Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Keyboardslöjd med Raquel Meyers



Goto80 & Raquel Meyers performance under Art Hack Day på Bonniers Konsthall 2013Text-tv (eller teletext) fyller 40 år i år. Denna ålderdomliga teknik är fortfarande populär och ligger svenskarna varmt om hjärtat. Nämner man sidor som 100 eller 377 brukar de flesta förstå vad man menar. Denna primitiva texttjänst har överlevt trots många nya bättre tjänster som idag erbjuds på internet, smartphones och surfplattor. Enkelheten och snabbheten är förmodligen det som gjort att text-tv:n fortfarande används efter 40 år. Det var den 23 september 1974 som brittiska BBC började med teletext-sändningar. På våren 1979 fick vi text-tv i Sverige och ett av de första program som text-tv textades var konstprogrammet Konstverk berättar. Ett program där Bengt Lagerkvist kåserade kring kända konstverk. Då kunde ingen ana att kopplingen mellan text-tv och konst med tiden skulle utvecklas till en egen konststil som under de senaste åren har fått allt större genomslag och uppmärksamhet.

Raquel Meyers som ursprungligen kommer från Spanien men som de senaste åren har varit verksam i Sverige är en av de ledande teletextkonstnärerna i Sverige. Hon har medverkat på flertalet internationella utställningar och festivaler med teletext och är aktuell under hösten bland annat på Alingsås konsthall i utställningen Snel Hest. I år firar hon också tioårsjubileum för sitt samarbete med musikern GOTO80. Tillsammans brukar de uppträda på olika festivaler där GOTO 80 står för musiken, inspirerad av 80-talets datormusik och Raquel Meyers för det visuella uttrycket, med den typiska pixliga estetiken som kännetecknar teletext. Tillsammans har de skapat ett antal spännande musikvideos med det karaktäristiska ljudet av chipmusik och teletextens kantiga bildvärld. Det är musikvideos som befolkas av pirater, levande hus och en Yeti i en rymdraket.

I den här intervjun berättar Rachel Meyers mer om sitt eget konstnärskap och om teletextkonsten.

Mathias Jansson (MJ): När började du intressera dig för konst och visuella uttryck baserade på teletext, PETSCII och andra äldre textformer?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Raquel Meyers (RM): Runt 2010 då jag kände att jag behövde en ny utmaning efter att under en lång tid skapat pixelgrafik och animationer. Men det skulle vara något fyrkantigt, 2-dimensionellt och brutalt. Så jag började använda textbokstäver istället för pixlar. Jag använde textbaserad grafik som teletext och PETSCII som mitt språk, och för glädjen att arbeta i text-mode.

Båda teknologierna delar rutnätet som ett ramverk och textbokstäver som instruktioner, det är en metod som påminner mycket om handarbete och som jag kallar “Keyboardslöjd”. Med betydelsen att man ritar och ”slöjdar” genom att skriva. För mig är text-grafik något man skriver in, en dialog med maskinen som sedan översätter det till bilder och animationer med bokstäver. En dialog som sparas som text.

MJ: Det verkar som om intresset för att använda äldre text-grafik hela tiden ökar med utställningar och festivaler. Vad är det som är så fascinerande eller så annorlunda med teletextestetiken som lockar till exempel konstnärer att använda föråldrade tekniker istället för mer samtida grafiska utryck?

RM: Teletext är en utmaning det är inte bara en fråga om estetik eller nostalgi. Jag tror intresset hänger mer ihop med entusiasm än trender. Enkelheten i färger och teckenuppsättning gör att skapandeprocessen blir väldigt rak. Enligt min åsikt har teletext många likheter med brutalismen inom arkitekturen, eftersom text och betong används på samma avskalade och råa sätt. Brutalismen har tyvärr ryktet om sig att uttrycka en rå dystopi och teletext har ryktet om sig att uttryck en nostalgisk känsla. De två har nu mer gemensamt än det råa och det opretentiösa ärliga uttrycket. Den 23 september fyller teletext 40 år, men teletexten uppför sig idag på nya sätt som den inte riktigt var designad för, inte bara som text-tv nyheter i tv-apparaterna.

MJ: Sedan några år tillbaka samarbetar du med GOTO80 som arbetar med chipmusik. Ni producerar musikvideos med teletext och musik inspirerad av gamla datorer. Kan du berätta hur samarbetet började?

