”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

En resa i tiden med Caspar David Friedrich



Bogomir Eckers Dropstens maskin 1996Östersjöns vågor äter sig genom berget ute vid Rügens nationalpark Jasmund. Som droppen urholkar vågorna kusten och efter tusentals av år blottlägger de den vita kalkstenen. På de branta bergsväggarna kan man hitta fossiler av havsdjur, stelnade bilder från ett försvunnet urhav. Kvinnan och de två männen står och tittar ner i den djupa tidsbranten som vågorna har gröpt ur. Kalkklippor i Rügen tillhör en av de mest kända målningarna av den tyska romantiken Casper David Friedrich. Målningen gjorde han under sin bröllopsresa. Kvinnan i den röda klänningen är hans hustru Christine som han gifte sig med 1818. Mannen med hatt och käpp som ligger på knä och stirrar ner i avgrunden är kanske konstnären själv. Tiden har stannat, som fossiler har människorna på målningen frusit fast i ett ögonblick av tid. Den som reser ut till Rügen med förhoppning om att hitta den exakta platsen för målningen kommer att bli besviken, den finns inte längre. Träd och buskage skymmer sikten och klippornas position stämmer inte med utsikten. Platsen har kanske aldrig funnits utom i konstnärens fantasi. Som många andra landskap av Friedrich består målningen förmodligen av olika utsnitt och perspektiv som sedan har sammanfogats till något nytt. Eller är det helt enkelt bara så, precis som med många andra minnesbilder, att konstverket inte stämmer överens med verkligheten?

Alla minnen, och konstverk för den delen, överlever nu inte tiden. Ett år efter målningen av kalkklipporna i Rügen målar Friedrich Klosterkyrkogård täckt av snö (1919). Tavlan förstördes under andra världskriget vid bombningarna av Berlin 1945. Kvar finns bara ett svartvitt foto, även det är en form av fossil, ett ögonblick av tid som fångats av en kamera. Den svenska konstnären Tobias Bernstrup har återskapat målningen utifrån fotot i form av en fysisk modell. I videoverket South of Heaven (2014) kommer målningen till liv igen och Friedrichs konstverk kan fortsätta sin resa genom tiden genom att byta medium, från målning, till foto till modell, och video.

På Hamburgs konsthall hänger en annan av Friedrichs kända målningar Ishavet från 1823. Konsthallen invigdes 1869 men även den har slitits hårt av tidens vågor och håller därför stängt till våren 2016 för en omfattande modernisering och renovering. Under tiden visar man i den nya museibyggnaden utställningen Spot on med 200 mästerverk ur samlingen. Märkligt nog är det tiden som besökaren möter först i utställningen. Ur en svart högtalare hör man On Kawaras verk One Million Years (Past/Future) (2002). Ett ljudverk där en man och en kvinna omväxlande räknar upp vilket år det är..4567, 4568, 4569, 4570, 4571. I en nisch bredvid finns Bogomir Eckers Dropstens maskin (1996). Från museets takt samlas regnvatten in och leds sedan via ett rör ner till en konstgjord stalagmit i konsthallen från vilket vattnet droppar ner på en marmorsten. Gutta cavat lapidem som man säger på latin, alltså droppen urholkar stenen. Det är ett gammat talesätt som brukar förtydligas med att droppen inte genom sin kraft utan sin uthållighet urholkar den hårda stenen, precis som havets vågor med tiden gröper ur ett berg.

Gottfried Schadows minnemonument över Alexander von der MarkRakt framför oss hittar vi Richard Serras platsspecifika verk Spot On (1996) som gett namn åt utställningen. En stor svart cirkel på den vita väggen, som ett tidsslukande svart hål suger det in besökaren i utställningen. Innan man kommer till Friedrichs tavla passerar man även ett annat platsspecifikt verk av Serra som handlar om tid, nämligen Measurements of Time (1996). Det är en installation som ser ut som fem vågor av bly som i en evighet verkar slå in mot museets vita väggar, precis som vågorna slår in mot Rügens vita kalkklippor. Det är bara i ett konstverk som tiden kan stå stilla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen står vi framför målningen Ishavet av Caspar David Friedrich. Ett berg av is tornar upp sig framför oss. Under ismassorna skymtar vi delarna av ett skepp som krossats av isen. Vi förstår att en katastrof har inträffat. Skeppet har fastnat i ismassorna och krossats av de starka krafterna. I det ogästvänliga och ödsliga landskapet ser vi inga människor. Var det någon som överlevde eller slukades besättningen av det iskalla vattnet precis som Friedrichs bror Johann Christoffer? Under en skridskotur 1787 när Friedrich var tretton år gammal brister isen plötsligt under hans fötter och han hamnar i det iskalla vattnet. Hans bror Johann Christoffer försöker rädda honom men drunknar under räddningsförsöket. Ett traumatiskt minne som frusit fast i en målning. Ett iskallt hav av is som obarmhärtigt slukar liv.

Vill man se fler av Friedrich tavlor ska man bege sig till Berlin. På väg till andra våningen till Alte Nationalgalerie passerar man ett minnesmonument av marmor. Det är Gottfried Schadows minnesmonument över Alexander von der Mark. Alexander var en oäkta son till kejsaren Friedrich Wilhelm II som bara var åtta år när han dog, året var 1787. 1787? Vilket märkligt sammanträffande, samma år som Friedrich höll på att dö i isvaken. På monumentets framsida ser man en relief där den unga Alexander leds iväg mot dödens port av Chronos. Chronos som symboliserar själva tiden i antik mytologi. Även detta konstverk är ett minne, ett ögonblick av tid som fångats i en vit sten. En sten som med tiden kommer att brytas ner, smulas sönder och blåsas bort som damm av naturens krafter för tiden utplånar allt, inte genom sin styrka utan sin evighet.

På Alte Nationalgalerie finns ett helt galleri med verk av Friedrich. Det är främst målningar av landskap där människor vänder oss ryggen som Två män vid havet (1817), Månuppgång över havet (1822) eller Man och kvinna som betraktar månen (1824). Människor som längtansfullt stirrar mot ljuset i horisonten. Landskap fyllda med religiös mystik och drömmar om att besegra tiden och döden. Att kunna stiga ur tidens ström in i det eviga gudomliga. För även om livet på jorden förändras och nöts ner så kanske finns det en plats efter döden där tiden frusit fast? Där vi fortsätter att leva som ett minne utanför universums tidsväv? För oss icke-troende återstår dock bara förhoppningen om att lura tiden genom att bevara våra minnen som ett konstverk, en fossil eller något annat som kan motstå tidens nötande glömska.

Här tar vi farväl av Friedrich och låter honom fortsätta sin resa genom tiden utan oss. Vågorna fortsätter att slå in mot Rügens kust precis som när Fredrich levde, och på Alte Nationalgalerie hänger målningarna som han skapade för nästan 200 år sedan. Ingenting verkar ha förändrats. Men vi vet att det är en illusion för droppen urholkar som bekant stenen, precis som tiden sopar igen alla spår av liv, inte genom sin kraft utan genom att falla i en evighet.

Mathias Jansson

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.