Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Katja guidar oss ut i världsrymden



Ur Methatron II av Katja LindblomKatja Lindbloms andra hem är Slottsskogsobservatoriet i Göteborg. Hon är astronomen, konstnären och anarkisten som guidar oss ut i såväl den verkliga som fiktiva rymden.

Bakom en becksvart dörr i Slottsskogsobservatoriets utställningshall kan man höra en inlevelsefull berättarröst svara på fantasifulla frågor. Det dröjer inte länge förrän ett gäng uppsluppna barn väller ut från visningssalen. Strax därefter knatar visningsledaren Katja Linblom ut som genast får fler kluriga frågor.
- Ja, säger trettiotvååriga Katja Lindblom efter att barnen begett sig iväg, det är så kul med entusiastiska skolklasser. Deras frågor har varit helt fantastiska. Ibland händer det att de frågar om jag varit i rymden, men det har jag ju inte, bara i min science fiction - serie, skrattar amatörastronomen Katja. Några egna astronomistudier har hon aldrig tagit sig an eftersom hon inte säger ha någon naturlig fallenhet för matematik. Hon är en sann autodidakt. Hon är överhopad av astronomikunskaper och egna funderingar kring universum som hon också vill få utlopp för i sin science fiction - serie Methatron II.

Vi slår oss ner i ett kylslaget kök. Katja behåller sin gråa kappa med hög krage, som ger en vass förstärkning åt hennes utstrålning av integritet. Hon har jobbat som visningsledare i tre år och är naturligtvis väl bekant med det nedläggningshotade observatoriets maffiga elräkningar och kostsamma krig mot klottrare.
För att rädda livhanken på Göteborgs astronomiska oas Slottsskogsobservatoriet försöker de bland annat återuppliva sin måndagsverksamhet.
- Nu har vi allmänvisningar både måndagar och onsdagar. När det inte är klara skyar så brukar vi prata om utställningen, visa teleskopen och ett bildspel på solsystemet.
- Förutom skol- allmänvisningar så arrangerar vi bland annat föredrag, studiecirklar och barnkalas, säger Katja och hämtar det nybryggda kaffet.

Katja rör sig hemtamt på observatoriet. Som trettonåring upptäckte hon observatoriet och stjärnhimlen och idag skulle hon kunna tänka sig att bosätta sig i den låga, turkosgröna betongbyggnaden. Byggnaden är belägen på en tallbeklädd bergstopp i Slottsskogens nordliga del, strax intill Ödledammen.
- Jag trivs väldigt bra här. Jag konstaterade faktiskt häromdan att jag skulle kunna flytta in här om det fanns en dusch. Därför här finns det utrymme för skolarbete. Det finns kontor, bibliotek, verkstad, teleskop och kaffe.
Vad vi än pratar om så hamnar vi i världsrymden. Parallellt med sina distansstudier vid Falkenbergs konstskola, så filar hon på sin svartvita science fiction - serie som fått sig en knuff framåt sedan skolstarten hösten 2010.
- Utbildningen har kommit till användning i mitt serieskapande. Jag tänker mer på rörelse och dynamik i bilderna.
- Idén till själva serien som heter Methatron II, fortsätter Katja, fick jag för övrigt efter att jag läst Stephen Hawkings Svarta hål och universums framtid. Jag vill inte avslöja för mycket kring serien, men den handlar om en 25 - årig student från Jorden som i och med solsystemets förintelse hamnar på en främmande planet i ett parallellt universum.

Katja Lindblom. Foto. Nicklas von Matérn I den mån det går i serievärlden så försöker Katja sträva efter att göra astronomiskt korrekta bilder genom att använda sig av så kallade jump beacons, vilket är ett vanligt science fiction - knep. Hon vill också väcka existentiella frågor hos läsaren med en skruvad humor. Och korta rappa dialoger.
- En sak som jag gärna vill försöka förmedla är hur universum är uppbyggt på ett filosofiskt teoretiskt plan och det är meningen att det ska smyga sig in i historien. Storheter som Isaac Asimov och Star Trek har legat och grott i bakhuvudet, men Katja inspireras även av musik.
- Musik är den största inspirationskällan. Om jag sitter med min science fiction - serie är det oftast synt som gäller eftersom den ger mig den rätta stämningen. Just nu är det av någon anledning rysk experimentell synt som gäller. Det nuvarande projektet Methatron II har hon jobbat på sedan 2006.
- Jag hoppas att jag i framtiden kan etablera mig som konstnär. Men jag vill helst inte begränsa mig till serier och måleri. Jag vill pröva på alla möjliga konstformer.
När Katja inte befinner sig inkapslad i sin science fiction - värld, så ägnar hon sig åt sina akryl- och oljemålningar Där har motiven knappast något med rymden att göra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur Methatron II av Katja LindblomAntingen plockar hon surrealistiska idéer ur sina nattliga drömmer eller så växer oväntade idéer fram. Allt som oftast slår målningarna an kusliga mollackord. Inte sällan med ett politiskt budskap.
- I en ut av mina senaste målningar var jag osäker på vad det skulle bli och vad jag ville med det hela. Men när jag var färdig insåg jag att det var en skildring av den nuvarande situationen av Vitryssland och den rådande bristen på yttrandefrihet.
- Jag vet inte riktigt varför, forsätter hon i samma andetag, mina målningar alltid ser skräckinspirerade ut. Jag känner mig oftast harmonisk när jag arbetar med en tavla. Men det är väl den där kritiska sidan i mig som växer fram och tar starka uttryck, säger hon och skrattar.

Katja tycks ha åsikter och funderingar kring det mesta och i sitt konstutövande får hon utlopp för dem. Men bara delvis. En god vän och kollega till Katja har beskrivit henne lite skämtsam som en folkilsk obstinat anarkist.
- Jag har alltid tenderat till att tänka och agera själv snarare än att följa andra. Det ligger i min natur att ifrågasätta det mesta, i synnerhet kollektiva medvetanden, säger Katja varpå hon larmar och låser sitt andra hem. Slottsskogsobservatoriet.

Nicklas von Matérn




Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.