Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | 29 april, 2017
Essäer om religionen

De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | 15 februari, 2015
Essäer om litteratur & böcker

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten

Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra ...

Av: Mathias Jansson | 26 november, 2016
Essäer om konst

En resa i tiden med Caspar David Friedrich



Bogomir Eckers Dropstens maskin 1996Östersjöns vågor äter sig genom berget ute vid Rügens nationalpark Jasmund. Som droppen urholkar vågorna kusten och efter tusentals av år blottlägger de den vita kalkstenen. På de branta bergsväggarna kan man hitta fossiler av havsdjur, stelnade bilder från ett försvunnet urhav. Kvinnan och de två männen står och tittar ner i den djupa tidsbranten som vågorna har gröpt ur. Kalkklippor i Rügen tillhör en av de mest kända målningarna av den tyska romantiken Casper David Friedrich. Målningen gjorde han under sin bröllopsresa. Kvinnan i den röda klänningen är hans hustru Christine som han gifte sig med 1818. Mannen med hatt och käpp som ligger på knä och stirrar ner i avgrunden är kanske konstnären själv. Tiden har stannat, som fossiler har människorna på målningen frusit fast i ett ögonblick av tid. Den som reser ut till Rügen med förhoppning om att hitta den exakta platsen för målningen kommer att bli besviken, den finns inte längre. Träd och buskage skymmer sikten och klippornas position stämmer inte med utsikten. Platsen har kanske aldrig funnits utom i konstnärens fantasi. Som många andra landskap av Friedrich består målningen förmodligen av olika utsnitt och perspektiv som sedan har sammanfogats till något nytt. Eller är det helt enkelt bara så, precis som med många andra minnesbilder, att konstverket inte stämmer överens med verkligheten?

Alla minnen, och konstverk för den delen, överlever nu inte tiden. Ett år efter målningen av kalkklipporna i Rügen målar Friedrich Klosterkyrkogård täckt av snö (1919). Tavlan förstördes under andra världskriget vid bombningarna av Berlin 1945. Kvar finns bara ett svartvitt foto, även det är en form av fossil, ett ögonblick av tid som fångats av en kamera. Den svenska konstnären Tobias Bernstrup har återskapat målningen utifrån fotot i form av en fysisk modell. I videoverket South of Heaven (2014) kommer målningen till liv igen och Friedrichs konstverk kan fortsätta sin resa genom tiden genom att byta medium, från målning, till foto till modell, och video.

På Hamburgs konsthall hänger en annan av Friedrichs kända målningar Ishavet från 1823. Konsthallen invigdes 1869 men även den har slitits hårt av tidens vågor och håller därför stängt till våren 2016 för en omfattande modernisering och renovering. Under tiden visar man i den nya museibyggnaden utställningen Spot on med 200 mästerverk ur samlingen. Märkligt nog är det tiden som besökaren möter först i utställningen. Ur en svart högtalare hör man On Kawaras verk One Million Years (Past/Future) (2002). Ett ljudverk där en man och en kvinna omväxlande räknar upp vilket år det är..4567, 4568, 4569, 4570, 4571. I en nisch bredvid finns Bogomir Eckers Dropstens maskin (1996). Från museets takt samlas regnvatten in och leds sedan via ett rör ner till en konstgjord stalagmit i konsthallen från vilket vattnet droppar ner på en marmorsten. Gutta cavat lapidem som man säger på latin, alltså droppen urholkar stenen. Det är ett gammat talesätt som brukar förtydligas med att droppen inte genom sin kraft utan sin uthållighet urholkar den hårda stenen, precis som havets vågor med tiden gröper ur ett berg.

Gottfried Schadows minnemonument över Alexander von der MarkRakt framför oss hittar vi Richard Serras platsspecifika verk Spot On (1996) som gett namn åt utställningen. En stor svart cirkel på den vita väggen, som ett tidsslukande svart hål suger det in besökaren i utställningen. Innan man kommer till Friedrichs tavla passerar man även ett annat platsspecifikt verk av Serra som handlar om tid, nämligen Measurements of Time (1996). Det är en installation som ser ut som fem vågor av bly som i en evighet verkar slå in mot museets vita väggar, precis som vågorna slår in mot Rügens vita kalkklippor. Det är bara i ett konstverk som tiden kan stå stilla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen står vi framför målningen Ishavet av Caspar David Friedrich. Ett berg av is tornar upp sig framför oss. Under ismassorna skymtar vi delarna av ett skepp som krossats av isen. Vi förstår att en katastrof har inträffat. Skeppet har fastnat i ismassorna och krossats av de starka krafterna. I det ogästvänliga och ödsliga landskapet ser vi inga människor. Var det någon som överlevde eller slukades besättningen av det iskalla vattnet precis som Friedrichs bror Johann Christoffer? Under en skridskotur 1787 när Friedrich var tretton år gammal brister isen plötsligt under hans fötter och han hamnar i det iskalla vattnet. Hans bror Johann Christoffer försöker rädda honom men drunknar under räddningsförsöket. Ett traumatiskt minne som frusit fast i en målning. Ett iskallt hav av is som obarmhärtigt slukar liv.

