Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Internet meme "Not sure if art or copyright infringement"

Piratbio och en hårddisk med stöldgods



Våra olika sätt att ta till oss kultur är i ständig förändring. Och inte minst sättet att sprida, stjäla, låna och distribuera. Det är inte alltid lätt att hänga med, men debatten blir komplex då den handlar om något som är så svårt att sätta ett pris på som konst. Var går gränserna? Och hur kan man använda sig av dem? 
Manuel Palou "5 Million Dollars 1 Terrabyte" (2011)

Manuel Palou "5 Million Dollars 1 Terrabyte" (2011)

Runt 2007 började medlemmarna tröttna på att driva debatten om upphovsrättsfrågor och 2009 upphörde Piratbyrån officiellt. Innan man sa adjö hann man med att medverka på Manifesta 7 (2008) och biennalen i Venedig där man medverkade i Internetpaviljongen 2009.
Internet meme "Not sure if art or copyright infringement"

Internet meme "Not sure if art or copyright infringement"

En svart plastlåda på ett podium. En skulptur värd fem miljoner dollar. Det låter som rena rama stölden och det är precis vad det är. Lådan är en extern hårddisk på 1 terrabyte som innehåller piratkopierad programvara till ett uppskattat värde av fem miljoner dollar. Det är konstnären Manuel Palou som ställt ut stöldgodset i skulpturen 5 Million Dollars 1 Terrabyte (2011). Ska man tro det citat som tillskrivs Pablo Picasso så är Palou en riktigt stor konstnär för: ”Bra konstnärer kopierar, stora konstnärer stjäl.”

 

Inspiration och reproduktion

Inom konstvärlden brukar man nu inte använda så grova ord som stöld, man säger istället att man inspireras av andras konstverk, gör reproduktioner, parafraser eller skapar appropriation. Hela vår kulturhistoria består av verk som bygger vidare på tidigare generationers landvinningar. Kultur undersöker, diskuterar och pressar hela tiden gränserna för vad som betraktas som konst. Om man gör det på ett dåligt sätt riskerar man visserligen att bli anklagad för plagiat, men det är sällan konstnärer anklagar varandra för ren stöld när man bygger vidare och inspireras av varandras verk. När fotografen Sherrie Levine 1981 fotograferade av Walker Evans svart-vita bilder från depressionen i USA från en utställningskatalog, och sedan ställde ut dem i utställningen After Walker Evans så låter det visserligen som stöld av Evans fotografier. Men eftersom Evans fotografier var från 1930-talet så var de inte längre skyddade av upphovsrätten och Levin anses också har skapat en ny kontext kring bilderna när hon ställde ut dem på ett galleri. Det har bland annat beskrivits som att Levine gjorde en feministisk kidnappning av Evans patriarkala auktoritet. Helt enkelt att hon tog över den ikoniska manliga fotografens bilder och gjorde dem till sina egna genom att avbilda dem med en kvinnlig blick.

 

AfterSherrieLevine

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan Sherrie Levine så kan jag också, tänkte nog Michael Mandiberg när han 2011 skapade hemsidorna AfterWalkerEvans.com och AfterSherrieLevine.com. Mandiberg hade scannat in fotografierna av Evans och Levine och gjort det möjligt för vem som helst att ladda ner dem på sin dator med ett äkthetsintyg som visade att det var ett verk av Michael Mandiberg. Nu uppstod dock ett problem, för även om Evans bilder inte skyddas av upphovsrätten så är Levines fotografier av Evans foton det. Mandibergs sida AfterSherrieLevine.com skulle därför kunna betraktas som ett intrång i upphovsrätten om någon skulle kunna bevisa att det verkligen röde sig om Levines fotografier och att det inte var Evans gamla fotografier som Mandiberg hade lagt upp på bägge sidorna.

