Leonard Cohen

Leonard Cohen var inte en opolitisk svärmare

I Leonard Cohens eftermäle har den subtila kärleksdiktningen och dragningen till judisk mystik hittills stått i centrum. Det är helt naturligt, men bilden av hans långa karriär blir ändå ofullständig ...

Av: Torsten Rönnerstrand | 17 november, 2016
Essäer om samhället

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | 28 september, 2006
Reportage om politik & samhälle

20 minuter med Birgitta

Vad hinner du på 20 minuter? Ett litet stopp på flygplatsen i Amsterdam fick oss att fundera. Flygskuttet mellan Frankfurt och Amsterdam tar lite drygt 20 minuter. Mer än 20 ...

Av: Per-Inge Planefors | 16 oktober, 2012
Gästkrönikör

Mustaschkampen och the rocky horror prostata show 

Mustaschkampen är en kampanj som pågår från november till december 2016 till förmån för prostatacancer och manlig hälsa.  Bakom kampanjen står Prostatacancerförbundet tillsammans med sina 26 patientföreningar, 10 huvudpartners och ...

Av: Vladimir Oravsky | 06 november, 2016
Gästkrönikör

Hilma af Klint – konst och andlighet



Hilma af Klint, Svanen, nr 17, grupp IX/SUW, serie SUW/UW, 1915. Courtesy Stiftelsen Hilma af Klints Verk. Foto: Albin Dahlström/Moderna MuseetPå Moderna museet i Stockholm pågår under våren (16 februari - 26 maj 2013) en stor retrospektiv utställning, ”Hilma af Klint – abstrakt pionjär”. För ett tiotal år sedan var Hilma af Klint i det närmaste helt okänd men intresset har bara ökat i den internationella konstvärlden och i dagsläget sägs hennes konst vara den största kulturhändelsen i Skandinavien. Eftersom denna konstnär numera är allmänt känd skriver jag endast en kort resumé över hennes liv med hjälp av Åke Fants biografi från 1989: Hilma af Klint - Ockult målarinna och abstrakt pionjär.

Hilma af Klint föddes i Stockholm 1862 och var en av den första generationen kvinnor som utbildade sig vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack). Mellan 1882 och 1887 var hon elev vid Konstakademien. Efter studierna ägnade hon sig åt porträttmåleri och landskapsmåleri i sin ateljé i centrala Stockholm. Hon målade och ställde ut porträtt och landskap i naturalistisk stil. År 1896 bildade Hilma af Klint och fyra andra kvinnor gruppen ”De fem”. Kvinnorna kom i kontakt med höga mästare från en annan dimension och de tecknade noggrant de budskap som förmedlades av dessa andliga väsen. Kvinnorna framförde en delvis annorlunda syn på människan än kyrkans traditionella – om människans utveckling mot fullkomning genom reinkarnation och karma, om kärleken och föreningen med Gud som alltings mål.

Deras tankar hämtades från teosofin och boken Den hemliga läran skriven av den ryskfödda Helena Petrovna Blavatsky. Alltings enhet betonas, naturens dolda krafter, energins oförstörbarhet och människans förmåga till självläkning. Som religiös filosofi har teosofin urgamla rötter men den återuppstod i slutet av 1800-talet och influerade även konstnärer som Kandinsky och Mondrian.

