Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | 05 september, 2014
Kulturreportage

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | 02 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Roman Charity och amning i konsten



Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity, på svenska ungefär romersk välgörenhet, hör till en av de mest kända versionerna. Motivet bygger på en romersk legend om en kvinna som hette Pero, vars far Cimon blivit fängslad av romarna och dömd att svälta ihjäl. Dottern som nyligen fött ett barn besöker fadern, men eftersom hon inte kan smuggla in någon mat ammar hon sin far så han inte ska svälta ihjäl. Dottern blir påkommen av vakterna men hennes osjälviska handling belönas och både hon och fadern benådas. Eftersom det även finns en version där dottern ammar sin fängslade moder kan man anta att fadersversionen vunnit gehör hos de manliga konstnärerna inte bara på grund av dotterns osjälviska handling utan också för att motivet med far och dotter innehåller en del erotiska undertoner. Det är kanske inte så underligt att berättelsen om Roman Charity uppstår i Rom. Här hittar man en stark tradition med amning som motiv. Staden grundades enligt legenden av tvillingparet Romulus och Remus som oftast avbildades diande den kapitolinska varginnan. I den romerska mytologin kan man också hitta myten om hur gudinnan Juno ammar den vuxna Herkules. Amningen har i historien betraktats som något livgivande, vårdande och omhändertagande.

Jusepe de Ribera, La Mujer Barbuda Skäggiga damen, 1631

Idag har amning blivit något kontroversiellt. Att amma offentligt ses med oblida ögon i många länder och även i Sverige kan det väcka ett ramaskri att sitta och amma på ett café. Det är lätt att föreställa sig att det skulle kunna vara ett arv från kristendomens moraliska pekpinnar. Att kvinnor inte ska visa sina bröst offentligt, men ser man till konsthistorien finns det tvärtom en stor acceptans för kvinnor som ammar sina barn. Att Jesus mamma visar sitt bröst när hon sitter och ammar Jesusbarnet verkar ingen har reagerat på. Kända konstnärer som Hans Memling, Leonardo da Vinci och många fler har målat ammande madonnor som om det var hur naturligt som helst.
 
Även i det som kallas genremåleri, det vill säga konst med vardagliga motiv, är det vanligt att ammande mödrar avbildas i konsthistorien, som den holländska 1600-talsmålaren Pieter de Grebbers stilfulla porträtt av en moder som läser en bok medan hon ammar sitt barn. Idag har det uppstått en form av dubbelmoral och hopblandning när det gäller amningen. Kvinnans bröst har blivit så starkt sexualiserade genom reklam, film och andra medier, så att när vissa människor ser ett barn som ammas så verkar man ha svårt att skilja på ett uråldrigt och naturligt näringsintag hos ett spädbarn och en sexuell handling när en vuxen människa suger på ett kvinnobröst.

Förutom motivet Roman Charity finns det i konsthistorien ett annat liknande motiv som är värt att nämna. Det är legenden om Bernhard av Clairvaux, en fransk abbot som levde på 1000-talet. Han ska enligt legenden fått en vision där han fick smaka mjölk från jungfru Marias bröst. Legenden finns avbildad i många variationer i konsthistorien. I Alonso Canos målning Den mirakulösa amningen av Sant Bernhard (ca. 1650) ser vi en staty av Jungfru Maria med Jesusbarnet i sin famn framme vid kyrkans altare som plötsligt blivit levande. Från jungfruns bröst sprutar en lång stråle mjölk ner i den knäböjande Sankt Bernhards mun. Mjölken fyller honom med visdom och blir början på ett andligt uppvaknande där jungfrun framstår som världens urmoder. Bröstmjölken som en flödande livskraft är också något som Frida Kahlo knyter an till i målningen My Nurse and I or Me Suckling (1937). I målningen ser man konstnären som ligger som ett barn med en vuxens ansikte amma sin amma. Bröstet visas i genomskärning så nätverket av mjölkkörtlar avbildas på ett anatomiskt korrekt sätt. Bröstmjölken blir en symbol för den livsgivande kraften som binder ihop mödrar och deras barn över generationerna.

Ferhat Özgür,  Cimon och Pero, 2011Inom samtidskonsten finns det några exempel på hur motivet Roman Charity har tolkats. Den turkiska konstnären Ferhat Özgür har utgått från myten om Cimon och Pero i ett videoverk från 2011. I installationen med video och foto ser man en kvinna i röd klänning som ammar en fängslad man. Medan man i Özgürs tolkning av motivet hittar den ursprungliga tanken med den osjälviska handlingen satt i en politisk kontext, så har den ryska fotografen Max Sauco snarare tagit fasta på det erotiska i situationen. Hans foto av Cimon och Pero påminner om ett reklamfoto. I den här versionen ser vi den unga havande Pero som med en sängkammarblick tittar in i kameran medan mjölken flödigt rinner från hennes bröst ner i munnen på den fängslade äldre mannen som ligger vid hennes sida. En tredje version av motivet hittar vi på ett foto från 2011 som prydde omslaget till magasinet Visionarie. På bilden ser vi performancekonstnären Marina Abramovic som ammar den italienska modedesignern Riccardo Tisci. Tisci var gästredaktör för ett specialnummer som handlade om religion och när man ser fotot tänker man i första hand på en kombination av en ammande madonna och ett pietamotiv där madonna håller den döda vuxna Jesus i sitt knä, men även myten om Cimon och Pero dyker upp i bakhuvudet. Abramovic och Tisci hade före fotograferingen samarbetat i olika sammanhang och bilden kan ses som en symbios mellan konst och mode. Där konsten ammar modevärlden med nya idéer och koncept i en tid då gränserna mellan konst och mode håller på att bli allt mer otydlig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När man talar om amning i konsten kan man inte låta bli att nämna ett motiv som för sin tid förmodligen var väldigt stigmatiserat medan man idag förhoppningsvis kan se på det med större förståelse och tolerans. Den franska barockmålaren Jusepe de Ribera målade 1631 ett helbildsporträtt av Magdalena Ventura ammande sitt barn medan hennes man står i bakgrunden. Magdalena Ventura led nu av ett tillstånd som ledde till att hon utvecklade kraftig manlig kroppsbehåring. Tavlan har därför fått titeln Skäggiga damen. I avsaknad av tydliga feminina ansiktsdrag och att bröstet rent ergonomiskt är så taffligt målat så tror man först att bilden visar två män där den ena står och ammar ett barn. Så är nu inte fallet utan motivet visar en trebarnsmor med en avvikande kroppsbehåring, ett sjukdomstillstånd som under historien har exploaterats på freakshows. Detta könsöverskridande verk känns väldigt aktuellt med tanke på att vi idag ser familjesammansättningar med föräldrar av samma kön eller andra könsöverskridande och könsifrågasättande konstellationer.

Inom samtidskonsten kan man inte säga att amning tillhör någon större motivkrets eller något som konstnärer diskuterar eller gestaltar i större utsträckning. Istället verkar det vara inom populärkulturens bildvärld som man hittar amningen som ett motiv. Det är stjärnor inom film-, musik- och modebranschen som Natalia Vodianova, Angelina Jolie, Miranda Kerr och andra som avbildas ammande på tidskriftsomslag, Instagramkonton och sociala medier. Det verkar som om populärkulturens ikoner har fått ersätta den ammande madonnan när det gäller att gestalta amning som ett naturligt inslag i livet och vår samtida bildvärld.

 

Mathias Jansson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 23 september, 2013

Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 februari, 2009

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.