Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Barocka konstformer – Den ojämna pärlans epok



Barockt formspråkBarocco kommer från det portugisiska ordet för ojämn pärla och är en idéströmning inom litteraturen, arkitekturen, konsten och musiken som sträcker sig mellan 1500-talet och 1700-talet. Inom franskan förekommer ordet baroque som betyder vidunderlig eller ojämn, vilket kännetecknar denna tidsepok i Europa. Barocken som tidsepok namngavs dock först på 1800-talet. Det centrala temat inom den barocka litteraturen är livets förgänglighet, dödens närvaro och den groteska dekadensen; en antitetisk livskälla som ger upphov till själens metamorfos.

Denna krismedvetenhet som kommer till uttryck i litteraturen avslöjar dåtidens förhållanden. Giordano Bruno bränns år 1600 på bål för att han förkunnar existensen av flera världar, det 30-åriga kriget utbryter 1618, 1633 blir Galilei tvungen att ”avsvärja sig sina villfarelser” angående jordens form och plats i solsystemet. Förföljelser och tortyr var bara några av de knep som kyrkan använde för att motverka spridningen av den nya världssynen. Dödsmedvetandet och döden som hotbild var det främsta motivet under barocken, människan vände sig inåt mot sig själv till skillnad från renässansens uppvaknande och inom diktningen framställs människans mörker som antitetisk i förhållande till Gud ljus.

Diktaren ville beröra människans känslor och inte intellektet. Barocken blir således klassicismens totala motsats där idealet är den rena och upphöjda formen, intellektet upphöjs och människan tros kunna överträffa naturen själv med sin stilistik. Barocken är med sin metafysiska poesi fylld av paradoxer och metaforer som representerar människans inre motsägelser, överdrivna verklighetsuppfattning och andliga upplösning. John Miltons episka dikt Paradise Lost som beskriver Satans uppror och fall är Englands främsta barockdikt.

Favoured of Heaven so highly, to fall off From their Creator and transgress his will, For one restraint, lords of the world besides? Who first seduced them to that foul revolt? The infernal serpent; he it was whose guile, Stirred up with envy and revenge, deceived the mother of mankind, what time his pride had cast him out from Heaven, with all his host of rebel Angels (…) Him the almighty’s power hurled headlong flaming from the ethereal sky, With hideous ruin and combustion down to bottomless perdition, there to dwell in adameantine chains and penal fire, (…) Regions of sorrow, doleful shades, where peace And rest can never dwell, hope never comes that comes to all, but torture without end…”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– John Milton

Barockens genreupplösning uppkom med tragikomedin och den spanska barockens höjdpunkt är barockmästaren Calderón de la Barca som skrev dramat La vida es sueño. Där drömmen och verkligheten smälter samman och karaktärerna kastats mellan upphöjdhet och förnedring – en metafor för livsöden där människans ondska är förutsedd bland stjärnorna.

Calderón de la Barca. Wikimedia commons... vi lever i en sällsam värld

där livet bara är en dröm:

det som hände mig har visat

att varje människa drömmer

allt hon är i världen

ända tills hon väcks av döden.

Fursten drömmer att han styr,

offer för sin föreställning

härskar han ifrån sin tron.

Men vår makt är bara lån,

inte mer än skrift i vinden,

när döden snart ska virvla

vår aska på sista färden.

(…)

Så vad är livet? Bländverk.

Vad är livet? Dårskap.

Bara skuggor, bara spegling

det största är just ingenting,

när hela livet är att drömma,

och drömmen själv en dröm.”

– Calderón de la Barca

Guds plan är frälsningen för människan och dennes bortvändhet från Herren är orsaken till all ondska och misär. John Donne skrev andlig poesi fylld av subtila metaforer kring kosmos och kärlekens förening genom kroppen.

On man heaven’s influence works not so, But that it first imprints the air; So soul into the soul may flow, Though it to body first repair.”

– John Donne, The ecstasy

Blaise PascalBarockens introverta budskap riktat mot det inre får spegeln som motiv, människans narcissism får sitt utlopp genom skönheten och ungdomens förgänglighet, ett eko som studsar mot guds avbild där människan vandrar genom skuggans dal medan liemannen väntar på sin själaskörd. Den svenska barocken är synonymt med den karolinska tiden som sträcker sig mellan cirka 1650 till 1730 och representeras av diktare som Lars Lucidor, Haqvin Spegel, Israel Holmström och Georg Stiernhielm med sitt verk Hercules, där lastens och dygdens kvinnor blir levande föreställningar nära förknippade med bibliska motiv och där allegoriska gestalter påvisar moraliska aspekter. Mycket talar för att denna text var retoriskt framförd och av stor betydelse för det svenska språket då fornordiska ord infördes för att överensstämma med tingens ursprungliga betydelse, ett genombrott i den svenska diktningen. Lustens villor är inbillningar som för människan på villovägar genom illusionen om beständig lycka medelst det sinnliga och köttsliga.

Den religiösa kristna traditionen genomsyrar barockens motiv då alla sinnliga strävanden är förgäves och själens återkommande till Gud är den enda räddningen. Antiteser och allegorier förknippas med dödslängtan, jordelivet och det andliga livet som utspelas genom paradoxala metaforer. Liemannen väntar på sin själaskörd i skuggan av människans spegelbilder, nedkastade i smutsen av Gud för våra synder trampar vi i hans avbild; där står tiden still medan skiftande årstiders bär skönhetens förvildade idyll, och lämnar rutten mull i varje mun som talar om jordliga ting och tror att dessa är av själsliga mål fyllda. Ljuset och mörkret skina likaså över dagens förvittrade nattfjäril som återföds genom eldens rening återförd till intets andning.

Jag ser framför mig hela släktets förblindelse och elände. Jag stirrar ut i det tysta världsalltet – betraktar människan i hennes mörker och ensamhet, där hon står som ett väsen i denna avkrok av världsrymden, vem har placerat henne där? Vad har hon där att göra? Vart går hennes väg efter döden? Vi vet det inte (…) Var är Gud? Där du icke är. Guds rike är inuti dig.”

– Blaise Pascal

 

Lejla Fazlic

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.