"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | 26 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

ISCM World New Music Days Wien 11.- 14. November 2013

Wien, det historiske oppstandelsessentrum for vestlig musikk, er i år vert for den internasjonale samtidsmusikkfestivalen ISCM World New Music Days. Byens avantgardistiske tradisjoner skal med andre ord reaktiveres. Når man ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 28 november, 2013
Essäer om musik

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance



The Digital Marina Abramovic Institute (2013)Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance där publiken fick möjlighet att sitta öga mot öga med den världsberömda performancekonstnären. Utanför MOMA ringlade sig köerna långa för det var många som var villiga att vänta i timmar för att få möjlighet att vara med om denna speciella performance – och det är detta som Barrs spel handlar om. Att stå i kö i flera timmar, att betala $25 för att komma in på museet för att slutligen få sitta en stund framför konstnären. Barrs spel ser ut som om det skulle kunna ha varit gjort på 80-talet med pixelgrafik, begränsad färgpalett och en tvådimensionell platt miljö. Det utspelar sig dessutom i realtid vilket betyder att du måste tillbringa många timmar i kö för att komma in på museet, precis som i verkligheten. Det är ett spel som kräver tålamod och uthållighet, nästan som en performance av Abramovic.

Det var inte bara nyheterna som tyckte att spelet var intressant utan även Abramovic fick höra talas om det och provade det. Vilket ledde till att Barr vid sidan av Lady Gaga, Jay-Z och många andra nu hjälper till att stödja Abramovic Kickstarter projekt för att bygga ett institut åt henne i New York. I Barrs fall handlar stödet om ett dataspel som heter just The Digital Marina Abramovic Institute, 2013. I spelet har man möjlighet att utföra ett antal övningar utformade enligt Marina Abramovic-metoden. Metoden består av meditativa övningar som ska öka utövarens uthållighet både för kropp och medvetande och förbereda honom/henne för att kunna utföra långa uthålliga performance som Abramovic är känd för. I en video på nätet har vi kunnat se Lady Gaga utföra några av dessa övningar, som en del i hennes stöd för att samla in pengar till Marina Abramovic Institute. Tanken är att det på Marina Abramovic Institute ska finnas ett antal rum där man kan utföra dessa övningar, men innan institutet finns fysiskt så finns det alltså i en digital version på nätet med Pippin Barrs karaktäristiska 8-bitars grafik.

Vem är då Pippin Barr och vad gjorde han innan han klev in i samtidskonstens spotlight? Barr var så gott som okänd både för konst- och dataspelsvärlden för några år sedan. Han har en doktorsexamen med inriktning mot dataspel och en teknisk masterexamen om användarvänliga gränssnitt. En CV som snarare passar en teoretisk forskare än en konstnär. Det var först 2011 som Barr började skapa egna dataspel så man kan tala om en osannolik raketkarriär från att ha varit en okänd indiegameutvecklare till inom loppet av ett par år bli omskriven tillsammans med en av världens mest kända performancekonstnärer.

The Digital Marina Abramovic Institute (2013)Före genombrottet med “The Artist Is Present” hade Barr bara skapat några enstaka spel som “GuruQuest”, “Let There Be Smite!” och “Safety Instructions”. Barrs spel är alltid enkla, både till form och innehåll. Han har själv beskrivit sin stil som ”Sierra-style” efter det kända dataspelsföretaget Sierra-Online som startade 1979 i Kalifornien. Sierra-Online har gått till historien för sina grafiska äventyrsspel som man började producera under 80-talet med kända titlar som ”King’s Quest” och ”The Leisure Suit Larry”. Att Barrs första spel heter ”GuruQuest” och att många av hans karaktärer i spel som ”Art Game”, ”Zorba” och ”The Artist is Present” har samma spinkiga kroppsbyggnad som huvudpersonen i ”The Leisure Suit Larry” är exempel på Barrs influenser av ”Sierra”-stilen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var egentligen bara en tillfällighet, en kul idé, som gjorde att Barr valde att göra ett spel om Abramovic performance. Han hade själv inte upplevt performancen utan bara läst om den. Generellt är nu en performance ofta en bra konstform att göra ett dataspel av. I t.ex. “The Artist Is Present” finns det många beståndsdelar som påminner om ett spel. Det finns ett mål, något att uppnå, att komma in på museet och träffa konstnären, men för att nå detta mål måste man klara några utmaningar, du måste stå i kö, betala inträde osv. Det finns en interaktivitet, en delaktighet, du kan själv välja och prova dig fram om det finns något som kan påverka utgången i spelet eller upplevelsen av performancen. Det finns också, precis som i ett spel, ett antal bestämda regler som du måste följa för att klara uppdraget.