RM: Goto80 och jag började arbeta tillsammans 2004 med videoklippet “fantasy”, tack vare internet och High Voltage SID Collection. Vi hade så många saker gemensamt och delade så många idéer och koncept med anknytning till musik, konst, teori…och hans musik har alltid varit en inspirationskälla för mig, så vårt samarbete blev helt naturligt.

Vi tillhör också demoscenen kring Commodore 64 och ingår i en grupp som kallas Hack and Trade.  Sedan 2012 har vi varit engagerade i rena text-mode projekt som 2SLEEP1, Animal Romantics, Micomonocon, Datagården, Mind the Volcano! eller The Yeti Sound machine. I år firar vårt samarbete tioårsjubileum men det finns inga planer på en ny video.

MJ: Nyligen arrangerades ITAF14 International Teletext Art Festival i Berlin. Kan du berätta lite mer om festivalen?

Raquel Meyers The Yeti Sound MachineRM: Jag har deltagit i ITAF sedan festivalen började 2012. ITAF var inspirerad av 30årsjubileet av teletext i Finland och sedan dess har den varit involverad i ett teletextäventyr precis som jag. Så jag har en mycket speciell relation till festivalen. 2013 fick jag ett hedersomnämnande för The journey of the sun, en bildserie som visar hur lågupplöst teletextteknologi kan användas för att berätta historier. Och i år gav ITAF juryn mig det första 'Teletext Art Achievement Award'. Motiveringen till priset löd: “Raquel Meyers was rewarded for her highly elaborated and unique style of her own; her outstanding technical expertise and ability of storytelling through the teletext format. The jury acknowledged especially how teletext art plays an integral role of her overall artistic work including embroidery and old computer technologies.”

MJ: Du är även aktuell i utställningen Snel Hest på Alingsås konsthall. Kan du berätta lite om ditt bidrag till utställningen?

RM: Mitt bidrag består av en installation som heter Snel Hest Text-Mode (2014). Besökaren kan bläddra bland sidorna med en fjärrkontroll precis som på en normal text-tv. Den första delen är en Snel Hest katalog som ger en översikt över projekten och utställningen. Den andra delen visar Thread of Fate (2014) där besökaren kan välja sitt öde med hjälp av en teletext-sida och TELE F.A.T (2013). Installationen visar även korsstygnsbroderier i teletextstil och en bok med PETSCII och teletextgrafik från projekten Thread of Fate, The Yeti Sound Machine och Fax for Folket.

MJ: Ditt intresse för teletext har lett till att du har samlat en hel del på teletext och liknande äldre visuella uttryck. Man undrar om det pågår någon forskning inom området och om det finns museer eller liknande som bevarar teletext för eftervärlden?

RM: År 2012 lanserade Goto80 och jag en tumblr http://text-mode.tumblr.com, där vi samlade textgrafik och liknande arbeten, som textilier, BBS-grafik, poesi, mosaik, typgrafi och mycket annat. Fram till idag har vi fått ihop mer än 5000 bilder och samlingen växer fortfarande.

Det finns så många exempel på teletext som Microtel, ett teletextprojekt organiserat av Emma Davidson och Paul B. Davis från Lektrolab. http://projects.lektrolab.com/microtel/. Teletext Babez (2000) av Dragan Espenschied och Bodenständig; eller För Text-TV, i tiden (2010) av Fredrik Olsson och Otto von Busch, som blandar korsstygnsbroderi med teletext.

Dan Farrimond (vinnaren av ITAF 2014) gjorde en avhandling 2006 om teletext-art och det finns ett teletext-forskningsprojekt av Hallvard Moe (University of Bergen, Norway) och Hilde Van den Bulck (University of Antwerp, Belgium) som kommer inom kort, där jag har bidragit med en artikel om teletext och konst: http://www.teletext-research.eu

I mars 2014 skapade FixC cooperative i samarbete med Yle Finland ett Museum of Teletext Art MUTA, som bland annat består av en permanent teletext-sida i Yle teletext. Alla konstverk som doneras till museet arkiveras också i digital form som en del av Collection of Finnish Electronic art VILKE.

Mathias Jansson

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Zanzibar, Zanzibar!

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 25 juli, 2012

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Berwaldhallen – Den samstämda radiostudion

Det är en torsdag i slutet av mars. Sveriges Radios Symfoniorkester har konsert. Dirigenten Simone Young tar plats på podiet och höjer taktpinnen för att påkalla uppmärksamhet. Det råder ett ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 16 april, 2014

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 25 mars, 2013

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.