Japansk, expressiv seriekultur i Sverige

Manga är ett intressant fenomen. Det handlar om en import från Japan, som hos oss i första hand tilltalar barn och ungdom. I Japan lär manga vara långt mycket mer ...

Av: Bertil Falk | 20 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | 18 juni, 2012
Utopiska geografier

Ernst Rydén. Dikter

Jag heter Ernst Rydén, 21 år gammal. Jag flyttade nyss från Stockholm till Lund. Mitt skrivande uppstod i skolbänken på tråkiga lektioner, det såg bättre ut att stirra in i ...

Av: Ernst Rydén | 07 april, 2014
Utopiska geografier

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Rum för konst



Annamia Brolund, 2010 Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår den intresserade med gratis ateljé och boende. En förfrågan skickas varje år ut till alla kommuner i hela Sverige och hittills har Nordmaling, Jokkmokk, Fengerfors, Bromölla, Hova, Villhelmina, Emmaboda och nu senast Tranås stått till tjänst med sina tomma rum. Deltagare från hela landet, men även England och Tyskland har bott och arbetat i lokalerna. Det rör sig främst om konstnärer, konststudenter från både högskolor och förberedande konstskolor, ibland någon doktor, en enstaka pensionär.

Gemensamt för de orter som Tomma rum besökt är att de alla är mindre städer, vilket har tillfört en ytterligare dimension till projektet. Jag träffar Maryam Fanni, student vid Konstfack och en av arrangörerna av Tomma Rum i det lilla galleriet Detroit på Rosslagsgatan i Stockholm. Hon förklarar:

Hittills har det varit ganska mycket småstäder, eftersom premissen är att de ska kunna erbjuda oss gratis, tomma lokaler, och ofta blir det mindre städer som behöver aktivitet eller uppmärksamhet, där kommunen, eller delar av kommunen är intresserade av att det händer någonting kulturellt.

Hur skulle ni ställa er om en stor stad svarade?

- Vi har fått erbjudanden från både Botkyrka och Malmö, och det är ju inget som vi ser som ett problem alls, för att egentligen handlar inte Tomma Rum om att göra konst i småstäder. Från början uppstod det här projektet ur en ekonomisk situation. Det har fått en mer politisk laddning än vad det från början var tänkt att det skulle ha, tror jag. Vi har ingen policy om att inte välja större städer, vi skulle kunna välja Malmö nästa år. När vi pratar om vilken ort vi ska välja så är det mycket samtal om vilken funktion vi skulle fylla där och vilket behov de har, och rent praktiska saker; vad det är för lokaler och hur samarbetsvillig kommunen är. Men det finns absolut ett intresse av att åka ut till små städer.

Känns det som att t ex Malmö skulle behöva Tomma Rum på samma sätt som någon annan mindre stad, skulle ni fylla en funktion i Malmö också?

- Vi skulle absolut fylla en funktion, för vi fyller ju en funktion för alla deltagare, och det är det som i vårt fall är viktigare. Har man andra föreställningar blir det lite konstigt, då blir det som att man får någon slags frälsarroll, som erbjuder de stackars småstadsborna något fantastiskt som de annars inte skulle få. Det tror jag är fel utgångspunkt, så vi utgår mycket från våra behov av lokal och vår noll-budgetposition. Det är det som är viktigast. Det skulle det inte vara ett stort problem att åka till Malmö, men däremot finns det ett intresse att faktiskt söka sig från större städer. Malmö har ju Malmö konsthögskola och samtidskonst är ett urbant fenomen. Konstnärer finns i storstäderna, om man tänker att konstnärer är de som gått på konsthögskolor, och de är oftast verksamma i stora städer och därför ligger det oftast i deltagarnas intresse att komma ifrån det sammanhanget. För där händer det någonting... när man kommer ifrån storstan så kommer man också ifrån den vedertagna konsten och då tvingas man i vissa fall ifrågasätta det man håller på med och det tror jag är väldigt nyttigt och spännande.

Så att byta perspektiv är det första intresset i det här, att tillgodose vissa behov som konstnärerna i storstan inte har råd med, och resten är en bieffekt?

- Ja, så kan man säga, i fjol fick vi en förstasida och ett uppslag i DN vilket motsvarar 3 miljoner i pr-kostnader. Och det är ju såklart jättebra för Emmaboda kommun, men så kostade vi ju också... men jag tror inte vi kostade så mycket!

Sofie Nohrstedt och Fredrik Bjernelind, 2010 I år arbetade ni i en gammal telefonväxelstation i Tranås?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Ja, byggnaden uppfördes någon gång efter andra världskriget så den är väldigt sådär...robust. Därför är det konstigt att den har stått tom i 15 år. Det är Telia Sonera som äger den, och det här är ganska intressant, det var byggnaden, Telegrafen, som var anledningen till att vi valde Tranås i år. Kommunen har haft en idé om att köpa den här byggnaden och göra om den till kulturell mötesplats. Då kände vi att där kan vi verkligen fylla en funktion. Och då blir ju vi ett politiskt medel, för då lobbar vi, genom vår verksamhet, för att det här ska bli en kulturell mötesplats.