Hilma af Klint började öva sig i automatisk skrift, vilket innebar att hon inte medvetet styrde handens rörelser över pappret. Så småningom utvecklade hon också ett automatiskt tecknande fem decennier före surrealisterna. Efter hand övergav hon det naturalistiska bildspråket och strävade bort från sitt skolade uttryck. Hon påbörjade en resa inåt som för de flesta är dold. Enligt Hilma af Klints efterlämnade handskrifter blev hon övertygad om att en stor uppgift låg framför henne och att denna också hade förberetts under tidigare inkarnationer då hon varit bland rosenkreutzare. Behovet att förändra världen är den djupaste grunden för rosenkreutzströmningen. Men det var en absolut lag att rosenkreutzaren måste arbeta i det fördolda. En av sanningarna som skulle förmedlas till världen var dualsanningen. År 1904 skriver Hilma af Klint att hon skulle utföra målningar som skulle beskriva de eviga principerna och lagarna, det oförgängliga hos människan. Dessa skulle kallas Templet. Om hon accepterade uppdraget måste hon också luttras: ”Förneka Dig själv ska Du göra därför att Din stolthet ska brytas” säger anden Amaliel till henne. Inte heller fick några nya tavlor göras under tiden, hon måste helt och hållet koncentrera sig på Templet. Hilma svarade genast ja och hon fick direktiv om att äta vegetariskt, meditera och att rena sig själv andligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu ges även en förklaring till dualväsendet som skulle bli en sådan genomgripande idé i det kommande arbetet. Dualväsendet uppstod så att andens urbild, som är själen, blev kluven i två. En del innehöll kärleken, en del visheten. Kärleken blev kvinna, visheten man, anden blev en. Återförenade blir en gång de som varit det förr.Också en bild från gamla testamentet förklarades på nytt sätt: Herren tog av mannens revben och skapade kvinnan. Det betyder: Mannens liv behövde ren och andlig hjälp, för att frigjord från sig själv under den tid han vistas i materien, kunna ställa sig bredvid sin bild och se på den som sitt bättre jag. Han är skapad att stödja, hon att stödjas. Han frånsidan, hon insidan. Han är fundamentalkraften, hon dess frigörerska. Han är livet, hon livets delaktighetsande. Under 1905 då Hilma var 43 år genomgick hon, enligt brorsonen Erik, en svår kris, men fick under samma period förmåga att bota sjuka människor med sina händer. Målningarna till templet, det centrala verket, som tillkom under åren 1906-1915, består av 193 målningar som är delade i ett antal serier.

I november 1906 var Hilma af Klint redo att påbörja sitt livsverk. Skillnaden mellan hennes tidigare akademiska konst är så diametral att man lätt kan tro att den uppkom över en natt men insikten att hon i sin konst skulle skildra en annan dimension mognade fram under många år. Utvecklingen som stegvis förde henne till ett abstrakt bildspråk skedde inte på det måleriska planet bundet till materian utan på det esoteriska, osinnliga immateriella planet.Målningarna är utförda automatiskt, dvs. Hilma leddes vid utförandet av målningarna. Hela evolutionen skall gestaltas och hennes hand förs över vattnet, jorden och luften ännu sammanblandade, ännu i virvlande kaos. Ur detta kaos börjar de första formerna synas; spiralen, snäckan, bokstavstecken framträder. En skapelseprocess har inletts. I de första bilderna framställs en form av urkaos. Färgerna är gult, blått och rött och i både föreställande och mer abstrakta bilder tycks mannen representeras av en gul färg medan kvinnan representeras av en blå. En annan färg som ofta förekommer är den röda som benämns erosfärgen, en färg som förbinder det gula med det blå och som står för en högre form av kärlek, en änglakärlek eller gudomlig kärlek som påverkar relationen mellan man och kvinna.

Redan i den första serien Urkaos ur vilken den materiella världen uppstår finns den polära uppdelningen i manligt och kvinnligt. De första serierna saknar individuella öden. Allt rör sig på ett allmänmänskligt plan, inget personligt kommer till uttryck, bara allmänna förutsättningar för en uppdelning i två kön. Serien De tio största (328 cm x 240 cm) handlar om det betydelsefulla i att människan genomgår en rad åldersförändringar. Enligt antroposofiska föreställningar sägs den mänskliga utvecklingen ske i sjuårsperioder. Vid den här tiden började Hilma af Klint intressera sig för Rudolf Steiner och tog del av antroposofiska idéer. De tio största kan man eventuellt se som ett uttryck för dessa, med en indelning av människans utveckling i sjuårsperioder.Genomgående finns en rad symboliska bilder. Det är musslan som uppenbarligen försöker dölja sin hemlighets pärla samt snäckan. Hon säger om musslan att dess skal, som passar till varandra, är en bild av man och kvinna. Rosen sägs stå för mannen och liljan för kvinnan. En liknande betydelse tycks haken och hyskan ha. Begreppen asket och vestal står för samma element. Bokstavstecknen och symbolerna bidrar inte till större förståelse för bilderna. Även konstnären själv tycks ha stått frågande inför den konkreta innebörden av bilderna. Hon förmedlade ju endast ett mediumistiskt budskap.

