Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Skapande i fokus: Giacometti & Pedretti - Ett möte med konsekvenser



Giuliano Pedretti, Der Seiltänzer, Lindansaren, 1993, foto Sofia Liljergren, Edsvik KonsthallSå heter den aktuella utställningen med verk av de schweiziska konstnärerna Alberto Giacometti (1901-1966) och Giuliano Pedretti (1924-2012) som visades till och med den 23 november på Edsvik Konsthall i Sollentuna kommun utanför Stockholm.

Utställningen presenterar aldrig tidigare i Sverige visad grafik, skulpturer och teckningar av både Alberto Giacometti och Giuliano Pedretti. Vid sidan av Giacomettis världsberömda verk hör den hittills relativt okände Pedrettis arbeten till de mest betydande upptäckterna i konsthistorien. Curator för utställningen är Ulrich Suter, Schweiz, och verken till utställningen har lånats från flera olika schweiziska stiftelser och museer och av Pedrettis änka Marie-Anna Pedretti.

Utställningen tar sitt avstamp i de båda konstnärsfamiljernas historia som starkt präglats av det dramatiska bergslandskapet i kantonen Graubünden. Även de båda fäderna Giovanni Giacometti (1868-1933) och Turo (Arturo) Pedretti (1896-1964) var konstnärer och familjerna umgicks regelbundet. Den gemensamma presentationen förtydligar och förklarar den konstnärliga utvecklingsprocess som konstnärerna genomgick, utan att jämföra och värdera de båda konstnärernas verk sinsemellan.

Alberto Giacometti växte upp i Bergell i kantonen Graubünden, en trång alpdal mellan egendomliga bergsformationer. Från Bergell når man över Maloja-passet till Engadin, där familjen Pedretti bodde. I sitt konstnärliga skapande vidareutvecklade Giacometti den klassiska bildhuggarkonsten i en ny riktning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Liksom andra konstnärer inspirerades och fascinerades Giacometti av den afrikanska tidiga konsten, av de antika egyptierna och grekerna men den tydligaste kopplingen finns till etruskernas konst. De långa gängliga gestalterna som kom att bli hans signatur, återfinner vi här. Som Anne Edelstam skriver i Tidningen Kulturen 12.10.2011: ”Likt sina etruskiska inspirationskällor, skapar Giacometti miniatyrskulpturer på några centimetrar men vars finess trots det återger kraft och expressivitet. Däri ligger också hans utomordentliga geni och humanism. Det är i det minimalistiska som han kanske bäst återger konstens universalism.” Detta minimalistiska, finessen i det endast antydda kännetecknar också den i Edsvik utställda grafiken och teckningarna.

Giuliano Pedretti, Frau im Wind, kvinna i blåst, 2006, foto Sofia Liljergren, Edsvik KonsthallOckså i Giuliano Pedrettis verk är denna minimalism, denna koncentration till det essentiella central. År 1951 var han nära att förlora livet i en lavinolycka som förstörde familjens hem. Medvetslös bärgades han ur snömassorna och kunde som genom ett under återupplivas. Denna existentiella erfarenhet gav honom kraft och inspiration i hans konstnärliga arbete. Den unge Pedretti sysselsatte sig intensivt med Giacomettis verk men gick sedan sina egna vägar i sitt skapande. Giacometti var utan tvekan en stor förebild för Pedretti men Pedretti är långt ifrån någon epigon av Giacometti utan går i sitt konstnärskap utöver sin ”mästares”.

De två bildhuggarna lärde känna varandra år 1943 i Maloja. Alberto Giacometti arbetade då i faderns sommarateljé på verket Femme sur chariot, hans första stora figurativa verk. På 1950-talet reste Giuliano Pedretti flera gånger till Paris för att besöka Alberto Giacometti och dennes bror Diego, där de båda bröderna arbetade i ateljén på rue Hippolyte-Maindron. Pedretti mindes gärna den här tiden och de många intressanta möten och händelser som han var med om:

”År 1954 bodde jag åter en längre tid i Paris. (…) I Paris hjälpte jag Alberto att ställa i ordning hans utställning hos Maeght. Jag glömmer aldrig när vi transporterade skulpturerna från ateljén till galleriet. Lastbilen var urusel, och det fanns inte tillstymmelse till emballagematerial. Det återstod bara för mig att binda fast figurerna längs väggarna med snören. Alla, såväl stora som små, stod fastbundna, intill varandra. Jag erbjöd mig att vara kvar och hålla ett öga på dem. Alberto satte sig framtill bredvid föraren. Jag kunde inte ana vad som komma skulle. Knappt hade färden börjat förrän figurerna började skaka loss ur sina bojor. Det var fasansfullt. Jag satt mitt på flaket. Med händer och fötter försökte jag att hålla och stötta upp de allt mer lössläppta konstföremålen. Om jag lyckade lugna ner ett så satte sig ett annat i rörelse. Det hela stegrades till en makaber dans med ett frenetiskt oväsen.

 Alberto Giacometti, originalgrafik, aktstudie med blommor Nue aux fleurs, 1969, Fundaziun Capauliana, Chur, Schweiz, foto Sofia Liljergren, Edsvik KonsthallJag badade i svett. Figurerna började stöta huvudet mot varandra. Jag såg redan hur allt gick i bitar, arbetade mig fram mot föraren för att ropa på hjälp. Men oväsendet var så starkt att ingen hörde mig. Jag såg de båda, men de satt och tittade rakt fram på gatan som aldrig ville ta slut. Så jag måste tillbaka, i mörkret, där helvetesdansen blev allt vildare. Dansarna vajade hotfullt över mitt huvud. Så gick det genom hela Paris. Jag var utmattad och höll redan tre av utbrytarna i ena handen, medan jag tryckte andra dansare mot väggen. När Alberto lyfte på presenningen stod alla pjäserna snällt och obevekligt på sina platser, som han hade ställt dem. Han anmärkte inget, och jag sade inget heller och bar dem - som om inget hade skett - upp till galleriet. Alberto var bara förvånad över att jag redan hade knutit loss figurerna.” (Översättning: Leif Olsson)

Händelsen tycks bokstavligen ha präglat Giuliano Pedretti: Han kom allt mer att frigöra sig från gängse perspektiv och blev den förste att frigöra sig från vertikalen och införa diagonalen i bildhuggarkonsten. Liksom Giacomettis skulpturer på flaket, sliter Pedrettis skulpturer sig loss i en genialiskt dynamisk form som skapar en känsla av rörelse.

De avskalade skulpturerna, inspirerade av snöfläckarna i naturen om våren lämnar kvar det essentiella. I Pedrettis skulpturer får skuggorna och tomrummen fysisk form. För att citera Antoine St Exupery: ”Det viktigaste är osynligt för ögonen”, men inte för Pedretti som i sina skulpturer ger det fysisk form.

Ursprungligen var ambitionen att visa fler skulpturer av Giacometti på Edsvik, och det är inte som en konstkritiker påstått på grund av ekonomiska skäl utan beroende på museers ovilja att låna ut sina verk. Men det är ingen brist, Giacomettis teckningar och grafik kommer väl till sin rätt och harmonierar fint med Pedrettis skulpturer. Verken kan betraktas tillsammans eller fristående från varandra.

Edsvik bör i stället ges all heder för sina höga ambitioner. En kommunal konsthall av denna kaliber finns det inte många av i Sverige. Utställningarna har hög kvalitet och stor internationell relevans, liksom denna.

Benita Funke

 

visades

På Edsvik Konsthall, oktober-november

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts