Erik Carlquist översätter dikter av Paul Klee

I en anteckning talade Paul Klee (1879-1940) om sina olika intressen. Först kom konsten att leva, och sedan poesi och filosofi, medan han som sin egentliga uppgift såg de plastiska ...

Av: Paul Klee | 10 november, 2017
Utopiska geografier

Adonis och den alkemiska förbindelsen mellan öst och väst

Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet. Den syrisk-libanesiska ...

Av: Sigrid Kahle | 20 november, 2009
Litteraturens porträtt

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | 07 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Hopper och Baertling som konstgrepp

Oljemålningar och textiltavlor ‒ vad har de gemensamt egentligen? Ofta hamnar oljefärgen på en målarduk och är ingenting annat än oljefärg på duk. Färgade dukar som sys samman är ingenting ...

Av: Carsten Lindström | 13 april, 2012
Essäer om konst

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä



Varför värderades här ordet 'kuken' i provokativt hänseende mer än ordet 'fittan'?När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade den revolutionäre adelsmannen, konstnären och tillika flaggskändaren De Geer in i de patriarkala gubbarnas slemmiga skara.

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? Varför antog han att 'kuken' var mer politiskt värdebeständigt, upproriskt, uppkäftigt och provocerande? Kunde 'fittan' inte ge ut några revolutionära vibbar av någon som helst upprorisk dignitet? Var fittaepitet inte värdigt att agera kränkande och subversivt och samhällsundergrävande? Varför valde de Geer det manliga könsattributet framför den kvinnliga? Var det bara en enkel förklaring som att 'ta vad du har'? Eller var det ett aktivt politisk val De Geer gjorde när han med sin subversiva handling undergrävde nationen med sitt stoiska flaggskändande?

Ja, Varför värderades här ordet 'kuken' i provokativt hänseende mer än ordet 'fittan'?

Vi anar det automatiska svaret om kvinnans och mannens rollfördelning i det patriarkala samhället. Vi känner på oss hur svaret på frågan skall presenteras och analyseras. Hela geschäftet genomsyrades av det patriarkala samhällets föråldrade könsmaktstrukturer. Carl Johan De Geers provokativa handskande med rikssymbolen var egentligen bara en ynkligt uttryck av manschauvinistisk karaktär. De Geer viftade med sitt bihang å det grövsta. Ställde ut sin mandom i harnesk mot nationen. Lät sitt kön utgöra den exekutiva bilan i skändandet av den blågula rikssymbolen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För att rekapitulera händelseförloppet för den som av en händelse inte är uppdaterad i det sena 60-talets begivenheter eller kanske född hitom diverse systemskiften skall vi minnas vad handlingen bestod i och hur åtalet såg ut. Det år viktigt att inledningsvis får utrett hur det hela gick till. 

Den grova provokationen inträffade på Galleri Karlsson i Stockholm 1967 då konstnären och adelsmannen Carl Johan De Geer exponerade vapenvägraraffischer med den sammanfattande titeln Svik fosterlandet, var onationell. Vägra vapen, vägra mörda, vägra mördas. Efter en anmälan beslagtog polisen 61 st affischer valborgsmässoafton 1967. Polisen stormade och gjorde inbrytning och beslog tog allt som kom i dess väg. Där fanns i beslaget affischer som bar namn som Skända flaggan, där han på en brinnande svensk flagga hade skrivit ”kuken” och lagt till den samhällsomstörtande texten ”Skända flaggan vägra vapen”

Carl Johan De Geer Bild Carl AbrahmssonMan har liknat det hela vid ikonoklasm(förstörandet av religiösa eller politiska symboler) då polisen i enlighet med domstolsbeslut destruerade konstverken. Denna konstprovokation med polisens tillslag och den rättsliga domen inbegripna utgör en av de i särklass mest omskriva händelserna i svensk konsthistoria. Domstolen bestämde att de grafiska bladen skulle förstöras i rent brottsförebyggande syfte så att den kriminella handlingen inte riskerade att upprepas. Carl Johan De Geer dömdes i Stockholms Rådhusrätt och Svea Hovrätt till 75 dagsböter à 15 kr för uppvigling och skymfande av svensk rikssymbol.

Varför ägde denna handling en sådan politisk kraft? I vår diskussion inringar vi inte det rikssymbolsskändande brottets hela politiska och nationella omfång generellt utan mera den intrikata frågan varför de Geer inte skrev 'fittan' utan valde att texta 'kuken' på fanan?

