Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | 07 oktober, 2015
Agora - filosofiska essäer

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | 02 september, 2014
Övriga porträtt

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | 24 januari, 2016
Litteraturens porträtt

Roman Charity och amning i konsten



Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity, på svenska ungefär romersk välgörenhet, hör till en av de mest kända versionerna. Motivet bygger på en romersk legend om en kvinna som hette Pero, vars far Cimon blivit fängslad av romarna och dömd att svälta ihjäl. Dottern som nyligen fött ett barn besöker fadern, men eftersom hon inte kan smuggla in någon mat ammar hon sin far så han inte ska svälta ihjäl. Dottern blir påkommen av vakterna men hennes osjälviska handling belönas och både hon och fadern benådas. Eftersom det även finns en version där dottern ammar sin fängslade moder kan man anta att fadersversionen vunnit gehör hos de manliga konstnärerna inte bara på grund av dotterns osjälviska handling utan också för att motivet med far och dotter innehåller en del erotiska undertoner. Det är kanske inte så underligt att berättelsen om Roman Charity uppstår i Rom. Här hittar man en stark tradition med amning som motiv. Staden grundades enligt legenden av tvillingparet Romulus och Remus som oftast avbildades diande den kapitolinska varginnan. I den romerska mytologin kan man också hitta myten om hur gudinnan Juno ammar den vuxna Herkules. Amningen har i historien betraktats som något livgivande, vårdande och omhändertagande.

Jusepe de Ribera, La Mujer Barbuda Skäggiga damen, 1631

Idag har amning blivit något kontroversiellt. Att amma offentligt ses med oblida ögon i många länder och även i Sverige kan det väcka ett ramaskri att sitta och amma på ett café. Det är lätt att föreställa sig att det skulle kunna vara ett arv från kristendomens moraliska pekpinnar. Att kvinnor inte ska visa sina bröst offentligt, men ser man till konsthistorien finns det tvärtom en stor acceptans för kvinnor som ammar sina barn. Att Jesus mamma visar sitt bröst när hon sitter och ammar Jesusbarnet verkar ingen har reagerat på. Kända konstnärer som Hans Memling, Leonardo da Vinci och många fler har målat ammande madonnor som om det var hur naturligt som helst.
 
Även i det som kallas genremåleri, det vill säga konst med vardagliga motiv, är det vanligt att ammande mödrar avbildas i konsthistorien, som den holländska 1600-talsmålaren Pieter de Grebbers stilfulla porträtt av en moder som läser en bok medan hon ammar sitt barn. Idag har det uppstått en form av dubbelmoral och hopblandning när det gäller amningen. Kvinnans bröst har blivit så starkt sexualiserade genom reklam, film och andra medier, så att när vissa människor ser ett barn som ammas så verkar man ha svårt att skilja på ett uråldrigt och naturligt näringsintag hos ett spädbarn och en sexuell handling när en vuxen människa suger på ett kvinnobröst.

Förutom motivet Roman Charity finns det i konsthistorien ett annat liknande motiv som är värt att nämna. Det är legenden om Bernhard av Clairvaux, en fransk abbot som levde på 1000-talet. Han ska enligt legenden fått en vision där han fick smaka mjölk från jungfru Marias bröst. Legenden finns avbildad i många variationer i konsthistorien. I Alonso Canos målning Den mirakulösa amningen av Sant Bernhard (ca. 1650) ser vi en staty av Jungfru Maria med Jesusbarnet i sin famn framme vid kyrkans altare som plötsligt blivit levande. Från jungfruns bröst sprutar en lång stråle mjölk ner i den knäböjande Sankt Bernhards mun. Mjölken fyller honom med visdom och blir början på ett andligt uppvaknande där jungfrun framstår som världens urmoder. Bröstmjölken som en flödande livskraft är också något som Frida Kahlo knyter an till i målningen My Nurse and I or Me Suckling (1937). I målningen ser man konstnären som ligger som ett barn med en vuxens ansikte amma sin amma. Bröstet visas i genomskärning så nätverket av mjölkkörtlar avbildas på ett anatomiskt korrekt sätt. Bröstmjölken blir en symbol för den livsgivande kraften som binder ihop mödrar och deras barn över generationerna.