 

Copyrightlagen

Den första copyrightlagen antogs 1710 i England och gällde då endast för böcker. Eftersom det inte fanns några copyrightlagar innan så kunde det hända att någon helt enkelt snodde ens bok och gav ut den i eget namn. Nu var inte bokmarknaden så enormt stor på 1700-talet men med tiden växte inte bara bokmarknaden utan alla sorters marknader, och det kommersiella värdet i produkterna ökade. Nya tekniker gjorde det också lättare att kopiera andras produkter och när de kommersiella intressena växte efterfrågades också starkare copyright- och patentlagar för att skydda upphovsmännen. Under 1900-talet kom nya tekniker som kameran, kopiatorn, kassettbandspelaren och videospelaren där användaren enkelt kunde kopiera och sprida upphovsrättsskyddat material till andra. Det ledde till en infekterad debatt mellan användarna och de kommersiella krafter som ville begränsa möjligheterna av den nya tekniken.


Spridning på nätet

Utvecklingen av internet har det senaste decenniet skapat ännu större polariseringar mellan de två lägren. På ena sidan finns en generation som vuxit upp med internet och idén om att all information ska vara fri, och som tycker det är okej att sprida och dela upphovsskyddat material på nätet. På den andra sidan finns de stora multinationella företagen som ser hur allt större delar av deras material sprids gratis på nätet. Företagen vill därför skärpa straffen för upphovsrättsbrott och även förlänga tiden för hur länge ett verk ska vara skyddat av upphovsrätten. Efter något decennium där storföretagen med jurister, lobbyister och hot har jagat en hel ungdomskultur så verkar det sakta som om de olika lägren börjar närma sig varandra. Användarna börjar lära sig att gratiskulturen inte fungerar i längden och har börjat vänja sig vid att betala för olika tjänster på nätet, som Netflix och Spotify. Företagen har insett att man måste anpassa sig till den nya infrastrukturen och utvecklat och tillhandahållit nya tekniska lösningar med rimliga prisnivåer och bra kvalitet så att användarna väljer dem istället för mer osäkra piratsajter.


Pirate Bay

När debatten om upphovsrätten blåste som hårdast stod flaggskeppet Pirate Bay mitt i stormen. Pirate Bay var då världens största sajt för illegal nedladdning av film, musik och programvara, något som har satt sina spår i konsten. Förutom Manuel Palous hårddisk med piratkopierade dataprogram är Nicolas Maigrets installation The Pirate Cinema ett bra exempel på hur konstnärer idag diskuterar och behandlar piratkopieringen på internet. The Pirate Cinema | Act 3 visades i mars 2015 på onlinegalleriet linkcabinet.eu. Utgångspunkten för verket är en rättslig tvist mellan hårdrocksbandet Metallica och fildelningssajten Napster i början av 2000-talet. Det var det första rättsfallet där en artist stämde ett fildelningsföretag för att sprida deras musik utan tillstånd. Konstverket består av en programvara som lyssnar av olika fildelningsnätverk efter användare som delar låtar av Metallica. I nätverket delas låtarna upp i små delar som sedan distribueras mellan olika datorer innan de sätts ihop till en hel låt. På hemsidan kan man följa varifrån materialet hämtas och lyssna på fragment av de låtar som för tillfället delas i nätverket. Maigret har också gjort en annan variant av The Pirate Cinema som är en installation med flera stora videoskärmar som visar klipp från olika filmer som delas i olika fildelningsnätverk. På skärmarna streamas i realtid klipp från filmer som för närvarande delas i de aktuella nätverken.