Hilma af Klint, De stora figurmålningarna, nr 5, Nyckeln till hittills-varande arbete, grupp III, serie WU/Rosen, 1907. Courtesy Stiftelsen Hilma af Klints Verk/Photo: Moderna Museet, Albin DahlströmNär första avdelningen tavlor är klar möter hon Rudolf Steiner, antroposofins grundare. Mötet med honom innebär en ny andlig och konstnärlig impuls för henne. Eftersom Steiner inte bara kommer ur de teosofiska leden utan även är ”andeskådare” föreställer hon sig att han är den ende som kan förstå hennes tavlor, men han säger att människor först på 1960-talet ska vara tillräckligt andligt mogna för att förstå hennes konst. Kort efter mötet med Steiner avslutade hon den sista gruppen i den första serien och det skulle dröja fyra år innan hon återupptog arbetet. Efter den intensiva arbetsperioden med 111 tavlor hade krafterna sinat och hon behövde vila innan nästa del påbörjades. Enligt anteckningarna skulle hon först såras, sedan fullfölja arbetet. Uppehållet sammanfaller med att modern 1908 blev blind och de två kvinnorna flyttar tillsammans till en mindre lägenhet. Hilma af Klints tillsyn av modern upptog en hel del av hennes tid.

Men var det enbart moderns sjukdom som ledde till att uppehållet blev så långt? Kanske blev sammanträffandet med Steiner, vilken hon hade hoppats skulle ge henne upprättelse, en besvikelse. Han kritiserade det mediumistiska framställandet och när hon återupptog penseln 1912 var det inte längre någon som förde den även om det fortfarande fanns en inre röst som dikterade ämnet medan hon själv valde format och komposition. Det skedde mycket i Hilma af Klints utveckling under den långa pausen. Hon fick veta att arbetsmetoden för de kommande målningarna skulle bli helt annorlunda. Den andra avdelningens bilder förmedlades till henne genom ord och visioner. Den första avdelningen sades ha mottagits genom eterkroppen. Nu var det meningen att hon skulle uppfånga dessa genom astralkroppen. I det förra fallet hade hon varit overksam, nu skulle hon bli verksam. Enligt Rudolf Steiner, som var en av Hilma af Klints källor, utspelar sig de mänskliga drifterna, begären och lidelserna på det astrala planet liksom sinnesuttrycken utifrån. Genom drifter, begär och lidelser är det naturligt att moraliska och värderande aspekter får betydelse på det astrala planet genom att människans andliga jag påverkar lidelserna och förädlar dem.

Genom Hilma af Klints hela verksamhet kan man i hennes anteckningsböcker uppleva att hon intensivt sysselsatte sig med kristendomens centrala tema. Ödmjukheten står främst. Ständigt faller hon liksom hennes vänner på knä inför de viktigaste situationerna i Kristi liv. De moraliska bedömningarna är ämnet för Hilma af Klints uttalanden efter 1912. Det unika med bilderna i båda dessa avdelningar är att de både framställer abstrakta bilder och figurscener av symbolisk karaktär och det mest häpnadsväckande, menar Fant, är att hon helt plötsligt börjar utföra abstrakta bilder redan 1906. Detta gör hon, enligt honom, utan att synbarligen haft kontakt med konstcentra som München eller Paris och utan att hon i sitt tidigare måleri visat radikala eller analyserande tendenser av den art som de stora vägröjarna för ett nytt måleri under 1900-talets första årtionden.

I det svenska materialet från tiden kan man endast påvisa en konstnär som Hilma af Klint bör ha haft kännedom om och som arbetade under betingelser som liknade hennes. Det är Ernst Josephson som från år 1888 under inflytande av spiritistiska källor arbetade automatiskt med att framställa teckningar, men han blev sinnessjuk och förlorade den sunda jagupplevelsen i sitt arbete. Han identifierade sig med konstens stora mästare och signerade sina teckningar med deras namn. På 1890 talet visades en utställning på Blanchs konstsalong med Ernst Josephsons sjuka och friska konst, där Hilma om inte förr, hade möjlighet att ta del av situationen kring hans arbete.

