Jesper Nordström

Och plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen

I trappen där jag bor finns ett genuint svensk namn. Mitt eget. Men eftersom mina föräldrar lider av svår Danmarkofilia kan vi spåra det till landet som gav oss fet ...

Av: Jesper Nordström | 23 november, 2015
Gästkrönikör

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Regn och eldkonst på Urkult 2012

Resan till festivalen börjar för många på Urkultståget, som är en plats där människor möts i en atmosfär fylld av förväntningar och värme. När man går igenom tågets alla vagnar ...

Av: Liv Nordgren | 14 augusti, 2012
Kulturreportage

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | 15 juni, 2014
Musikens porträtt

Keyboardslöjd med Raquel Meyers



Goto80 & Raquel Meyers performance under Art Hack Day på Bonniers Konsthall 2013Text-tv (eller teletext) fyller 40 år i år. Denna ålderdomliga teknik är fortfarande populär och ligger svenskarna varmt om hjärtat. Nämner man sidor som 100 eller 377 brukar de flesta förstå vad man menar. Denna primitiva texttjänst har överlevt trots många nya bättre tjänster som idag erbjuds på internet, smartphones och surfplattor. Enkelheten och snabbheten är förmodligen det som gjort att text-tv:n fortfarande används efter 40 år. Det var den 23 september 1974 som brittiska BBC började med teletext-sändningar. På våren 1979 fick vi text-tv i Sverige och ett av de första program som text-tv textades var konstprogrammet Konstverk berättar. Ett program där Bengt Lagerkvist kåserade kring kända konstverk. Då kunde ingen ana att kopplingen mellan text-tv och konst med tiden skulle utvecklas till en egen konststil som under de senaste åren har fått allt större genomslag och uppmärksamhet.

Raquel Meyers som ursprungligen kommer från Spanien men som de senaste åren har varit verksam i Sverige är en av de ledande teletextkonstnärerna i Sverige. Hon har medverkat på flertalet internationella utställningar och festivaler med teletext och är aktuell under hösten bland annat på Alingsås konsthall i utställningen Snel Hest. I år firar hon också tioårsjubileum för sitt samarbete med musikern GOTO80. Tillsammans brukar de uppträda på olika festivaler där GOTO 80 står för musiken, inspirerad av 80-talets datormusik och Raquel Meyers för det visuella uttrycket, med den typiska pixliga estetiken som kännetecknar teletext. Tillsammans har de skapat ett antal spännande musikvideos med det karaktäristiska ljudet av chipmusik och teletextens kantiga bildvärld. Det är musikvideos som befolkas av pirater, levande hus och en Yeti i en rymdraket.

I den här intervjun berättar Rachel Meyers mer om sitt eget konstnärskap och om teletextkonsten.

Mathias Jansson (MJ): När började du intressera dig för konst och visuella uttryck baserade på teletext, PETSCII och andra äldre textformer?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Raquel Meyers (RM): Runt 2010 då jag kände att jag behövde en ny utmaning efter att under en lång tid skapat pixelgrafik och animationer. Men det skulle vara något fyrkantigt, 2-dimensionellt och brutalt. Så jag började använda textbokstäver istället för pixlar. Jag använde textbaserad grafik som teletext och PETSCII som mitt språk, och för glädjen att arbeta i text-mode.

Båda teknologierna delar rutnätet som ett ramverk och textbokstäver som instruktioner, det är en metod som påminner mycket om handarbete och som jag kallar “Keyboardslöjd”. Med betydelsen att man ritar och ”slöjdar” genom att skriva. För mig är text-grafik något man skriver in, en dialog med maskinen som sedan översätter det till bilder och animationer med bokstäver. En dialog som sparas som text.

MJ: Det verkar som om intresset för att använda äldre text-grafik hela tiden ökar med utställningar och festivaler. Vad är det som är så fascinerande eller så annorlunda med teletextestetiken som lockar till exempel konstnärer att använda föråldrade tekniker istället för mer samtida grafiska utryck?

RM: Teletext är en utmaning det är inte bara en fråga om estetik eller nostalgi. Jag tror intresset hänger mer ihop med entusiasm än trender. Enkelheten i färger och teckenuppsättning gör att skapandeprocessen blir väldigt rak. Enligt min åsikt har teletext många likheter med brutalismen inom arkitekturen, eftersom text och betong används på samma avskalade och råa sätt. Brutalismen har tyvärr ryktet om sig att uttrycka en rå dystopi och teletext har ryktet om sig att uttryck en nostalgisk känsla. De två har nu mer gemensamt än det råa och det opretentiösa ärliga uttrycket. Den 23 september fyller teletext 40 år, men teletexten uppför sig idag på nya sätt som den inte riktigt var designad för, inte bara som text-tv nyheter i tv-apparaterna.

MJ: Sedan några år tillbaka samarbetar du med GOTO80 som arbetar med chipmusik. Ni producerar musikvideos med teletext och musik inspirerad av gamla datorer. Kan du berätta hur samarbetet började?