De Geer är ju grafiker också. Fanns det en kraft i själva phallosfysionomin? Hade han en idé om phallosens mera upprätta och långtgående form som hot? Att det fysionomiska uttrycket kan tänkas skapa en bild med mera aggressiv substans. I likhet med symboler som frihetsgudinnans arm upp mot ljuset, don Quijotes dragna lans mot väderkvarnarna eller lutande tornet i Pisa eller kanske den moderna varianten Turning Torso. Ett sorts attackresonemang? Eller är dessa omvänt bara perifera i betydelse av att utgöra enkla avbildningar och attrapper till förebilden -det manliga könsorganet? Och att vi måste återföra frågorna dit?

I min värld när jag gick i någon sorts skola för ett otal år sedan satt vi i klassrummet ordnade och vattenkammade och tittade på planscher i biologin. Snälla fröken gick till kartrummet och hämtade planscher på könsorgan. Denna lektion var det manslemmen som stod på dagordningen. Dessa planscher hade krokar både upp och nere och en bild på vardera sidan. Det var alltså möjligt att av misstag hänga planschen upp och ned. Vilket fröken naturligtvis gjorde. Det var olyckligt då dessa 'biologilektioner' i den tidens mystiska värld var oerhört haussade och hypade och hade varit omtalade i dagar bland oss elever. Sexualundervisning förklädd till just 'biologilektion' var årskursens absoluta höjdpunkt. Detta intrikata ämne satte våra pubertala sinnen i svängningar å det vildaste. Inledningsvis skulle könsorganen gås igenom rent fysikalisk, biologiskt. Fröken skulle i god och sansad ordning med pekpinnens hjälp peka ut organens väsentliga delar och beskriva dess funktioner i sitt sammanhang. Vi darrade. Först ut var alltså det manliga könsorganet som skulle hänga till vårt beskådande där framme på planschen i avslappat tillstånd men som istället kom att bli upphängt som en stolt mandom som reste sig till väders. I upp-och-ned-vänt tillstånd blev denne planschphallos nämligen eregerad. Vi pubertetsfinniga grabbar längst bak hade svårt liksom de rodnande flickorna längst fram att hantera detta missöde utan att falla ihop i könskonvulsiviska skrattorgier av de mest nervösa slag och fröken rodnade innan hon snabbt vände tavlan.

De Geers flaggskändning innehöll och använde sig av det manliga könsorganets eventuella espri, då han genom att sätta ordet 'kuken' mitt i fanans kors beskrev att hela konungariket med dess förtryckande och vapenfixerade vapenskrammel 's-g k-k'.

Carl Johan De Geer är dock konstnär. Tänk om det hela för honom hade en grafisk och rent bildlig underbetydelse? Tänk om De Geer egentligen ansåg att mansgökens grafiska form ägde större provokativt egenvärde som hotfull bild än den kvinnliga snippans eventuella öppenhet skulle äga även om man skalar de två könsorganens rena från dess historiskt nedtyngda och betungande samhälleliga symbolik och estetik? Att det manliga könsorganets grafiska form äger större sprängkraft än det kvinnliga?


Vi ska penetrera denna frågan lite mer på djupet så gott vi förmår och se vad vi kan få ut av detta. Könsattributen kan i sin kultur ha olika valör och dignitet det är vi varse sedan länge. Och vi bör här förstå att de två organen bär sin estetik som medaljer eller kvarnstenar vad man nu vill beskriva det som. Olika kroppslemmar och andra utstående topografier ger omgivningen artskilda och vidsträckt differenta vibrationer.

Att sänka en kvinnlig talare som just är inne i ett invecklat resonemang om handelsunderskott och betalningsbalans genom att vråla: ”Visa pattarna!", är ett exklusivt uttryck för hur könets olika visuella attribut kan användas skändande. Man tar ned hennes resonemang genom att påpeka att damen ifråga har gömt ett par riktigt värdefulla/obscena kronjuveler innanför blusen som är värda mer i avtäckt och visuellt tillstånd än hennes spretigt torra ekonomiresonemang. Man reducerar henne till kön. Placerar in henne i den grova könsmaktsordningen. Om man i motsvarande grad skulle sänka en manlig talare när han står och hävdar huvudmålen och inriktningen i ekonomin, genom att gallskrika ”Visa kuken!” Är man då lika bekväm i den allmänna könsestetiken och retoriken? Möjligen skulle en mer destruktiv eller skändande effekt uppnås om man skrek ”mooona!”. Detta skulle anspela mera skändligt och menas att röven på vederbörande var minst lika, eller kanske mera värd att beskåda än vederbörandes suddiga resonemang. Huruvida den talandes tudelade bak i naket skick skulle provocera mer än om han förevisade sitt nakna kön är ju för den delen okänt och i realiteten omätbart. Hela frågan får sin obalans beroende på alla de olika infallsvinklar som kan ges avhängigt vem som debatterar detta.

