En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | 15 augusti, 2010
Kulturreportage

Bitskt tandlösa krokodiler

När Sagokungen Ludwig II 1864 bjöd in Richard Wagner från exilen i Schweiz för att möblera om kulturlivet i München, förändrades den bayerska huvudstaden raskt och radikalt. Efter Wagners ettåriga gästspel var ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 Maj, 2014
Essäer

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | 22 oktober, 2008
Scenkonstens porträtt

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien…

Om man går utmed huvudgatan i svenskbygdens Bishop Hill mellan hus med 1800-talsinspirerad svensk bruksbyggnadsstil som Steeple Building och vidare förbi Colony Store och presentshopen Svenska Hjarta (Svenska Hjärtan), krukmakeriet ...

Av: Benny Holmberg | 16 mars, 2014
Kulturreportage

Var så god och sitt – en essä om stolar i konsten



Installation av Doris Salcedo under Istanbul Biennalen 2003En stol eller en stol eller en stol? Platon skulle nog ha gillat Joseph Kosuths konceptuella konstverk One and Three Chairs från 1965. Det består av en riktig stol, ett fotografi av stolen och en text från ett uppslagsverk om vad en stol är. I Platons idévärld finns det bara en stol, det är idén, den sanna bilden av stolen, resten är bara dåliga kopior. När man pratar om stolar i konsten uppkommer samma filosofiska fråga. Vad är egentligen en stol?

Nationalencyklopedin skriver att en stol är en “sittmöbel för en person, på tre eller fyra ben, vanligen med ryggstöd, ofta också med armstöd”. Om vi då tar Duchamps konstverk Cykelhjul som består av en pall. För det första – är en pall verkligen en stol? Man kan sitta på den och den har tre ben. Men sedan har Duchamp monterat ett cykelhjul mitt på pallen så man måste minst vara akrobat för att kunna sitta på den. Är det verklighen en stol när man inte kan sitta på den?

I barnboken Nasse hittar en stol av Sven Nordqvist vandrar Nasse längs vägen när han plötsligt ser något på marken:

”Vad är det för konstigt som ligger där?”*

Det konstiga är en stol, men eftersom Nasse aldrig sett en stol börjar han undersöka hur man kan använda det nyupptäckta föremålet. Hans vänner kommer förbi och påpekar att han gör helt fel och försöker förklara för honom hur man ska använda en stol. Nasse lyckas efter flera analyser, ny kunskap och en hel del hederlig “trial and error” lista ut vad en stol är och hur den ska användas. Nasse är som ett barn som upptäcker världen. Precis som barn gör han också väldigt “roliga” och oväntade saker med föremålen han hittar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Medan de vuxna i hans omgivning tillrättavisar och förklarar för honom hur föremålet egentligen ska användas. En konstnär arbetar ofta i motsatta riktning. Konstnären vet vad en stol är och hur den ska användas, men genom att tänka som ett “barn” kan konstnären medvetet glömma bort vad en stol är och hur den ska användas. Konstnären kan sedan ta en pall och sätta på ett cykelhjul och plötsligt har man ett skapat något som är oväntat och som ifrågasätter själva begreppet stol.

Men låt oss för en stund hålla oss kvar i konsthistorien då en stol fortfarande var en stol. Vincent van Gogh krånglade till exempel inte till saker och ting utan han målade helt enkelt av sin stol. Konstnärens stol från 1888 är en vanlig trästol med en sits av rotting och på sitsen ligger van Goghs pipa. Det är faktiskt precis en sådan stol som jag sitter på nu och skriver min essä, fast min stol är röd, men annars är det exakt samma modell. Under 1888 bodde van Gogh i Arles och i andra målningar från den här perioden har han målat av sitt sovrum. I sovrummet finns en säng, ett bord och två stolar som är exakt samma som på den ovan nämnda målningen.

En av stolarna i Fairytale ‒ 1001 chairs av Ai Weiwei, 2007I Arles umgicks van Gogh med konstnärskollegan Paul Gauguin och vid samma tidpunkt målade han även av Gauguins stol. Gauguins stol ser lite annorlunda ut. Den har armstöd och är mjukare i formerna, den ser helt enkelt bekvämare ut. Färgerna är också mörkare. På stoldynan står ett brinnande ljus bredvid två böcker. Konsthistorikerna har placerat de bägge stolarna bredvid varandra och analyserat dem. Stolarna har fått representera de bägge konstnärerna, ett slags självporträtt i form av en stol. Två stolar som speglar två olika temperament. Den mer asketiska inåtvända van Gogh och den mer levnadsbejakande utåtvända Gauguin.

“Man kan åtminstone hänga mössan på en av pinnarna.”*

År 1871 gjorde James Whistlers ett porträtt av sin mor. Hon sitter i profil på en stol. Av själva stolen ser man inte så mycket. Hennes svarta klänning täcker nästan hela stolen, man ser bara bakbenen och stolsryggen som en svart kontur. Fötterna är uppsatta på en låda, kanske är det bekvämare så. Det är ett porträtt av en äldre kvinna, målat med vördnad. Det är inte helt ovanligt i konsthistorien att man låter modellerna sitta på en stol. Det är ju betydligt bekvämare att sitta än att stå upp timme efter timme medan konstnären målar porträttet. Att sitta är inte bara bekvämt, det är också en maktposition. Kungar sitter och undersåtar står.

“Jag är väl inte så dum. Men jag har ju aldrig sett en stol förr, muttrar Nasse”*

Runt 1650 målade den spanska målaren Diego Velázquez av påven Innocent X. Det är ett typiskt maktporträtt. Påven sitter på en fin dyrbar stol med armstöd och hög rygg. Stolen är klädd med rött tyg och utsmyckad med förgyllda detaljer. Påven sitter sammanbiten, lugnt och värdigt med ett brev i sin vänstra hand. Det är ingen tvekan om att det här är en herre som har makt och viljan att förändra världen. Världen ligger framför hans fötter och hans besökare lär få stå i väntan på audiens. 300 år senare skulle den irländske konstnären Francis Bacon göra en parafras på Velázquez målning. Det värdiga och det behärskade i originalporträttet är som bortblåst. Bacon har istället målat ett porträtt där det verkar som om påven håller på att sugas in i helvetet. Ansiktet uttrycker ångest och skräck som i Munchs Skriet och hans fingrar klamrar sig desperat fast kring armstödet. Det är som om Bacon har fångat dödsångesten hos påven när han precis håller på att avrättas i en elektrisk stol.

Det var Harold P. Brown som var anställd under Thomas Edison som kom på idén att skapa en elektrisk stol för att avrätta människor med. Bakgrunden var att grilla människor ansågs mer humant än den gamla metoden att hänga folk. Första gången som den elektriska stolen användes för att avrätta en person var 1890. Popkonstnären Andy Warhol som var intresserad av kändisskap och död gjorde i mitten av 60-talet en känd serie med silkscreentryck som han kallade Death and disaster series. Där använde han sig av olika bilder med död och olyckor, t.ex. olika former av bilolyckor. År 1967 gjorde han ett känt silkscreentryck av den elektriska stolen. Den dödande stolen var inte längre bara ett avrättningsredskap utan också en populär mediabild som symboliserade död och berömmelse, eftersom många kända mördare slutade sina liv i stolen.

“Du vet inte ens hur man sitter på en stol. Det är en helt vanlig stol som är upp-och-ner.”*

Vincent van Gogh, Konstnärens stol, 1888Den berömda kinesiska samtidskonstnären Ai Weiwei gjorde i samband med den stora konstutställningen Documenta 12 i Kassel 2007 en installation som han kallade Fairytale ‒ 1001 chairs. Weiwei arrangerade 1001 trästolar från Ming & Qing dynastin runt om i utställningen och bjöd även in 1001 frivilliga kinesiska medborgare att komma till Kassel. Weiwei hör till en av världens mest uppmärksammade konstnärer och är en stark regimkritiker i sitt hemland. När han arresterades av de kinesiska myndigheterna väckte det förstås stora protester och bland annat arrangerades en stödaktion som fick namnet “1001 Chairs for Ai Weiwei” där man uppmanade anhängare att ta med sig en stol och sätta sig utanför de kinesiska ambassaderna och konsulaten. En stol kan ha en väldigt politisk laddning och kan utgöra ett passivt motstånd mot makten.

Stolens politiska och historiska budskap är något som den colombianska konstnären Doris Salcedo också har undersökt. Under Istanbul biennalen 2003 staplade Salcedo 1500 stolar mellan två byggnader för att skapa, som hon uttryckte det, ett krigets topografi. Man kan tolka det som att Salcedo fyller igen ett hål i stadsrummet, ett gap som kanske uppstått när en byggnad försvunnit, eller bombats sönder. Gapet fylls med tomma stolar, stolarna är olika och individuella och representerar människor som en gång suttit på dem. Kanske är även människorna försvunna precis som huset? Det finns många dimensioner som man kan läsa in i Salcedos verk. Det är intressant att konstatera att precis som hos van Gogh och Weiwei föredrar Salcedo att arbeta med en enkel vanlig trästol, med fyra ben och ett ryggstöd.

Stolarna är enkla men de är också individuella, det är inte massproducerade stolar från IKEA utan varje stol ser olika ut. Om Platon hade fått bestämma så skulle alla stolarna vara massproducerade och se exakt likadana ut, men jag tror att de flesta skulle föredra det individuella och unika istället för det klonade och likformade både när det gäller stolar och människor. För en stol är inte bara en stol, det berättar också en hel del om människan som sitter på den.

“Det är tydligen såhär det ska vara, tänker Nasse. Det här är en stol och det är såhär man skall sitta på den.”*

Mathias Jansson

*citaten är hämtade ur barnboken Nasse hittar en stol (1995) av Sven Nordqvist.

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 oktober, 2012

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Bomber över Tyskland. Kommentarer till bombandet av Tyskland under andra världskriget

Bilden av bombandet av Tyskland under andra världskriget har i den versionen av historien som sprids i allmänna media försetts med ett dämpande filter. Den som haft oturen att ha ...

Av: Olof Hirn | Essäer om samhället | 16 Maj, 2011

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 Maj, 2013

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Upplopp av Torsten Renqvist

Upplopp av Torsten Renqvist Torsten Renqvist: Född 1924. Debuterade som målare och grafiker 1950. Fick pris på Biennalen 1964. Lämnade några år senare måleriet helt. Sedan dess har han skulpterat ...

Av: Anders Forsberg | Bildreportage | 02 november, 2006

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.