Vill man se fler av Friedrich tavlor ska man bege sig till Berlin. På väg till andra våningen till Alte Nationalgalerie passerar man ett minnesmonument av marmor. Det är Gottfried Schadows minnesmonument över Alexander von der Mark. Alexander var en oäkta son till kejsaren Friedrich Wilhelm II som bara var åtta år när han dog, året var 1787. 1787? Vilket märkligt sammanträffande, samma år som Friedrich höll på att dö i isvaken. På monumentets framsida ser man en relief där den unga Alexander leds iväg mot dödens port av Chronos. Chronos som symboliserar själva tiden i antik mytologi. Även detta konstverk är ett minne, ett ögonblick av tid som fångats i en vit sten. En sten som med tiden kommer att brytas ner, smulas sönder och blåsas bort som damm av naturens krafter för tiden utplånar allt, inte genom sin styrka utan sin evighet.

På Alte Nationalgalerie finns ett helt galleri med verk av Friedrich. Det är främst målningar av landskap där människor vänder oss ryggen som Två män vid havet (1817), Månuppgång över havet (1822) eller Man och kvinna som betraktar månen (1824). Människor som längtansfullt stirrar mot ljuset i horisonten. Landskap fyllda med religiös mystik och drömmar om att besegra tiden och döden. Att kunna stiga ur tidens ström in i det eviga gudomliga. För även om livet på jorden förändras och nöts ner så kanske finns det en plats efter döden där tiden frusit fast? Där vi fortsätter att leva som ett minne utanför universums tidsväv? För oss icke-troende återstår dock bara förhoppningen om att lura tiden genom att bevara våra minnen som ett konstverk, en fossil eller något annat som kan motstå tidens nötande glömska.

Här tar vi farväl av Friedrich och låter honom fortsätta sin resa genom tiden utan oss. Vågorna fortsätter att slå in mot Rügens kust precis som när Fredrich levde, och på Alte Nationalgalerie hänger målningarna som han skapade för nästan 200 år sedan. Ingenting verkar ha förändrats. Men vi vet att det är en illusion för droppen urholkar som bekant stenen, precis som tiden sopar igen alla spår av liv, inte genom sin kraft utan genom att falla i en evighet.

Mathias Jansson

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 35

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 14 april, 2012

En evig flagga för Jennie

Att ha en flagga ständigt hissad vid sin grav är något av det finaste man kan få i USA, ett evigt tack från den amerikanska nationen för minnesvärda insatser. Det är ...

Av: Anja Praesto | Kulturreportage | 31 maj, 2013

Internationales literaturfestival Berlin

Den femte oktober avslutades den åttonde internationella litteraturfestivalen i Berlin. Under ungefär två veckor pågick festivalen och samlade en mängd författare, översättare, skådespelare, poeter från hela världen. Årets tema ...

Av: Daniel Pedersen | Kulturreportage | 24 oktober, 2008

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Transcendentala varelse!

Det regnar. Snön smälter helt om det fortsätter så. Jag längtar och saknar dig.    I minnet återvänder jag till tiden vi tillbringade tillsammans, efter din första resa till USA, här i Stockholm ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 13 februari, 2017

Impressionisternas resa från Frankrike till Sverige

Sommarens möte med impressionismen började med en resa till Rouen i Normandie och till dess impressionistutställningar - som varar till i höst - för att fortsätta till Zornjubileet i Dalarna ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 10 september, 2010

Kulturellt kluven- brun utanpå men vit inuti

Människors familj, uppväxt och omgivningar sägs prägla en människa och skapa en identitet. Kulturen som finns etsad och klarlagd i individens omgivningar och i de personer som utgör individens närmaste ...

Av: Linda Marie Jum Soon Johansson | Allmänna reportage | 15 september, 2009

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.