Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Runo Lagomarsino, Pergamon (A Place in Things) från 2014 på Malmö Konsthall. Foto: Mathias Jansson

Lysrörskonstens okrönta kung och andra lysande konstnärer



Få saker har så stor inverkan på oss människor som ljus. Ändå är lampan inget som används så särskilt ofta i den samtida konsten. Men då den gör det skapar den skarpa betydelser och effekter. Här berättar Mathias Jansson lite för oss om saken. 
Besökaren kan vandra igenom ljustunneln, och med lite fantasi kan hen föreställa sig att hen medverkar i en SF-film och är på väg genom en portal som leder till en annan del av universum.
Hitoshi Kuriyama, 0=1-expansion. Foto: Mathias Jansson

Hitoshi Kuriyama, 0=1-expansion. Foto: Mathias Jansson

Kungen av Lysrör  

Dan Flavin är lysrörskonstens okrönta kung. I mitten av sextiotalet började han arbeta med ljuskonst och genombrottsverket Diagonal of Personal Ecstasy (the Diagonal of May 25, 1963, to Constantin Brancusi) består av ett gult fluorescerande lysrör monterat i 45 graders vinkel på väggen. Många av Flavins ljusskulpturer är minimalistiska och uppbyggda kring enkla geometriska former som ett rutnät, en rektangel, en pyramid eller bara ett enda lysrör monterat i ett hörn. I verket The nominal three (1963) har Flavin skapat tre grupper av lysrör, med ett, två och tre lysrör placerade längs en vägg, enkelt men upplysande. Längre fram i livet, i och med att hans berömmelse växte, skapade han även större installationer som hela korridorer belysta med lysrör i olika färger, och även en del permanenta verk. Ett av Flavins sista permanenta verk var en glasarkad i den tyska staden Gelsenkirchen, som han ljussatte 1996.    

Star Wars  

Det är inte helt omöjligt att regissören George Lucas såg några av Dan Flavins tidiga ljusskulpturer och blev inspirerad när han skapade Star Wars filmerna i slutet av 1970-talet. För alla dessa ljussvärd i olika färger som det viftas med på filmduken skulle kunna ha varit hämtade direkt från en utställning med Dan Flavin. Historien om lysrör och glödlampor i konsten är av naturliga skäl begränsad till elektrifieringen av samhället. När Vincent van Gogh målar av en bondefamilj som sitter och äter potatis våren 1885 i Nederländerna, så är det fortfarande en oljelampa som är deras enda ljuskälla.  

Det finns olika personer som gör anspråk på att ha uppfunnit glödlampan. Thomas Alva Edison hör till en av dem. År 1879 visade han upp den första funktionella glödlampan för världen och snart kom andra förbättrade versioner. I och med elektrifieringen i städerna började glödlampan konkurrera ut andra, traditionella ljuskällor, som gasljus och fotogenlampor. När den svenska konstnären Hugo Birger samma år som van Gogh målar en interiörbild från familjen Fürstenbergs borgerliga bostad så kan man i tidens tecken se en kristallkrona i taket som har blivit omgjord för elektriskt ljus.    

En symbol för stearinljuset  

Inom 1900-talskonsten finns det många konstnärer som arbetat med ljuskonst från lampor och neonljus till LED-paneler. I Monument serien har Christian Boltanski sedan 1989 arbetat med installationer uppbyggda kring fotografier och glödlampor. Boltanski skapar minnesaltare bestående av fotografier av barnansikten som ljussätts med en ljusslinga av glödlampor. Bilderna föreställer ansikten av judiska barn, och lampan kan ses som en modern form av stearinljuset som man tänder till minne av de avlidna. Monument serien handlar om barndomen men också om förintelsens fruktansvärda övergrepp och dödens ständiga närvaro. Det är kontemplativa installationer som belyser hur vi minns och håller minnet vid liv genom fotografier och olika ceremonier, som att tända ljus i kyrkan för våra döda och nära.  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Félix González-Torres har också använt sig av ljusslingor i sina konstverk. I installationen Untitled (America), 1994–95 har han använt sig av tolv ljusslingor med 42 glödlampor på varje som han låter hänga ner från taket, som ett ljusvattenfall. Det finns många variationer av González-Torres ljusslingor och hur de ska arrangeras, det är lite upp till utställningens kurator att avgöra. De kan hängas upp på väggen, ringla fram på golvet eller formas i olika mönster. Precis som Flavins ljusskulpturer är slingorna minimalistiska och som besökare dras man som nattfjärilen mot ljuset. Det finns även ett kontemplativt inslag i González-Torres ljusinstallationer. De skapar en möjlighet hos betraktaren att stanna upp och fascineras över ljusets stilla sken.    

