Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Konstens kiasma – korsning



Eija-Liisa Athila, Where Is Where?, 2008 Eija-Liisa Ahtila/BUS 2012/Crystal Eye Ltd, Helsinki. Courtesy of Marian Goodman Gallery, New York and Paris. Photographed by Marja-Leena HukkanenRäta linjer kallas parallella, om de äro i samma plan, och ej kunna råkas ehuru långt de än må utdragas. Utställningen ”Parallella världar” med finska samtidskonstnären Eija-Liisa Ahtila på Moderna Museet i Stockholm ifrågasätter den euklidiska geometrins definition nummer 23 genom att skapa en konstupplevelse som ständigt genomskär utställningens parallella världar.

I den aktuella utställningen på Moderna möter man en konst som återger territoriella, perceptuella, textuella, religiösa och politiska världar, som existerar och löper parallellt bredvid varandra i ett ömsesidigt beroende. Ahtila tematiserar och synliggör denna beroenderelation, genom att ständigt visa hur människan i sin tillvaro är begränsad perceptuellt, kulturellt, geografiskt och teknologiskt. Konstverken som presenteras i utställningen blir i flera avseenden försök till att överkomma människans begränsningar och beroendeförhållanden. En plats där vi kan växla perspektiv mellan till synes analoga världar och upprätta skillnader i vårt sätt att betrakta vår omgivning.

För att upprätta denna geometriskt odefinierbara zon, där centralperspektivet destrueras i en mångfald av sinnliga intryck, använder Ahtila framförallt filmens tekniska möjligheter att sammanfoga bild, ljud, och text till en upplevelse som förskjuter tidsliga och rumsliga gränser. I verket Huset, 2002, upprättas en domesticering av sinnena, där huset förvandlas till en rumslig inhägnad som stänger in och försluter sig mot den omgivande världen. Kvinnan i filmen låter sina visuella perceptioner av omgivningen inskränkas till husets rumslighet, som ett avgränsat och skyddat territorium från alla visuella intryck utanför hemmets sfär. Avsaknaden av det spontana, vilda och främmande tenderar paradoxalt att förstärka kvinnans inre föreställning om det yttre hot hon försöker fly undan.

Videoinstallationen upprättar, i samspelet mellan de tre olika videoprojektionerna, ett förhållande där samma perspektiv centreras genom visuella förskjutningar och skillnader i avstånd. Denna växelverkan som upprättas mellan närhet och avstånd förstärker filmens dramaturgiska uppbyggnad, själva berättelsen om kvinnans kamp att begränsa sin perceptuella räckvidd. Avsaknaden av en sinnlig kontakt med det främmande och oförutsägbara utanför huset, med följden av en stegrande isolering som gradvis leder till ett alltmer psykotiskt tillstånd, väcker oundvikligen frågor om vilken betydelse som det sinnliga har för en politisk gemenskap av öppenhet och erkännande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förhållandet mellan det politiska och territoriala återkommer även i verken Fiskare/Etyd nr 1, 2007, och Var är var?, 2008. Här framträder de territoriala gränserna i förhållande till historiska narrativ som kolonialmaktens inflytande och begränsningar i den mänskliga tillvaron. Till skillnad från de desperata försöken att undvika det främmande och yttre, att upprätta hinder för sinnligheten, möter vi i Var är var? en kvinnlig poet som genom skrivandet upprättar en relation till två unga algeriska pojkar och en historisk situation av skuld. Poetens handling att skriva om de unga pojkarnas öde utmynnar i en moralisk försoningsprocess, där pojkarna och kvinnas parallella öden möter varandra i filminstallationens diskontinuerliga uttrycksformer.

Horisontal. Installationsvy från Eija-Liisa Ahtila: Parallella Världar på Moderna Museet Foto: Moderna Museet / Åsa LundénAhtilas användning av en konkret historisk händelse tillsammans med autentiska bilder från Algerietkriget under 1950-talet, skapar skärningspunkter där vi som besökare konfronteras med samma moraliska skuldfråga som utgör upprinnelsen till filmens narrativ. Frågan om det kollektiva ansvaret för de algeriska pojkarnas mord på en jämnårig pojke. En postkolonial undersökning som förenar det autentiska med det fiktiva, och samtidigt ställer den nödvändiga frågan om hur vi som åskådare skall förhålla hos till vår egen position. En fråga som Ahtila också närmar sig i Fiskare/Etyd nr 1 där den dokumentära filmen av en grupp fiskare i Västafrika försöker ta sig ut på havet i en båt. Den tydliga kampen mot naturens krafter blir inom videoverket ett förhållande mellan aktivitet och passivitet, där vi på avstånd stilla betraktar den kamp som vi själva redan genomgått och övervunnit i vår industrialiserade värld. En kamp som kolonialismen förvägrat stora delar av världen att på egen hand genomgå.

Verken Antropomorfa övningar på film, 2011, och Horisontal, 2011, är utställningens mest aktuella verk tidsmässigt. Till skillnad från de tidigare verken som tematiserar människans sociala och politiska förhållanden, där frågor om skuld, försoning, delaktighet och öppenhet utreds, är de senare verken mer koncentrerade till frågor om människan perception i förhållande till teknikens representationsvillkor. Det stora videoverket Horisontal består av en gran i sex delar, som alla är medierade genom filmens optik. Sönderdelningen av granen i enheter med samma visuella omfång iscensätter hur filmmediet har en inneboende begränsning, där granen som är framför kameralinsen måste anpassas genom att delas in i mindre enheter och inta ett horisontellt läge för att representeras som porträtt i konsthallen. Filmens medium blir, trots sina begränsningar, en möjlighet för människan att visuellt erfara det parallella perspektiv på granen som alltid existerar, men som vi på grund av fysiska begränsningar aldrig kan inta. Ahtila försätter besökaren i en situation, där samma objekt kan betraktas från två parallella och fysiskt åtskilda perspektiv från samma position.

Utställningen med Ahtila utgör startskottet för en ny satsning under våren på Moderna i samarbete med Bonniers konsthall, där den rörliga bilden inom konsten står i centrum. Med ett fullspäckat program av föreläsningar, diskussioner, filmvisningar och symposium kommer det att finnas goda möjligheter för allmänheten att närma sig kunskaper om filmen som konstnärlig uttrycksform. Ahtilas aktuella utställning erbjuder i sammanhanget en konst där filmen upphäver den euklidiska geometrin, och låter jämlöpande berättelser om människans enkelriktade seende i historien genomskäras med hjälp av filmiska installationer som förskjuter betraktarens perspektiv från ett traditionellt fokus till en parallell möjlighet. Ett seende som ständigt existerar, men som ofta är politiskt och perceptuellt begränsat.

Henrik Örnlind

 

Källa:

Eija-Liisa Ahtila
Parallella världar
Moderna Museet, Stockholm
pågår till 6 maj 2012

  

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.