Vincent van Gogh och orientalismen – Del 2

Vincent van Gogh var japonist – inte orientalist. I artonhundratalets Japan finner man en konst som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Den typ av japansk konst som här är ...

Av: Allan Persson | 31 december, 2012
Essäer om konst

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | 06 juli, 2010
Essäer

Det underbara. Aragon, Breton och begäret



belmer2.jpg

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas redan om det, men av specifikt intresse är den korsbefruktning mellan teori och praktik som äger rum i André Bretons Surrealismens manifest (1924) och Louis Aragons kortroman Irenes fitta (1928). Frågan är: på vilket sätt förhåller sig Aragon i sin text till de i manifestet utformade principerna för konstnärlig gestaltning?

Breton definierar i sin programskrift innebörden av termen surrealism som "ren psykisk automatism genom vilken man i tal, skrift eller på annat sätt avser att uttrycka tankens verkliga funktion. En tankens diktamen befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning". Är ett romanprojekt verkligen genomförbart inom ramen för sådana stränga principer? Måste inte alla romaner underkastas åtminstone ett visst mått av planering för att bli läsbara, även om de är skrivna utifrån Bretons föregivna definition? Kort sagt: är en surrealistisk roman överhuvud taget möjlig? På flera ställen i manifestet riktar Breton följdriktig kritik mot denna "lägre genre". Oviljan hänger främst samman med att romanen uppfattas som en borgerlig konstform och därför inte passande för en riktning som emotsätter sig "varje ambition att skapa litteratur". Men det finns, enligt Breton, vissa omständigheter under vilka romanen kan vitaliseras: "Inom det litterära området är det endast det underbara som förmår befrukta verk lydande under en lägre genre som romanen, och över huvud taget allt det som i någon mening hör till anekdoten". Breton avser med hjälp av "det underbara" att formulera en kritik mot den realism som han hävdar är "fientlig mot varje intellektuellt och moraliskt uppsving". Men främst är det ett uttryck för hans mest grandiosa konstnärliga vision: "Jag tror på en framtida upplösning av dessa [...] så oförenliga tillstånd, drömmen och verkligheten, i ett slags absolut verklighet, i vad man skulle kunna kalla en öververklighet, en surrealitet". Inte minst, tycks det, därför att den människa "som drömmer njuter i fulla drag av det som händer henne. Den ängsliga frågan om vad som är möjligt ställs inte längre". Detta resonemang griper uppenbart tillbaka på Freuds Drömtydning, där det klargörs att "efter vår känslas vittnesbörd är den i drömmen upplevda affekten på intet sätt mindre betydelsefull än den i vaket tillstånd upplevda. Det är mera på grund av affektinnehållet än på grund av föreställningsinnehållet som drömmen kan göra anspråk på att upptas bland våra psykiska upplevelser".

I Irenes fitta utgör drömmen en viktig beståndsdel. Under en dagdröm plågas berättaren av en enträgen och "oanständig" erektion. Som en sista utväg för att bli kvitt den ser han sig tvungen att besöka en bordell. Men dessförinnan ger alltså "en dröm [...] en smula anstånd med denna ständiga upphetsning". Drömmen och fantasin förmår, som Breton antytt, i sig själva skänka njutning. I en återblick är berättaren följaktligen hängiven åt "omständliga fantasier i [...] ensamhet på mitt rum, inför en bedrövlig blommig tapet, över det som rör erotiken och dess betydelse i mina ögon". Den i drömmen frammanade njutningen omstöps hos Aragon dock stundtals till rena förbannelser. I skapandet, skrivandet - det som konstituerar den estetiska verksamheten - underordnas sexualiteten och dess praktiker: "Jag skrev alltså. Tiden måste ha bränts av någon helvetessten. Det enda jag känner till är tänkandet och jag sade att skriva är min metod för tänkande. Jag skrev. Jag har alltid avundats erotikerna, dessa fria människor. De skriver inte". Men paradoxalt nog blir den åldrade betraktarens prekära villkor samtidigt till något triumfatoriskt, ett bevis på att fysisk beröring inte hyser ensamt herravälde över sexualiteten. Det är sinnligheten, den rena och förfinade njutningen som äger rum inom människan - den som möter oss i Konsten skulle Breton säga - som han frustande delger oss: "Befriad från människornas alla barnsliga överväganden ägnar jag här all min tid åt den sexuella njutningen. Mina reducerade sinnen har blivit ytterligt förfinade och det är i dess renaste form jag till sist känner njutningen".