Mera lek med glödlampor  

Även Carsten Höller är förtjust i glödlampor och han använder ofta ljuset på ett lekfullt sätt i sina konstverk. Höllers Guldspegel karusell från 2014 är precis vad det låter som. En fungerande karusell med slänggungor som man kan hitta på ett kringresande tivoli. Det som skiljer karusellen från andra är att den är byggd av speglar, har guldfärgade detaljer och skulle förmodligen älskats av Ludvig den XIV. Naturligtvis har karusellen, som alla riktiga karuseller glödlampor vars ljus reflekteras i speglarna och de blanka ytorna. Höller har också byggt en ljusportal av 960 glödlampor som består av cirklar som bildar ett liggande Y. Besökaren kan vandra igenom ljustunneln, och med lite fantasi kan hen föreställa sig att hen medverkar i en SF-film och är på väg genom en portal som leder till en annan del av universum. Fascinationen för lampor och ljus får hos Höller sitt lystmäte i installationen Ljusrummet från 2008. Här har Höller installerat drygt 15 000 LED-lampor på väggarna i ett symmetriskt rutnät. Det är som om han sorterat en kaotisk stjärnhimmel och radat upp alla ljusmönster i prydliga rader.    

Illusionsskapare  

Till den nya generationen av ljuskonstnärer brukar man räkna den sydkoreanska konstnären Chul Hyun Ahn. Han skapar bland annat ljusboxar bestående av lysrör och speglar som skapar illusioner av oändliga rymder. I serien Infinite light hittar man till exempel ett djupt schakt där lysrören bildar stegpinnar som försvinner lång ner under marken, och en rund brunn med ett lysrör som hänger ner som ett rep som försvinner ner i djupet. Allt är skapat med några få lysrör och speglar som skapar illusionen av oändlighet i en grund låda.  

De raka lysrören är en form av byggklossar som man kan sätta ihop till många olika geometriska former eller till fantasifulla skulpturer. Den japanska konstnären Hitoshi Kuriyama bygger skulpturer av lysrör. Kuriyamas ljusskulpturer slingrar sig och vrider sig genom rummet. En del lysrör lyser medan andra har slocknat och på golvet kan man se lysrör som gått sönder. Det finns en rörelse, en dynamik i skulpturerna och det är precis som om skulpturen rört sig genom rummet för snabbt och okontrollerat, så att vissa delar av de ömtåliga glastuberna har splittrats mot väggen eller golvet och gått sönder. Kuriyamas skulpturer har namn som 0=1-inflation eller 0=1-expansion. Titlarna får en att tänka på fysik och teorier kring vacuum, universums födelse och rummets utbredning.    

Ljuskällorna är placerade på ett podium så att de ska påminna om den katalogisering och systematisering av föremål som sker på ett museum. De utbrända lysrören som en gång användes för att lysa upp föremålen på museet har nu i sin tur blivit museiföremålen och kan i sin tur betraktas i skenet från konsthallens lyskällor.

Lyskraften avgörande  

Det är nu inte alla lampor som lyser i konsten. Konstnären Jasper Johns gjorde sin första skulptur Light Bulb I (1958) av ett för tiden vardagligt föremål, en vanlig glödlampa. Man kan se skulpturen som en form av ready-made i tidens anda. Under sin livstid återkom Johns till glödlampan som motiv i teckningar och skulpturer, men hans konstverk saknar en viktig ingrediens för den här essän, nämligen lyskraften. Glödlampor borde rimligtvis lysa.  

Visserligen saknar även Runo Lagomarsinos konstverk Pergamon (A Place in Things) från 2014 lyskraften, men den säger oss istället något viktigt om lysrörskonsten. Verket består av hundra uttjänta ljuskällor som glödlampor och lysrör som använts för att lysa upp Pergamonmuseet i Berlin. Ljuskällorna är placerade på ett podium så att de ska påminna om den katalogisering och systematisering av föremål som sker på ett museum. De utbrända lysrören som en gång användes för att lysa upp föremålen på museet har nu i sin tur blivit museiföremålen och kan i sin tur betraktas i skenet från konsthallens lyskällor. Kanske drömmer lysrören ovanför Lagomarsinos verk om att en dag själva bli ett konstverk? Vi vet dock att de flesta av lysrören och glödlamporna efter fullgjord tjänstgöring hamnar i soptunnan eller i bästa fall på återvinningscentralen.    

Att brinna upp och slockna  

Lagomarsinos verk påminner oss som sagt om en annan viktig aspekt av lysrörskonsten. Det är konstverk som förtär sig själva. För till slut slocknar även den mest långlivade lågenergilampan. Konstnärerna är förstås medvetna om att deras verk efter en tid bokstavligen kommer att brinna upp och slockna. I många fall är det bara att skruva i en ny lampa så lyser verket igen, men man kan även finna ett filosofiskt drag i lysrörskonstens destruktiva livscykel. En livscykel som påminner om den romantiska konstnärsmyten, att medan lysröret eller konstnären brinner för sitt ändamål att upplysa betraktaren så förbränner den sin egen existens.  

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.