Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

Hilma af Klint – Modernismens och den immateriella konstvärldens anmoder



Hilma af Klint, Altarbild, nr 1, grupp X, serie Altarbilder, 1915. Copyright: Stiftelsen Hilma af Klints Verk, foto Albin Dahlström/Moderna MuseetEn konstnär i modernismens framkant presenteras. Banbrytande målningar som nu kan ses i verkligheten. En fullmatad samling av stora format med små detaljer som visar vår gemensamma värld, andlig och verklig. En outforskad skatt som bara måste visas upp för världen. Ett fantastiskt arbete av Moderna Museet.

Hilma af Klints konst ger tillfälle att utforska sambanden mellan förra sekelskiftets naturvetenskapliga och teosofiska rön – tankar kring den fjärde dimensionen – och Modernismen.

Konst och vetenskap

Det handlar här om tiden kring förra sekelskiftet då stora förändringar inom teknik och fysik fick omedelbara konsekvenser inom kultur och samhälle. Elström blev allmängods, glödlampor lyste upp gator och bostäder, nätter blev till dagar och förlängde den vakna tiden. Telefonen, telegrafen och radion kom till allmän användning och många förundrades över tekniken och de osynliga vågor som spreds genom luften. (Möjligen vår tids mobiltelefoni i var mans hand.)

Seanser med andeväsen florerade och religionen fick en återkomst, trollkarlar och gycklare spelade på människornas förundran över samtidens gissel som osynlig magnetism och elektricitet, och många blev inte mycket klokare. Ovanpå denna förvirring presenterade Albert Einstein relativitetsteorin baserat på fransmannen Henri Poincarés teorier om en ny fjärde dimension, tiden, och tesen att massa är lika med energi. Färger var elektromagnetiska svängningar som likt telegrafen vandrade genom luften.

I detta tumultartade paradigmskifte arbetade bildkonstnärer med att frigöra sig från perspektivmåleriet och studiomåleriet. Fotografer uppfann enkla metoder för att avbilda den nya dimensionen men hindrades av tekniken. Konstmålarna hade större friheter och experimenterade med färger och olika synvinklar för att framställa en ny typ av målningar. En av dessa var fransmannen Paul Cézanne, som ersatte centralperspektivet med flera färglager som gav ett tredimensionellt intryck när solens ljusstrålar reflekterades. Under en målnings beredning bytte han ofta position och målade ur flera synvinklar och abstraherade detaljer för att behålla en harmonisk komposition. Verkligheten var för honom ointressantare än kompositionen och helt omedveten om den fjärde dimensionen avbildade han den.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Pablo Picasso fascinerades av Cézanne och provade på hans teknik. Han har senare tillstått att Cézanne var den konstnär som fick honom att använda abstrakta inslag i kompositionen. På så sätt kan Cézanne betraktas som anfader till modernismen.

Men en ny generation konstnärer kräver inte enbart en fader utan även en moder. Vad passar bättre än att här föreslå Hilma af Klint som anmodern till modernismen i en revidering av konsthistorien, vilket känns angeläget. Hilma af Klint målade abstrakta kompositioner baserade på samtidens föreställningar om världens atomiska byggstenar och tog intryck av teosofen Annie Besants ”atombilder” som hon komponerade in i sina tempelmålningar, på samma sätt som Pablo Picasso tog intryck av afrikanska masker och komponerade in dem i sitt groteska verk Flickorna från Avignon. När Picasso nåddes av Poincarés presentationer hittade han ännu en formel för sina målningar. Han undersökte hur tiden kunde representeras i målningen och hur formerna kunde reduceras till skuggbilder med kantigare kroppar – och voilà, början på kubismen var inledd!

Vissa bildkonstnärer arbetade med andevärldens osynliga bildspråk, som hade fått extra uppgång genom upptäckterna av mångfalden ogripbara osynliga krafter, som bland annat magnetismen. En del lämnade den föreställande världen och framställde fantasifigurer utan likformighet, det som idag skulle kallas för abstrakt eller icke-föreställande konst.

Porträtt av Hilma af Klint. Fotograf okänd. Courtesy Moderna MuseetHilma af Klint var inte emot den akademiska konsten som lärdes ut på de flesta konstakademierna. Hon kände till strömningarna, hennes konstateljé låg intill ett galleri som ställde ut dåtidens radikala konst. Eftersom hon var kvinna fanns det begränsat utrymme att delta i rörelsen och hon var heller inte intresserad. Hennes område blev alltmer den andliga och hon verkade som medium för att ta emot vad som krävdes för att uppföra stora ”tempelmålningar” för ett framtida religionscenter inom den andliga världen. Hon var välinformerad om den andliga världens framgångar som drevs av det Teosofiska samfundet, som likt naturvetenskaparna inom fysik studerade mikrokosmos uppbyggnad.

Einsteins teorier kom snabbt till teosofins kännedom vilket drev utvecklingen framåt mot abstrakta föreställningar om materiens uppbyggnad. Hilma af Klint och Wassily Kandinsky hade båda ett stort engagemang inom andevärlden men båda ansträngde sig för att ta egna initiativ vid kompositionen av bilder. Kandinsky, som även var van författare, kunde avsvärja sig stora delar av influenser från andevärlden. Hilma af Klint hade svårare att frigöra sig, på grund av sitt ”mediumistiska” arbetssätt. Konsultationer med den tyske teosofen Rudolf Steiner fick af Klint att så småningom ta själslig kontroll över sina skapelser. Resultaten kan ses i hennes kompositioner av den fjärde dimensionen samt i de många atomformerna som teosofin presenterade som verkliga. För att behålla sin tro på själens kraft ingick dessa atomformer ofta i af Klints abstrakta representationer av blommor och djur. Hon bearbetade medvetet in dessa i målningarna med figurer från seanser, vilket framträder tydligt i tempelmålningarna.

Hilma af Klint och konstvärlden

Hilma af Klint blev internationellt uppmärksammad genom konstutställningen ”The Spiritual in Art: Abstract Painting 1890-1985”, som hölls i Los Angeles 1986. Utställningen föranledde den debatt kring Hilma af Klints konst som hänger samman med den större diskursen om konsthistorieskrivningens bemötande av den abstrakta konstens relation till andlig symbolik och kubism (1). Hilma af Klint var verksam samtidigt som Wassily Kandinsky och Piet Mondrian, men hon var aldrig delaktig i institutionella utställningar eller debatter beträffande sina andligt influerade verk. Hon delade dock intresset för teosofi med både Kandinsky och Mondrian, vilket med all sannolikhet påverkade deras konstnärskap. Hilma af Klint var religiöst troende och aktiv i seanser och mottog instruktioner från andevärlden som dikterade hennes konstverk.

Hilma af Klints esoteriska hållning och den sinnliga världens önskan att inte diskutera eller visa målningarna för utomstående innan de var klara för att tillämpas i ett andligt tempel, var anledningen till tystlåtenheten, på gott och ont. Fördelen är att Hilma af Klint idag kan ses som oberoende av Parisinfluenser och kubismen och framstår som en självständig konstnär som utvecklat revolutionerande konst på egen hand. Nackdelen, enligt konsthistorikern James Elkins, är att samma frikoppling från konstvärlden är tillika problematisk. Han menar att den konst som ställs ut på gallerier och omskrivs i skrifter utgör den institutionella konsten och att inte delta är att arbeta med en annan typ av konst, i hennes fall religiös konst (2).

Antingen förpassas Hilma af Klint till skuggriket eller så upptas hon i den ikoniska konstvärlden som sent inkommen pionjär. Problematiken diskuteras här ur ett konsthistoriskt perspektiv med anledning av den aktuella utställningen ”Hilma af Klint – Abstrakt pionjär” på Moderna Museet 2013.

Fjärde dimensionen

Hilma af Klint, De tio största, nr 3. Ynglingaåldern. Ur: Grupp 4, 1907. Courtesy Stiftelsen Hilma af Klints Verk. Foto: Albin Dahlström/Moderna MuseetHilma af Klint arbetade systematiskt med att välja ut avgränsade områden inom den spiritistiska, teosofiska världen och borrade djupt på ett ställe i taget. Efter att ha bearbetat området förflyttade hon sin undersökning till en annan del och fortsatte borrandet (3). Tillvägagångssättet påminner om hur forskare angriper ett stort vetenskapligt intressant ämnesområde och koncentrerar djupanalyser till avgränsade sektioner som sedan kan adderas till ett större fält.

Vetenskapen om den fjärde dimensionen härrör från en av Frankrikes största matematiker och fysiker, Henri Poincaré. Han var professor i matematik och astronomi vid universitet i Paris från 1881 till sin död 1912. År 1902 publicerade Poincaré ett bokverk med titeln La Science et l’hypothése, som recenserades i den franska tidskriften Mercure de France i förädlad form. Boken fick stort genomslag och kom redan nästa år ut i en tysk översättning och nådde Albert Einstein. Poincaré förklarar existensen av den fjärde dimensionen, vilket öppnade för vidare fantasier om ett nytt betraktelsesätt.

Pablo Picasso fick genom sin nära vän Maurice Princet, försäkringsagent och matematiker, kännedom om existensen av den fjärde dimensionen. För både Einstein och för konstnärer som Picasso medförde den nya kunskapen att deras sätt att betrakta verkligheten totalt omkullkastades (4).

För en bildkonstnär utgörs den fjärde dimensionen av tiden, som måste adderas till den tredimensionella bilden, som egentligen är tvådimensionell men som ofta avbildas i centralperspektiv för att simulera rummet. Picasso löste problemet med att måla motiven från flera håll samtidigt i samma målning. Därmed var problemet löst eftersom det motsvarade att målaren rörde sig runt motivet vid utförandet, vilket motsvarar en tidsförskjutning (5). Tekniken använde Picasso i sin målning Flickorna från Avignon, som han arbetade med 1906-1907 (6). En sittande flicka visas både framifrån och bakifrån samtidigt. En annan flicka ser ut att dansa över bildytan från vänster till höger och visas som ett hopklipp av en bildserie beroende på den tid som förflyter. Den dansande flickan förändras med tiden mot allt groteskare drag och kantigare former och konstverket anses som prototypen för kubismen då både fjärde dimensionen och abstrahering av detaljer mot det kubiska framträder.

Einstein arbetade med analyser av ansökningar för registrering vid patentbyrån i Bern när han nåddes av Poincarés kunskaper. Hans funderingar över de många ansökningarna av strömgeneratorer med helt olika tekniska lösningar, fick därmed sin förklaring. Han renodlade kunskapen och kom snart fram till en unik relativitetsteori om sakernas inbördes fysikaliska förhållanden. Albert Einstein publicerade en epokavgörande vetenskaplig artikel som berörde fysikens grundlagar och påvisade en ny lagbundenhet som resulterade i relativitetsteorin (7). En av de fysikaliska grundlagarna som Einstein upptäckte var sambandet mellan ljushastigheten, en kropps massa och dess energiinnehåll. Innebörden är att en kropp kan ses som energi varför en målning som beskriver kroppar egentligen avbildar energier. Upptäckten fick konsekvenser för hur den elektromagnetiska strålningen betraktas. Solens strålning innehåller ett våglängdsspektrum med synligt ljus till skillnad från för ögat osynliga färger som ultraviolett och radioaktivt ljus. Detta innebär att en viss synlig färg utstrålar en elektromagnetisk våg med en specifik energi. Konsekvensen för en målare är uppenbar. De färger som bildar föremålen är fysikaliska energier och de kroppar som målningen föreställer är representationer av energier. Total förvirring och kaos både för bildkonstnärer och fysiker således.

Konsekvenser för fysiken, teosofin och konsten

Occult chemist, atomer, molekylerFör att förstå och analysera vad detta innebär skapade fysikerna vid sekelskiftet ett flertal analysinstrument där bland annat ultraviolett ljus och atombanor kunde studeras i den hitintills osynliga atomvärlden. Den senare belönade Nobelpristagaren C.T.R. Wilsons dimkammare kunde åskådliggöra partikelbanor. Spektroskopet och bilddetektorer blev nyckelinstrument för många av de överraskande upptäckterna i fysik från 1895 och framåt. Möjligheterna att visuellt betrakta den osynliga världen inom detta mikrokosmos var mycket tilltalande för det Teosofiska samfundet och de följde noggrant de experimentella och teoretiska upptäckterna av forskare som Röntgen, Madame Curie med flera (8).

