The American colony in Jerusalem

I Jerusalem väntar judarna på Messias ankomst, kristna fundamentalister på Kristi återkomst och muslimer på domedagen. Detta är den allra heligaste av städer för två monoteistiska religioner och den tredje heligaste ...

Av: Loulou d'Aki, Rafael Levi | 25 Maj, 2010
Bildreportage

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Österrikiska präster kräver reformation

I Österrike har präster under ledning av Helmut Schüller och biskopsvikarien Helmut Prader tagit initiativet till en protestgrupp som kräver en reformation av den romerskkatolska kyrkan. Man vill föra diskussioner ...

Av: Lilian O. Montmar | 22 september, 2011
Essäer om religionen

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | 10 januari, 2011
Utopiska geografier

Smärtans hydra



unica_manray 
Unica Zürn. Foto: Man Ray.

Smärtans hydra

Under en period då Unica Zürn hade bestämt sig att inte skriva böcker såg dessa ritningar ljuset. Unica Zürn överlever genom att skriva korta berättelser för tyska tidningar. Backgrunden är Berlin strax efter kriget. 1953 träffar hon Hans Bellmer (1902-1975) i Paris, och tillsammans med honom lever hon ett bohemiskt men stundvis tragiskt liv. Fattigdom och exalterande framgångar - speciellt litterära - upplever hon vid sidan om långa depressiva perioder.

Och det var i Paris som museet Halle Saint-Pierre presenterade  det första helt omfattande retrospektivet om henne, för några år sedan.. Utställningen bestod av ett hundratals ritningar realiserade mellan 1954-1970. Det var Ängeln som guidade mig dit.

unica_1 
 unica_2
 unica_3
 unica_4
 unica_5
 unica_6
 unica_7
Samtliga bilder är från museet Halle
Saint-Pierre i Paris.

En kryptisk mapp av Unica Zürn ängsliga inre landskap

Feminina gestalter med fjällar, ormar, spetstiga tusenfotingar, udda fåglar, rövväxter, sfinxer, tvåhövdade drakar, och andra underbara flygande monstervarelser, varelser som ofta lever i sällskap med geometriska figurer och spiraler med ögon.Unica Zürn undersöker ständigt smärtans hydra och det schizofrena mentala universumet genom att förväxla den kollektiva arketypen med en mer personlig psykisk filigran.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag insåg att hon var talangfull med sina 'automatiska' ritningar, sina oavbrutna grafiska melodier", skriver Hans Bellmer om hennes tidigare ritningar.

Berömd men blasfem är verket "Ett foto: Unica", som framställer Bellmer naken och fastbunden med mängder av deformerat kött omkring honom, fotot blev omslag till boken Le Surrealisme, même, med undertexten: att bevara fryst.

Utan att maskera en faderlig och samtidigt en aning patriarkalisk ställning mot Unica Zürn, uppmuntrar Hans Bellmer, konstnären till la Poupée, hennes konstnärliga fallenhet. Detta i motsats till andra surrealister som t ex André Breton som ignorerar och förtrycker sin hustru Jacqueline Lambas konstnärliga attityd genom att göra en musa av henne. Eller Yves Tanguy och Man Ray som aldrig förstod att deras fruar Kay Sage respektive Lee Miller valde dem bara för att de själva var konstnärer.

Hans Bellmer lät sig påverkas av Unica Zürns passion för anagrammen. I Anatomie de l'image, 1957 jämför Bellmer kroppen till "en mening som ber oss att bli värkt för att hennes riktiga innehåll ska åter komma i balans genom en serie av oändliga ordlekar".

Dessa teorier speglas i det redan citerade serieverket Die Puppe (1933-1954), som André Breton och Pierre Eluard beskrev som det första och enda surrealistiska objektet. Verket är ett kroppsligt anagram av disartikulerade ben, lår, kön och tuttar som intar andra, ibland skandalösa, funktioner än de naturliga.

Unica Zürns ritningar betonar en desperat men vital ambition mot en form och struktur som naturen inte kan inrama. Unica Zürn var besatt av kabbala och numerologi och förväntade sig dö vid 54 års ålder, ty 5+4=9 och 9 var hennes magiska nummer.

Unica gillar också texts anagram, redan 1954 publicerar galleriet Springer i Berlin Hexentexte (Häxans texter):10 anagram och 10 teckningar med ett postskriptum av Bellmer. Surrealisterna (gamla och nya) mottar Unica Zürn med entusiasm. Hon deltar i deras kollektiva utställningar, framförallt i den stora och sista internationella surrealistiska utställningen på Galleriet Cordier i Paris1959.

Tre egna utställningar följer den. På galleriet Le Point Cardinal, 1962, träffar hon Max Ernst som sammansätter en till Unica dedicerad kryptografi på utställningens bokkatalog.

Men Unica Zürn träffar också Henri Michaux (1899-1984), vars samlade konstnärskap har många beröringspunkter med surrealismen, men han tillhörde aldrig rörelsen. Överhuvudtaget är verken svåra att genrebestämma, men ett genomgående tema i dem är försöken att nå den undflyende varelsen som finns inom honom själv men som sällan ger sig till känna. Under 1950- och 60-talen försökte han tränga in i själens djup med hjälp av droger som meskalin, LSD och hasch. Det resulterade i bland annat böcker som Misérable miracle (Erbarmliga under), 1956 och Paix dans les brisements (Frid i bristningarna) 1957.

Mötet är konstnärligt givande för Unica Zürn men betyder också att hon börjar prova vissa droger som ger henne psykiska besvär. Unica Zürns mentalsjukhusbesök (som hon kallar "mina korta semesterdagar") blir flera. Michaux ger henne "vapen" för att kunna skydda sig mot de mentala konstellationernas ormgrop, meskalin alltså. Michaux blir Unicas ödets man och den är honom som hon porträtterar i Der Mann im Jasmin med undertexten Intryck från en sinnesjukdom, en bok som kommer ut ett år efter hennes död 1971.

Unica Zürns mest betydande verk: Mörk vår och Jasminmannen finns på svenska hos Vertigo. Michel Leiris hälsade Jasminmannen som årets viktigaste bok. Jasminmannen är en självbiografi hinsides alla normer och kanon, en bok i vilken den underbara Unica Zürn gör en alkemisk fusion mellan Nigredo och Albedo, mellan kreativitet och delirium, verklighet och fiktion, och broderar krönikor från "sjukdomens" inre, reportage om det kvinnliga vansinnets scenario. Unica Zürn förstod meningen i hennes existens, meningen var den ständiga flytten och destruktivitets behov. Trots detta kunde hon förvandla den valda destruktiviteten till konst.

Självmordet tar form

På det här sättet förverkligade Unica Zürn en inre rörelse och insikt som tillhörde livet intill det gamla förtjusande landet som vi kallar döden. Dunkler Frühling (Mörk vår 1967) är en kort erotisk roman där idéen om självmord börjar ta form.

Den 19 oktober 1970 åker hon hem från mentalsjukhuset. Kramar sin Hans Bellmer (som en sjukdom hade förlamat), ritar någonting på ett papper för att sedan kasta det. Livet var inte längre ett äventyr för Unica Zürn, allt hade blivit svarare och hon kände sig som i ett fängelse tillsammans med en livskamrat som hade blivit gammal och sjuk.

Hon tittade på Hans som hade somnat, luften luktade höst men vinden fläktade ro.

Unica Zürn ritade sin sista ordlek i luften. Ängeln hade inte vingar längre, så hon föll ned - så många våningar, Kanske med något kg siqualone i magen för att  bli det som hon hade för övrigt aldrig velat bli: en människoskugga. Ljuvare var att dö än sjunka i denna magma av psykofarma, lättare att upplösas i vinden än i denna gyttja. Hon kände i bröstet plågan under en klump av vingar; ålderdom & ordlekar.

Nu lyser hon i mörkret. I sällskap med en larv, en djup tanke, en blå blick och de övervintrande växternas knoppar. R.I.P.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Anteckning rörande höger- och vänsteresoterism

Traditionalismen är en religionsfilosofisk skola, vuxen ur den västerländska esoterismen, som grundades på 1920-talet av den franske esoterikern René Guénon (1886-1951). Skolan vidareutvecklades i olika riktningar av andra esoteriska tänkare ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 04 oktober, 2012

Sent i november

När dimman ligger som en våt filt över tillvaron, ska man gå ut. Helst ska man gå ut i skogen där det luktar gott, mossan är mjuk och lingonrisbladen blänker ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 26 november, 2009

En dikt av Hebriana Alainentalo

En dikt av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 24 februari, 2017

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 Maj, 2016

August Strindberg och Nils Andersson – en hållbar vänskap

Att skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2011

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 21 december, 2015

I en värld fylld av nakenhet och skönhet

I en värld fylld av nakenhet och skönhet Vem - eller vad - är Friedrich Nietzsches Zarathustra? Bo Cavefors skriver om några tongivande nietzschetolkningar. Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 23 november, 2006

Bildens sång

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten ...

Av: Ida Thunström, text och bild | Essäer om konst | 27 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.