Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | 07 oktober, 2015
Agora - filosofiska essäer

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | 02 september, 2014
Övriga porträtt

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | 24 januari, 2016
Litteraturens porträtt

Konsten i Flandern: Mer än Manifesta i Belgien



Sandwurm av Marco Casagrandes i utställningen Beuafort04.Manifesta är den mest internationellt kända konsthändelsen i Belgien i år. Det är en biennal för europeisk samtidskonst som vartannat år äger rum på en ny plats någonstans i Europa. I år är det alltså i Waterscheigruvan utanför Genk, ett gammalt gruvkomplex som inte ligger långt från Maastricht och den tyska gränsen. Manifesta kretsar i år kring kolet och gruvdriftens betydelse för regionen och innehåller både samtida och historiska verk. Det har nu skrivits en hel del om Manifesta redan så jag ska inte uppehålla mig vid utställningen utan istället bege mig ut till Nordsjöns kust där det pågår en annan spännande skulpturtriennal.

Oostende framstår på många sätt som Belgiens franska riviera med sina milslånga vita sandstränder, breda strandpromenader, hotell och exklusiva lägenheter med havsutsikt. I hamnen ligger segelbåtar i miljonklassen och restauranger finns det gott om. Konst är kanske inte det första man förknippar staden med. Det finns ett konstmuseum, MU.Zee, som har stora lokaler men som varken är speciellt inspirerande när det gäller innehåll eller presentation. Men som tur är finns det två andra starka anledningar för den konstintresserade att besöka Oostende. För det första är det staden där konstnären James Ensor föddes och dog i.

Ensor-museet i Oostende.Ensor räknas som en av de viktigaste konstnärerna inom det Belgiska avantgardet och en föregångare till expressionismen. Han studerade konst i Bryssel och målade till en början mörka interiörer och stilleben som inte gick hem hos kritikerna. I slutet av 1800-talet förändrades hans stil och han började måla karnevalbilder ofta lite makabra och bisarra, vilka med tiden kom att göra honom känd för eftervärlden. Medeltida flamländska konstnärer som Hieronymus Bosch och Pieter Bruegel d.ä. brukar pekas ut som inspirationskällor för Ensors konst. År 1917 flyttade Ensor in i ett hus vid Vlaanderenstraat 27 i Oostende där han bodde fram till sin död 1949. Huset är idag ett museum och visar hur Ensor levde och här finns även en hel del konst av Ensor som är väl värt ett besök.

Den andra och den främsta orsaken att åka till Oostende är skulpturtriennalen Beaufort som i år arrangeras för fjärde gången. Internationellt kända konstnärer som Jaume Plensa, Jannis Kounellis, Erwin Wurm och Magdalena Abakanowicz har skapat stora skulpturer som finns utplacerade längs Oostendes milslånga sandstränder. Det bästa sättet att besöka utställningen är att ta spårvagnen som går längs hela kuststräckan. Sedan får man bege sig ut bland sanddynerna och hitta sina favoriter som Marco Casagrandes sandorm. En flätad konstruktion som skapar ett rum som påminner om en mätt boaorm. När solen ligger på bildas ett effektfullt ljussken inne i ormen. En del av verken från de tidigare biennalerna finns också kvar längs kusten, som Wim Delvoyes Caterpillar från Beaufort01. Caterpillar är en fullskalig grävmaskin som verkar vara gjord av ornamentaliska järnstaket från en kyrkogård. Bland de stora internationella namnen hittar man också svensken Michael Johansson. Johansson är en expert på att packa och stapla olika föremål i olika former och färger till tajta geometriska skulpturer. I The move overseas har han mellan två containrar staplat köksinredningar och andra föremål som finns i ett hushåll så tätt att det verkar vara omöjligt att få in ens ett papper mellan föremålen. Konstverket anspelar på människor som flyttar till andra länder och då väljer att packa en stor container med alla sina tillbehörigheter och sedan skeppas de iväg till destinationen.  