Det är under denna tidsperiod (1912-1915) som Hilma af Klint började måla med guld och silver förutom den gula och blå färgen som är ständigt förekommande i hela tempelserien. Hon lär enligt anteckningarna ha närmat sig alkemin. De sju bilderna som utgör Kunskapens träd kan ses som en illustration över evolutionen: från oskuldsfullhet och harmoni till uppdelningen i manligt och kvinnligt kön, syndafallet och frambringandet av barn. Hon utför under denna period bland annat en rad tavlor med hjärtmotiv som hon kallar Duvan och serien Svanen som handlar om en kärlekskamp mellan en svart och en vitsvan. Det finns endast ett fåtal anteckningar av dessa målningar då de var av personlig karaktär. Svanserien som utfördes strax före första världskriget anses av bl.a. Folke Edwards som ett av Hilma af Klints mest förträffliga verk. Kanske var det hennes mediala förmåga och oron för krig som påverkade henne.

Hilma af Klint. Foto: Svenskt porträttgalleri/Wikimedia commonsI denna serie innehållande 24 målningar kan man följa hur hon målar två svanar i vitt och svart som möts i näbben och hur det uppstår komplicerade relationer mellan dem, hur svanarna som långsamt går in i varandra abstraheras så att de i senare bilder liknar tibetanska mandalor. Dessa målningar kallade Svanen nr. 16 och 17 förmedlar en känsla av frid och harmoni, allt är i sublim balans. Sista tavlan återknyter svanarna men i stället för att avbildas i motsatsförhållande har de förenats i en näbbkyss. Helheten vittnar om den intensiva kamp som Hilma af Klint måste ha fört för att till slut nå fram till en sorts syntes mellan inre och yttre impulser, sinnligt och andligt, manligt och kvinnligt. Inom alkemin står svanen för motsatsernas förening. Fusionen mellan den manliga och kvinnliga principen i form av svavel och kvicksilver var en förutsättning för att finna den vises sten och tillverka guld. Kvicksilvrets upplösning i svavel framställdes ibland i form av en svan. Svanen ska uppfattas som en föreställande bild av den andliga världen.

Den sista målningen i tempelserien som Hilma af Klint gav namnet Mänsklig kyskhet kan ses som hennes egen personliga uppfattning i motsats till den stora kosmiska visionen som de tidigare målningarna är ett uttryck för. Bilden skiljer sig från sina föregångare på ett radikalt sätt. Alla tidigare bilder har en stor kraft och är fyllda av ett förkrossande allvar. I denna bild möter man en konstnär, som utlämnar sig själv och bilden är fylld av medkänsla och medlidande. Kanske utgör den en framställning av konstnärens egen situation medan det stora arbetet tillkom? Kanske är detta verk hennes personliga och intima sätt att markera den nästan tio år långa målningsperioden?

Hilma af Klint var ytterst förtegen om sina andliga upplevelser, men två år senare, i fyra maskinskrivna böcker, kungör hon sina ståndpunkter: ”I korta, hastiga skriftespråk vill jag en gång försöka nedskriva mitt femte evangelium. Det evangeliet kommer att begynna med ordet: ängel. Det kommer vidare att avslutas med orden man och kvinna.” Hilma af Klint liknar mannen, kvinnan och deras gemensamma ängel vid triangelpunkter. Ängelns roll är att skjuta mannen och kvinnan från varandra och själv stiga uppåt för att göra triangeln större. Men som i alla av Hilma af Klints tecken och symboler finns undermeningar, ängelns vita färg inte undantagen. Bildens ängel är till sin natur könlös. Under den tid då hon utförde målningarna till templet levde hon ett strängt asketiskt liv och Mänsklig kyskhet har ibland benämnts hennes andliga självporträtt. Vitt är andlighetens och kyskhetens färg. Kandinsky har i sin självbiografi skrivit om olika färgers betydelse grundat på Goethes färglära. Vitt är enligt honom symbolen för en värld så högt över oss att vi inte kan uppfatta dess klang. Vitt påverkar som en stor tigande stillhet. Dess tigande stillhet är inte död utan rik på möjligheter… som en paus i musiken.