Om man ska göra ett dataspel av en känd performance kan man välja mellan två sätt. Dels kan man utföra en performance i ett online-spel, så kallad re-enact. Eva och Franco Mattes uppförde några kända performanceverk i spelet ”Second Life” under åren 2009-2010, som Chris Burdens Shoot, 1971, Vito Acconcis Seedbed, 1972, och Valie Exports Tapp und Tastkino, 1968-1971. Konstnärsgruppen Coll.eo (Colleen Flaherty och Matteo Bittanti) har t.ex. återskapat Vito Acconcis berömda performance Following Piece, 1969, i staden Liberty City som du hittar i spelet ”Grand Theft Auto IV”. I originalet följde Acconci efter okända personer som han mötte på gatan. I Coll.eos fall följde man under en månad efter icke-spelare i den digitala staden och dokumenterade deras förehavanden med bilder och video.

Det andra sättet är att göra som Barr, att skapa ett nytt dataspel av en performance som vem som helst sedan kan spela. Förutom Barr kan man nämna konstnären Mark Beasley som 2007 skapade en triologi med dataspel som bygger på Acconcis performanceverk Following Piece, Seedbed och Centers, 1971. Av någon anledning är Acconcis verk Following Piece populärt att återskapa i digitala världar. En förklaring kan vara att det är ett interaktivt verk som är lätt att göra om till ett dataspel, man följer efter någon i en miljö, sedan handlar verket också om övervakning vilket är ett aktuellt ämne i samtidskonsten och på Internet.

Många av Barrs spel är anti-spel som ”Ancient Greek Punishment” (2011) där man ska spela någon av den grekiska mytologins evigt straffade hjältar som Sisyfos, Tantalos eller Prometheus. Det säger sig självt att du aldrig kan vinna i dessa spel. Sisyfos sten kommer alltid att rulla nedför backen igen och Tantalos kommer aldrig att nå frukten eller lyckas dricka vattnet han står i. Även spelet ”All’s Well That Ends Well” (2011) verkar handla om misslyckande och det omöjliga. Precis som i ett klassiskt arkadspel så är du en pilot som ska flyga genom ett missilregn till andra sidan av skärmen. Problemet är bara att missilregnet är en kompakt ridå och ogenomträngligt. Du flyger och skjuts ner, reser dig upp, flyger en bit till, och skjuts ner igen, osv. Det finns inga poäng att vinna eller liv att förlora, så du tar dig mot alla odds framåt på skärmen och når slutligen ditt mål och kan gå vidare till nästa nivå. Spelet känns nästan som en metafor för livet i stort. Trots stora motgångar rör man sig framåt bara man härdar ut, reser sig och fortsätter framåt.

Kanske är det i den här typen av spel som vi hittar släktskapet mellan Abramovic och Barrs konstnärskap. Abramovic mest kända performance handlar om fysisk påfrestning, om en kropp som utsätts för långvarig upprepad fysisk smärta av olika slag, men som uthärdar och klarar av det. Abramovic knyter i sitt konstnärskap också an till meditation, schamanism och inre resor. Under tre månader befann hon sig t.ex. i Australiens öken isolerad för omvärlden. På samma sätt påminner många av Barrs spel om meditativa eller performativa övningar med sina upprepningar av enkla rörelser och moment som försöker tänja på dataspelets gränser och regler.

