Konstnärsparet Hanna och Georg Pauli

Det har funnits många kvinnor i konstens historia, men i tusentals år var de huvudsakligen med som modeller, man kan kalla dem objekt för Konstnären som självklart var en man ...

Av: Lena Månsson | 25 november, 2012
Konstens porträtt

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | 03 mars, 2014
Utopiska geografier

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Johan Svensson om 2009:s populärmusik

Snart är 00-talet över. Ett bra år för svensk musik. Här har ni undertecknads lista över det bästa som släpptes.2009 års bästa album: Deportees, "Under the pavement - The beach" Lars Winnerbäck ...

Av: Johan Svensson | 13 december, 2009
Kulturreportage

En resa i tiden med Caspar David Friedrich



Bogomir Eckers Dropstens maskin 1996Östersjöns vågor äter sig genom berget ute vid Rügens nationalpark Jasmund. Som droppen urholkar vågorna kusten och efter tusentals av år blottlägger de den vita kalkstenen. På de branta bergsväggarna kan man hitta fossiler av havsdjur, stelnade bilder från ett försvunnet urhav. Kvinnan och de två männen står och tittar ner i den djupa tidsbranten som vågorna har gröpt ur. Kalkklippor i Rügen tillhör en av de mest kända målningarna av den tyska romantiken Casper David Friedrich. Målningen gjorde han under sin bröllopsresa. Kvinnan i den röda klänningen är hans hustru Christine som han gifte sig med 1818. Mannen med hatt och käpp som ligger på knä och stirrar ner i avgrunden är kanske konstnären själv. Tiden har stannat, som fossiler har människorna på målningen frusit fast i ett ögonblick av tid. Den som reser ut till Rügen med förhoppning om att hitta den exakta platsen för målningen kommer att bli besviken, den finns inte längre. Träd och buskage skymmer sikten och klippornas position stämmer inte med utsikten. Platsen har kanske aldrig funnits utom i konstnärens fantasi. Som många andra landskap av Friedrich består målningen förmodligen av olika utsnitt och perspektiv som sedan har sammanfogats till något nytt. Eller är det helt enkelt bara så, precis som med många andra minnesbilder, att konstverket inte stämmer överens med verkligheten?

Alla minnen, och konstverk för den delen, överlever nu inte tiden. Ett år efter målningen av kalkklipporna i Rügen målar Friedrich Klosterkyrkogård täckt av snö (1919). Tavlan förstördes under andra världskriget vid bombningarna av Berlin 1945. Kvar finns bara ett svartvitt foto, även det är en form av fossil, ett ögonblick av tid som fångats av en kamera. Den svenska konstnären Tobias Bernstrup har återskapat målningen utifrån fotot i form av en fysisk modell. I videoverket South of Heaven (2014) kommer målningen till liv igen och Friedrichs konstverk kan fortsätta sin resa genom tiden genom att byta medium, från målning, till foto till modell, och video.

På Hamburgs konsthall hänger en annan av Friedrichs kända målningar Ishavet från 1823. Konsthallen invigdes 1869 men även den har slitits hårt av tidens vågor och håller därför stängt till våren 2016 för en omfattande modernisering och renovering. Under tiden visar man i den nya museibyggnaden utställningen Spot on med 200 mästerverk ur samlingen. Märkligt nog är det tiden som besökaren möter först i utställningen. Ur en svart högtalare hör man On Kawaras verk One Million Years (Past/Future) (2002). Ett ljudverk där en man och en kvinna omväxlande räknar upp vilket år det är..4567, 4568, 4569, 4570, 4571. I en nisch bredvid finns Bogomir Eckers Dropstens maskin (1996). Från museets takt samlas regnvatten in och leds sedan via ett rör ner till en konstgjord stalagmit i konsthallen från vilket vattnet droppar ner på en marmorsten. Gutta cavat lapidem som man säger på latin, alltså droppen urholkar stenen. Det är ett gammat talesätt som brukar förtydligas med att droppen inte genom sin kraft utan sin uthållighet urholkar den hårda stenen, precis som havets vågor med tiden gröper ur ett berg.