Den bärande idén i tempelbygget är en idé om alltings enhet. Ur denna utgick för det första evolutionstanken: Allting är rörelse, utveckling, och i denna stora rörelse tillbaka till enhet, till ursprunget, Gud, är allting gott. Mörkret och ljuset, det onda och goda är olika delar som befrämjar evolutionen. Dualsanningen är en annan grundläggande idé som finns utvecklad och belyst i bilderna. I dualsanningen finns också denna strävan efter helhet. I ett urtillstånd är människan ett med sin dual, men den Högste splittrade denna enhet och människan slungades ut i evolutionen. Hennes längtan efter enhet för henne genom evolutionen mot sin andra halva. För djupast i människan finns minnet av detta urtillstånd, det paradisiska tillståndet där hon är ett med alltet. Människan återkommer genom många inkarnationer till jorden där själen har möjlighet att utvecklas, att nå allt högre mot, eller djupare mot sitt ursprung.

Hilma af Klint, Svanen, nr 1, grupp IX/SUW, serie SUW/UW , 1915. Courtesy Stiftelsen Hilma af Klints Verk/Photo: Moderna Museet, Albin DahlströmÅke Fant menar att det är svårt att sammanfatta budskapen i de olika serierna, men tydligt är att de innehåller element som berör relationen mellan man och kvinna. Men det är aldrig fråga om jämlikhetsproblematik, däremot tycks en grundläggande tanke vara att de manliga och kvinnliga elementen kompletterar varandra. Uppgiften att erövra ett medvetande om dessa båda poler verkar ha varit ett mål i den mediumistiska undervisning som Hilma af Klint fick. Hennes ledare underströk vikten av att utveckla både det manliga och kvinnliga hos människan. Hilma af Klint hade som uppgift att uppnå dualkunskap och förmedla denna. Hon förde en ständig kamp mot begär, lidelser och drifter.

Dualtanken, tar sig i Hilma af Klints verk skiftande uttryck. Drivkraften i hennes skapande kommer från spänningen mellan dessa motsatser, men bakom det översinnliga budskapet anas en bortträngd sexualitet. Hon kallade sig själv för asket, men i konsten kunde erotiken förpassas till ett högre plan och sublimeras. Motsättningarna mellan det manliga och kvinnliga skulle upphöra och ett jämviktsläge skulle uppnås. Om det sedan skedde på det sinnliga eller osinnliga planet, det figurativa eller det abstrakta hade mindre betydelse. Det är ett mångbottnat bildspråk där det spirituella och existentiella ständigt är närvarande. Enligt Fant utgör tempelbilderna en kosmisk vision som har ett evolutionstema och bäst kan förstås som helhet i det tempel de målades för. Vidare menar han att de bör ses som en lång meditation som speglar Hilma af Klints själsliga utveckling. Och tillsammans bildar de en speciell kraft vars uppgift är att upplysa mänskligheten.

Hilma af Klint påverkades av ockult litteratur som satte hennes kreativa fantasi i rörelse och hon kom antagligen att behärskas av sitt omedvetna när hon gestaltade sina abstrakta målningar. Vad många konstnärer gjorde medvetet, gjorde hon genom att hängivet följa sitt omedvetna jags impulser. Detta ledde till att en rad avancerade abstrakta målningar uppstod, antagligen inspirerad av samma ockulta källor som den moderna konstens portalfigurer, Kandinsky, Malevitj och Mondrian. Kandinsky har i allmänhet hyllats som det abstrakta måleriets upphovsman med en akvarell från 1910. Föreställningen att genomträngning av den synliga verklighetens yta kommer att leda till abstrakt konst delades av många pionjärer. Skillnaden är att medan dessa föregångsmän gick intellektets medvetna väg så lät Hilma af Klint bilderna uppstå i en omedveten sfär. Mystiker har i alla tider framhållit hur den mystiska visionen tränger sig fram med sådan kraft att den förändrar och omskapar livet. Uppenbarelsen blir det enda betydelsefulla, det enda sanna. Centrum i visionen utgörs av en förnimmelse av en högre makts närvaro, en känsla av gripenhet som verkar fullständigt överväldigande och betvingande. Mystiker menar att denna upplevelse är en erfarenhet av något verkligt och det viktigaste som hänt dem.

