Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Den revolutionära Svenska Baletten i Paris



Svenska-BalettenDen 25 oktober 1920 hade Svenska Baletten premiär på tre baletter på Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Som en frisk fläkt drog truppen in i franskt kulturliv och ett ovanligt fruktbart samarbete mellan baletten, författare, kompositörer och konstnärer av olika nationaliteter, främst franska, inleddes. Författare som Paul Claudel, Jean Cocteau, Blaise Cendrars och Luigi Pirandello skapade dikter och skådespel som tonsattes av bl a Claude Debussy, Arthur Honegger, Darius Milhaud, Francis Poulenc, Erik Satie och den kvinnliga kompositören Germaine Taillefer, programblad och dekorer skapades av Théophile-Alexandre Steinlen, Giorgio de Chirico och Fernand Léger. Nyskapande konstnärer, författare och kompositörer såg i Svenska Baletten en möjlighet att få utveckla sin kreativitet i modernistiska experiment. Det som mest lockade dem i ensemblens verksamhet var att poesi, måleri och musik uppfattades som lika betydelsefulla som dansen i truppens föreställningar. Svenska Baletten ville genom att kombinera de olika konstarterna skapa en syntes av den tid de levde i. Konstnärerna och författarna respekterade också det allvar inför sin uppgift och den kärlek till baletten som truppen visade. Dess ambition var att skapa ett allkonstverk, där de olika konstarterna skulle utgöra varandras nödvändiga komplement. I en programförklaring sade man sig också vilja ersätta den traditionella koreografin med en modernistisk för att bättre kunna uttrycka sin samtid. Deras ambitoner påminner mycket om Théâtre de l’Oeuvres, formulerade och iscensatta av Aurélien Lugné-Poe under 1880-talet.

Att premiären ägde rum på just Théâtre des Champs-Elysées framstår som logiskt. Den vackra Art Nouveau-byggnaden nära Eiffel-tornet kom redan under sitt första spelår 1913 att uppfattas som en scen för ett experimentellt skapande, då baletten Våroffer, baserad på Igor Stravinskijs explosiva musik och framförd av den ryske koreografen och dansören Vaslav Nijinsky, utlöst tumult bland publiken. Den Ryska Baletten ville under sin ledare Serge Diaghilev även den göra upp med den klassiska baletten. Théâtre des Champs-Elysées blev dess scen i Paris.

Skating Rink av Jean Börlin 1922

Med sin premiär riskerade Svenska Baletten inte det tumult som Våroffer framkallat. Av de tre balettstycken som uppfördes väckte en av dem en alldeles speciell respons hos den franska publiken, nämligen Midsommarvaka, baserad på Hugo Alfvéns komposition och med dekor och kostymer av Nils Dardel, som bl a med hjälp av en stark färgrikedom framhävde det folkligt nordiska. Den unge, innovative dansören Jean Börlin debuterade i Paris som koreograf. Förtrogen med svensk folkdans skapade han en stiliserad balett präglad av humor och expressivitet. Den mycket unga ensemblen gjorde genom sin totalt okonstlade attityd på scenen ett djupt intryck på den fulltaliga publiken och just denna balett blev en av dess största succéer. Svenska Baletten var nu en etablerad institution i Paris och skulle genom talrika turnéer väcka stor uppmärksamhet även utanför Frankrikes gränser. Balettledaren Rolf de Maré utsattes samtidigt i svensk press för en veritabel hetskampanj, orsakad dels av hans öppet demonstrerade homosexualitet, dels av hans metoder att rekrytera sina dansörer. I samarbete med en journalist och manager vid namn Jacques Hébertot finansierade han nämligen rekryteringen av unga begåvade dansare, som inte fick något svängrum på Stockholmsoperan. Viktiga namn bland den trupp som raskt kunde tänka sig att utöva sin konst i Paris: Jean Börlin och Carina Ari.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nils Dardel och den Svenska balettenBland svenska konstvetare förefaller intresset för Rolf de Maré ha varit tämligen svalt – åtminstone har den inte dokumenterats i forskningen. (I Frankrike uppmärksammades Svenska Baletten i en utställning på operamuséet redan 1994). Rolf de Marés mångsidiga kulturgärning redovisas nu även i Sverige. Museichefen Erik Näslund har inte bara organiserat utställningen om honom på Dansmuseet i Stockholm. Han är också författare till den nyligen publicerade volymen Rolf de Maré. Konstsamlare, balettledare, museiskapare (Langenskiold, 615 s ; även översatt till franska och engelska och redan en klassiker i internationella sammanhang), som baserar sig på trettiofem års forskning. Näslund dekonstruerar på ett övertygande sätt den förenklade bilden av de Maré som blott och bart en mecenat, bringar klarhet i turerna kring bildandet av Svenska Baletten 1920 och visar den betydelse baletten fick för franskt kulturliv. Inte minst intressanta är de grundliga analyser av de olika uppsättningarna i volymen, som är rikt illustrerad. Den roll de Maré spelat för att ge baletten som konstart status och för att underlätta forskningen kring den genom att bilda grunda två museer, ett i Paris och ett i Stockholm, redovisas också.