Hotel Gent av Tazu Rous i utställningen TRACK. Från Oostende är det sedan bara 45 minuters resa med tåg till nästa destination. Tåget anländer till Sint-Pieters järnvägsstation i Gent som uppfördes med anledning av världsutställningen 1913. Arkitekt var Louis Cloquet och stationen invigdes 1912 så stationen firar 100 års jubileum i år. Under de senaste åren har den renoverats för att återfå sin forna glans och därför reagerar man inte speciellt mycket över de stålställningarna som sträcker sig upp mot klocktornet. Det visar nu att det är tillåtet att gå upp för ställningens trappor och besöka klocktornet. Väl uppe på avsatsen kliver man in i litet vitt hus. Det är ingen vanlig barack som man byggt för att kunna renovera klocktornet utan ett hotell som bara har ett enda dubbelrum. Utsikten är fantastisk från hotellrummet. Man kan även sitta i badkaret och se ut över Gent. Det som skiljer rummet från andra hotellrum är att det mitt i rummet finns ett klocktorn med fyra stora urtavlor. Skulle man vakna upp mitt i natten så vet man alltid vad klockan är. Hotel Gent är skapat av den japanska konstnären Tazu Rous och är ett av många konstverk i utställningen ”TRACK” som handlar om dialogen mellan konsten och stadsrummet.

I Citadellparken hittar man fler verk utplacerade runt samtidskonstmuseet SMAK som står som arrangör för utställningen ”TRACK”. T.ex. Leo Copers kyrkogård där han har rest ett hundratal gravstenar med namn på konstmuseum runt om i världen och Elmgreen & Dragset glasmonter mitt ute i parken där man visar löv patinerade i olika metaller. Bredvid SMAK ligger Museum voor Shone Kunsten. Det är ett konsthistoriskt museum med verk av bl.a. flamländska konstnärer som Bosch och Ensor. I entrén hittar man ett något modernare uttryck. Ett antal stora bockade kopparplåtar. Det är delar av Dahn Dos verk We the people. We the people är de första orden i den amerikanska konstitutionen och kopparplåten är delar till en fullskalig kopia av Frihetsgudinnan som Do arbetar med. Delarna kommer aldrig att sättas ihop för Do anser att Frihetsgudinnan inte längre har samma symbolvärde för frihet idag som den historiskt har haft. För många emigranter som flyttade till USA blev Frihetsgudinnan en bild för öppenhet och frihet i det nya förlovade landet, värden som idag inte är lika starkt förknippade med USA.

Laglig graffiti på Werregarenstraat i Gent.På väg ned från Citadellparken ner mot Gents historiska centrum passerar man några av verken i ”TRACK” som är väl värda ett besök, som John Bocks installation i den övergivna källaren vid tekniska universitet, Massimo Bartolinis bokgård och Fischl & Weiss fotografier vid Sint-Pietersklostret. Den historiska delen av Gent domineras av kyrkor, en del med ursprung från medeltiden. Ska man bara besöka en kyrka i Gent så är det den gotiska Sint-Baafskatedralen där man kan se en av konsthistoriens mest kända verk, nämligen van Eycks altarskåp, det så kallade Gentaltaret, som är ett utsökt exempel på ett altarskåp från renässansen.

Befinner man sig i Gent ska man inte heller missa att gå längs Werregarenstraat. Det är lång smal gränd som är den enda lagliga platsen för graffiti i Gent. Det är en ständigt skiftande konstscen där man har stor chans att se graffitikonstnärer i arbete. Graffiti är ju också en form av konst som skapas i en dialog med stadsrummet så det passar väldigt bra in i konceptet kring ”TRACK”.

Det arrangeras runt 280 festivaler i Flandern bara i år inom kultur, konst och musik. ”TRACK” i Gent och Beuafort04 i Oostende är bara två exempel på spännande evenemang som är väl värda ett besök. Det är lite synd att så mycket fokus riktas mot Manifesta när det samtidigt pågår så mycket annat spännande på konstscenen i Flandern som är värt att uppmärksammas.

Mathias Jansson

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Jan Stenis

Jan Stenis. Skönheten charmar

En diktsamling av Jan Stenis

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 04 februari, 2017

Konungens ring

Fransmännen slår vakt om sina äventyrsförfattare. Victor Hugo räknas som en klassiker. Hans Samhällets olycksbarn läses också hos oss. Och den har blivit en jättesuccé som musikal. Men vem omhuldar ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 22 oktober, 2010

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Skryt lagom - varför Dylan Thomas aldrig blev hundra år gammal

Jag råkar lyssna på BBC just innan solen går upp och känner igen den mäktiga stämman som läser upp en dikt som jag också kan placera långt innan jag får ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2014

Död och sorg i dagens samhälle

Den längsta resan är resan i det inre(Dag Hammarskjöld) I vårt västerländska samhälle är döden för de flesta människor ett tabu och den kommer oftast som en överraskning. Mötet med döden ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 05 december, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts