66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 8 Jag önskade Kasparov lycka till efter att ha läst igenom texten och infogat den i boken. Han skulle nog komma att behöva alla lyckönskningar han kunde få. Jag ...

Av: Carl Abrahamsson | 15 april, 2011
Carl Abrahamsson

Höstdag i Provence

Jag befann mig, än en gång, på resa: destination Marseille för att därifrån ta mig via flyg till London, dit jag blivit inbjuden för att hålla ett litet anförande och ...

Av: Lars Holger Holm | 25 oktober, 2012
Kulturreportage

Strindberg och Österrike

Efter svåra motsättningar i äktenskapet med tal om skilsmässa kom August Strindberg och hans österrikiska hustru Frida till den österrikiska byn Dornach i december 1893 efter en kort och olycklig ...

Av: Kurt Bäckström | 06 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Kajsa Fraus

Den musik som lyssnar till oss

Människorna spelar och komponerar musik inte bara för att kunna lyssna på sitt eget Själv, de gör det också för att svara på ljudets vädjan.

Av: Kajsa Fraus | 25 Maj, 2017
Gästkrönikör

Inför GIBCA – Guerrilla Girls



Guerrilla Girls"No one knew who we were. And we caused a sensation."
– "Gertrude Stein"

Citatet ovan är inte ett citat av Gertrude Stein, författaren, kulturpersonligheten och samlaren av modern konst vid sekelskiftet, utan ett av "Gertrude Stein", medlem i falangen Guerrilla Girls. Sedan gruppens födelse 1985 har alla dess medlemmar verkat anonyma under pseudonymer, tagna från avlidna kvinnliga konstnärer och verkare i kulturlivet.

Började som protest

Gruppen bildades av vid tiden verkande kvinnliga konstnärer i samband med utställningen "An International Survey of Recent Paintings and Sculpture" på Museum of Modern Art i New York. Man slöt samman i protest mot att det bland de 169 konstnärer som framhölls med utställningen, endast återfanns ett fåtal kvinnliga sådana. Man valde redan från gruppens begynnelse att anta dolda identiteter, genom att nyttja pseudonymer och genom att bära gorillamasker. Man använde satir och humor tillsammans med slagkraftiga formuleringar för att öppna allmänhetens ögon och väcka intresse för att bekämpa sexism, rasism och den manliga kanonen. Hela gruppens utformning är ett tydligt exempel på hur detta präglar dess konst – "Guerrilla Girls" åsyftar på gerillakrigsföring, samtidigt som formuleringen tillsammans med medlemmarnas gorillamasker fungerar som en ordlek. Allvar, blandat med en viss lekfullhet och ironi. Genom att vara anonyma vill konstnärerna sätta fokus på gruppens mål och syfte, istället för att själva bli föremål för exponering och uppmärksamhet. De menar att de ansluter sig till traditionen av maskerade hjältar, såsom Batman, Robin Hood och Wonder Woman, för att rädda dagens konstliv.

Medverkan i Göteborg International Biennal of Contemporary Art (GIBCA)

Under helgen 6/8-8/8 kickar årets upplaga av konstbiennalen i Göteborg igång. Konceptet för i år formuleras som följande: "PLAY! Recapturing the Radical Imagination", och nytt för i år är att biennalen utspelar sig på fyra olika arenor runt om i staden – var och en med sin egen tematik, vald och utformad av inbjudna curatorer. För att inte tala om satellitprojektet GIBCA Extended, där drygt 40 aktörer runt om i hela Västra Götalandsregionen deltar i biennalen, för att tillsammans framhäva länets konstscens bredd och variation.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Guerrilla Girls, 1985 These galleries show no more than 10% women artists or none at all.På Röda Stens Konsthall har Katerina Gregos curerat utställningen som går under titeln "The Politics of Play". I presentationen av temat skriver Gregos: "vad händer om konsten filtrerar politiken med hjälp av fantasin, subversiv humor och lekfulla strategier för förvandling? (...) I konsten, så som i livet, ligger den radikala fantasins kraft i det faktum att den istället för att acceptera världen som den är föreställer sig världen som den kunde vara och samtidigt krossar förstelnade åsikter och slår hål på fördomar." Det är ett undersökande och en presentation av hur konsten har använts och används för att genom satir, humor, lekfullhet och kreativitet används för att förändra världen. "Hur kan något som har en negativ underton förvandlas till något förlösande, jublande, glädjerikt, rentav utopiskt – utan att den kritiska udden gör förlorad?".

Och visst känns det som att Guerrilla Girls agenda och konstnärskap passar in under dessa villkor? Mycket riktigt kommer Guerrilla Girls vara ett utav de namn som står med på listan över medverkande konstnärer. Här kommer några av deras redan historiska posters och slagkraftiga frågeställningar att presenteras jämsides flera andra konstnärer som har valt att attackera politiska diskurser med hjälp av ett visst mått av humor och ett visst mått av gravt allvar.

"Do women have to be naked to get into the Met. Museum?"

Konstnärsgruppen Guerrilla Girls började under 1980-talets mitt sin undersökning av hur illa ställt det verkligen var för kvinnor på konstscenen. Och siffrorna talade ett tydligt språk. Historiskt hade såväl kvinnor som konstnärer av annan etnisk härkomst fått sin konst negligerad och bortvald – något som tydligt fortfarande pågick. Genom att undersöka representationen av kvinnliga konstnärer på museum och institutioner fick man statistiken att tala sitt tydliga språk – och Guerrilla Girls förmedlade denna information till allmänheten genom affischer, klistermärken och flygblad.

Guerrilla Girls, 1989 Do women have to be naked to get into the Met. Museum?Ett exempel på detta är då gruppen räknade nakenstudierna på Metropolitan Museums moderna avdelning, jämsides med representationen av verk utförda av kvinnor (en aktion som kom att kallas "weenie count"). Det visade sig att bland museets utställda konstnärer var endast fem procent kvinnor – medan de nakna kvinnorna på de manliga konstnärernas tavlor uppgick till 85 procent! Detta resulterade i ett av de mest ikoniska verk som konstnärsgruppen producerade, där de presenterar den upprörande statistiken och frågar "Do women have to be naked to get into the Met. Museum?".

Redan från början var konstnärsgruppens medlemmar totalt orädda, då de pekade ut och namngav såväl institutioner som konstnärer, som de menade bidrog till förtrycket och diskrimineringen av kvinnliga och icke-vita konstnärer. Det blev en generande situation för många av de verkande på tidens konstscen, och aktionerna möttes av många upprörda röster samtidigt som aktionerna snabbt fick stor genomslagskraft.

Utveckling, och erkännandets problematik

Med tiden har gruppens tillvägagångssätt såväl som metoder tagit sig i nya uttryck. I början arbetade man främst med affischer och trycksaker för att sprida statistiken med ett visst mått av humor. De allra tidigaste av dessa var ofta svartvita och textbaserade. Därefter tog formgivningen allt större plats, och inte sällan har man använt sig av antingen motiv tagna från existerande konstverk eller sina egna kroppar tillsammans med gorillamaskerna, för att ackompanjera texten. Från att till en början ha affischerat runt om i New York nattetid, kunde gruppen med åren expandera verksamheten allt mer. Idag har Guerrilla Girls arbetat med "billboards" och storskaliga format, och gruppen håller även föreläsningar och publicerar böcker. Jämte konstscenen så kritiserar och granskar gruppen filmvärlden såväl som politiker.

Guerrilla Girls under Venedigbiennalen 2005 Where are the women artists of Venice? Underneath the men.På senare år har gruppen, som idag har delats upp i undergrupper med olika fokus och tillvägagångssätt, tvingats att förhålla sig till det faktum att de idag finns representerade och är en del av de institutioner som de genom karriären har kritiserat. De har blivit inbjudna att förläsa på Museum of Modern Art, där historien började, och deras verk har presenterats på flertalet museum och konsthallar.

När konstnärsgruppen skulle delta i Venedigbiennalen år 2005 valde man att angripa denna problematik genom att arbeta storskaligt. Genom att producera posters som mätte flera meter höga och som presenterades alldeles i början av utställningsutrymmet, gjorde man att dessa var det första som besökarna av biennalen mötte. Med detta påverkade man upplevelsen av biennalen och mötet med de övriga verken, och medvetandegjorde förbipasserande om villkoren som råder och som har varit rådande på konstmarknaden. Istället för att ta avstånd från den värld som man kritiserar, väljer man att påverka och förändra den inifrån.

Och det ska bli spännande att se hur Guerrilla Girls förhåller sig till denna problematik under GIBCA. För en gångs skull är de inte representerade under en uttalat feministisk tematik, utan uppmärksammas snarare för sina satiriska strategier och sin humoristiska taktik. Kommer detta att påverka hur dessa presenteras, och hur konstnärerna väljer att förhålla sig till evenemanget?

Jag ser fram emot att bli detta varse.

"Our situation as women and artists of color in the art world was so pathetic, all we could do was make fun of it. It felt so good to ridicule and belittle a system that excluded us. There was also that stale idea that feminists don't have a sense of humor."
– "Paula Modersohn-Becker"

Simone Frankel













 

Ur arkivet

view_module reorder

Postemmakrönika 8 Maskrosbarnet

Gick likt ett av livsfrö inlevelsehärdad som den säregna maskrosen vilken som fröat av sig från växtplats på höghustaket tillbaka till landet bredvid vildrosen och tusenårsalmen emellan, sa här ändå ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 juni, 2010

Hopper och Baertling som konstgrepp

Oljemålningar och textiltavlor ‒ vad har de gemensamt egentligen? Ofta hamnar oljefärgen på en målarduk och är ingenting annat än oljefärg på duk. Färgade dukar som sys samman är ingenting ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 13 april, 2012

På dekonstruktionens rand - Nanok och Geist brevväxlar

Sedan några månader tillbaka arbetar författaren och filosofen Nanok på boken Tinget och Stjärnan. Den tar sin början i frågan om skillnaden mellan en hand och en kopp och tänker ...

Av: Nanok & Geist | Kulturreportage | 22 februari, 2010

Sickan Carlsson i Filmstaden

Sickan Carlsson och kvinnorollens klassresa i svensk film

Sickan Carlsson personifierar andemeningen av ordet “folkkär”. Hennes filmkarriär stäckte sig över 69 år. När hon gick bort 96 år gammal var hon fortfarande en högt aktad kulturpersonlighet. Sickan Carlssons ...

Av: Belinda Graham | Filmens porträtt | 18 oktober, 2016

muretto. foto Hebriana Alainentalo

Där – därute

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 18 november, 2017

”Konst är ingen diet” Stina Otterberg problematiserar läsningens nyttoaspekt

”Jag lyssnar inte på Mozart för att blir smartare. Jag lyssnar på Mozart för att möta en mästare”. Så säger Stina Otterberg, kritiker, författare och lektor i litteraturvetenskap, mot slutet i ...

Av: Hedvig Ljungar | Litteraturens porträtt | 08 oktober, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om konst | 13 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.