Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten



Paul Klee, Röd ballong, 1922Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen för att hon har tappat sin ballong, eller om hon självmant släppt ballongen för att se den stiga upp mot skyn. Flickan med den röda ballongen är en av gatukonstnären Banksys mest kända verk.

Det finns en annan känd bild av Bansky med en flicka och ballonger. Bilden består av en svart siluett där en flicka håller i ett knippe med ballonger och svävar iväg. Det finns något dubbeltydigt med ballonger. Ballonger är något vi förknippar med barn och lek. De är färggranna, barnsliga, lekfulla och lätta, men också ömtåliga. De kan stå för glädje, kalas, skratt och fest, men också för sorg, ensamhet och övergivenhet när de plötsligt exploderar i handen eller flyger sin väg i vinden.

The audience must pass through a vestibule where the floor has been covered with inflated balloons prepared to burst on contact.”
AY-O*

I Paul Klees målning från 1922 ser vi också en röd ballong som stiger upp mot himlen. Här är det inte fråga om någon leksaksballong utan en luftballong som svävar över landskapet. Drömmen om att kunna flyga är lika gammal som människan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tekniken att skapa varmluftsballonger kände kineserna till redan på 200-talet men det skulle dröja till slutet av 1700-talet innan någon människa vågade lämna den fasta marken under sig och sväva upp i det okända i en varmluftsballong. Berättelsen om Ikaros öde avskräckte nog en hel del. Den grekiska hjälten Ikaros tillverkade ett par vingar av vax för att kunna rymma ur fångenskapen från labyrinten på Knossos. I övermod flög han alldeles för högt upp och solen smälte hans vingar så att han störtade ner i havet och dog. Att flyga var inte bara äventyrligt utan även förknippat med dödsfara. När människan äntligen lyfte från marken på ett någorlunda säkert sätt var det ett tekniskt genombrott som naturligtvis måste förevigas i konsten. Den första bemannade ballongflygningen skedde i oktober 1783 av bröderna Montgolfier i Frankrike och finns dokumenterad i många målningar, teckningar och etsningar från den tiden.

I slutet av 1800-talet hade ballongflygningar blivit högsta modet hos allmänheten i Paris och avbildningar av varmluftsballonger fanns överallt. Kanske var det en av dessa många uppstigningar som fick konstnären Odilon Redon att med kolkritans svärta rita en av konsthistoriens märkligaste och mest kända ballonger: Ögon-ballongen från 1878. Ballongen består av en ögonglob där de nedre ögonfransarna har flätats ihop och bundits fast i en tallrik där man ser övre halvan av ett huvud. Bilden är både surrealistisk och ödesmättad och mycket olik många andra exempel på ballonger som vi kan hitta i konsten.

Anthony Ramos, Balloon Nose Blow-Up, 1972, 11:18 min, b&w, soundInflate a small rubber balloon in one deep breath and sign your name on the surface of the balloon. (This is your lung). You can buy the lungs of other performers at an auction.”
Mieko Shiomi

Med utvecklingen av flygplanet och den katastrofala olyckan med det stora luftskeppet ”Hindenburg” som 1937 störtade och brann upp, seglade ballongen som transportmedel ut i periferin av konsthistorien. Istället var det den billiga latexballong som fick sin revansch. År 1824 hade den brittiska fysikern och kemisten Michael Faraday uppfunnit den första gummiballongen för att användas i experiment med gaser. Faraday hade nog sett lite frågande på den leksaksindustri av latexballonger i olika former och färger som kom att utvecklas utifrån hans vetenskapliga instrument.

Den röda ballongen intar fortfarande en speciell position i samtidskonsten. Av de fem versionerna som finns av Jeff Koons ballonghund är det den röda som man kommer ihåg bäst. Koons vridna ballonger ser så där lätta och ömtåliga ut, precis som en ballonghund man får av en clown på cirkus, men skenet bedrar. För ballonghunden är gjord av rostfritt stål och är över tre meter hög. Koons konstverk är rena motsatsen till en ballong. Den är hård, stabil, beständig och dessutom tung och otymplig. Koons har också gjort andra ballongskulpturer som t ex ballongblommorna från 1995. Alla är trots sitt lätta intryck stora tunga skulpturer i högblankt rostfritt stål och lär inte flyga i väg ens om det skulle blåsa upp till full storm.

All runners have as many inflated balloons as possible tied to their bodies. Once the balloons are in place, they run a normal 220-yard race.”
Larry Miller*

Choi Jeong Hwa, Life. Life, installation, Central Gallery, Perth, 2012Ett bollhav eller ett ballonghav är nog alla barns dröm. En dröm som den brittiska konstnären Martin Creed har återskapat i sitt verk Work No. 200, half the air in a given space, 1998. I den första versionen fyllde Creed konsthallen med vita ballonger som tillsammans innehöll hälften av luften i rummet. Installationen har sedan genomförts på flera olika museer och färgen på ballongerna har skiftat. Creed paketerar hälften av luften i rummet i ballongerna för att åskådliggöra något som är osynligt och som vi i vanliga fall inte reflekterar över.

Även den sydkoreanske konstnären Choi Jeong Hwa har skapat ett ballonghav. Det gjorde han 2012 på Central Gallery i Perth, Australien. Han fyllde rummet med ballonger i alla möjliga färger och former. Installationen kallades Life. Life och skulle symbolisera rörelse, liv och färg när alla ballonger for omkring bland besökarna, men det fanns även en mörkare sida av konstverket. Ballongerna gick så småningom sönder när besökarna rörde sig bland dem lite för vårdslöst. Precis som en ballong är livet egentligen ganska ömtåligt.

Det lekfulla kombinerat med det allvarliga är något som den tyska konstnären Hans Hemmert är intresserad av. Han använde färgglada ballonger för att bygga en skulptur som föreställde en tysk pansarvagn: German Panther, 2007. Den hårda dödliga krigsmaskinen förvandlades till en ballongskulptur som bara bestod av luft och lätt kunde punkteras och städas undan. Det är ungefär som rädsla, den består ofta av uppförstorade och skräckinjagande tankar men om man väl vågar möta dem och genomlysa dem så pyser de ihop som en ballong. Hur många krig har egentligen inte startats pga. av uppblåst rädsla eller andra inbillade luftslott som inte haft någon förankring i verkligheten?

Fluxusrörelsen som grundades i början av 60-talet var inspirerad av dadaismen och det är därför inte speciellt förvånande att man i handboken Fluxus Performance Workbook, sammanställd av bland andra Ken Friedman och som innehåller instruktioner till ett hundratal olika Fluxusverk, även hittar ett antal performanceverk som handlar om ballonger. Ballongens lekfulla väsen är något som borde ha passat Fluxusrörelsen väl. Några av performanceverken har citerats i den här essän.

Men låt oss avsluta vår ballongresa med det ultimata partytricket. Anthony Ramos var performance- och videokonstnären som ofta kombinerade konceptuell konst med ett politiskt budskap. Han var elev och assistent till konstnären Allan Kaprow och 1972 gjorde han ett videoverk av en performance som influerats av Kaprow. I videoverket blåser Ramos helt enkelt upp en ballong med näsborren tills den exploderar i ansiktet. Sedan gör han samma sak med den andra näsborren. Det är ett verk som man mycket väl skulle kunna ha hittat i Fluxus-handboken.

Take a balloon. Blow. Let it go. Say: ʻGoodbyeʼ!!!”
Luce Fierens*


Mathias Jansson


* Citaten i essän är hämtade ur Fluxus Performance Workbook, 2002, ed. Ken Friedman, Owen Smith och Lauren Sawchyn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.