Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

En resa i tiden med Caspar David Friedrich



Bogomir Eckers Dropstens maskin 1996Östersjöns vågor äter sig genom berget ute vid Rügens nationalpark Jasmund. Som droppen urholkar vågorna kusten och efter tusentals av år blottlägger de den vita kalkstenen. På de branta bergsväggarna kan man hitta fossiler av havsdjur, stelnade bilder från ett försvunnet urhav. Kvinnan och de två männen står och tittar ner i den djupa tidsbranten som vågorna har gröpt ur. Kalkklippor i Rügen tillhör en av de mest kända målningarna av den tyska romantiken Casper David Friedrich. Målningen gjorde han under sin bröllopsresa. Kvinnan i den röda klänningen är hans hustru Christine som han gifte sig med 1818. Mannen med hatt och käpp som ligger på knä och stirrar ner i avgrunden är kanske konstnären själv. Tiden har stannat, som fossiler har människorna på målningen frusit fast i ett ögonblick av tid. Den som reser ut till Rügen med förhoppning om att hitta den exakta platsen för målningen kommer att bli besviken, den finns inte längre. Träd och buskage skymmer sikten och klippornas position stämmer inte med utsikten. Platsen har kanske aldrig funnits utom i konstnärens fantasi. Som många andra landskap av Friedrich består målningen förmodligen av olika utsnitt och perspektiv som sedan har sammanfogats till något nytt. Eller är det helt enkelt bara så, precis som med många andra minnesbilder, att konstverket inte stämmer överens med verkligheten?

Alla minnen, och konstverk för den delen, överlever nu inte tiden. Ett år efter målningen av kalkklipporna i Rügen målar Friedrich Klosterkyrkogård täckt av snö (1919). Tavlan förstördes under andra världskriget vid bombningarna av Berlin 1945. Kvar finns bara ett svartvitt foto, även det är en form av fossil, ett ögonblick av tid som fångats av en kamera. Den svenska konstnären Tobias Bernstrup har återskapat målningen utifrån fotot i form av en fysisk modell. I videoverket South of Heaven (2014) kommer målningen till liv igen och Friedrichs konstverk kan fortsätta sin resa genom tiden genom att byta medium, från målning, till foto till modell, och video.

På Hamburgs konsthall hänger en annan av Friedrichs kända målningar Ishavet från 1823. Konsthallen invigdes 1869 men även den har slitits hårt av tidens vågor och håller därför stängt till våren 2016 för en omfattande modernisering och renovering. Under tiden visar man i den nya museibyggnaden utställningen Spot on med 200 mästerverk ur samlingen. Märkligt nog är det tiden som besökaren möter först i utställningen. Ur en svart högtalare hör man On Kawaras verk One Million Years (Past/Future) (2002). Ett ljudverk där en man och en kvinna omväxlande räknar upp vilket år det är..4567, 4568, 4569, 4570, 4571. I en nisch bredvid finns Bogomir Eckers Dropstens maskin (1996). Från museets takt samlas regnvatten in och leds sedan via ett rör ner till en konstgjord stalagmit i konsthallen från vilket vattnet droppar ner på en marmorsten. Gutta cavat lapidem som man säger på latin, alltså droppen urholkar stenen. Det är ett gammat talesätt som brukar förtydligas med att droppen inte genom sin kraft utan sin uthållighet urholkar den hårda stenen, precis som havets vågor med tiden gröper ur ett berg.

Gottfried Schadows minnemonument över Alexander von der MarkRakt framför oss hittar vi Richard Serras platsspecifika verk Spot On (1996) som gett namn åt utställningen. En stor svart cirkel på den vita väggen, som ett tidsslukande svart hål suger det in besökaren i utställningen. Innan man kommer till Friedrichs tavla passerar man även ett annat platsspecifikt verk av Serra som handlar om tid, nämligen Measurements of Time (1996). Det är en installation som ser ut som fem vågor av bly som i en evighet verkar slå in mot museets vita väggar, precis som vågorna slår in mot Rügens vita kalkklippor. Det är bara i ett konstverk som tiden kan stå stilla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen står vi framför målningen Ishavet av Caspar David Friedrich. Ett berg av is tornar upp sig framför oss. Under ismassorna skymtar vi delarna av ett skepp som krossats av isen. Vi förstår att en katastrof har inträffat. Skeppet har fastnat i ismassorna och krossats av de starka krafterna. I det ogästvänliga och ödsliga landskapet ser vi inga människor. Var det någon som överlevde eller slukades besättningen av det iskalla vattnet precis som Friedrichs bror Johann Christoffer? Under en skridskotur 1787 när Friedrich var tretton år gammal brister isen plötsligt under hans fötter och han hamnar i det iskalla vattnet. Hans bror Johann Christoffer försöker rädda honom men drunknar under räddningsförsöket. Ett traumatiskt minne som frusit fast i en målning. Ett iskallt hav av is som obarmhärtigt slukar liv.

Vill man se fler av Friedrich tavlor ska man bege sig till Berlin. På väg till andra våningen till Alte Nationalgalerie passerar man ett minnesmonument av marmor. Det är Gottfried Schadows minnesmonument över Alexander von der Mark. Alexander var en oäkta son till kejsaren Friedrich Wilhelm II som bara var åtta år när han dog, året var 1787. 1787? Vilket märkligt sammanträffande, samma år som Friedrich höll på att dö i isvaken. På monumentets framsida ser man en relief där den unga Alexander leds iväg mot dödens port av Chronos. Chronos som symboliserar själva tiden i antik mytologi. Även detta konstverk är ett minne, ett ögonblick av tid som fångats i en vit sten. En sten som med tiden kommer att brytas ner, smulas sönder och blåsas bort som damm av naturens krafter för tiden utplånar allt, inte genom sin styrka utan sin evighet.

På Alte Nationalgalerie finns ett helt galleri med verk av Friedrich. Det är främst målningar av landskap där människor vänder oss ryggen som Två män vid havet (1817), Månuppgång över havet (1822) eller Man och kvinna som betraktar månen (1824). Människor som längtansfullt stirrar mot ljuset i horisonten. Landskap fyllda med religiös mystik och drömmar om att besegra tiden och döden. Att kunna stiga ur tidens ström in i det eviga gudomliga. För även om livet på jorden förändras och nöts ner så kanske finns det en plats efter döden där tiden frusit fast? Där vi fortsätter att leva som ett minne utanför universums tidsväv? För oss icke-troende återstår dock bara förhoppningen om att lura tiden genom att bevara våra minnen som ett konstverk, en fossil eller något annat som kan motstå tidens nötande glömska.

Här tar vi farväl av Friedrich och låter honom fortsätta sin resa genom tiden utan oss. Vågorna fortsätter att slå in mot Rügens kust precis som när Fredrich levde, och på Alte Nationalgalerie hänger målningarna som han skapade för nästan 200 år sedan. Ingenting verkar ha förändrats. Men vi vet att det är en illusion för droppen urholkar som bekant stenen, precis som tiden sopar igen alla spår av liv, inte genom sin kraft utan genom att falla i en evighet.

Mathias Jansson

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts