Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Julius Evola - från dadaismen till traditionen

Julius Evola - från dadaismen till traditionen   Tidningen Kulturens Bo I Cavefors porträtterar Julius Evola, esoterisk författare och dadaavantgardist, fortfarande á part i det dekadenta Europa.

Av: Bo Cavefors | 21 december, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Gasconnad i tiden  

Den 22 januari, på August Strindbergs och min födelsedag visade SVT2 filmen ”Erik Nietzsche - De unga åren”. Jag fick läsa manuset långt innan filmen spelades in och kan konstatera att ...

Av: Vladimir Oravsky | 28 januari, 2015
Gästkrönikör

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Jag mötte en målare



Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett oskuldsfullt sätt, inte utstuderat som en akademiker i säckiga byxor och dyr skinnarmbågad kavaj. Rocken med skärp, hatten, det bondsluga ansiktet (som skuret för en roll i Himlaspelet), den rörliga uppmärksamheten, de kvicka svaren som när de gällde konst gick via de gestikulerande stora händerna, som om kunskapen fanns där, i kroppen. "Rätt färg på rätt plats, det är det hela", sa han till den tillskyndande lokal-tvreportern.

Erik B. Gustavsson penselburken

Om Erik B. Gustavsson

Erik B. föddes i Eskilstuna 1913. Som sexåring studerade han i Allers familjejournal Marcus Larsson - den första förebilden, "natur bevarad i ett måleri", skrev han till mig i ett brev, tecken som även om de liknade verkligheten likväl var tecken (= konst). Som sjuåring fann han det absurt att om förmiddagen - den mest energiska tiden av dagen - sitta fast i en skolbänk, och skolkade. För ung att gå till sjöss tvingades han förstås tillbaka.

Det var då han via den blå halsådern på den pageklippta flickan i bänken framför hittade sina flyktlianer. Det skulle kunna skrivas en ny, och mänskligare, The Vivisector (Patrick Whites roman, på sv. Målaren) om pojken i skolbänken.
 
På akademin hade redan modellen eller naturföremålet och dess bakgrund blivit det avgörande motivet. En gång var pallen som modellen stödde foten på full av intorkad färg...det blev för mycket. Han doppade penseln i paletten och började måla pallen. Läraren Isaac Grünewald gick runt och tittade på elevernas dukar och stannade till. "Vem är han förälskad i, herr Gustavsson, som dansar fram på trottoaren?" frågade han och började själv ta viga danssteg i en ring av elever. "Han är förälskad i en pall!"

Erik B. Gustavsson modell1962Det fanns en tid då han gav sig på abstrakt måleri, efteråt fick han kassera allt från den perioden. Han hade svikit sin tyngdpunkt eller den personliga kemin. "Först kan man allt", förklarade han för mig. "Man är fullkomligt konturlös, fram till tjugo¬årsåldern - ändå ser man vid en återblick genast sin kontur! Sen lär man, kopierar, övar, grubblar. Man får omdöme. Jag hade omdöme vid 40, inte när jag var 20. Det gäller att begränsa sig. Och sen, ja då vill man bli barn på nytt - med den vuxne bakom ryggen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han gjorde ett antal iakttagelser och sammanförde dem; färgen bestämde teckningen, som stämningen eller tonen innehållet i en novell; han var kolorist, det var viktigt att framhålla. Och vem kunde finna ett så osannolikt uppenbarande grönt, alltid skiftande, alltid på något sätt precist i helheten. Efter en avslutad målning, hur än slutackordet blev, hände det att han föll på knä i en from gest; tillvaron hade fullbordat sig i en samling tecken, i något färdigt, till skillnad från människan som är oavslutad.

Vad Maj, som han i fyrtioårsåldern gifte sig med, betydde är oskattbart. När hon intellek¬tuellt vital och hans främsta kritiker gick bort i cancer, hade Erik ett tiotal år kvar att leva. Först var han paralyserad, men erinrade sig sedan att "Jag kunde ju måla innan jag träffade Maj".

När han 2003 slutade måla kunde den som kom upp från Gamla Stans tunnelbane¬stationse få se en gestalt sitta i fönstret i första våningen vid Munkbron som såg ut över Kornhamnstorg. Den pensionerade Erik B. Han såg. Jag frågade vad skillnaden var mellan att se och att måla det man ser. "Det är en stor skillnad", sa han. Likväl satt han där och såg, timmar i sträck, när han inte talade i telefon med sin syster. Vad såg han, och vad höll honom, trots dövhet och hjärtfel, vid så gott mod? En dag låg, som i Jan Mårtensons dikt, bara glasögonen kvar.

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om politiken | 02 februari, 2017

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

”Underrepresenterad” och ”Spegla samhället”

Det ideologiska sammanhanget

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 10 mars, 2017

Bilens dag

I dag, söndagen den 28 oktober är utnämnd till ”Bilens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Bilens dag”. Här kommer mitt bidrag till ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 oktober, 2012

Dödsengeln Jeffrey Weise

  ”Trots allt är jag inte vem som helst,jag vill visa er det,jag hämnas på min familj och skolan som såg att jag mådde dåligt,men inte hjälpte mig ...och världen gör ...

Av: Nina Michael | Essäer | 05 september, 2013

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Patagonia

Sommartid av Calle Flognman

Sommaren är vattnets tid. Som klirrande svalka i glas, som spegel för kvällens kitschiga pasteller eller, för en småbarnsförälder, som badtur till stranden. Sjövattnet mot handen som likt lindblomsté för ...

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 13 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.