Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | 16 april, 2012
Essäer om religionen

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | 06 september, 2013
Essäer om konst

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 15 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Den revolutionära Svenska Baletten i Paris



Svenska-BalettenDen 25 oktober 1920 hade Svenska Baletten premiär på tre baletter på Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Som en frisk fläkt drog truppen in i franskt kulturliv och ett ovanligt fruktbart samarbete mellan baletten, författare, kompositörer och konstnärer av olika nationaliteter, främst franska, inleddes. Författare som Paul Claudel, Jean Cocteau, Blaise Cendrars och Luigi Pirandello skapade dikter och skådespel som tonsattes av bl a Claude Debussy, Arthur Honegger, Darius Milhaud, Francis Poulenc, Erik Satie och den kvinnliga kompositören Germaine Taillefer, programblad och dekorer skapades av Théophile-Alexandre Steinlen, Giorgio de Chirico och Fernand Léger. Nyskapande konstnärer, författare och kompositörer såg i Svenska Baletten en möjlighet att få utveckla sin kreativitet i modernistiska experiment. Det som mest lockade dem i ensemblens verksamhet var att poesi, måleri och musik uppfattades som lika betydelsefulla som dansen i truppens föreställningar. Svenska Baletten ville genom att kombinera de olika konstarterna skapa en syntes av den tid de levde i. Konstnärerna och författarna respekterade också det allvar inför sin uppgift och den kärlek till baletten som truppen visade. Dess ambition var att skapa ett allkonstverk, där de olika konstarterna skulle utgöra varandras nödvändiga komplement. I en programförklaring sade man sig också vilja ersätta den traditionella koreografin med en modernistisk för att bättre kunna uttrycka sin samtid. Deras ambitoner påminner mycket om Théâtre de l’Oeuvres, formulerade och iscensatta av Aurélien Lugné-Poe under 1880-talet.

Att premiären ägde rum på just Théâtre des Champs-Elysées framstår som logiskt. Den vackra Art Nouveau-byggnaden nära Eiffel-tornet kom redan under sitt första spelår 1913 att uppfattas som en scen för ett experimentellt skapande, då baletten Våroffer, baserad på Igor Stravinskijs explosiva musik och framförd av den ryske koreografen och dansören Vaslav Nijinsky, utlöst tumult bland publiken. Den Ryska Baletten ville under sin ledare Serge Diaghilev även den göra upp med den klassiska baletten. Théâtre des Champs-Elysées blev dess scen i Paris.

Skating Rink av Jean Börlin 1922

Med sin premiär riskerade Svenska Baletten inte det tumult som Våroffer framkallat. Av de tre balettstycken som uppfördes väckte en av dem en alldeles speciell respons hos den franska publiken, nämligen Midsommarvaka, baserad på Hugo Alfvéns komposition och med dekor och kostymer av Nils Dardel, som bl a med hjälp av en stark färgrikedom framhävde det folkligt nordiska. Den unge, innovative dansören Jean Börlin debuterade i Paris som koreograf. Förtrogen med svensk folkdans skapade han en stiliserad balett präglad av humor och expressivitet. Den mycket unga ensemblen gjorde genom sin totalt okonstlade attityd på scenen ett djupt intryck på den fulltaliga publiken och just denna balett blev en av dess största succéer. Svenska Baletten var nu en etablerad institution i Paris och skulle genom talrika turnéer väcka stor uppmärksamhet även utanför Frankrikes gränser. Balettledaren Rolf de Maré utsattes samtidigt i svensk press för en veritabel hetskampanj, orsakad dels av hans öppet demonstrerade homosexualitet, dels av hans metoder att rekrytera sina dansörer. I samarbete med en journalist och manager vid namn Jacques Hébertot finansierade han nämligen rekryteringen av unga begåvade dansare, som inte fick något svängrum på Stockholmsoperan. Viktiga namn bland den trupp som raskt kunde tänka sig att utöva sin konst i Paris: Jean Börlin och Carina Ari.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nils Dardel och den Svenska balettenBland svenska konstvetare förefaller intresset för Rolf de Maré ha varit tämligen svalt – åtminstone har den inte dokumenterats i forskningen. (I Frankrike uppmärksammades Svenska Baletten i en utställning på operamuséet redan 1994). Rolf de Marés mångsidiga kulturgärning redovisas nu även i Sverige. Museichefen Erik Näslund har inte bara organiserat utställningen om honom på Dansmuseet i Stockholm. Han är också författare till den nyligen publicerade volymen Rolf de Maré. Konstsamlare, balettledare, museiskapare (Langenskiold, 615 s ; även översatt till franska och engelska och redan en klassiker i internationella sammanhang), som baserar sig på trettiofem års forskning. Näslund dekonstruerar på ett övertygande sätt den förenklade bilden av de Maré som blott och bart en mecenat, bringar klarhet i turerna kring bildandet av Svenska Baletten 1920 och visar den betydelse baletten fick för franskt kulturliv. Inte minst intressanta är de grundliga analyser av de olika uppsättningarna i volymen, som är rikt illustrerad. Den roll de Maré spelat för att ge baletten som konstart status och för att underlätta forskningen kring den genom att bilda grunda två museer, ett i Paris och ett i Stockholm, redovisas också.