entre  acteFinns det verkligen något att tillägga efter publikationen av detta monumentala verk och den grundläggande utställningen på Dansmuseet i Stockholm? En nyligen avslutad utställning på Opéra Garnier i Paris visar att så var fallet. Utställningen finns dokumenterad i katalogen Les Ballets suédois. Une compagnie avantgarde (1920-1925), sammanställd av Parisoperans chefskonservator Mathias Auclair, som även gjort inventeringen och den har sammanställts i samarbete med Frank Klaustrat och Inès Piovesan. (Klaustrat är väl förtrogen med nordisk konst och sammanställde den utställning av nordiska konstnärer som visades i konstmuseet i Lille för några år sedan. Tyvärr har hans intressanta och perspektivrika avhandling om nordiska konstnärer i Frankrike kring sekelskiftet 1900 inte publicerats, men den finns tillgänglig på Konstbiblioteket i Stockholm).

Utställningen baserar sig på dokument som enbart finns i franska samlingar, främst Operans bibliotek (som även är tillgängligt för konstintresserade och forskare), men också dokument som förvarats vid andra bibliotek, exempelvis Bibliothèque nationale de France och Bibliothèque historique de la ville de Paris i Marais, liksom hos privata konstsamlare. Utställningen konkretiserade på ett övertygande sätt Svenska balettens intentioner och den framgång den uppnådde trots en alltmer ansträngd ekonomi och ett alltmer påfrestande samarbete mellan Hébertot och de Maré. Även relationerna mellan Börlin, en framstående koreograf men också en lysande dansör, som gärna kapade åt sig ett stort utrymme på scenen, alstrade irritation bland balettens medlemmar. Främst av detta skäl drog sig Carina Ari ur samarbetet men hade då redan hunnit väcka uppmärksamhet vid Parisoperan, där hon anställdes.

Ett speciellt intresse väcktes av Nils Dardels medverkan i baletterna, något som även illustrerades av den rika utställningen av hans verk på Moderna museet i Stockholm i somras. Hans illustration till baletten Maison de fous, baserad på Pär Lagerkvists Himlens hemlighet, förekom i båda utställningarna: den förvridna, kraftigt uppförstorade handen, har en klart ångestskapande effekt hos betraktaren och understryker den undergångsstämning som präglar både baletten och det litterära verket.

Michel Fokine sådde fröet till den svenska baletten i Paris och det var han som uppmärksammade Rolf de Maré på Jean Börlins talangerInte minst intressant med utställningen är att den gör en fullständig presentation av Svenska balettens hela repertoar, som består av 26, inte bara 24 baletter, visar det sig. Varje balett presenteras mycket pedagogiskt av Auclair och Claustrat i samarbete. Själv har jag framför allt fastnat för deras presentation av De Fåvitska jungfrurna, den enda balett som baserar sig på en liknelse hämtad ur Bibeln, närmar bestämt Matteusevangeliet. Den har också inspirerats av en konstnär, verksam under 1700-talet, som Einar Nerman använt som utgångspunkt för sin dekor. Tonsättare: Kurt Atterberg.

Medan utställningen pågick hade jag ett mycket givande samtal med Mathias Auclair, som presenterat den i visningar för olika kategorier av besökare. Han hade bl a noterat att äldre besökare hade en något reserverad attityd till Svenska Baletten, medan yngre visade en betydligt större entusiasm. Han hade hört att balettens verksamhet t o m inspirerat till en rockopera.

Detta sammanföll helt med mina egna erfarenheter som pedagog. När vi analyserade litterära texter på ett gymnasium i Stockholmstrakten på 1980-talet var det en elev som såg vettskrämd ut varje gång jag försökte få klassen att verbalisera de intryck som texten framkallade. När vi besökte Moderna museet, guiden hejdade sig framför en Matissemålning med den retoriska frågan: ”Och vad tycker ni att detta föreställer?”, tog den oftast tystlåtne eleven helt över och höll en improviserad liten föreläsning, som slog oss alla med häpnad. Detta fick mig att ändra mina undervisningsmetoder.

Jag kunde inte förverkliga mina storslagna ambitioner: att låta elever och studenter förmedla sina intryck av de målningar som jag visade i en föreläsningsserie om det konstnärliga och intellektuella utbytet mellan Frankrike och Norden kring sekelskiftet 1900 som gästprofessor vid Sorbonne 2007-2008. Anledningen var banal: en tilltagande lomhördhet i kombination med en stor aula. Det gjorde inte så mycket, visade det sig. Studenter med sina platser på sista raden kom skuttande i fyrsprång och visade på viktiga detaljer, bl a i min presentation av Svenska Baletten och Halmstadgruppen, som jag hade försummat att kommentera. Det gick inte att ta miste på deras intresse för modernistiska experiment.

Det är en stor glädje både för en fransk och en svensk publik, intresserad av ambitionen att skapa ett allkonstverk, att denna utställning sammanställts med en tillförlitlig och uttömmande dokumentation.

Eva-Karin Josefson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts