För Buddhismens Vänners vårblad 1973

(som jag fann när jag städade bland mina papper.) Döden Hur vi ser på döden beror av hur vi ser på livet. Vi andas in och vi andas ut. Inandning är födelse ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 april, 2014
Essäer

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | 18 augusti, 2010
Essäer om konst

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | 04 september, 2008
Litteraturens porträtt

En av flera våffelstugor nära Idrefjäll, längs längdspåren...

Fjällanläggningar, Grönklitt, Idre, Ramundberget

Här en snabbpresentation av några vintersportorter söder om Jämtlandsfjällen (Säfsen, Hovfjället, Långberget, Sälen, Grövelsjön m.fl. må ursäkta men kanske kommer att beskrivas senare): Orsa grönklitt (33 mil med bil från ...

Av: Björn Gustavsson | 17 april, 2017
Resereportage

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter



Gabriele D'AnnunzioPlötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga sällar, ett gäng ynglingar som tycks ha satt sig i sinnet att inte låta henne komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll.

Händelsen inträffar någon gång i början av 1890-talet i samhället Tocco da Casauria, beläget på södra sidan av Pescarafloden, ungefär fyra mil in i landet från Adriatiska havet. Den bevittnas av två framgångsrika konstnärer, målaren Francesco Paolo Michetti och författaren Gabriele D’Annunzio. Michetti är för övrigt född i byn, men han har inte bott där på många år. Han är bara på tillfälligt besök tillsammans med sin gode vän. Den scen som utspelar sig framför deras ögon gör ett outplånligt intryck på dem båda.

1904 skrev D'Annunzio sin kanske främsta scenpjäs, La Figlia di Jorio (Jorios dotter) som tar sin utgångspunkt i det drama som han bevittnade på torget i Tocco da Casauria ungefär ett decennium tidigare. Miljön är dock en annan. Tragedin inleds i ett lantligt beläget hus, där en bröllopsfest förbereds. Det är en infernaliskt varm sommardag.

Plötsligt hörs hjärstslitande rop. En ung, vettskrämd kvinna kommer rusande in i huset och ber om hjälp. Hon är förföljd av en skock pilska, galna skördearbetare, berusade av vin och hetta, som uppenbarligen har bestämt sig för att våldta henne. Hon bönfaller gårdsfolket att rädda henne. Dörren stängs och bommas för. De druckna skördearbetarna börjar banka på porten. De vill ha kvinnan, Jorios dotter. De kräver att hon överlämnas till dem. Annars tänker de bryta sig in i huset och med våld ta vad de vill ha.

Michetti hade redan 1895 målat en monumental tavla (fem och en halv meter bred och nästan tre meter hög), som också kallas La Figlia di Jorio. Den visades för första gången på konstbiennalen i Venedig och anses av många vara hans främsta verk.

I dag hänger målningen i en sammanträdessal i provinspalatset i Pescara, inte direkt till allmän beskådan men jag har hört att man kan få se den på begäran, i alla fall om man ber riktigt snällt. I receptionen i Palazzo della Provincia blir jag mottagen av en vänlig dam. Jag framför mitt ärende, berättar att jag är svensk och att jag har färdats långt i förhoppning om att få skåda denna tavla.Kan det möjligen gå för sig?

Damen nickar. Nog går det att ordna, inga problem. Hon kallar på en vaktmästare som ledsagar mig uppför trappan, låser upp dörren till Sala "La Figlia di Jorio", tänder ljuset, drar från ett draperi och synliggör därmed målningen.

La Figlia di Jorio av Francesco Paolo MichettiDen är lika fantasieggande som vacker. Landskapet är pastoralt med höga, snöklädda berg i bakgrunden. I gröngräset halvligger fem unga män, de vältrar sig lojt, kanske berusade efter en lunch som bestått mer av vin än av fast föda. Jorios dotter passerar just förbi. Hon är fortfarande långt från bytorget. Ännu har inget dramatiskt skett. Men sannolikt är det just i detta ögonblick som den otänkbara tanken föds hos en av de unga männen: "henne skulle man knulla".

I förstone är det säkert bara en önskedröm, något som ynglingar plägar tänka och kanske till och med säga högt, därmed inhöstandes uppskattande skratt och leenden från vännerna. En fräck kommentar som får Jorios dotter att känna obehag och skynda på stegen.

Möjligen är det något i hennes sätt att röra sig – hennes vaggande höfter, hennes pendlande mjuka arm – som plötsligt väcker en sådan häftig åtrå hos någon av männen att den där förflugna, fräcka kommentaren med ens börjar växa och förvandlas till en inre drivande kraft, till ett beslut om att inte bara önska utan också handla, att nu eller aldrig, hon ska inte komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll, och på något sätt fortplantar sig denna tanke till de andra unga männen, förvandlar dem från småfräcka men harmlösa bondpojkar till en flock uppeggade bestar som inte längre kan kontrollera sina drifter, som hetsar varandra och alldeles strax ska resa sig upp i samlad tropp och under skrik och skrän börja förfölja den stackars flickan.

Men ännu har det inte skett.

Än så länge ser allt ut som en idyll. I ett pastoralt landskap passerar Jorios dotter en skara unga män som mot en fond av blånande berg halvligger i gröngräset och latar sig. De kastar uppskattande, ja till och med lystna blickar efter flickan.

Det är just i detta ögonblick som tanken föds.

Johan Werkmäster

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Andrei Tarkovskij. Filmaren som tänkare

Den 4 april, 2012, skulle den ryska filmskaparen Andrei Arsenjevitj Tarkovskij ha fyllt 80 år.  Nu ska jag bejaka detta faktum, och diskutera Tarkovskijs konstnärskap. Men först tänker jag vara fräck ...

Av: John Andersson | Filmens porträtt | 15 april, 2012

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Albert Edelfelt

Dödsdans och likfärder i konsten

”Jag behöver en död kropp” löd den isländska konstnären Snorri Asmundssons uppmaning på Facebook. Närmare bestämt var det fem döda kroppar som konstnären behövde till en videoinstallation där han tänkte ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 april, 2016

Kajsa Antonsson, Miriam Engdahl, Ylva Fred, Daniel Möllås, med mera. Foto: Ineta Svärd

Alla idéer har sina födslovåndor

Ineta Svärd återvänder som tidigare elev till Tonsättarskolan och rapporterar från Ljudvågorfestivalen 2015 i Visby.

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 30 maj, 2015

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.

Uppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 07 juni, 2012

MAERZMUSIK – Ett västerländskt slagverkverksdrama med etniska inslag

Den tolfte upplagan av Berlins stora nutida musikfestival – Maerzmusik – har nyss avslutats (15-24/4) och förpassats till det auditiva minnets utmarker. De tio dagarna var uppdelade i två delar ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 27 mars, 2013

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.