Hur har mottagandet i de olika städerna varit?

- Det har varit jättespännande. En påtaglig nyfikenhet. Man vet att människor känner till det här men inte exakt vad det rör sig om... jag kan tänka mig att det kan verka ganska diffust. Verksamheten är ju helt öppen för allmänheten under dagarna, och då har vi haft mycket spontanbesökare. I Emmaboda hade vi besökare dagligen, i Tranås har det varit mindre och det är konstigt eftersom Tranås är en mycket större ort. Kommunen har varit väldigt välkomnande och samarbetsvillig i båda städerna, men mötet med lokalbefolkningen är ett aktuellt ämne hela tiden för oss när vi är där. Även om vi jobbar med våra grejer och det är tillfredställande, så är det ett samtal som pågår nästan varje dag vid middagsbordet eller i ateljén. Vi försöker fånga upp de besökare vi har och få ett samtal, dels för att informera om vad vi håller på med men också för att vi vill ha respons helt enkelt. Det är också en jätteintressant del av det hela, för inte ens när man är hemma och jobbar har man den kontakten med åskådare. Man har inte besökare i ateljén. Så på det sättet kan man vara tacksam för varje person som kommer och tittar.

På Tomma rums blogg (http://tommarum.blogspot.com/) finns dokumentation och bilder av konstnärernas verk. Det är tydligt att platsen har inspirerat. Många av konstnärerna har fastnat för något speciellt om Tranås historia och kultur. Annamia Brolund undersökte Tranås som gammal pälsindustri och skapade en 3 meter hög rävskulptur som sedan flyttades till en närliggande rondell där den tyvärr blev nedbränd.

Rondellen, och dess användningsområden, närmare bestämt raggarbilarnas rondell-runda intresserade Aliceson Carter som i sin installation har dokumenterat dem på ett minst sagt passande sätt. Bilarna har filmats med en liten kamera, fäst på taket av en leksaksbil som åker runt på ett gult, cirkelformat bord, mitt i rondellen. Därmed följer den med de omsorgsfullt bevarade gamla amerikanarna i deras eviga färd runt, runt.

Telegrafens historia som gammal telefonväxelstation gav Naomi Österling inspiration till en installation som bestod av 300-400 upphängda små lappar i linor i ett av byggnadens rum. Hon komponerade även en melodi av morsesignaler som samtidigt pågick som ett ljudverk.
Ytterligare två konstnärer som undersökte själva byggnaden var Sofie Nohrstedt och Fredrik Bjernelind, som intresserade sig för Telegrafens tysta förfall och gjorde ett gemensamt verk där de fyllde springor och hål efter försvunna kakelplattor med guldglitter. Installationen för tankarna till japansk raku-keramik och traditionen att laga sprickor med guld för att markera att det som anses vara en svaghet också kan ses som en styrka.

Kanske kan man säga det samma om våra övergivna platser och tomma rum?

Irina Lazarescu

Ur arkivet

view_module reorder

Jag njuter av ljudet ner en el-maskin dividerar (beaktat, men återbruka?

Knappt kunnat sova den här veckan. Varit så orolig. Sett hemska bilder framför mig och även nattmara där mina skrivmaskinsvalser slungas ut i trafikkaoset och strittat rakt in som kilar ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 22 april, 2013

Mystika djup ”I denna ljuva sommartid”

Paul Gerhardt, tysk diktare, lärare och präst."I denna ljuva sommartid" är hans mest sjungna psalm: Paul Gerhardt är namnet på det tyska språkområdets 1600-talsdiktare framför andra. Under 2008 firades fyrahundraårsjubiléet ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2008

Paradoxer och ortodoxer inom svensk lärarutbildning

Anders Zorn Då lärarutbildningen är ett brinnande ämne för närvarande, kunde det vara intressant med några inblickar i denna utifrån ett lärarperspektiv. Jag ska här dra nytta av Tidningen Kulturens obundna ...

Av: Hans Färnlöf, docent | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Melker Garay. Gud finns bortom Gud.

Melker Garay är en mångfacetterad författare som Tidningen Kulturen har bland sina medarbetare. I allt från filosofiska berättelser till hyllade novellsamlingar har Melker Garay, född 1966 i Chile och boende ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2015

En intervju med Aija Terauda

Många europeiska skådespelerskor har prövat lyckan i Hollywood, men ofta (med undantag möjligen av Marlene Dietrich och Greta Garbo) har de blivit kända för vissa stereotypiska roller. De mest kända ...

Av: Roberto Fogelberg | Filmens porträtt | 21 augusti, 2011

Elsa Grave och grabbarna Om poetissors plats bland kulturens alfahannar

De berömde henne, åtminstone enligt vissa baksidestexter. Olof Lagerkrantz, poet och DNs kulturredaktör; Karl Vennberg, poet och Aftonbladets kulturredaktör. Elsa Grave var, enligt den elitistiska jargongen, ”betydande”. Detta var under ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 23 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.