Men vad betydde De Geers uppror egentligen? När jag var ung skrevs det ramsor i stil med ”Kuken och fittan spelade boll, kuken vann med åtta noll” var helst det kunde göra verkan. ”Kuken i örat” var en annan slogan som fann sin plats i det offentliga utrymmet specifikt då toaletter, idrottshallar men också mer officiella lokaler. ”Fitta, fat, rullgardin” är en mera svårtydbar ramsa men kan kanske vara en sorts verbal undanflykt från just 'fittans' öppenhet och vida ingång i tematiken.

Åter till De Geer så tycktes det naturligt ur dåtidens manschauvinism att kuken gick segrande ur den påvra striden och denna sax-påseretorik har varat. Man talar då om att 'kuken' sticker in och 'fittan' omsluter. Men omslutandet har i 'fitta'-påseteorierna också en segrande roll. Påsen omsluter stenen. Omslutandet utger en omsorg och kan också utifrån sin form ges en betydelse av slukande/ägande, medan en sticka är aggressiv i betydelsen framstötande. Eller är detta resonemang nedtyngt av könsmaktsordningen?


Phallossymbolen uttryckt som 'kuken' äger om uttrycket tillåts genom historien en betydligt stadigare potens än det mera lösmyntade(-munnade) 'fittan'. Om man talar i rent fysisk mening. Visserligen äger klitoris viss likhet i form och funktion med manssymbolen men dess litenhet har lett till att den ändå spelat en undanskymd tillvaro i symboliska sammanhang. I våra dagar spottar dock begreppen upp sig en smula och kombineras till ny kraft. Så till exempel har ordet 'fitta' figurerat i mera potenta sammanhang där det ganska nykomponerade ordet 'fittstim' i vårt land varit en poetisk och driven anförare. Gubbslem har använts i dramatiska och nedgörande slisk- och gubbsnusksammanhang och utgör också ett tillskott i sin potenta beskrivning av en vilsekommen kladdkultur kring detta att vara äldre kåt herre.

'Fittstim' äger en kollektiv potens, med det är en masse, inte det enskilda könet. Kanske kan fittstimmets kraft och visuella potens förklaras i den gängse undertexten ”Tillsammans är vi starka” som kvinnor kan andra med denna fittstimmesymbolik och retorik.

Vi kan väl om ingen invänder förklara De Geers flaggskändarretorik med att han var fast i adelsmannens nedärvda grovt manslemmiga gubbsymbolik och att i detta fall kuken av naturliga skäl kändes nära till hands för honom men att i våra dagar fittstimmet skulle gett en mera kreativ och potent utlevelse och relevans. Så i nästa flaggskändning kanske av EU-flaggan bör det kollektiva 'fittstim' stå skrivet som en lösgörande och öppnande devis. Vi kan också föreslå i eftertankens kranka blekhet och i brist på annat, att De Geer borde ha skrivit ”dra fittan överhuvudet” på fanan i linje med sin vapenvägrarretorik, detta i passiviserande pacifistisk mening förstås.

Benny Holmberg

Ur arkivet

view_module reorder
 Katarina Genar. Fotograf: Belinda Graham

Mystiska skolan sprider magisk läsglädje bland de yngsta

Det finns skolor som man verkligen skulle vilja gå på. Eller i alla fall göra studiebesök på, en dag, och beundra allt, från snälla spöken till färgglatt godis. Som Hogwarts ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 26 januari, 2016

Granen. Foto Ivar Leidus

Gran

Granen (Picea abies) är Sveriges vanligaste träd. Själva bilden av skogen för många svenskar. Bara tänk er en Bauertavla utan granen. Det går inte. Ändå är det så de svenska ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 20 februari, 2017

Sándor Márai - en oppositionell barrikadbyggare

Den ungerske exilförfattaren Sándor Márai har efter murens fall gått en stor renässans till mötes i Ungern och där ges hans böcker ut i ständigt nya upplagor. Till svenska ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

och allting blandas med vattenljud

Ett holländskt värdshus, femtonhundratal, tidig januari, och nu låg, blek sol över bäckravinen där hundar skäller, och värdshusvärdens dotter kommer gående från skogsdungen, hon bär ett fång ris, gårdshunden reser ...

Av: Björn Gustavsson | Utopiska geografier | 23 november, 2009

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Nina Ahlzén. Gårdsten

Nina Ahlzén bor i Göteborg. Skriver regelbundet för Dagensbok.com och medverkat i diverse antologier. Har tidigare utkommit med två diktsamlingar "Man kan inte mota en gryning", Pupill Förlag och "Och ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 24 mars, 2014

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.