Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | 26 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Guillaume Apollinaire

Försök till en konstlitterär analogi

I vår samtid är de olika nivåerna gällande vårt formspråk ett oöverskådligt faktum och ställer författaren/poeten inför både ett dilemma och ett val: alltså ett ställningstagande som provocerar fram en ...

Av: Göran af Gröning | 28 juni, 2017
Essäer om konst

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | 18 Maj, 2009
Essäer om samhället

Vatikanen – en stat med ständiga skandaler

Katolska kyrkan växte långsamt fram när det som sedan skulle bli Sverige började kristnas på 800-talet och etablerades på allvar i och med att den förste kristne kungen Olof Skötkonung ...

Av: Christer Nilsson | 29 Maj, 2013
Essäer om religionen

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter



Gabriele D'AnnunzioPlötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga sällar, ett gäng ynglingar som tycks ha satt sig i sinnet att inte låta henne komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll.

Händelsen inträffar någon gång i början av 1890-talet i samhället Tocco da Casauria, beläget på södra sidan av Pescarafloden, ungefär fyra mil in i landet från Adriatiska havet. Den bevittnas av två framgångsrika konstnärer, målaren Francesco Paolo Michetti och författaren Gabriele D’Annunzio. Michetti är för övrigt född i byn, men han har inte bott där på många år. Han är bara på tillfälligt besök tillsammans med sin gode vän. Den scen som utspelar sig framför deras ögon gör ett outplånligt intryck på dem båda.

1904 skrev D'Annunzio sin kanske främsta scenpjäs, La Figlia di Jorio (Jorios dotter) som tar sin utgångspunkt i det drama som han bevittnade på torget i Tocco da Casauria ungefär ett decennium tidigare. Miljön är dock en annan. Tragedin inleds i ett lantligt beläget hus, där en bröllopsfest förbereds. Det är en infernaliskt varm sommardag.

Plötsligt hörs hjärstslitande rop. En ung, vettskrämd kvinna kommer rusande in i huset och ber om hjälp. Hon är förföljd av en skock pilska, galna skördearbetare, berusade av vin och hetta, som uppenbarligen har bestämt sig för att våldta henne. Hon bönfaller gårdsfolket att rädda henne. Dörren stängs och bommas för. De druckna skördearbetarna börjar banka på porten. De vill ha kvinnan, Jorios dotter. De kräver att hon överlämnas till dem. Annars tänker de bryta sig in i huset och med våld ta vad de vill ha.

Michetti hade redan 1895 målat en monumental tavla (fem och en halv meter bred och nästan tre meter hög), som också kallas La Figlia di Jorio. Den visades för första gången på konstbiennalen i Venedig och anses av många vara hans främsta verk.

I dag hänger målningen i en sammanträdessal i provinspalatset i Pescara, inte direkt till allmän beskådan men jag har hört att man kan få se den på begäran, i alla fall om man ber riktigt snällt. I receptionen i Palazzo della Provincia blir jag mottagen av en vänlig dam. Jag framför mitt ärende, berättar att jag är svensk och att jag har färdats långt i förhoppning om att få skåda denna tavla.Kan det möjligen gå för sig?

Damen nickar. Nog går det att ordna, inga problem. Hon kallar på en vaktmästare som ledsagar mig uppför trappan, låser upp dörren till Sala "La Figlia di Jorio", tänder ljuset, drar från ett draperi och synliggör därmed målningen.

La Figlia di Jorio av Francesco Paolo MichettiDen är lika fantasieggande som vacker. Landskapet är pastoralt med höga, snöklädda berg i bakgrunden. I gröngräset halvligger fem unga män, de vältrar sig lojt, kanske berusade efter en lunch som bestått mer av vin än av fast föda. Jorios dotter passerar just förbi. Hon är fortfarande långt från bytorget. Ännu har inget dramatiskt skett. Men sannolikt är det just i detta ögonblick som den otänkbara tanken föds hos en av de unga männen: "henne skulle man knulla".

I förstone är det säkert bara en önskedröm, något som ynglingar plägar tänka och kanske till och med säga högt, därmed inhöstandes uppskattande skratt och leenden från vännerna. En fräck kommentar som får Jorios dotter att känna obehag och skynda på stegen.

Möjligen är det något i hennes sätt att röra sig – hennes vaggande höfter, hennes pendlande mjuka arm – som plötsligt väcker en sådan häftig åtrå hos någon av männen att den där förflugna, fräcka kommentaren med ens börjar växa och förvandlas till en inre drivande kraft, till ett beslut om att inte bara önska utan också handla, att nu eller aldrig, hon ska inte komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll, och på något sätt fortplantar sig denna tanke till de andra unga männen, förvandlar dem från småfräcka men harmlösa bondpojkar till en flock uppeggade bestar som inte längre kan kontrollera sina drifter, som hetsar varandra och alldeles strax ska resa sig upp i samlad tropp och under skrik och skrän börja förfölja den stackars flickan.

Men ännu har det inte skett.

Än så länge ser allt ut som en idyll. I ett pastoralt landskap passerar Jorios dotter en skara unga män som mot en fond av blånande berg halvligger i gröngräset och latar sig. De kastar uppskattande, ja till och med lystna blickar efter flickan.

Det är just i detta ögonblick som tanken föds.

Johan Werkmäster

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 26 februari, 2013

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011

Saker som är helt "normalt" i jämställda Sverige

Såg Kate Moss i senaste numret av Playboy. Hon stod på alla fyra och svankade. Bilden skrek inte direkt Girls Empowerment. Vad gör hon där nere? Ska hon skura golvet ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 27 december, 2013

Foto: Björn Gustavsson

Gävlesymfonikerna i Kina

Gävle symfoniorkester, en av landets äldsta, har på senare år gjort en rejäl uppryckning – i synnerhet sedan Jaime Martin år 2013 tillträdde som chefdirigent.  Jag minns att jag ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 09 september, 2016

En känsla av förundran Van Morrison, del 4: Från Moondance till Tupelo Honey

Någon har sagt att ”Moondance” är det yang som kompletterar ”Astral Weeks” yin. Det är att tvinga på ”Moondance” ett beroendeförhållande till sin föregångare som ingen av dem behöver. De ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 18 september, 2014

Bluesinfluerad hårdrock à la Göteborg

  I ett parkeringshus i centrala Göteborg ligger Graveyards replokal och det är också där vi möter upp dem för en intervju. I sann göteborgsanda kanske man skulle kunna säga att ...

Av: Linda Olsson & Karin Sundqvist | Essäer om musik | 18 februari, 2011

Verdier har en tvetydig eksistens. Et ontologisk perspektiv på verdibegrepet.

Aksiologiske diskurser har mange ulike aspekt og dimensjoner, likevel er det ikke slik at hvert eneste verdiaspekt og hver eneste verdidimensjon er bundet opp til verdier qua verdier. En kan ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 februari, 2011

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts