William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | 13 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | 16 oktober, 2013
Essäer

Gabi Gleichmann ”Att uppfatta en sak riktigt och missförstå samma sak utesluter inte…

Vägar går genom gräset och orter ligger här och där. Till vad nytta är dessa uppbyggda? Och liknar aldrig varandra? Och är oräkneligt många? Varför växlar skratt, gråt och bleknande? Vad gagnar allt oss detta ...

Av: Göran af Gröning | 30 september, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | 27 januari, 2011
Gästkrönikör

Olle Baertling 100 år- Effektsökeriets mästare



Dabi, Olle Baertling, 1956Den svenske konstnären i måleri och skulptur Olle Baertling var teosofiskt inriktad åtminstone när hans karriär började ta fart. För att fira att Baertling skulle ha fyllt 100 år presenterar Galerie Nordenhake en utställning fram till 19 augusti, med verk från galleriets samling. Baertling arbetade utifrån en idé om den ”den öppna formen”, som han utvecklade tillsammans med ett flertal konstteoretiker och konsthistoriker. Hans tillvägagångssätt i skapandet blev därmed starkt präglat av vetenskaplig forskning i framkant, inom området semiotisk bildanalys.

Fler av Baertlings abstrakt målande föregångare som Piet Mondrian och Wassily Kandinsky hade en liknande teosofisk inriktning som gränsar mot mystik. Deras teorier eftersträvade en universell sanning bortom sinnesvärlden, vilket Ulf Linde diskuterar i samband med de två sistnämnda i sin bok Spejare, som utkom 1960 och behandlade den moderna konsten. 1)

Baertling beskriver i sin ”Prolog ur ett manifest till öppen form”, begreppet om den öppna formen, som en ny konst där målningen blir ett avsnitt av universum och en immateriell, andlig manifestation.2) I början på 1950-talet mognade Baertlings abstrakta koncept och han övergick helt till att koncentrera energier och rörelser i sina målningar. Efter studier i Paris hos Fernand Legér återvände Baertling till Stockholm och fann runt 1954 sin nisch i den ”öppna formen”.

Konceptet innebär maximal koncentration av upplevd energi och rörelse i målningen med former som är öppna delmängder av en större samhörighet som ligger utanför målningens bildram. Baertling experimenterade med diagonala rörelser för högsta energi och bannlyste naturliga element som korsningar av kraftlinjer. Överhuvudtaget sökte han skapa en utopi fri från materialets påtaglighet, att förinta målningen som ett materiellt objekt. Slutligen fann han den ultimata lösningen i kombinationer av öppna vinklar och öppna trianglar. 3)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Koncentrationen av energier och rörelser bygger på perceptuella krafter, riktningar och förflyttningar i målningen. Det finns en grundläggande ”bibel” av konstprofessorn Rudolf Arnheim som utkom 1954 där dessa bildfenomen finns förklarade.4)
Den kan ha varit till god hjälp för Baertling och hans forskarvänner vid vetenskapliga diskussioner.

Arnheim visar på principen med rörelse och energier i målningar med exempel av Paul Cézanne och Pablo Picasso och deras respektive målningar av ett fruktbord med dryckesflaskor. Cézannes fruktbord är lugnt framställt med både horisontella och vertikala formlinjer. Picassos fruktbord ger extremt instabilt intryck med uteslutande diagonala formlinjer och där vertikala och horisontella linjer är fullständigt bannlysta.5) Cézannes målning är balanserad och med låg perceptionell energi medan Picassos diagonaldominans är sprängfyllt av dynamisk energi och ger ett kaosartat uttryck.

Konsthistorikern E.H. Gombrich har diskuterat rörelseintryck i målningar och sättet på vilket de omfattar både tid och rum i en tidsintegration.6) Tidsintegralen innefattar perceptionen av det nuvarande, minnet av det passerade och förväntan på framtiden när man matas med nya intryck.7) Baertlings diagonala former och trianglar innehåller dessa element i och med att den faktiska perceptionen när ögat sveper över målningen överskrids. När ögat passerar ramverket eller bildens utkanter passeras också gränsen mellan reell och förväntad verklighet, då uppstår vad Baertling kallar ”öppen form”.

Det kan tyckas alltför irrationellt med dessa betraktelser även om de verkligen är rationella. Låt oss stämma av igen med Ulf Linde, som är både en stor tänkare och extremt erfaren konstvetare. Ulf Linde diskuterar Lennart Rhodes konstverk Vinkelrum från 1948 i sin bok Efter hand. Rhodes målning består till större delen av flertalet olikfärgade geometriska former, med övervägande trianglar och diagonaler i bilden. Enligt Linde så bryts det plana bildplanet upp i samma ögonblick man ser hur trianglarna förhåller sig till varandra. Växelspelet i ytan har Rhode arbetat med ända sedan akademitiden och han kallade fenomenet ”det ogripbara rummet”. Blicken finner aldrig vila i rummet och ytan sprängs oavbrutet.8)

Aiyam, Olle Baertling, 1955Några år efter Rhodes ”vinkelrum”, komponerar Baertling sin ”öppna form”. Likheten med Rhodes är slående. Naturligtvis påverkar konstnärer varandra och Rhode fanns i Baertlings närhet i kretsarna kring gruppen ”47 års män”.

Men det fanns andra konstnärer som förmodligen påverkade Baertling i än högre grad, en av dem var Auguste Herbin. Hans målning Blanc från 1947 innehåller både vertikaler, diagonaler och cirklar i ordnad form. Ulf Hård af Segerstad, konstkritiker på Svenska Dagbladet och bekant med Baertling, uppehåller sig särskilt vid Herbin. Han ansåg att Baertling tydligt inspirerades av Herbin både på det geometriska planet och av hans färgalfabet.9)

Låt oss återvända till årets utställning på galleri Nordenhake som firar Olle Baertlings födelsedag för 100 år sedan. Utställningen består av några för Baertling typiska skulpturer där formkanterna i målningarna får bilda stommen till skulpturen, som helst skall studeras underifrån med himlen som fond. Vidare visas några centrala verk i original av Baertlings ”öppna form”, däribland hans sista, Ksard från 1980, året innan han dog.

Den målning som jag personligen fascineras av och blev ståendes länge inför är originalmålningen Dabi från 1956 (se bild). Denna målning med olja på duk i mansstorlek fordrar att man sveper med blicken över målningen. Mitt största sinnesintryck var de gröna fälten som förföll kupigt tredimensionella. Anledningen var förmodligen att färgen har strukits på i omgångar för att täcka penseldragen, en åtgärd Baertling var noga med enligt hans närmaste.

Det kan tyckas som en paradox eftersom rumsillusionen motverkar konstnärens syfte med målningen, att göra den fri från materiella ting. Nu liknade det gröna fältet blomman svärmorstunga. Samma teknik använde Paul Cézanne för att forma föremål och modellera reliefdjup utan centralperspektiv, för att uppnå realism i målningar. En paradox således som tydligast syns i originalmålningar under dagsljus då rätt färgspektrum kan återkastas av de ovanpå varandra liggande färgskikten.

Men det finns fler motsägelser i Baertlings målningar, som att han avsiktligt målade ramkanten svart istället för att låta bilden fortsätta över och runt kanten och fortsätta ut i universum. Nu stänger han istället inne de öppnade formerna och ger intrycket att målningen är enhetlig enligt klassiskt manér. Paradox igen.

Mitt sammanfattande intryck av Baertlings måleri och skulptur är en känsla av att han kände sig otillräcklig och sökte vägar att exploatera de visuella effekterna i målningar som han inspirerats till av nära konstnärer. Hans otillräcklighet sökte samförstånd inom den vetenskapliga sfären som bistod med kunskap och i sin tur fick pröva sina teorier på en experimentvillig praktiker. Även om Baertling nådde en viss ryktbarhet både i positiv och negativ bemärkelse så förmedlar hans konstverk en känsla av oseriöst effektsökeri. För övrigt anser jag att dagens konstinstitutioner som Moderna Museet skall förhålla sig mer till konstutövare fria från lånta fjädrar av konstteoretiker och filosofer.

 

Carsten Lindström

 

1 Linde Ulf, Spejare, Bonniers, 1960, Korpen, 1984, s. 26

2 Granath Olle, Baertling, Den öppna formens skapare, Utställningskatalog Malmö Konsthall,

Moderna Museet Stockholm, 1981., s. 40

3 Reutersvärd Oscar, Baertling, Creator of Open Form, Rose Fried Gallery, New York,

1966, s. 37

4 Arnheim Rudolf, Art and Visual Perception, UCLA Press, 1954, 1974, 2004

5 Arnheim, s. 458-459

6 Gombrich E.H., ”Moment and Movement in Art”, J. Warburg, 1964, s. 294

7 Brockmole, J.R., ”Temporal Integration Between Visual Images and Visual Percepts”, J.

Experimental Psychology, Human Perception and Performance, 2002, s. 315-334

8 Linde Ulf, Efter hand, Bonniers, 1985, s. 64

9 Brunius Teddy, Baertling. Mannen verket, SAK, 1990, s. 80-81

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika XXXIV Slutet (rum)

In. I ett enbart slutet rum inom förekom anmärkningsvärt jag förutan nämnvärda tankar snarare än desperationell aldrig om varse panik, hamnat där flerdörrstängt åförd ett tomt innehållslöst kalt till asketiskt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 04 januari, 2010

Bild: Guido Zeccola

Ambivalenta tillstånd

Jag vill fortsätta att bjuda in till mitt poetiska universum där vi kan mötas och utforska det fragmentariska och ambivalenta inom poesins bildspråk och detta i en väv av egen ...

Av: göran af gröning | Utopiska geografier | 31 juli, 2015

Tre år efter självmordsattacken

Julen 2010, samtidigt som den så kallade arabiska våren begynte, hördes en smäll på Bryggaregatan i Stockholm. En ung man, Taimour Abdulwahab, hade sprängt sig själv i luften, den första ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 04 januari, 2014

Maria på verandan

Bland änglar hos en ärkeängel i Lärkstan

Rösten är Maria Baczynskis öde. Den egna rösten, andras röster. Solo och körer. Teatrar och salonger. Rösten leder hennes uppmärksamhet in i människors utveckling, i deras möjligheter, hinder eller frihet.

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 23 maj, 2017

Poetmöte på Stockholmcentral

Det var midsommarafton 1987 och jag var på väg hem från Uppsala till föräldrarna i Gnosjö. Med fullpackad ryggsäck och glassklassikern Sandwich i min högra hand tog jag sikte på ...

Av: Bruno Franzon | Gästkrönikör | 29 juni, 2009

Terry Fox Virtual Volume (Smoke Exhalation), 1970 Foto: Barry Klinger © Estate of Terry Fox, Köln

Associativa rum

Tidningen Kulturens Stefan Thorsson besökte Akademie der Künste, Berlin. Här skriver han om verk av Terry Fox och Arno Schmidt.

Av: Stefan Thorsson | Essäer om konst | 04 oktober, 2017

Postmodernismens liv efter detta

För två år sedan publicerades samlingsvolymen Svar på frågan: Vad var det postmoderna?. Skriften kan tolkas som en till akademisk ”nyansering” förklädd äreräddning av ”det postmoderna”. (I skamvrån, som ”onyanserad” ...

Av: David Brolin och Göran Fredriksson | Essäer | 11 maj, 2011

John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.