E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 2

Andra delen av Ivo Holmqvists essä-porträtt om E. L. Doctorows.

Av: Ivo Holmqvist | 02 augusti, 2015
Litteraturens porträtt

Cold Meat Industry (1987-2014). Ett requiem

Det svenska skivbolaget Cold Meat Industry har, enligt grundaren Roger Karmanik (Roger Karlsson) slutat att existera. Denna artikel vill chansa på en historik över ett skivbolag som har varit så ...

Av: Marco De Baptistis | 16 augusti, 2014
Essäer om musik

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | 07 augusti, 2017
Kulturreportage

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | 24 december, 2011
Crister Enander

Konstens kiasma – korsning



Eija-Liisa Athila, Where Is Where?, 2008 Eija-Liisa Ahtila/BUS 2012/Crystal Eye Ltd, Helsinki. Courtesy of Marian Goodman Gallery, New York and Paris. Photographed by Marja-Leena HukkanenRäta linjer kallas parallella, om de äro i samma plan, och ej kunna råkas ehuru långt de än må utdragas. Utställningen ”Parallella världar” med finska samtidskonstnären Eija-Liisa Ahtila på Moderna Museet i Stockholm ifrågasätter den euklidiska geometrins definition nummer 23 genom att skapa en konstupplevelse som ständigt genomskär utställningens parallella världar.

I den aktuella utställningen på Moderna möter man en konst som återger territoriella, perceptuella, textuella, religiösa och politiska världar, som existerar och löper parallellt bredvid varandra i ett ömsesidigt beroende. Ahtila tematiserar och synliggör denna beroenderelation, genom att ständigt visa hur människan i sin tillvaro är begränsad perceptuellt, kulturellt, geografiskt och teknologiskt. Konstverken som presenteras i utställningen blir i flera avseenden försök till att överkomma människans begränsningar och beroendeförhållanden. En plats där vi kan växla perspektiv mellan till synes analoga världar och upprätta skillnader i vårt sätt att betrakta vår omgivning.

För att upprätta denna geometriskt odefinierbara zon, där centralperspektivet destrueras i en mångfald av sinnliga intryck, använder Ahtila framförallt filmens tekniska möjligheter att sammanfoga bild, ljud, och text till en upplevelse som förskjuter tidsliga och rumsliga gränser. I verket Huset, 2002, upprättas en domesticering av sinnena, där huset förvandlas till en rumslig inhägnad som stänger in och försluter sig mot den omgivande världen. Kvinnan i filmen låter sina visuella perceptioner av omgivningen inskränkas till husets rumslighet, som ett avgränsat och skyddat territorium från alla visuella intryck utanför hemmets sfär. Avsaknaden av det spontana, vilda och främmande tenderar paradoxalt att förstärka kvinnans inre föreställning om det yttre hot hon försöker fly undan.

Videoinstallationen upprättar, i samspelet mellan de tre olika videoprojektionerna, ett förhållande där samma perspektiv centreras genom visuella förskjutningar och skillnader i avstånd. Denna växelverkan som upprättas mellan närhet och avstånd förstärker filmens dramaturgiska uppbyggnad, själva berättelsen om kvinnans kamp att begränsa sin perceptuella räckvidd. Avsaknaden av en sinnlig kontakt med det främmande och oförutsägbara utanför huset, med följden av en stegrande isolering som gradvis leder till ett alltmer psykotiskt tillstånd, väcker oundvikligen frågor om vilken betydelse som det sinnliga har för en politisk gemenskap av öppenhet och erkännande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förhållandet mellan det politiska och territoriala återkommer även i verken Fiskare/Etyd nr 1, 2007, och Var är var?, 2008. Här framträder de territoriala gränserna i förhållande till historiska narrativ som kolonialmaktens inflytande och begränsningar i den mänskliga tillvaron. Till skillnad från de desperata försöken att undvika det främmande och yttre, att upprätta hinder för sinnligheten, möter vi i Var är var? en kvinnlig poet som genom skrivandet upprättar en relation till två unga algeriska pojkar och en historisk situation av skuld. Poetens handling att skriva om de unga pojkarnas öde utmynnar i en moralisk försoningsprocess, där pojkarna och kvinnas parallella öden möter varandra i filminstallationens diskontinuerliga uttrycksformer.