Utställningen ”The Spiritual in Art – Abstract Painting 1890-1985” i Los Angeles blev ett genombrott för Hilma af Klints abstrakta konst. Ett annat kom 13 år senare då den svenska publiken fick möjlighet att stifta bekantskap med hennes ”Målningar till templet” på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Där fick jag förmånen att se hennes banbrytande bilder. Hennes uppgift som konstnär var att spränga gränser och hon förväntas överskrida gränser så som andra inte tillåts göra det. De symboler som de flesta människor endast drömmer om uttrycks av henne i åskådlig form. De uttrycker vad Jung kallar för det kollektivt omedvetna. Alla bär vi inom oss grundformer som dels tillhör släktet, dels är erfarenhetsmässiga. Det är dessa former som konstnären här förmedlar. Kreativitetens väg går från tankearbete och möda till den stund då sanningen plötsligt finns där.

Hilma af Klint, Sjustjärnan, nr 2, grupp V, serie WUS/Sjustjärnan, 1908. Courtesy Stiftelsen Hilma af Klints Verk, foto Albin Dahlström/Moderna MuseetHilma af Klint vill få oss att skåda det andliga bortom våra vardagsförnimmelser. De abstrakta bilderna skulle hon, enligt De höga mästarna, måla för att visa hur världen kunde läkas, motsatser övervinnas, nytt medvetandetillstånd nås och hjälpa människan finna sitt rätta jag. Hon delar på så sätt den västerländska konstens äldsta ambitioner, där konst, poesi och religion smält samman. Konst är något mycket djupare och mer än dekoration, terapi, propaganda sensation och investering. Vi behöver återge konsten dess kultiska och mystiska funktion och låta den forma våra livsmönster.

Sociologen Max Weber talade vid sekelskiftet 1900 om världens avförtrollning, tendensen att förklara allt med förnuftet. Man kan se Hilma af Klints och teosofernas strävan efter det osynliga som ett försvar för förtrollningen att tillvaron inte enbart är den synliga och påtagliga. Som så många andra intellektuella och konstnärer engagerade sig Hilma af Klint i teosofin som ville vara en sanningens religion. Upptäckterna av röntgenstrålar, radiovågor, ultraviolett ljus och atomer gjorde teosoferna övertygade om att de var inne på rätt spår i sökandet efter det okända. En effekt av moderniseringen är sekularisering och denna har självfallet med vetenskapens framväxt att göra. Alltsedan upplysningen har vetenskapen ofta bestämt vad som är sant. I och med att natur- och socialvetenskaperna växte och vetenskapsoptimismen blomstrade försvann behovet av att tillskriva tillvaron någon högre makt.

Talet om en osynlig kraft ersattes av den maskinbundna lagbundenheten. Allt skulle förklaras i enkla orsakslagar. Den tidiga psykologin reducerade människans erfarna andlighet till en följd av önsketänkande. Människans själ sades inte vara en skapelse av Gud, en evighetsvarelse, utan en evolutionär biprodukt. Den sekularisering som Weber tidigt spådde sattes in med full kraft men har idag i viss mån ersatts av en resakralisering genom miljörörelsen och annat. Ekologin har för somliga en religiös överton. Naturen blir ett heligt rum. Ett helt avmytologiserat eller avritualiserat kosmos blir alltför kallt och opersonligt. Vi ser bland annat hur Jungs psykologi som betonar människans symboler fått ny renässans. Det betyder att även om den moderna världen är sekulariserad och avmystifierad och teknisk, finns idag starka mottendenser.

Den västerländska människan har genomgått faser i sökandet efter inre meningsfullhet i materialismen men inte lyckats. Detta har lett till att människan i stället vänt blicken inåt mot sig själv och idag möjligen nått en självinsikt som har sin parallellitet i af Klints bilder. Från att ha betraktat jorden som död materia under ett modernistiskt orienterat 1900-tal har en förändrad inställning till natur och klimat lärt oss inse att människa och teknologi är två skilda ting medan människa och natur är detsamma. Hilma af Klints tidiga insikter om detta förhållande avspeglar sig i hennes bilder som väcker nyfikenhet och förundran.

Hilma af Klint höll sina bilder hemliga för alla utom för en liten invigd skara. Hon uppfattade sina målningar som andliga budskap och hoppades att mänskligheten – när evolutionen höjt dess andliga nivå så att den lämnat de materialistiska värderingarna bakom sig – skulle tyda dem. Under modernismen ansågs det viktigt att konsten skulle stå för sig själv och vara autonom dvs. fri. Den skulle varken vara illustrerande eller tjänande. Hon utmanar den akademiska konsten eftersom målningarna har en funktion bortom konsten. Den är inte autonom utan tjänar ett syfte genom budskapet som hon vill framföra. Det andliga var inte attraktivt för historieskrivningen som redan ansåg sig ha behandlat andligheten i tidigare skede. Hennes konst ansågs religiös och inte akademiskt korrekt. Därför blev hon inte delaktig i sin tids konstsammanhang. Det sekulära samhället var inte motiverat att producera utställningar om andlig konst.

Kanske menade konstkritikerna att en konstnär som stod under inflytande av andar inte kunde driva den konstnärliga utvecklingen framåt? Men, undrar jag, är det svårare med denna form av utommedvetenhet, när man kan acceptera sinnessjukdom som viktig faktor för den geniale konstnären som Josefsson och Hill m.fl. eller alla andra som arbetat i religionens tecken. Men så är ju Hilma af Klint dessutom kvinna och som sådan ansågs hon inte kunna göra något nyskapande utan endast reproducera. Man var alltför fokuserad på att värdera rationell och logiskt tänkande medan man såg intuitivt engagemang som omodernt och romantiskt.

Men nu finns forskare som, i likhet med Jung, menar att människan har behov av myt, dröm och magi och det finns en mer accepterande inställning till andlighet eller spiritualitet i institutionell konst. Flera unga samtida konstnärer uppskattar inte postmodernismen och de bryter mot dess regler genom att vända sig till det andliga och det finns idag ny publik för andlig konst. Symbolerna och enhetstanken, förenandet av motsatser, är en viktig inspiration för dessa.

Hilma af Klint har idag blivit en referens för andra, även om hon säkert skulle vara helt likgiltig för egen ära och berömmelse, eller om hon blev betraktad som abstrakt pionjär eller inte. Hennes önskan var att mänskligheten i framtiden skulle bli mogen att förstå det gudomliga budskapet. Hon utmanar det kommersiella dels genom att målningarna inte är till salu, dels genom sitt budskap och idag rosas hon unisont av konstkritiker som hävdar att konsthistorien måste skrivas om. Framtida forskning kommer med all säkerhet att allt mer omvärdera och ge Hilma af Klint och hennes unika konstnärskap den uppmärksamhet hon är värd. Att hon ställs ut på etablerade museer världen över och omskrivs av konsttidskrifter kan ses som det som legitimerar hennes konst.

 

Lena Månsson

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Ty det som är kvar, stiftar diktarna.”

James Joyces Ulysses (1922) är den roman som har genomsyrat hela mitt läsandes livsresa och som fyllt mig med ändrade perspektiv efter varje omläsning; allt nonsens blandat med djupaste allvar ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 05 augusti, 2017

Uppgivenhet är en skenfråga

Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som konsten (alla former av konst) ...

Av: Torbjörn Säfve | Utopiska geografier | 18 januari, 2010

Bilder från Aten

Semesteröar, soldränkta stränder, Medelhavet ... Bilden av Grekland efter ett antal semesterresor till Kreta, Samos och Spetses. Men inte den här gången. Den här gången ska jag tillbringa några veckor ...

Av: Solveig Olsson-Hultgren | Reportage om politik & samhälle | 10 november, 2012

Kvinnan och det heliga

Är Gud man eller kvinna? Ja, frågan kan verka dum eftersom Gud saknar kön, åtminstone i den västlänska civilisationen.Men om vi tänker på Gud är den första bilden som vi ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 maj, 2013

Tio anteckningar om tolerans

illustration Ida Thunström Tio anteckningar om tolerans Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som ...

Av: Stig Saeterbakken | Utopiska geografier | 15 juni, 2009

Den esoteriska betydelsen av julen

I de kanoniska evangelierna finns inget exakt datum för Jesusfödelsen, och det var därför som kristna redan under de första seklerna försökte finna ett datum, något som skapade kaos bland ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 22 december, 2013

Ode till Filialer för associationslogistik

Vårt kulturmedvetna jag, består till stor del av flödande associationer, som gör sig beredda ur ett myllrande kaos där användandet av en invecklad associationslogistik, utvecklad av rön, upplevelser och antaganden ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2011

Lim-Johan- Hjärtats målare

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst och som skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller de populära stilidealen, bildskapare ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 04 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts