Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Stillbild ur filmen Little Shop of Horror (1986)

Bland skräckslagna blad och gurktoner



John Wyndhams triffider må ha varit aggressiva, men kanske är det inte helt orealistiskt beteende om våra växter skulle kunna börja kommunicera. Forskare har funnit sätt att ta tillvara på växters olika ljud, och konstnärer är inte sena att använda sig av dessa nya tekniska kunskaper för att skapa ljudkonst, installationer och musik. 
Akousmaflore (2007) interaktiv installation av Scenocosme

Akousmaflore (2007) interaktiv installation av Scenocosme

Växterna verkar även kunna reagera på ljud. Forskare har gjort experiment där ljudet från fjärilslarver som äter på blad har framkallat stressbeteenden hos växter.
Stillbild ur filmen Little Shop of Horror (1986)

Stillbild ur filmen Little Shop of Horror (1986)

”Han började undra över andra levande väsen och kom omedelbart att tänka på ett vetefält, ett högt, gult, levande vetefält och på slåttermaskinen som gick över det och mejade stråna, femhundra strån i sekunden varenda sekund. Å, gud i himlen, hur skulle det låta? Femhundra vetestrån som skrek på en gång, och varje sekund ytterligare femhundra som mejades och skrek och — nej, tänkte han, jag vill inte gå till ett vetefält med min apparat.”

Orden är Klausners, han är huvudperson i Roald Dahls berättelse Ljudapparaten från 1949. Klausner har uppfunnit en apparat som fångar upp och omvandlar ljud som det mänskliga örat i normala fall inte kan höra. När Klausners slår på sin maskin hör han skriken från blommor när deras stjälkar klipps av och trädens smärta när yxan hugger i stammen. Tanken på dödsskriken från ett vetefält som skördas får Klausner att blekna.

 

Ett ”wood wide web” i marken

Att växter kommunicerar med varandra låter som rena science fiction men på 1980-talet publicerades forskningsrapporter som visade att växter kunde varna varandra inför hot från insektsangrepp. Vid angreppen spred de ut kemiska signaler som varnade angränsande växter för att det fanns en fara i närheten. Forskningsfältet är än så länge ganska begränsat men de senaste åren har man gjort många intressanta iakttagelser som stärker uppfattningen att växter kan kommunicera och utbyta information med varandra. Kommunikationen sker inte bara ovanför ytan utan även under jorden genom ett intrikat system med tunna rötter från svampar. I marken finns det ett ”wood wide web” som BBC journalisten Nic Fleming så vitsigt uttrycker det i en artikel. Detta underjordiska nät kan användas för att fördela näringsämnen men även för att skicka olika former av signaler mellan växterna. Växterna verkar även kunna reagera på ljud. Forskare har gjort experiment där ljudet från fjärilslarver som äter på blad har framkallat stressbeteenden hos växter.


Riktiga ljudapparater

Tanken att växter kommunicerar med varandra på ett hemligt språk är något som flera konstnärer och musiker har intresserat sig för. Precis som Klausner har de försökt bygga olika ljudapparater för att kunna omvandla växternas signaler till ljud och musik. Den svenska konstnären Christine Ödlund har tillsammans med forskare vid KTH undersökt hur växter påverkas av olika ljud. Music for Eukaryotes (2013) är ett verk där Ödlund bland annat upprepat ett experiment från 1970-talet där man studerade hur växter reagerade inför musik av Ravi Shankar och acid rock. I verket Stress Call of the Stinging Nettle (2010) har Ödlund istället mätt den kemiska aktiviteten i brännässlor som blir angripna av larver från nässelfjäril. De kemiska reaktionerna har sedan översatts till ett partitur som beskriver nässellarvens levnadscykel, som blivit ett åtta minuter långt ljudkonstverk som tolkar hur nässlorna reagerar när de bli uppätna. Några distinkta skrik av smärta som Klausner hör i sin apparat är det inte frågan om, snarare ett obehagligt pulserande ljud som filtrerats i vatten och som sedan blandats med vindens tjut.