entre  acteFinns det verkligen något att tillägga efter publikationen av detta monumentala verk och den grundläggande utställningen på Dansmuseet i Stockholm? En nyligen avslutad utställning på Opéra Garnier i Paris visar att så var fallet. Utställningen finns dokumenterad i katalogen Les Ballets suédois. Une compagnie avantgarde (1920-1925), sammanställd av Parisoperans chefskonservator Mathias Auclair, som även gjort inventeringen och den har sammanställts i samarbete med Frank Klaustrat och Inès Piovesan. (Klaustrat är väl förtrogen med nordisk konst och sammanställde den utställning av nordiska konstnärer som visades i konstmuseet i Lille för några år sedan. Tyvärr har hans intressanta och perspektivrika avhandling om nordiska konstnärer i Frankrike kring sekelskiftet 1900 inte publicerats, men den finns tillgänglig på Konstbiblioteket i Stockholm).

Utställningen baserar sig på dokument som enbart finns i franska samlingar, främst Operans bibliotek (som även är tillgängligt för konstintresserade och forskare), men också dokument som förvarats vid andra bibliotek, exempelvis Bibliothèque nationale de France och Bibliothèque historique de la ville de Paris i Marais, liksom hos privata konstsamlare. Utställningen konkretiserade på ett övertygande sätt Svenska balettens intentioner och den framgång den uppnådde trots en alltmer ansträngd ekonomi och ett alltmer påfrestande samarbete mellan Hébertot och de Maré. Även relationerna mellan Börlin, en framstående koreograf men också en lysande dansör, som gärna kapade åt sig ett stort utrymme på scenen, alstrade irritation bland balettens medlemmar. Främst av detta skäl drog sig Carina Ari ur samarbetet men hade då redan hunnit väcka uppmärksamhet vid Parisoperan, där hon anställdes.

Ett speciellt intresse väcktes av Nils Dardels medverkan i baletterna, något som även illustrerades av den rika utställningen av hans verk på Moderna museet i Stockholm i somras. Hans illustration till baletten Maison de fous, baserad på Pär Lagerkvists Himlens hemlighet, förekom i båda utställningarna: den förvridna, kraftigt uppförstorade handen, har en klart ångestskapande effekt hos betraktaren och understryker den undergångsstämning som präglar både baletten och det litterära verket.

Michel Fokine sådde fröet till den svenska baletten i Paris och det var han som uppmärksammade Rolf de Maré på Jean Börlins talangerInte minst intressant med utställningen är att den gör en fullständig presentation av Svenska balettens hela repertoar, som består av 26, inte bara 24 baletter, visar det sig. Varje balett presenteras mycket pedagogiskt av Auclair och Claustrat i samarbete. Själv har jag framför allt fastnat för deras presentation av De Fåvitska jungfrurna, den enda balett som baserar sig på en liknelse hämtad ur Bibeln, närmar bestämt Matteusevangeliet. Den har också inspirerats av en konstnär, verksam under 1700-talet, som Einar Nerman använt som utgångspunkt för sin dekor. Tonsättare: Kurt Atterberg.

Medan utställningen pågick hade jag ett mycket givande samtal med Mathias Auclair, som presenterat den i visningar för olika kategorier av besökare. Han hade bl a noterat att äldre besökare hade en något reserverad attityd till Svenska Baletten, medan yngre visade en betydligt större entusiasm. Han hade hört att balettens verksamhet t o m inspirerat till en rockopera.

Detta sammanföll helt med mina egna erfarenheter som pedagog. När vi analyserade litterära texter på ett gymnasium i Stockholmstrakten på 1980-talet var det en elev som såg vettskrämd ut varje gång jag försökte få klassen att verbalisera de intryck som texten framkallade. När vi besökte Moderna museet, guiden hejdade sig framför en Matissemålning med den retoriska frågan: ”Och vad tycker ni att detta föreställer?”, tog den oftast tystlåtne eleven helt över och höll en improviserad liten föreläsning, som slog oss alla med häpnad. Detta fick mig att ändra mina undervisningsmetoder.

Jag kunde inte förverkliga mina storslagna ambitioner: att låta elever och studenter förmedla sina intryck av de målningar som jag visade i en föreläsningsserie om det konstnärliga och intellektuella utbytet mellan Frankrike och Norden kring sekelskiftet 1900 som gästprofessor vid Sorbonne 2007-2008. Anledningen var banal: en tilltagande lomhördhet i kombination med en stor aula. Det gjorde inte så mycket, visade det sig. Studenter med sina platser på sista raden kom skuttande i fyrsprång och visade på viktiga detaljer, bl a i min presentation av Svenska Baletten och Halmstadgruppen, som jag hade försummat att kommentera. Det gick inte att ta miste på deras intresse för modernistiska experiment.

Det är en stor glädje både för en fransk och en svensk publik, intresserad av ambitionen att skapa ett allkonstverk, att denna utställning sammanställts med en tillförlitlig och uttömmande dokumentation.

Eva-Karin Josefson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Musik skapad av låtsasspråk

Sångaren i [ingenting], Christopher Sander, är aktuell med soloskivan "Hej hå!" och en spelning på festivalen Where The Action Is. Över en tallrik indiskt bakfyllekäk berättar han om Astrid Lindgren ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 25 juni, 2009

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.