The Artist Is Present (2011)Ett annat spel av Barr heter ”Trolley problem” (2011) och bygger på ett etiskt tankeexperiment skapat av den brittiska filosofen Philippa Foot 1967. Dilemmat är frågan om när det är etiskt att offra någon oskyldig för att rädda flera människors liv. Spelet bygger på en liknelse som Foot gjorde. Framför dig ser du en järnväg, det finns en växel som gör att du kan växla in tåget på ett annat spår. Om du inte gör något kommer tåget att köra över tre personer som sitter fast på spåret. Växlar du däremot in tåget på det andra spåret kommer du ”bara” att döda en person. Sedan ställs du inför olika varianter av problemet. Hur förändras ditt beteende om den ensamma personen på spåret är en tjock person eller om det skulle vara din mamma? En invändning mot spelet är att det är ett spel och i ett spels natur ligger att spelaren alltid försöker prova olika kombinationer och scenarier för att se vad som ger bäst utdelning. Du kan alltså spela Barrs spel flera gånger och prova olika strategier för att komma fram till det mest fördelaktiga valet, i det verkliga livet får du bara en chans och måste sedan leva med ditt val.

Det intressanta i sammanhanget är att Abramovic har gjort en performance som handlar om ett liknande etiskt problem. I ett galleri i Neapel 1974 framförde hon Rhythm 0. Under sex timmar stod konstnären helt passiv i galleriet och var fullt tillgänglig för publiken. På ett bord framför henne fanns olika föremål som kunde tillföra njutning eller smärta. Hur skulle publiken reagera? Skulle situationen ta fram publikens empatiska karaktärsdrag eller mer mörka sidor? Till en början var besökarna vänliga men allt eftersom natten led blev närmandena allt mer hotfulla. Med ett rakblad skar någon plötsligt sönder Abramovic kläder och någon annan utsatte henne för sexuella trakasserier. Det hela kulminerade när en av besökarna satte en skarpladdad revolver i hennes hand och riktade den mot hennes huvud. Som i ”Trolley problem” står besökarna inför ett etiskt dilemma. Hur mycket kan man utnyttja en oskyldig människa som inte kan försvara sig. Inte alls skulle de flesta svara, men om det är frågan om ett konstverk och konstnären dessutom har gett sitt medgivande att hon står tillgänglig för publikens önskningar? Ligger det inte då i performancens struktur att testa gränserna precis som i ett dataspel? Vad kan man egentligen göra? Hur långt kan man gå? Om ingen gjorde något provocerande, om det inte fanns några personer i publiken med tvivelaktig moral eller som var beredda att töja på de etiska ramarna i situationen, då skulle det ha blivit en ganska tråkig performance och inte blivit omtalad som en av Abramovic mest kända.

Det nya samarbetet mellan Pippin Barr och Marina Abramovic känns därför som mycket spännande. Barrs spel visar också att det finns en del beröringspunkter mellan dataspel och performance som kan vara värda att undersöka närmare ur både ett teoretiskt och ett konstnärligt perspektiv. Det finns all anledning att hålla ett öga på vad Pippin Barr tar för sig de närmaste åren. För hans enkla spel håller på att förändra synen på vad som är konst och vad som är dataspel.

 

Mathias Jansson

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 29 april, 2017

Med eller utan djävul

Paganini. Jag tror att Heinrich Heines berättelse är en oöverträffad sammanfattning av glädjen och ängslan i sökandet efter harmoni mitt i virvelvinden. Kanske kan detta tyckas obegripligt idag, i en tid ...

Av: Rafael Argullol | Musikens porträtt | 15 augusti, 2008

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 11 juni, 2013

Fokus sceniska rum Undervisning, sceniska rum och teknologisk irreproducibilitet

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Axel Andersson | Reportage om scenkonst | 16 december, 2012

Poesi i poetik och praktik

Det råder oftast en förvirring kring begreppet poetik och det blir i det dagliga användandet till en brokig blandning av metodik, estetik, poetik därtill uppblandat med en politisk hållning. Sammantaget ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 21 december, 2016

Döuw å jiig, surrogatpyret, döuw å jiig

Thus roving onIn confus'd march forlorn, th'adventurous Bands With shudd'ring horror pale, and eyes aghast View'd first their lamentable lot, and found No rest: through many a dark and dreary ...

Av: Nikanor Teratologen | Utopiska geografier | 11 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.