Horisontal. Installationsvy från Eija-Liisa Ahtila: Parallella Världar på Moderna Museet Foto: Moderna Museet / Åsa LundénAhtilas användning av en konkret historisk händelse tillsammans med autentiska bilder från Algerietkriget under 1950-talet, skapar skärningspunkter där vi som besökare konfronteras med samma moraliska skuldfråga som utgör upprinnelsen till filmens narrativ. Frågan om det kollektiva ansvaret för de algeriska pojkarnas mord på en jämnårig pojke. En postkolonial undersökning som förenar det autentiska med det fiktiva, och samtidigt ställer den nödvändiga frågan om hur vi som åskådare skall förhålla hos till vår egen position. En fråga som Ahtila också närmar sig i Fiskare/Etyd nr 1 där den dokumentära filmen av en grupp fiskare i Västafrika försöker ta sig ut på havet i en båt. Den tydliga kampen mot naturens krafter blir inom videoverket ett förhållande mellan aktivitet och passivitet, där vi på avstånd stilla betraktar den kamp som vi själva redan genomgått och övervunnit i vår industrialiserade värld. En kamp som kolonialismen förvägrat stora delar av världen att på egen hand genomgå.

Verken Antropomorfa övningar på film, 2011, och Horisontal, 2011, är utställningens mest aktuella verk tidsmässigt. Till skillnad från de tidigare verken som tematiserar människans sociala och politiska förhållanden, där frågor om skuld, försoning, delaktighet och öppenhet utreds, är de senare verken mer koncentrerade till frågor om människan perception i förhållande till teknikens representationsvillkor. Det stora videoverket Horisontal består av en gran i sex delar, som alla är medierade genom filmens optik. Sönderdelningen av granen i enheter med samma visuella omfång iscensätter hur filmmediet har en inneboende begränsning, där granen som är framför kameralinsen måste anpassas genom att delas in i mindre enheter och inta ett horisontellt läge för att representeras som porträtt i konsthallen. Filmens medium blir, trots sina begränsningar, en möjlighet för människan att visuellt erfara det parallella perspektiv på granen som alltid existerar, men som vi på grund av fysiska begränsningar aldrig kan inta. Ahtila försätter besökaren i en situation, där samma objekt kan betraktas från två parallella och fysiskt åtskilda perspektiv från samma position.

Utställningen med Ahtila utgör startskottet för en ny satsning under våren på Moderna i samarbete med Bonniers konsthall, där den rörliga bilden inom konsten står i centrum. Med ett fullspäckat program av föreläsningar, diskussioner, filmvisningar och symposium kommer det att finnas goda möjligheter för allmänheten att närma sig kunskaper om filmen som konstnärlig uttrycksform. Ahtilas aktuella utställning erbjuder i sammanhanget en konst där filmen upphäver den euklidiska geometrin, och låter jämlöpande berättelser om människans enkelriktade seende i historien genomskäras med hjälp av filmiska installationer som förskjuter betraktarens perspektiv från ett traditionellt fokus till en parallell möjlighet. Ett seende som ständigt existerar, men som ofta är politiskt och perceptuellt begränsat.

Henrik Örnlind

 

Källa:

Eija-Liisa Ahtila
Parallella världar
Moderna Museet, Stockholm
pågår till 6 maj 2012

  

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 06 oktober, 2013

Greve Zaroffs ande kan man tjäna storkovan på

Vill man nå fram till någon vars försvar är på topp eller i alla fall fungerar någorlunda finns det en metod som är bättre än andra: mekanisk avtrubbning. Genom att ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 24 mars, 2011

Jonathan Swift Verser för gatuförsäljerskor

Äpplen   Kom gubbs och tjejer, köp mina grejer: äpplen, första klass, plommon i stora lass, kom hit och känn för bara en spänn får du hundra, och skulle du undra och säga: för mycket har du rätt i det stycket ...

Av: Jonathan Swift | Kulturreportage | 06 december, 2013

Takarazuka. När teatern som institution säger mer än ord

Under 1980- och 90-talen verkade en genusinriktad japanforskning se en ökning. Den genusinriktade teoretikern Sheldon Garon menar att historiker med fokus på Japan kommit att intressera sig för genusperspektivet då ...

Av: Anna Nyman | Essäer | 23 september, 2009

Ett levande monument för den palestinska kulturen

Ända sedan Babels torns dagar har översättare varit oundgängliga för mänsklig förståelse. En av dem som flitigast bidragit till denna verksamhet är Dr Selma Khadra al-Jayyusi. Hennes mål är ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om litteratur & böcker | 26 januari, 2011

Jordnära skapare

"Hon är en märklig sagoförtäljerska denna strävsamma väverska, som hämtar sin inspiration från legender och ängar, från Orienten och Norden, från gammal tro och friska löv, från bibelord och byggnader ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 23 januari, 2010

Modern anti-modernist

Säg: Detta är Gud, det Ende. - Koran I Vänbok till Tage Lindbom (1999) skriver arton närstående om sin relation till denne säregne svenske religionsfilosof, mystiker och statsvetare. 1999 fyllde nämligen Lindbom nittio ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 29 december, 2012

Med smak av Madeleinekaka i strukturellt komplex roman

År 2010 gavs den skönlitterära boken Un roman estonien, skriven av Katrina Kalda, ut i Frankrike. Med sin historia om en karaktär, August, som delvis av slumpen blir en följetongsförfattare ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 26 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts