33. Asad

Varje gång jag passerar igenom en dörr frågar jag mig själv: ”Drömmer du eller är du vaken Asad?” Varje gång svarar jag: ”Jag är vaken.” Khalil säger att det tar tid. Att man måste ...

Av: Asad | 10 augusti, 2012
Lund har allt utom vatten

Filip Lindberg. Några dikter

Filip Lindberg (f. 1990),studerar masterprogramet i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Även redaktör för litteraturtidskiften Tydningen.                      

Av: Filip Lindberg | 14 april, 2014
Utopiska geografier

Några tankar med anledning av vårdavjämningsdagen

”Life is partly what we make it, and partly what it is made by the friends we choose” sade Tennessee Williams som dog av en kapsyl. En natt, när han hade ...

Av: Vladimir Oravsky | 20 mars, 2013
Gästkrönikör

Ossler om mörk musik, industriromantik och Lennart Persson

Innan solospelning och konsert med Thåström på Siesta-festivalen, träffar Tidningen Kulturens Rasmus Thedin, Pelle Ossler på hans hotell i Hässleholm, där det diskuteras inspiration, monotoni och avlidna musikskribenters förmåga att ...

Av: Rasmus Thedin | 11 juni, 2010
Musikens porträtt

Konsten i Flandern: Mer än Manifesta i Belgien



Sandwurm av Marco Casagrandes i utställningen Beuafort04.Manifesta är den mest internationellt kända konsthändelsen i Belgien i år. Det är en biennal för europeisk samtidskonst som vartannat år äger rum på en ny plats någonstans i Europa. I år är det alltså i Waterscheigruvan utanför Genk, ett gammalt gruvkomplex som inte ligger långt från Maastricht och den tyska gränsen. Manifesta kretsar i år kring kolet och gruvdriftens betydelse för regionen och innehåller både samtida och historiska verk. Det har nu skrivits en hel del om Manifesta redan så jag ska inte uppehålla mig vid utställningen utan istället bege mig ut till Nordsjöns kust där det pågår en annan spännande skulpturtriennal.

Oostende framstår på många sätt som Belgiens franska riviera med sina milslånga vita sandstränder, breda strandpromenader, hotell och exklusiva lägenheter med havsutsikt. I hamnen ligger segelbåtar i miljonklassen och restauranger finns det gott om. Konst är kanske inte det första man förknippar staden med. Det finns ett konstmuseum, MU.Zee, som har stora lokaler men som varken är speciellt inspirerande när det gäller innehåll eller presentation. Men som tur är finns det två andra starka anledningar för den konstintresserade att besöka Oostende. För det första är det staden där konstnären James Ensor föddes och dog i.

Ensor-museet i Oostende.Ensor räknas som en av de viktigaste konstnärerna inom det Belgiska avantgardet och en föregångare till expressionismen. Han studerade konst i Bryssel och målade till en början mörka interiörer och stilleben som inte gick hem hos kritikerna. I slutet av 1800-talet förändrades hans stil och han började måla karnevalbilder ofta lite makabra och bisarra, vilka med tiden kom att göra honom känd för eftervärlden. Medeltida flamländska konstnärer som Hieronymus Bosch och Pieter Bruegel d.ä. brukar pekas ut som inspirationskällor för Ensors konst. År 1917 flyttade Ensor in i ett hus vid Vlaanderenstraat 27 i Oostende där han bodde fram till sin död 1949. Huset är idag ett museum och visar hur Ensor levde och här finns även en hel del konst av Ensor som är väl värt ett besök.

Den andra och den främsta orsaken att åka till Oostende är skulpturtriennalen Beaufort som i år arrangeras för fjärde gången. Internationellt kända konstnärer som Jaume Plensa, Jannis Kounellis, Erwin Wurm och Magdalena Abakanowicz har skapat stora skulpturer som finns utplacerade längs Oostendes milslånga sandstränder. Det bästa sättet att besöka utställningen är att ta spårvagnen som går längs hela kuststräckan. Sedan får man bege sig ut bland sanddynerna och hitta sina favoriter som Marco Casagrandes sandorm. En flätad konstruktion som skapar ett rum som påminner om en mätt boaorm. När solen ligger på bildas ett effektfullt ljussken inne i ormen. En del av verken från de tidigare biennalerna finns också kvar längs kusten, som Wim Delvoyes Caterpillar från Beaufort01. Caterpillar är en fullskalig grävmaskin som verkar vara gjord av ornamentaliska järnstaket från en kyrkogård. Bland de stora internationella namnen hittar man också svensken Michael Johansson. Johansson är en expert på att packa och stapla olika föremål i olika former och färger till tajta geometriska skulpturer. I The move overseas har han mellan två containrar staplat köksinredningar och andra föremål som finns i ett hushåll så tätt att det verkar vara omöjligt att få in ens ett papper mellan föremålen. Konstverket anspelar på människor som flyttar till andra länder och då väljer att packa en stor container med alla sina tillbehörigheter och sedan skeppas de iväg till destinationen.  

