationships, som lämpligt öppnade på Alla hjärtans dag 2013 på Boulder Museum of Contemporary Art i USA. Museet som är ett kringresande museum startades 2006 av Olinka Vistica och Drazen Grubisic i Zagreb, Kroatien. Konstnärerna upptäckte att de hade kvar en del föremål från sina tidigare förhållanden, som gulliga nallebjörnar, kärleksbrev och andra artefakter som inte längre symboliserade de varma känslor som de än gång hade gjort. De beslöt sig därför för att skapa ett museum för sina och andras föremål som symboliserade krossade förhållanden. I museet visas dessa föremål som konstverk med en berättelse om brusten kärlek knuten till varje verk. Risken är väl stor att det är ett museum som i längden kommer att svämmas över med föremål. För brustna hjärtan och ratade kärleksbetygelser finns det gott om i världen.

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.