Växtorkestrar

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Konstnären Luke Jerram har skapat en hel orkester av växter. I Plant Orchestra (2011) använder han speciella mikrofoner som fångar upp ljudet av vatten som flödar i växtens stjälkar. Beroende på tid på dygnet är flödet och ljudet olika. Om plantan utsätts för torka upplever den stress och framkallar andra sorters ljud. Jerram fångar upp de dolda ljuden från plantorna och genom att förstärka signalerna så kan han skapa ett speciellt instrument för varje planta som sedan ingår i hans växtorkester. Den som tror att växterna producerar ljuva toner och skönsjungande sång som den människoätande växten i musikalen Little Shop of Horror kommer att bli besviken. Det är snarare olika sorters ljud som Jerrams växter skapar än musikalörhängen som Feed Me (Git It) och Mean Green Mother from Outer Space.

Ljudkonstnären Mileece har kanske lyckats bättre med att skapa något som påminner om växtmusik. I februari 2013 skapade hon en bio-elektrisk musikkväll på MOMA i New York. Hon kopplade små förstärkare på växterna som omvandlade växtens signaler till binär kod. Ettorna och nollorna överfördes sedan till en dator som tolkade signalerna vilket skapade en ljudbild av växterna bestående av olika klanger och slingor.

Ytterligare en plantorkester har skapats av gruppen Scenocosme som består av Grégory Lasserre och Anaïs met den Ancxt. Akousmaflore (2007) är en interaktiv installation där gröna växter hänger i krukor från taket. Växterna reagerar på beröring från besökarna och varje växt frambringar ett speciellt ljud. Beroende på hur hårt eller hur man berör växten så kan man variera ljuden och med hjälp av alla växterna kan man skapa sin egen komposition. Syftet är att uppmärksamma besökarna på växternas existens. Ofta ser vi växter som dekoration och även om det ska vara bra att tala med växter så får vi aldrig något svar. Akousmaflore ger besökarna en möjlighet att kommunicera med växterna och skapa någon form av dialog. Eftersom varje växt har sitt eget uttryck får de också en egen personlighet och vår medvetenhet om växternas liv och välbefinnande blir mer synligt.

 

Gurkor blir samhällskritik

Ronald van der Meijs musikaliska ”gurktrio” från 2010 heter Parthenocarp. Vilket är namnet på kraftigt förädlade gurkor som är självbefruktande och kärnlösa och som därför drivs upp i kommersiella växthus. Konstnären odlade gurkorna i tre ljudkabinett. När gurkorna växte satte de en stålsträng i svängning som på så sätt skapade en ton som förändrades under utställningens gång beroende på gurkornas storlek. Meijs verk handlade nu inte bara om växter som skapar ljud utan innehöll också en del samhällskritik. Konstnären ville visa på den förändring som staden Alkmaar i Nederländerna hade genomgått de senaste åren. Från att ha varit en jordbruksregion till att utvecklas till en ren industriregion. Det var en förändringsprocess som beskrevs i verket genom att tonerna i ljudkabinetten förändrades allteftersom gurkorna växte. Gurkorna hade också, precis som regionen, förändrats från att ha varit vanliga gurkor odlade på friland till hårt förädlade industriprodukter som produceras i automatiserade växthus.

 

Triffiderna tar över

Om växterna kunde kommunicera med oss så hade de förmodligen haft en hel del att säga om hur vi behandlar dem och vår miljö. John Wyndhams dystopiska roman The Day of the Triffids från 1951 är ett av många verk där växterna slår tillbaka mot mänskligheten. ”Triffiderna” är förädlade växter som producerar en eftertraktad olja, men de är också köttätande, rörliga, intelligenta och kan kommunicera med varandra. Efter ett meteorregn blir större delen av mänskligheten blind och i kaoset rymmer triffiderna och börjar jaga mänsklig föda. I filmversionen från 1962 kommunicerar triffiderna genom ett slags kluckande ljud vilket påminner om andra abstrakta ljud som många konstnärer skapar när de försöker översätta plantornas tysta kommunikation till något som det mänskliga örat kan höra. Jag tror nu inte vi behöver förstå växternas hemliga kommunikation för att inse att vi på många sätt behandlar dem illa, men om vi hade haft en ljudapparat som Klausners, och vi kunde höra deras rop av smärta, då skulle vi kanske börja reagera och göra något åt problemet.
 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.