Kopimi Totem

Även själva Pirate Bay har blivit ett konstprojekt. Det var 2003 under den livliga piratkopieringsdebatten som Piratbyrån skapades av bland annat Rasmus Fleischer, Sara Andersson och Palle Torsson. Tanken med Piratbyrån var att driva lobbyverksamhet för att främja möjligheten att kopiera information och kultur fritt. Runt 2007 började medlemmarna tröttna på att driva debatten om upphovsrättsfrågor och 2009 upphörde Piratbyrån officiellt. Innan man sa adjö hann man med att medverka på Manifesta 7 (2008) och biennalen i Venedig där man medverkade i Internetpaviljongen 2009. År 2014 ställde Piratbyrån med vänner ut på Furtherfield Gallery i London. Bland verken i utställningen kunde man hitta Evan Roths The Kopimi Totem som består av en skulptur bestående av sju öppna trådlösa routrar arrangerade i den ikoniska Kopimi pyramiden. Kopimi är en idé som skapades av Piratbyråns medlem Ibi Kopimi Botani, som ett alternativ till upphovsrätten som inte bara uttryckligen tillåter alla former av kopiering, utan uppmuntrar till det. Förutom att ladda ner filer kan besökaren till Kopimi Totem även ladda upp egna filer, vilket bidrar till harmonin i datalivscykeln där kopiera är yin och klistra in yang. När en besökare ansluter sig till alla sju routrar i skulpturen, kommer nätverksnamnen sparas i operativsystemets lista över nätverk, och återskapa ASCII pyramiden som fungerar som ett tecken på denna pilgrimsfärd.

 

”Fair-use”

Att låta sig inspireras av andras konstverk kan vara både kontroversiellt och ibland också olagligt. I USA använder man begreppet ”fair-use” för att beskriva undantag från upphovsrätten när det gäller att använda en viss del av upphovsrättsskyddat material i till exempel undervisning, nyhetsrapportering, parodier, konstverk etcetera. Det uppstår förstås alltid tvister omkring tolkningen av ”fair-use” begreppet. Andy Warhol, Robert Rauschenberg och Roy Lichtenstein, som använde sig av förlagor som fotografier och serier i sina konstverk på 1960 och 70-talet, blev till exempel indragna i olika rättstvister. De löstes ofta utan iblandning av domstol genom förlikning, och ledde till att konstnärerna blev mer försiktiga och började fråga om lov innan de använde upphovsrättsskyddat material. Den allmänna uppfattningen är att upphovsrättsinnehavare och deras jurister blivit mer aktiva de senaste decennierna även inom konstområdet. Man har en känsla att desto mer berömd en konstnär är och desto mer pengar som står på spel desto större är risken att bli indragen i tvister om upphovsrätt. Jeff Koons som är en känd konstnär som använder sig av appropriation i sin konst blev 1991 stämd av fotografen Art Rogers som ansåg att Koons kopierat ett av hans fotografier föreställande en man och kvinna som har famnen full av valpar. Utifrån fotografiet hade Koons skapat skulpturen String of puppies. Domstolen ansåg att skulpturen var alltför lik fotografiet och Koons fälldes. Visst är motiven väldigt lika men nog tycker jag själv att intentionerna i verken skiljer sig på ett grundläggande sätt. Rogers foto är ett sött massproducerat vykortsmotiv som man skickar till sina vänner medan Koons skulptur med de blå valparna och de stela människorna snarare är en parodi och drift med den industri av billiga kopior som svämmar över oss från lågprisländer, än ett försök att sno Rogers gullighetsmotiv. Den som ser Koons skulptur kommer att känna igen den typiska kitschiga stilen som kännetecknar hans konstnärskap, snarare än tolka det som en kopia av den estetik som man finner i Rogers svartvita porträtt.

 

Ofta en tolkningsfråga

Fotografier verkar det vara extra vanskligt att använda sig av för konstnärer. Konstnären Richard Prince, som också är känd för att arbeta med appropriation, använde sig av fotografier ur den franska fotografen Patrick Carious fotobok Yes, Rasta från 2000 i en serie målningar. Cariou stämde Prince för intrång i upphovsrätten och vann, men Price överklagade och vann i sin tur eftersom den högre instansen ansåg att Princes vek föll under ”fair-use”. Att olika distanser gör olika tolkningar visar att den här typen av fall ofta handlar om en tolkningsfråga och i slutändan kanske om hur kunnig domstolen är om konst och specifikt samtidskonstens estetik och idéer.