Etik står det att "begär är en önskan, som man är medveten om". Han tillägger att "erfarenheten lär [...] alltför väl, att intet så litet står i människors makt som tungan, och att de icke förmå något så litet som att hålla sina begär i tygeln". Spinoza separerar alltjämt de goda begären från de onda: "Vår ande kan undergå många förändringar och bringas än närmare, än längre bort från fullkomligheten. Dessa förändringar förklara oss lustens och olustens affekter. Med lust menar jag alltså [...] en affekt, varigenom människoanden föres mot större fullkomlighet, med olust åter en, varigenom den övergår i en lägre grad av fullkomlighet". Även om denna strikta uppdelning i goda och onda begär har liten relevans när det gäller surrealismen, så tycks Breton hävda att begären blir "mindre goda" först i det ögonblick man hemfaller åt enbart det som ryms inom "verklighetens" ramar och inte bejakar drömmens potential som befriare från det konventionella, medvetna stadiet. Freud menar härvid att "det omedvetna är den egentliga psykiska realiteten, som enligt sin inre natur är lika obekant för oss som det reella i den yttre världen och som genom medvetandets data framstår lika ofullständig för oss som yttervärlden genom våra sinnesorgans uppgifter". Bretons uppfattning om medvetandet är att det "knappast [vågar] uttrycka sig, och även om det skulle göra det, så är det endast för att konstatera att en viss tanke eller en viss kvinna gör intryck. Exakt vilket intryck är medvetandet helt ur stånd att precisera och härigenom anger det uteslutande graden av sin subjektivism och ingenting annat". Begäret, eller rättare sagt begären, riktar sig i Irenes fitta mot sådant som inte kan hänföras till drömmen eller verkligheten, utan snarare till drömmen och verkligheten samtidigt: "De älskandes blick avgränsar mellan parets två hälfter en zon där uppmärksamheten koncentreras och personligheterna upplöses. Det är i dessa gränsområden, när begärets ljus skiftar från upphetsningens röda färg till medvetandets violetta som det påtagliga undret inträffar omärkligt".

bellmer1.jpg
bild: Hans Bellmer

I Spinozas

Det borgerliga begäret, strävandet efter en uppbygglig romankonst, förkastas som bekant av Breton. I vad som närmast liknar en metakommentar påpekas det även i Aragons text att de säger, eller rättare sagt, de insinuerar att det verkar som om allt detta kommer att sluta med att det blir en historia. Ja, för fittorna. Det är nödvändigt att påpeka att de ser romaner och romanser överallt. Det finns de som om de har mött en herre i röd hatt berättar om detta. Allt blir historier för dem, en träbit, en utomäktenskaplig förbindelse, en gardenia. Detta utgör en anhopning av sövande sagor och legender. Antag att allt jag säger snarast har en vetenskaplig karaktär. Allt detta kommer att sluta med att det blir en historia för gräddan, de högsta, de yppersta fittorna. Det är en borgerlig mani att göra allt till historier.

Vad vill då detta säga? Möjligen att det går att förverkliga ett romanprojekt utan att skriva in sig i den borgerliga romantraditionen eller ut sig ur de principer som Breton ställt upp i Surrealismens manifest. Å andra sidan: en av Aragons tydligast uttalade målsättningar med sitt skrivande lär ha varit att motsäga sig själv. I det avseendet är han förvånansvärt konsekvent. Inte att förglömma är emellertid att den "surrealitet" som Breton talar om i allt väsentligt är en abstrakt vision som det gäller att sträva efter i det konstnärliga arbetet. Den surrealistiska teorin erbjuder med andra ord inga explicita riktlinjer när det gäller gestaltningar av sexualitet och begär. I själva verket är det svårt att ens skilja de estetiska dimensionerna av sexualiteten från de skildringar av den som möter i Irenes fitta. De groteskerier och pornografiska element som ryms där är snart sagt otänkbara i en borgerlig romantradition. Den fria tankens och det begärande underlivets estetisk som Aragons roman blottlägger skulle den borgerliga gräddan, "de yppersta fittorna", enbart förfärats över. Inte minst ett år som 1928.

Roberth Ericsson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Livsmotet

Forord Å ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2012

Stjärnhängningen

”Lite till höger Eva”, Erika höll varsamt i stjärnan och kände dess värme fortplanta sig i sin tunna, men ändamålsenligt formade kropp. ”Annars blir pappa arg.” Orden var inte särskilt allvarligt ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 25 december, 2013

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.