Hotel Gent av Tazu Rous i utställningen TRACK. Från Oostende är det sedan bara 45 minuters resa med tåg till nästa destination. Tåget anländer till Sint-Pieters järnvägsstation i Gent som uppfördes med anledning av världsutställningen 1913. Arkitekt var Louis Cloquet och stationen invigdes 1912 så stationen firar 100 års jubileum i år. Under de senaste åren har den renoverats för att återfå sin forna glans och därför reagerar man inte speciellt mycket över de stålställningarna som sträcker sig upp mot klocktornet. Det visar nu att det är tillåtet att gå upp för ställningens trappor och besöka klocktornet. Väl uppe på avsatsen kliver man in i litet vitt hus. Det är ingen vanlig barack som man byggt för att kunna renovera klocktornet utan ett hotell som bara har ett enda dubbelrum. Utsikten är fantastisk från hotellrummet. Man kan även sitta i badkaret och se ut över Gent. Det som skiljer rummet från andra hotellrum är att det mitt i rummet finns ett klocktorn med fyra stora urtavlor. Skulle man vakna upp mitt i natten så vet man alltid vad klockan är. Hotel Gent är skapat av den japanska konstnären Tazu Rous och är ett av många konstverk i utställningen ”TRACK” som handlar om dialogen mellan konsten och stadsrummet.

I Citadellparken hittar man fler verk utplacerade runt samtidskonstmuseet SMAK som står som arrangör för utställningen ”TRACK”. T.ex. Leo Copers kyrkogård där han har rest ett hundratal gravstenar med namn på konstmuseum runt om i världen och Elmgreen & Dragset glasmonter mitt ute i parken där man visar löv patinerade i olika metaller. Bredvid SMAK ligger Museum voor Shone Kunsten. Det är ett konsthistoriskt museum med verk av bl.a. flamländska konstnärer som Bosch och Ensor. I entrén hittar man ett något modernare uttryck. Ett antal stora bockade kopparplåtar. Det är delar av Dahn Dos verk We the people. We the people är de första orden i den amerikanska konstitutionen och kopparplåten är delar till en fullskalig kopia av Frihetsgudinnan som Do arbetar med. Delarna kommer aldrig att sättas ihop för Do anser att Frihetsgudinnan inte längre har samma symbolvärde för frihet idag som den historiskt har haft. För många emigranter som flyttade till USA blev Frihetsgudinnan en bild för öppenhet och frihet i det nya förlovade landet, värden som idag inte är lika starkt förknippade med USA.

Laglig graffiti på Werregarenstraat i Gent.På väg ned från Citadellparken ner mot Gents historiska centrum passerar man några av verken i ”TRACK” som är väl värda ett besök, som John Bocks installation i den övergivna källaren vid tekniska universitet, Massimo Bartolinis bokgård och Fischl & Weiss fotografier vid Sint-Pietersklostret. Den historiska delen av Gent domineras av kyrkor, en del med ursprung från medeltiden. Ska man bara besöka en kyrka i Gent så är det den gotiska Sint-Baafskatedralen där man kan se en av konsthistoriens mest kända verk, nämligen van Eycks altarskåp, det så kallade Gentaltaret, som är ett utsökt exempel på ett altarskåp från renässansen.

Befinner man sig i Gent ska man inte heller missa att gå längs Werregarenstraat. Det är lång smal gränd som är den enda lagliga platsen för graffiti i Gent. Det är en ständigt skiftande konstscen där man har stor chans att se graffitikonstnärer i arbete. Graffiti är ju också en form av konst som skapas i en dialog med stadsrummet så det passar väldigt bra in i konceptet kring ”TRACK”.

Det arrangeras runt 280 festivaler i Flandern bara i år inom kultur, konst och musik. ”TRACK” i Gent och Beuafort04 i Oostende är bara två exempel på spännande evenemang som är väl värda ett besök. Det är lite synd att så mycket fokus riktas mot Manifesta när det samtidigt pågår så mycket annat spännande på konstscenen i Flandern som är värt att uppmärksammas.

Mathias Jansson

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Strömmen som aldrig slutar virvla – På jakt efter forsens låt

Tidningen Kulturens Peter Sjöblom möter Roland Keijser och Anders Rosén för att gå en svensk folkmusikklassiker på djupet. Den svenska folkmusik har sina milstolpar. Den kanske första men troligen största är de ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 30 januari, 2014

Den antika kulturen som både dåtid, nutid och framtid

Jag skall i detta anförande argumentera för att framtidens humaniora bör återuppliva det förr i världen så vanliga och befästa klassikerstudiet. Inledningsvis skall jag blicka bakåt för att ge en ...

Av: Marcus Myrbäck | Agora - filosofiska essäer | 31 december, 2016

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 21 januari, 2010

Edward Hopper: Sun in an Empty Room (1963)

Edward Hopper (1882-1967), den amerikanske konstnär som med sina vardagsrealistiska skildringar har blivit ett kultnamn inom 1900-talskonsten, brukar i litteraturen rubriceras som en mystisk konstnär och person. Att varken hans ...

Av: Kristina Öman | Essäer om konst | 13 december, 2013

Tre år efter självmordsattacken

Julen 2010, samtidigt som den så kallade arabiska våren begynte, hördes en smäll på Bryggaregatan i Stockholm. En ung man, Taimour Abdulwahab, hade sprängt sig själv i luften, den första ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 04 januari, 2014

Ungdomsdeckare, ett nytt äventyr

Ture Sventon privatdetektiv och Ture Sventon i öknen (bägge Rabén & Sjögren) har hittills återutgivits i Åke Holmbergs klassiska ungdomsdeckarserie (med Sven Hemmels fina illustrationer) om privatdetektiven Ture Sventon. Eller ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 19 januari, 2010

Omöjliga intervjuer. Guido Zeccola intervjuar Jerzy Grotowski

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 01 juli, 2012

Jägarbatalionen på Vasa torg i februari 1918. Styrkorna inspekteras av general Mannerheim

1918 – ett finskt trauma

Under bokmässan i Göteborg i september kommer Finland 100 år att få stort utrymme. Jörn Donner kommer att diskutera det smärtsamma året 1918.

Av: Rolf Karlman | Essäer om politiken | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.