Simon O Pettersson - Sydtysk afton

Simon Pettersson – Fil. stud. med breda humanistiska intressen. Skriver i flertalet genrer. Söker inte medvetet att skriva i någon viss stil, men i den mån han kan analysera sina egna ...

Av: Simon O Pettersson | 25 juni, 2012
Utopiska geografier

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | 23 september, 2010
Gästkrönikör

I skuggan av ljuset. Om Gregory Crewdson

Ingenting kan väl vara mer trendriktigt inom konstvärlden just nu än foto. Kulturhuset i Stockholm har dock satsat på denna konstform i ett antal år och har generöst bjudit på ...

Av: Nancy Westman | 26 mars, 2011
Konstens porträtt

Ett anständigt liv? Romernas situation i Sverige

På teve visas ett program om de sju dödssynderna, varav likgiltigheten är en. Mötet människor emellan inrymmer ett hopp om att bli förstådd. Utan förståelse infinner sig likgiltigheten, man ...

Av: Lilian O. Montmar | 23 februari, 2010
Essäer om samhället

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter



Gabriele D'AnnunzioPlötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga sällar, ett gäng ynglingar som tycks ha satt sig i sinnet att inte låta henne komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll.

Händelsen inträffar någon gång i början av 1890-talet i samhället Tocco da Casauria, beläget på södra sidan av Pescarafloden, ungefär fyra mil in i landet från Adriatiska havet. Den bevittnas av två framgångsrika konstnärer, målaren Francesco Paolo Michetti och författaren Gabriele D’Annunzio. Michetti är för övrigt född i byn, men han har inte bott där på många år. Han är bara på tillfälligt besök tillsammans med sin gode vän. Den scen som utspelar sig framför deras ögon gör ett outplånligt intryck på dem båda.

1904 skrev D'Annunzio sin kanske främsta scenpjäs, La Figlia di Jorio (Jorios dotter) som tar sin utgångspunkt i det drama som han bevittnade på torget i Tocco da Casauria ungefär ett decennium tidigare. Miljön är dock en annan. Tragedin inleds i ett lantligt beläget hus, där en bröllopsfest förbereds. Det är en infernaliskt varm sommardag.

Plötsligt hörs hjärstslitande rop. En ung, vettskrämd kvinna kommer rusande in i huset och ber om hjälp. Hon är förföljd av en skock pilska, galna skördearbetare, berusade av vin och hetta, som uppenbarligen har bestämt sig för att våldta henne. Hon bönfaller gårdsfolket att rädda henne. Dörren stängs och bommas för. De druckna skördearbetarna börjar banka på porten. De vill ha kvinnan, Jorios dotter. De kräver att hon överlämnas till dem. Annars tänker de bryta sig in i huset och med våld ta vad de vill ha.

Michetti hade redan 1895 målat en monumental tavla (fem och en halv meter bred och nästan tre meter hög), som också kallas La Figlia di Jorio. Den visades för första gången på konstbiennalen i Venedig och anses av många vara hans främsta verk.

I dag hänger målningen i en sammanträdessal i provinspalatset i Pescara, inte direkt till allmän beskådan men jag har hört att man kan få se den på begäran, i alla fall om man ber riktigt snällt. I receptionen i Palazzo della Provincia blir jag mottagen av en vänlig dam. Jag framför mitt ärende, berättar att jag är svensk och att jag har färdats långt i förhoppning om att få skåda denna tavla.Kan det möjligen gå för sig?

Damen nickar. Nog går det att ordna, inga problem. Hon kallar på en vaktmästare som ledsagar mig uppför trappan, låser upp dörren till Sala "La Figlia di Jorio", tänder ljuset, drar från ett draperi och synliggör därmed målningen.

La Figlia di Jorio av Francesco Paolo MichettiDen är lika fantasieggande som vacker. Landskapet är pastoralt med höga, snöklädda berg i bakgrunden. I gröngräset halvligger fem unga män, de vältrar sig lojt, kanske berusade efter en lunch som bestått mer av vin än av fast föda. Jorios dotter passerar just förbi. Hon är fortfarande långt från bytorget. Ännu har inget dramatiskt skett. Men sannolikt är det just i detta ögonblick som den otänkbara tanken föds hos en av de unga männen: "henne skulle man knulla".

I förstone är det säkert bara en önskedröm, något som ynglingar plägar tänka och kanske till och med säga högt, därmed inhöstandes uppskattande skratt och leenden från vännerna. En fräck kommentar som får Jorios dotter att känna obehag och skynda på stegen.

Möjligen är det något i hennes sätt att röra sig – hennes vaggande höfter, hennes pendlande mjuka arm – som plötsligt väcker en sådan häftig åtrå hos någon av männen att den där förflugna, fräcka kommentaren med ens börjar växa och förvandlas till en inre drivande kraft, till ett beslut om att inte bara önska utan också handla, att nu eller aldrig, hon ska inte komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll, och på något sätt fortplantar sig denna tanke till de andra unga männen, förvandlar dem från småfräcka men harmlösa bondpojkar till en flock uppeggade bestar som inte längre kan kontrollera sina drifter, som hetsar varandra och alldeles strax ska resa sig upp i samlad tropp och under skrik och skrän börja förfölja den stackars flickan.

Men ännu har det inte skett.

Än så länge ser allt ut som en idyll. I ett pastoralt landskap passerar Jorios dotter en skara unga män som mot en fond av blånande berg halvligger i gröngräset och latar sig. De kastar uppskattande, ja till och med lystna blickar efter flickan.

Det är just i detta ögonblick som tanken föds.

Johan Werkmäster

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Statist hos Roy Andersson

Inte många kan ha missat att Roy Andersson tog hem Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig med sin nya film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”. En sen ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 30 september, 2014

Rudolf Steiner i Berlin 1900

Varför Steiner? Varför inte?

Reflexioner kring Kristofferskolan och Waldorf-pedagogik, värd att uppmärksammas.

Av: Annakarin Svedberg | Övriga porträtt | 23 juni, 2016

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 Maj, 2008

Benjamin 30

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 mars, 2012

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

När tvetalan slickar

När tvetalan slickar poetens munnar smäckra Katarina Frostensons dikt är en välfunnen bild av språkets oförmåga att sammanfalla med världen och dess faktiska och konkreta uttryck. Trots rötter i konkretismen och ...

Av: Mårten Björk | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2007

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.