Teosoferna förmodade att den nya fysiken skulle bekräfta den vetenskap som de hade arbetat fram. Betydelsen för en större acceptans inom vetenskapen fick grundarna av samfundet Helena Blavatsky och Henry S. Olcott samt deras främsta vetenskapsmän Annie Besant och Charles Webster Leadbeater att anstränga sig för att delta i vetenskapliga undersökningar av atomstrukturer. Dessa högt uppsatta och teosofiskt troende vetenskapare ingick i forskargrupper och hjälpte till att ta fram modeller av mikrokosmos. Under 1895 fick man genom experiment fram koncept om atomstrukturer av vätgas, kvävgas och syre. Dessa strukturer illustrerades i den största av Teosofins tidningar Lucifer, som grundats av Blavatsky några år tidigare.

Här diskuterades även den fjärde dimensionen. Teosoferna lyckades innan naturvetenskapen presentera illustrativa abstrakta ”Tanke-former” och förse dem med mikrokosmiska förklaringsmodeller som understödde den teosofiska ideologin. Bedriften innebar att Teosofin fjärmade sig från sin djupt inrotade drömvärld och presenterade sig inom den vetenskapliga världen med abstrakt geometri inom ockult kemi (9). Det framgår att Hilma af Klint deltagit i en av Annie Besants föreläsningar som hölls i Stockholm 1907. Föreläsningarna i Teosofiska samfundets regi behandlade ”Tanke-Former” och ”Den synliga och osynliga människan” (10). Tillsammans med en grupp kvinnor i ”de fem” studerade hon Teosofiska samfundets litteratur och följde utvecklingen på området.

Andlighet och verklighet

Linda Dalrymple Henderson är professor i konsthistoria vid University of Texas i Austin, och har specialiserat sig på modernismen mellan 1900-1930 då den var i sin mest expansiva fas. Hon menar att den fjärde dimensionen engagerade de flesta konstnärer som tillhörde någon av de betydelsefulla moderna uttrycksformerna, som Kubismen, Futurismen, Dadaismen med flera. Kandinsky var medveten om konceptet och i Tyskland växte intresset för denna rumtidsvärld signerad Einstein. Framförallt uppmuntrades konstnärerna att överge den synliga verkligheten och centralperspektivets bildsystem, som i hundratals år avbildat världen i tre dimensioner. Konstnärer som Kupka, Severini, Malevich, Mondrian anammade konceptet bakom den fjärde dimensionen. Och även om termen den fjärde dimensionen inte förekommer i Kandinskys tidiga anteckningar, så råder inga tvivel om att hans idévärld mottog konceptet om högre dimensioner och använde det för att skapa abstrakta kompositioner (11).

Ordföranden i det tyska teosofiska samfundet Rudolf Steiner besöker Sverige 1907-1908 och får som enda person utanför af Klints bekantskapskrets besöka hennes ateljé och se hennes tempelbilder. Han kritiserar henne för skapandet genom seanser och medium och menar att hon måste själv komponera målningarna. Hon tog detta förmodligen hårt, vilket kan vara orsak till att hon höll sig från måleriet under fyra år (12). Man kan naturligtvis spekulera i om af Klint ändrade sin filosofi om kompositionen medvetet och minskade det andliga inflytandet i sina målningar samt i de automatiska anteckningarna när hon återupptog arbetet. Penselföringen är nu mer behärskad, kompositionerna mer systematiska och huvudtemana tydligare kopplade, anser konsthistorikern Pascal Rousseau; dessutom började Klint intressera sig för Einsteins relativitetsteori (13).

Hilma af Klint, Duvan, nr 2, grupp IX/UW, serie SUW/UW, 1915. Courtesy Stiftelsen Hilma af Klints Verk/Foto: Moderna Museet, Albin DahlströmHon besökte, vilket tidigare nämnts, vetenskapliga och teosofiska seminarier som forskarna Annie Besant och Charles W. Leadbeater gav i Stockholm. Kandinsky, som beundrade deras arbeten, utelämnade dem märkligt nog i sitt verk ”Om andligheten i konsten”. Han prisade Madame Blavatsky men lämnade ingen referens till målningarna som hon ansåg som intressant andliga (14). Förmodligen tonade Kandinsky ned det ockulta i sitt andliga konstuttryck i enlighet med Rudolf Steiners åsikter om den egna skaparkraftens betydelse. För en utomstående ser det ut som om både af Klint och Kandinsky efter inrådan från Steiner, ersatte stora delar av andligheten med ”egen” skaparförmåga. Motiveringen var troligen att nå ut till en större publik, och med en abstrakt bildkonst behövdes en förklaringsmodell som lagom kombinerade spiritism, religion och verklighet.

Hilma af Klints mediumistiska målningar

År 1906 börjar Hilma af Klint att ”mediumistiskt” bearbeta de skisser hon automatiskt ritat under seanser med det andliga. Förstudier och försöksbilder mynnar ut i arbetet maj-december 1907 med målningar till templet. Det är nio stycken stora målningar där hon enligt egen beskrivning, utan eget medvetande, medverkade till att tavlorna utfördes (15). I den fjärde målningen, Ynglingaåldern, upptäcker betraktaren snart att målningen innehåller flera symboler ur Teosofernas presentationer om atomen (16). Anledningen kan vara intryck från de seminarier som af Klint deltog i när Besant besökte Stockholm. Bilderna som hon förevisade under seminariet gav Klint sinnesförnimmelser som hade goda möjligheter att påverka hennes måleri kort därefter. Det finns således flera skäl till att anta att af Klint hade god kännedom om Einsteins teorier inom fysiken, vilket Besant dessutom muntligen kunde ha förmedlat. Dessutom kan man fundera över hur stor andel andligheten har i Ynglingaåldern och naturligtvis även i flera av hennes andra serier. Lika stor del skulle kunna tillskrivas den ockulta vetenskapen, för att inte nämna verkligheten. Slutsatsen är att Hilma af Klint år 1907 var mycket medveten om sin omvärld och tog intryck av vetenskapliga rön, såväl teosofiska som naturvetenskapliga.

Hilma af Klints altarbilder

Enligt Berit Maria Holms tolkning av Altarbild nr 1, Grupp X, 1915, motsvarar den svarta bakgrunden rymden. I förgrunden finns den uppåt pekande manliga triangeln som avslutas med en stor gyllene sol med strålar. En manlig kraftbild. Triangeln är indelad i sju färgfält som börjar vid basen och går upp mot triangelns spets. Regnbågen – färgspektret. Färgerna är mörkare i basen och ljusare allt högre upp. Triangeln är också indelad i trappsteg (sexton stycken plus spetsen) precis som på en pyramid. Grupp X är en sammanfattning av arbetet som även kallas Altarbilder. Denna bild står för den manliga principen (17). Trappstegen står för stadierna i den manliga principens utveckling av dess medvetande, dvs. tiden. Hjulet i mittsektionen förknippas med solens makt; livsaxelns återfödelse och förnyelse; tiden och ödet. Varje steg har sin utveckling som är stadd i kontinuerlig förändring. Till slut nås fulländningen i den allomfattande guldfärgade cirkeln, att bli ett med gud.

En insatt betraktare kan utläsa att triangeln representerar en tidstrappa där de sexton stegen leder upp eller ifrån den stora övre cirkeln som enligt Holm representerar själen och gud. Tidstrappan kan uppfattas som att den lutar inåt från bildplanet och att man som betraktare ser den nedifrån vid basen. Trappans sektioner ser ut att bli längre och längre ju närmare solskivan kommer trappstegen. Samtidigt förändras det cirkulära hjulet i trappstegets mitt från ovalt via cirkulärt och ovalt igen. Triangeln representerar således en tidstrappa som leder mot solen i ett sluttande plan. Hilma af Klint har därmed konstruerat en bild i perspektiv som ger illusionen av tre dimensioner (rummet).