I Sverige kan man nämna två nyligen uppmärksammade fall. Det ena rör fotografen Olov Tegby Frisk som vid en utställning på Fotografiska museet i Stockholm ställde ut en bild av en kvinna som klittrade framför ett fotografi av sångerskan Carola. Upphovsmannen till Carolafotografiet krävde skadestånd för att konstnären använt bilden utan tillstånd och att hon kände sig kränkt av sammanhanget som fotografiet visades i. Det hela slutade med att museet valde att betala skadeståndet och konstnären valde att maskera fotografiet av Carola i sin utställning. Konstnären Markus Andersson använde också ett fotografi som förlaga när han målade sitt porträtt av Christer Pettersson. Petterson blev känd för hela världen efter att han misstänktes för att ha mördat Olof Palme. Fotografen som tog originalfotot har under flera år drivit en process där han anser att Andersson gjort intrång i hans upphovsrätt och att målningen är för lik fotografiet. Fallet gick ändå upp i Högsta Domstolen som i mars 2015 beslutade att målningen var ett nytt, självständigt verk som konstnären hade skapat i fri anslutning till fotografiet.

 

Nicolas Maigret "The Pirate Cinema | Act 3" (2015)

 

Drottningen av copycats

Sedan finns det konstnärer som helt ogenerat verkar kunna kopiera andras verk utan att hamna i trubbel. Elaine Sturtevant har kallats drottningen av copycats och har sedan 1960-talet kopierat och ställt ut verk av Andy Warhol, Marcel Duchamp, Joseph Beuys, Jasper Johns och många andra manliga konstnärer. Sturtevant gör ingen hemlighet av att hon kopierar andras verk, och precis som Sherrie Levine kan man säga att hon kidnappar de stora manliga konstnärernas konst och gör den till sin egen. Det är egentligen mer korrekt att säga att Sturtevant härmar de olika konstnärernas stilar och försöker återskapa deras manliga konstnärskap som kvinna, än att säga att hon kopierar dem rakt av.

Vi lever i en tid som kännetecknas av att vi återanvänder, remixar och samplar material som vi hittar på nätet. Syftet är i många fall inte kommersiellt utan snarare att bearbeta, kommentera och personifiera den kultur som finns runt omkring oss. En del hamnar i upphovsrättens gråzon eller under begreppet ”fair-use”. Intentionen är sällan att tillfoga ekonomisk skada för upphovsmannen eller att förringa dennes konstnärskap. Istället är det snarare så att det är de upphovsmän som användarna gillar som man använder mest för att skapa nya verk. Men det är naturligtvis illa om någon stjäl någon annans konstverk men det är ännu värre när man stjäl ett helt konstnärskap.

 

Allt kan inte kopieras

Filmen Big Eyes (2014) av Tim Burton är en biografisk film om konstnären Margaret Keanes liv och henne äktenskap med Walter Keane. Margaret målade porträtt som kännetecknades av stora ögon, som blev väldigt populära i USA. Problemet var att det var hennes man som tog åt sig all ära och som hävdade att han var konstnären och signerade tavlorna. Efter deras skilsmässa drev Margaret fallet i domstol för att få tillbaka sitt konstnärskap och äran för sina verk. Avgörandet i filmen kommer när domaren ber de bägge konstnärerna att måla varsitt porträtt för att bevisa vem som är den riktiga upphovsmannen. Walter lyckas naturligtvis inte måla någon tavla, medan Margaret målar en av sina karaktäristiska figurer med stora ögon, och saken är avgjord. Margaret Keanes konstnärskap är återupprättat och det får också bli själva slutrepliken på den här essän. Att du möjligen kan kopiera någons konst men inte deras konstnärskap.
 

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.