Ferhat Özgür,  Cimon och Pero, 2011Inom samtidskonsten finns det några exempel på hur motivet Roman Charity har tolkats. Den turkiska konstnären Ferhat Özgür har utgått från myten om Cimon och Pero i ett videoverk från 2011. I installationen med video och foto ser man en kvinna i röd klänning som ammar en fängslad man. Medan man i Özgürs tolkning av motivet hittar den ursprungliga tanken med den osjälviska handlingen satt i en politisk kontext, så har den ryska fotografen Max Sauco snarare tagit fasta på det erotiska i situationen. Hans foto av Cimon och Pero påminner om ett reklamfoto. I den här versionen ser vi den unga havande Pero som med en sängkammarblick tittar in i kameran medan mjölken flödigt rinner från hennes bröst ner i munnen på den fängslade äldre mannen som ligger vid hennes sida. En tredje version av motivet hittar vi på ett foto från 2011 som prydde omslaget till magasinet Visionarie. På bilden ser vi performancekonstnären Marina Abramovic som ammar den italienska modedesignern Riccardo Tisci. Tisci var gästredaktör för ett specialnummer som handlade om religion och när man ser fotot tänker man i första hand på en kombination av en ammande madonna och ett pietamotiv där madonna håller den döda vuxna Jesus i sitt knä, men även myten om Cimon och Pero dyker upp i bakhuvudet. Abramovic och Tisci hade före fotograferingen samarbetat i olika sammanhang och bilden kan ses som en symbios mellan konst och mode. Där konsten ammar modevärlden med nya idéer och koncept i en tid då gränserna mellan konst och mode håller på att bli allt mer otydlig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När man talar om amning i konsten kan man inte låta bli att nämna ett motiv som för sin tid förmodligen var väldigt stigmatiserat medan man idag förhoppningsvis kan se på det med större förståelse och tolerans. Den franska barockmålaren Jusepe de Ribera målade 1631 ett helbildsporträtt av Magdalena Ventura ammande sitt barn medan hennes man står i bakgrunden. Magdalena Ventura led nu av ett tillstånd som ledde till att hon utvecklade kraftig manlig kroppsbehåring. Tavlan har därför fått titeln Skäggiga damen. I avsaknad av tydliga feminina ansiktsdrag och att bröstet rent ergonomiskt är så taffligt målat så tror man först att bilden visar två män där den ena står och ammar ett barn. Så är nu inte fallet utan motivet visar en trebarnsmor med en avvikande kroppsbehåring, ett sjukdomstillstånd som under historien har exploaterats på freakshows. Detta könsöverskridande verk känns väldigt aktuellt med tanke på att vi idag ser familjesammansättningar med föräldrar av samma kön eller andra könsöverskridande och könsifrågasättande konstellationer.

Inom samtidskonsten kan man inte säga att amning tillhör någon större motivkrets eller något som konstnärer diskuterar eller gestaltar i större utsträckning. Istället verkar det vara inom populärkulturens bildvärld som man hittar amningen som ett motiv. Det är stjärnor inom film-, musik- och modebranschen som Natalia Vodianova, Angelina Jolie, Miranda Kerr och andra som avbildas ammande på tidskriftsomslag, Instagramkonton och sociala medier. Det verkar som om populärkulturens ikoner har fått ersätta den ammande madonnan när det gäller att gestalta amning som ett naturligt inslag i livet och vår samtida bildvärld.

 

Mathias Jansson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Jan Stenis

Jan Stenis. Skönheten charmar

En diktsamling av Jan Stenis

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 04 februari, 2017

Konungens ring

Fransmännen slår vakt om sina äventyrsförfattare. Victor Hugo räknas som en klassiker. Hans Samhällets olycksbarn läses också hos oss. Och den har blivit en jättesuccé som musikal. Men vem omhuldar ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 22 oktober, 2010

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Skryt lagom - varför Dylan Thomas aldrig blev hundra år gammal

Jag råkar lyssna på BBC just innan solen går upp och känner igen den mäktiga stämman som läser upp en dikt som jag också kan placera långt innan jag får ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2014

Död och sorg i dagens samhälle

Den längsta resan är resan i det inre(Dag Hammarskjöld) I vårt västerländska samhälle är döden för de flesta människor ett tabu och den kommer oftast som en överraskning. Mötet med döden ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 05 december, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.