Gottfried Schadows minnemonument över Alexander von der MarkRakt framför oss hittar vi Richard Serras platsspecifika verk Spot On (1996) som gett namn åt utställningen. En stor svart cirkel på den vita väggen, som ett tidsslukande svart hål suger det in besökaren i utställningen. Innan man kommer till Friedrichs tavla passerar man även ett annat platsspecifikt verk av Serra som handlar om tid, nämligen Measurements of Time (1996). Det är en installation som ser ut som fem vågor av bly som i en evighet verkar slå in mot museets vita väggar, precis som vågorna slår in mot Rügens vita kalkklippor. Det är bara i ett konstverk som tiden kan stå stilla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen står vi framför målningen Ishavet av Caspar David Friedrich. Ett berg av is tornar upp sig framför oss. Under ismassorna skymtar vi delarna av ett skepp som krossats av isen. Vi förstår att en katastrof har inträffat. Skeppet har fastnat i ismassorna och krossats av de starka krafterna. I det ogästvänliga och ödsliga landskapet ser vi inga människor. Var det någon som överlevde eller slukades besättningen av det iskalla vattnet precis som Friedrichs bror Johann Christoffer? Under en skridskotur 1787 när Friedrich var tretton år gammal brister isen plötsligt under hans fötter och han hamnar i det iskalla vattnet. Hans bror Johann Christoffer försöker rädda honom men drunknar under räddningsförsöket. Ett traumatiskt minne som frusit fast i en målning. Ett iskallt hav av is som obarmhärtigt slukar liv.

Vill man se fler av Friedrich tavlor ska man bege sig till Berlin. På väg till andra våningen till Alte Nationalgalerie passerar man ett minnesmonument av marmor. Det är Gottfried Schadows minnesmonument över Alexander von der Mark. Alexander var en oäkta son till kejsaren Friedrich Wilhelm II som bara var åtta år när han dog, året var 1787. 1787? Vilket märkligt sammanträffande, samma år som Friedrich höll på att dö i isvaken. På monumentets framsida ser man en relief där den unga Alexander leds iväg mot dödens port av Chronos. Chronos som symboliserar själva tiden i antik mytologi. Även detta konstverk är ett minne, ett ögonblick av tid som fångats i en vit sten. En sten som med tiden kommer att brytas ner, smulas sönder och blåsas bort som damm av naturens krafter för tiden utplånar allt, inte genom sin styrka utan sin evighet.

På Alte Nationalgalerie finns ett helt galleri med verk av Friedrich. Det är främst målningar av landskap där människor vänder oss ryggen som Två män vid havet (1817), Månuppgång över havet (1822) eller Man och kvinna som betraktar månen (1824). Människor som längtansfullt stirrar mot ljuset i horisonten. Landskap fyllda med religiös mystik och drömmar om att besegra tiden och döden. Att kunna stiga ur tidens ström in i det eviga gudomliga. För även om livet på jorden förändras och nöts ner så kanske finns det en plats efter döden där tiden frusit fast? Där vi fortsätter att leva som ett minne utanför universums tidsväv? För oss icke-troende återstår dock bara förhoppningen om att lura tiden genom att bevara våra minnen som ett konstverk, en fossil eller något annat som kan motstå tidens nötande glömska.

Här tar vi farväl av Friedrich och låter honom fortsätta sin resa genom tiden utan oss. Vågorna fortsätter att slå in mot Rügens kust precis som när Fredrich levde, och på Alte Nationalgalerie hänger målningarna som han skapade för nästan 200 år sedan. Ingenting verkar ha förändrats. Men vi vet att det är en illusion för droppen urholkar som bekant stenen, precis som tiden sopar igen alla spår av liv, inte genom sin kraft utan genom att falla i en evighet.

Mathias Jansson

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Gilda Melodia

Gud och Futurismen

Berättar les cahiers du situationism som under maj 1968 vissa aktivister tog, för att provocera de dogmatiska maoisterna under ett studentmöte, en kort manifest upp.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 01 december, 2017

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Bygdeböcker i Västerbotten

Byaböcker är en fascinerande och, i takt med avfolkningen och avkristningen av Norrlands landsbygd, mycket livaktig genre. Ögonskenligen paradoxalt – men drivkraften att dokumentera de försvunna levnadsformerna och de strävsamma ...

Av: Nikanor Teratologen | Gästkrönikör | 16 juli, 2012

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | Gästkrönikör | 18 december, 2008

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om konst | 13 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.