Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Jag mötte en målare



Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett oskuldsfullt sätt, inte utstuderat som en akademiker i säckiga byxor och dyr skinnarmbågad kavaj. Rocken med skärp, hatten, det bondsluga ansiktet (som skuret för en roll i Himlaspelet), den rörliga uppmärksamheten, de kvicka svaren som när de gällde konst gick via de gestikulerande stora händerna, som om kunskapen fanns där, i kroppen. "Rätt färg på rätt plats, det är det hela", sa han till den tillskyndande lokal-tvreportern.

Erik B. Gustavsson penselburken

Om Erik B. Gustavsson

Erik B. föddes i Eskilstuna 1913. Som sexåring studerade han i Allers familjejournal Marcus Larsson - den första förebilden, "natur bevarad i ett måleri", skrev han till mig i ett brev, tecken som även om de liknade verkligheten likväl var tecken (= konst). Som sjuåring fann han det absurt att om förmiddagen - den mest energiska tiden av dagen - sitta fast i en skolbänk, och skolkade. För ung att gå till sjöss tvingades han förstås tillbaka.

Det var då han via den blå halsådern på den pageklippta flickan i bänken framför hittade sina flyktlianer. Det skulle kunna skrivas en ny, och mänskligare, The Vivisector (Patrick Whites roman, på sv. Målaren) om pojken i skolbänken.
 
På akademin hade redan modellen eller naturföremålet och dess bakgrund blivit det avgörande motivet. En gång var pallen som modellen stödde foten på full av intorkad färg...det blev för mycket. Han doppade penseln i paletten och började måla pallen. Läraren Isaac Grünewald gick runt och tittade på elevernas dukar och stannade till. "Vem är han förälskad i, herr Gustavsson, som dansar fram på trottoaren?" frågade han och började själv ta viga danssteg i en ring av elever. "Han är förälskad i en pall!"

Erik B. Gustavsson modell1962Det fanns en tid då han gav sig på abstrakt måleri, efteråt fick han kassera allt från den perioden. Han hade svikit sin tyngdpunkt eller den personliga kemin. "Först kan man allt", förklarade han för mig. "Man är fullkomligt konturlös, fram till tjugo¬årsåldern - ändå ser man vid en återblick genast sin kontur! Sen lär man, kopierar, övar, grubblar. Man får omdöme. Jag hade omdöme vid 40, inte när jag var 20. Det gäller att begränsa sig. Och sen, ja då vill man bli barn på nytt - med den vuxne bakom ryggen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han gjorde ett antal iakttagelser och sammanförde dem; färgen bestämde teckningen, som stämningen eller tonen innehållet i en novell; han var kolorist, det var viktigt att framhålla. Och vem kunde finna ett så osannolikt uppenbarande grönt, alltid skiftande, alltid på något sätt precist i helheten. Efter en avslutad målning, hur än slutackordet blev, hände det att han föll på knä i en from gest; tillvaron hade fullbordat sig i en samling tecken, i något färdigt, till skillnad från människan som är oavslutad.

Vad Maj, som han i fyrtioårsåldern gifte sig med, betydde är oskattbart. När hon intellek¬tuellt vital och hans främsta kritiker gick bort i cancer, hade Erik ett tiotal år kvar att leva. Först var han paralyserad, men erinrade sig sedan att "Jag kunde ju måla innan jag träffade Maj".

När han 2003 slutade måla kunde den som kom upp från Gamla Stans tunnelbane¬stationse få se en gestalt sitta i fönstret i första våningen vid Munkbron som såg ut över Kornhamnstorg. Den pensionerade Erik B. Han såg. Jag frågade vad skillnaden var mellan att se och att måla det man ser. "Det är en stor skillnad", sa han. Likväl satt han där och såg, timmar i sträck, när han inte talade i telefon med sin syster. Vad såg han, och vad höll honom, trots dövhet och hjärtfel, vid så gott mod? En dag låg, som i Jan Mårtensons dikt, bara glasögonen kvar.

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.