När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

Johanna forskar kring smärtan



Johanna Willenfelt Foto: Frida FrankerEn trafikolycka både begränsade och berikade Johanna Willenfelts liv. I Johannas konstutövande öppnades nya fält upp, bland annat ställer hon frågor kring smärta och kroppsligt medvetande. Härnäst väntar en utställning på Nordens hus i Reykjavik.

Stockholm. Våren 1999. Johanna närmar sig i maklig promenadtakt infarten till en innergård. I det dunkla valvet står en skåpbil som till synes är parkerad, men när hon spatserar in och passerar skåpbilen börjar den plötsligt att krypköra.
- Bilen skar av min väg och tryckte upp mig mot valvets tegelvägg. Jag pressades upp mot väggen med axel och rygg fast som i ett skruvstäd, säger Johanna Willenfelt.
Bland annat gick ledbanden av i Johannas vänstra axel vilket resulterade i en belastningsskada.
- Smärtan yttrar sig så att jag efter vad som anses normal belastning får kvardröjande värk och stramhet i muskulaturen. Det känns som att ständigt ha en muskelsträckning i hela axel- och bröstryggsregionen.
Begränsningar på såväl fritiden som i arbetet blev ett bistert faktum. Men i dag kan Johanna även se positiva aspekter med olyckan.
- Lika mycket som mitt konstutövande har fått lida av min oförmåga till arbete, så har det berikats mångfaldigt på sättet smärtans erfarenheter öppnat upp nya fält.
På grund av sin smärtproblematik arbetar idag Johanna mer varierat. Vid Konsthögskolan Valand har hon mejslat fram nya arbetsmetoder, bland annat jobbar hon med text som konst.
- Jag målar inte längre. Det är för statiskt. Jag jobbar mer forskningsbaserat genom att låta konsten och det teoretiska arbetet korsbefrukta varandra. Dessa undersökningar kan senare mynna ut i en utställning där jag i installationer kanske förenar text med teckningar eller ljud.

Johanna Willenfelt, Documenting Bodies: Epikris, 2010. Foto: Giorgi Makhniashvili Smärtan har även blivit ett tema för det konstnärliga arbetet. Ett konkret exempel är från Johannas magisterutställning på Göteborgs konsthall 2010. Där arbetade hon med sjukhusbritsens papper. Istället för den egna kroppens avtryck på papperet fanns en bild av patientens smärtberättelse i form av läkares journalföringar, som var sammanflätade med litterära fragment samt egna anteckningar.
- Jag använde mig delvis av arkivmaterial från Sahlgrenska sjukhuset, delvis av mina egna journalhandlingar, men även av de berättelser som jag hade fått av andra som också lider av långvarig eller kronisk smärta. Verket är både fiktivt och dokumentärt. Jag adderar lager av text för att skapa olika nivåer och på så sätt bryta upp sammanhang och formulera nya berättelser.

Verket ställer frågor om hur vi ser på andras smärtkroppar, hur vi påverkas av dem och hur läkares och andra människors omdömen om vår smärta bidrar till att forma vår identitet. Johannas frågeställningar kring smärta och kroppsligt medvetande fyller flera syften.
- De verkar terapeutiskt genom att de bearbetar min egna kroppsliga smärta. Men framförallt avtäcker de den, vilket som konstnär medför att jag öppnar upp för granskning av en större struktur. Jag intresserar mig för de faktorer som i ett specifikt sammanhang ger ett visst fenomen legitimitet eller företräde framför andra. Och som påverkar en människas sjukdomsberättelse.
- Här kan ibland, fortsätter Johanna, de målande, symboliska bilder patienten i kliniska sammanhang ombeds använda för att beskriva sin smärta korrespondera dåligt med ganska trubbiga metoder som man i många fall mäter eller skattar smärta på.
Och här tar det filosofiska fältet och etiken vid, menar Johanna.
- Jag tänker att det kan vara konstens roll att kommunicera det obegripliga smärtfenomenet på ett sätt som öppnar upp för nya reaktioner på både sin egen och andras smärta.
Johanna Willenfelt är född och uppvuxen i Aneby i norra Småland. Redan som barn närde hon konstnärsdrömmar.
- Min faster målade och förestod en butik för konstmaterial. Så hon försedde mig och min syster med akvarell och pasteller. Jag minns att det var väldigt lusfyllt.

Johanna Willenfelt, Documenting Bodies: Epikris, 2010. Foto: Giorgi Makhniashvili Hon har sedan dess tröskat igenom flera förberedande konstutbildningar, däribland Gerlesborgsskolan och Basis Konstskola i Stockholm. 2010 avlade hon sin magisterexamen i Fri konst vid Konsthögskolan Valand. Och därefter har hon lagt ut födkrokar lite varstans.
- Jag söker allt från brödjobb till allt som går att få inom kultursektorn. Och sen söker jag såklart stipendier.
Tecknandet vill Johanna fortsätta med eftersom det inte belastar musklerna i lika hög grad som måleriet. Tidigare har hon illustrerat för tidskriften Bang och Rädda barnen, svartvita bilder med en ironisk tagg. För tillfället arbetar hon inför en grupputställning på Nordens hus i Reykjavik.
- Just nu kan jag inte säga nåt om mitt pågående arbete förutom att vi alla ska jobba kring temat natur och kultur. De jag ska samarbeta med är ett konstnärskollektivt som heter Slippery Terrain.

När Johanna inte arbetar med sin konst så ägnar hon sig gärna åt film, böcker och att träffa vänner. Dessutom pluggar hon kontinental filosofi på distans vid Södertörns högskola.
- Det gäller att förhandla med kroppen om tiden så att jag också hinner vila och träna för att motverka att smärtan tar över.
- Filosofin, till exempel, stimulerar och är användbar i det jag gör. Den ligger nära konsten.
I framtiden vill hon hitta fler forum att uttrycka sig i. Kanske essäskrivande.
- Jag hade en handledare på konsthögskolan som varje gång vi träffades undrade om jag hade bestämt mig för om jag ville göra konst eller skriva. Jag vill göra både och, svarade jag alltid. Och ja, det vill jag fortfarande. Jag måste bara lyssna på kroppen, säger Johanna och skrattar.

Nicklas von Matérn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.



Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.