Dessutom har hon lagt in en tidstrappa och fullbordat den fjärde dimensionen. Inte nog med det, hon har även konstruerat en färgskala där varje enskild färg har en specifik betydelse och beskriver en femte oberoende variabel, den femte dimensionen. Hjulet i centrum av trappstegen liknar detaljer ur mikrokosmos. En kärna omgiven av partiklar som vid varje tidpunkt är innesluten av ett komplett ljusspektra. Sinnesbilden av materiell massa och energi som står i direkt relation till ljushastigheten enligt Einsteins energilag. Slutsatsen är att Hilma af Klint år 1915 målade en altarbild som direkt anknyter till Poincaré, Einstein och Picasso.

De omständigheter som redovisats i denna essä visar att Hilma af Klint förtjänar att revideras som en av de stora abstrakta målarna i konsthistorien. Orsaken till att detta faktum har undanlåtits henne kan enbart härledas till att hon som kvinna hade liten kraft att mäta sig med den svenska slutna modernistiska konströrelsen, vilket hindrade henne att nå ut till en större allmänhet.

Slutligen, om vi i vår tid har lämnat andevärlden bakom oss, vad kan vi då säga om Hilma af Klints tid och värld idag? Hennes förställningar och bildupplevelser kommer både från den andevärld som hon studerade och den värld hon levde i. De många atombilderna och flertalet flerdimensionella målningar anknyter till hennes samtid och till de illustrationer som florerade inom teosofin och naturvetenskapen. Allra bäst skulle hon kanske kunna beskrivas som modernismens obesjungna anmoder.

 

Carsten Lindström

 

Konstutställningen Hilma af Klint – Abstrakt pionjär, Moderna Museet, Stockholm 16 februari - 26 maj 2013

 

Källor

(1) Körling Mia, ”Konstnär eller medium? Andlighet och konst i receptionen av Hilma af Klint”, Södertörns högskola, Institutionen för kultur och kommunikation, 2011          

(2) Körling, s. 18

(3) Fant Åke, Hilma af Klint, Raster, Stockholm, 1989, s. 36

(4) Miller Arthur, Einstein, Picasso: Space, Time and the Beauty that causes Havoc, Basic Books, NY, 2001, s. 181-185.

(5) Miller, s. 174

(6) Green Christopher, Picassos Les Demoiselles d’Avignon, Cambridge University Press, 2001

(7) Eamon William, Inventing the World: Einstein and the Generation of 1905, The Antioch Review, The Noble Dome, 1985, s. 340-351. www.jstor.org/stable/4611500 (10 Nov 2009).

(8) Morrisson Mark, ”Occult Chemistry and the Theosophical Aesthetics of the Subatomic World”, RACAR XXXIV, 1, 2009, s. 87

(9) Morrisson, s. 88

(10) O’Rourke John, ”Hilma af Klint & the Theosophical Roots of Abstraction in Western Art”, The Journal of the Theosophical Society, Vol 47, N. 3, England, 2006.

(11) Henderson Linda Dalrymple, ”The Fourth Dimension and Non-Euclidean Geometry in

Modern Art: Conclusion”, The University of Texas, LEONARDO, V. 17, N.3, 1984, s. 205

(12) Witt Katarina, ”Hilma af Klint. Tempelbilderna och historieskrivningen, C-uppsats”, Halmstad högskola, 2009, s. 15

(13) Rousseau Pascal, ”Den abstrakta konstens föregångare. Mediumism, automatisk skrift och föregripande i Hilma af Klints verk”, Hilma af Klint, Moderna Museet, Stockholm, 2013, s. 170

(14) O’Rourke.

(15) Fant, s. 39

(16) Besant Annie, Leadbeater Charles W., ”Direct Observation of Atoms through Clairvoyance”, The Occult Chemist, N.2, 1895, s. 30

(17) Holm Berit Maria, ”Hilma af Klint, ett hermeneutiskt försök”, C-uppsats Avd. konst och bildvetenskap, Linköpings Universitet, 1997.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.