Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2014
Stefan Whilde

Foto: Björn Gustavsson.

Shanghai: ett shoppingparadis

Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av ...

Av: Björn Gustavsson | 11 september, 2016
Resereportage

När två världar möts

– Det är roligt att lära sig om andra språk. Jag visste inte att man kunde ha det som yrke! säger Milarépa Traoré om vad han lär i skolprojektet Babel. Det ...

Av: Anna Mezey | 21 januari, 2013
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | 20 oktober, 2017
Gilda Melodia

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter



Gabriele D'AnnunzioPlötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga sällar, ett gäng ynglingar som tycks ha satt sig i sinnet att inte låta henne komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll.

Händelsen inträffar någon gång i början av 1890-talet i samhället Tocco da Casauria, beläget på södra sidan av Pescarafloden, ungefär fyra mil in i landet från Adriatiska havet. Den bevittnas av två framgångsrika konstnärer, målaren Francesco Paolo Michetti och författaren Gabriele D’Annunzio. Michetti är för övrigt född i byn, men han har inte bott där på många år. Han är bara på tillfälligt besök tillsammans med sin gode vän. Den scen som utspelar sig framför deras ögon gör ett outplånligt intryck på dem båda.

1904 skrev D'Annunzio sin kanske främsta scenpjäs, La Figlia di Jorio (Jorios dotter) som tar sin utgångspunkt i det drama som han bevittnade på torget i Tocco da Casauria ungefär ett decennium tidigare. Miljön är dock en annan. Tragedin inleds i ett lantligt beläget hus, där en bröllopsfest förbereds. Det är en infernaliskt varm sommardag.

Plötsligt hörs hjärstslitande rop. En ung, vettskrämd kvinna kommer rusande in i huset och ber om hjälp. Hon är förföljd av en skock pilska, galna skördearbetare, berusade av vin och hetta, som uppenbarligen har bestämt sig för att våldta henne. Hon bönfaller gårdsfolket att rädda henne. Dörren stängs och bommas för. De druckna skördearbetarna börjar banka på porten. De vill ha kvinnan, Jorios dotter. De kräver att hon överlämnas till dem. Annars tänker de bryta sig in i huset och med våld ta vad de vill ha.

Michetti hade redan 1895 målat en monumental tavla (fem och en halv meter bred och nästan tre meter hög), som också kallas La Figlia di Jorio. Den visades för första gången på konstbiennalen i Venedig och anses av många vara hans främsta verk.

I dag hänger målningen i en sammanträdessal i provinspalatset i Pescara, inte direkt till allmän beskådan men jag har hört att man kan få se den på begäran, i alla fall om man ber riktigt snällt. I receptionen i Palazzo della Provincia blir jag mottagen av en vänlig dam. Jag framför mitt ärende, berättar att jag är svensk och att jag har färdats långt i förhoppning om att få skåda denna tavla.Kan det möjligen gå för sig?

Damen nickar. Nog går det att ordna, inga problem. Hon kallar på en vaktmästare som ledsagar mig uppför trappan, låser upp dörren till Sala "La Figlia di Jorio", tänder ljuset, drar från ett draperi och synliggör därmed målningen.

La Figlia di Jorio av Francesco Paolo MichettiDen är lika fantasieggande som vacker. Landskapet är pastoralt med höga, snöklädda berg i bakgrunden. I gröngräset halvligger fem unga män, de vältrar sig lojt, kanske berusade efter en lunch som bestått mer av vin än av fast föda. Jorios dotter passerar just förbi. Hon är fortfarande långt från bytorget. Ännu har inget dramatiskt skett. Men sannolikt är det just i detta ögonblick som den otänkbara tanken föds hos en av de unga männen: "henne skulle man knulla".

I förstone är det säkert bara en önskedröm, något som ynglingar plägar tänka och kanske till och med säga högt, därmed inhöstandes uppskattande skratt och leenden från vännerna. En fräck kommentar som får Jorios dotter att känna obehag och skynda på stegen.

Möjligen är det något i hennes sätt att röra sig – hennes vaggande höfter, hennes pendlande mjuka arm – som plötsligt väcker en sådan häftig åtrå hos någon av männen att den där förflugna, fräcka kommentaren med ens börjar växa och förvandlas till en inre drivande kraft, till ett beslut om att inte bara önska utan också handla, att nu eller aldrig, hon ska inte komma undan, i alla fall inte med oskulden i behåll, och på något sätt fortplantar sig denna tanke till de andra unga männen, förvandlar dem från småfräcka men harmlösa bondpojkar till en flock uppeggade bestar som inte längre kan kontrollera sina drifter, som hetsar varandra och alldeles strax ska resa sig upp i samlad tropp och under skrik och skrän börja förfölja den stackars flickan.

Men ännu har det inte skett.

Än så länge ser allt ut som en idyll. I ett pastoralt landskap passerar Jorios dotter en skara unga män som mot en fond av blånande berg halvligger i gröngräset och latar sig. De kastar uppskattande, ja till och med lystna blickar efter flickan.

Det är just i detta ögonblick som tanken föds.

Johan Werkmäster

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Utforskaren Ingela Romare

"Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela ...

Av: Ossian Sandin | Övriga porträtt | 16 november, 2010

Rom 1892  Piazza Navona

Mats Waltrè Två dikter

Två nya dikter av Mats Waltrè

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 02 juni, 2016

L’art éphémère eller ögonblickets poesi

L’art éphémère eller ögonblickets poesi Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – ...

Av: Ida Westin | Konstens porträtt | 01 februari, 2007

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | Essäer om politiken | 28 juni, 2013

Gunnar Lundin , SKÄRGÅRDSSVIT, 1980 (Edlunda)

Nils vill inte gå ut”Fryser”, säger hanJacob på sina smala ben i middagshettanvaggar sin kotpelare av sömnner till strandenVi sitter vid det vita bordet med semestersprickor av oanvänd tidEva bär ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 27 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.