RM: Goto80 och jag började arbeta tillsammans 2004 med videoklippet “fantasy”, tack vare internet och High Voltage SID Collection. Vi hade så många saker gemensamt och delade så många idéer och koncept med anknytning till musik, konst, teori…och hans musik har alltid varit en inspirationskälla för mig, så vårt samarbete blev helt naturligt.

Vi tillhör också demoscenen kring Commodore 64 och ingår i en grupp som kallas Hack and Trade.  Sedan 2012 har vi varit engagerade i rena text-mode projekt som 2SLEEP1, Animal Romantics, Micomonocon, Datagården, Mind the Volcano! eller The Yeti Sound machine. I år firar vårt samarbete tioårsjubileum men det finns inga planer på en ny video.

MJ: Nyligen arrangerades ITAF14 International Teletext Art Festival i Berlin. Kan du berätta lite mer om festivalen?

Raquel Meyers The Yeti Sound MachineRM: Jag har deltagit i ITAF sedan festivalen började 2012. ITAF var inspirerad av 30årsjubileet av teletext i Finland och sedan dess har den varit involverad i ett teletextäventyr precis som jag. Så jag har en mycket speciell relation till festivalen. 2013 fick jag ett hedersomnämnande för The journey of the sun, en bildserie som visar hur lågupplöst teletextteknologi kan användas för att berätta historier. Och i år gav ITAF juryn mig det första 'Teletext Art Achievement Award'. Motiveringen till priset löd: “Raquel Meyers was rewarded for her highly elaborated and unique style of her own; her outstanding technical expertise and ability of storytelling through the teletext format. The jury acknowledged especially how teletext art plays an integral role of her overall artistic work including embroidery and old computer technologies.”

MJ: Du är även aktuell i utställningen Snel Hest på Alingsås konsthall. Kan du berätta lite om ditt bidrag till utställningen?

RM: Mitt bidrag består av en installation som heter Snel Hest Text-Mode (2014). Besökaren kan bläddra bland sidorna med en fjärrkontroll precis som på en normal text-tv. Den första delen är en Snel Hest katalog som ger en översikt över projekten och utställningen. Den andra delen visar Thread of Fate (2014) där besökaren kan välja sitt öde med hjälp av en teletext-sida och TELE F.A.T (2013). Installationen visar även korsstygnsbroderier i teletextstil och en bok med PETSCII och teletextgrafik från projekten Thread of Fate, The Yeti Sound Machine och Fax for Folket.

MJ: Ditt intresse för teletext har lett till att du har samlat en hel del på teletext och liknande äldre visuella uttryck. Man undrar om det pågår någon forskning inom området och om det finns museer eller liknande som bevarar teletext för eftervärlden?

RM: År 2012 lanserade Goto80 och jag en tumblr http://text-mode.tumblr.com, där vi samlade textgrafik och liknande arbeten, som textilier, BBS-grafik, poesi, mosaik, typgrafi och mycket annat. Fram till idag har vi fått ihop mer än 5000 bilder och samlingen växer fortfarande.

Det finns så många exempel på teletext som Microtel, ett teletextprojekt organiserat av Emma Davidson och Paul B. Davis från Lektrolab. http://projects.lektrolab.com/microtel/. Teletext Babez (2000) av Dragan Espenschied och Bodenständig; eller För Text-TV, i tiden (2010) av Fredrik Olsson och Otto von Busch, som blandar korsstygnsbroderi med teletext.

Dan Farrimond (vinnaren av ITAF 2014) gjorde en avhandling 2006 om teletext-art och det finns ett teletext-forskningsprojekt av Hallvard Moe (University of Bergen, Norway) och Hilde Van den Bulck (University of Antwerp, Belgium) som kommer inom kort, där jag har bidragit med en artikel om teletext och konst: http://www.teletext-research.eu

I mars 2014 skapade FixC cooperative i samarbete med Yle Finland ett Museum of Teletext Art MUTA, som bland annat består av en permanent teletext-sida i Yle teletext. Alla konstverk som doneras till museet arkiveras också i digital form som en del av Collection of Finnish Electronic art VILKE.

Mathias Jansson

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | Essäer om litteratur & böcker | 06 juli, 2009

Många starka kvinnoporträtt på Göteborgs Filmfestival

- Om vi hade varit kvinnor och gjort våra filmer om sexuella trakasserier och en HIV-smittad gift kvinna i Egypten hade alla bara tyckt att vi överdrev, konstaterar Amr Salama ...

Av: Lena Lidén | Essäer om film | 07 februari, 2012

Världen gick inte under, om man säger så

Händelseutvecklingen i Tunisien, Egypten och de andra länderna i Mellanöstern inger hopp. För folken där naturligtvis, men också för oss andra. Historien är inte slut, det finns inte bara en ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 februari, 2011

Isadora Duncan, en levande skulptur

"Danser, c'est vivre", att dansa är att leva; orden står att läsa på ett vykort med Isadora Duncans porträtt. Vykortet är från 1928, tryckt till Duncans minne, några månader efter ...

Av: Cecilia Carlander | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2010

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

En illustration av den Andra

Jag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 23 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.