Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Luis Camnitzers absoluta samtidighet



Luis CamnitzerDet som är alldeles uppenbart i Luis Camnitzers verk är att hans perspektiv på politisk konst är omedvetet om propaganda och grafisk illustration. Han bedriver inte det till sin yttersta gräns, såsom en konstnär som brukar engageras i militanta och sociala insatser skulle göra.

Men detta avser den tvetydighet som underrättar hans arbete och privatliv.

En konceptualist á la Beuys som fokuserar på att analysera språk- och konstbegreppet, och som bryter tautologin i riktning mot verkligheten.

Rationell, nästan aseptik, söker han dock magi och mystik.Poesi och objektivitet utesluter inte en intensiv subjektivitet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Men tvetydigheten hos Luis Camnitzer inte bara visar den dubbla inriktningen i hans arbete utan blir också själva innehållet.
Camnitzers sociala och politiska verk är till för att få fram ett tänkande. Luis Camnitzers konst innehåller en komplicerad metaforisk dimension och understryks, på samma gång, av en mer individuell aspekt. Det är en konst av idéer och experimenterande med språket, som skapar riktade budskap för att engagera betraktarens deltagande. Den intellektuella sidan av hans produktion som skapas av yttre tvång, riskerar dock att vädja till en begränsad publik och riskerar att reifieras som handelsvara. Ändå är hans arbete paradigmatiskt eftersom det motverkar nihilism, banalitet, och betydelselöshet i så mycket av den samtida konsten.
Den permanenta integrationen av den sociala kritiken med subjektivitet, objektivitet med poetisk symbolik, skiljer klart Camnitzers arbete från det som den konceptuella diskursen använder för att åstadkomma en mer direkt effekt, genom en större känsla av uppsägning och dekonstruktion.

Serien om elektrisk tortyr är ett uttryck för den Camnitzerianska stilen att göra politisk konst och presenterar något singulärt inom ämnet: det är inte ett verk om uppsägning, utan ett verk om interiorisering av tortyren.

Jag skulle till och med våga kalla det en lyrisk hymn till tortyren.
Naturligtvis förmedlar serien en anklagelse, kanske det mest effektiva som kan yttras, eftersom det bevisar den grad av immoralitet som har blivit förankrad i vårt undermedvetna.

De bilderna av terror, betecknar så fint och subjektivt, ett djupt erkännande.
Max Aub skrev att trots de tekniska framstegen har tortyren inte gjort stora framsteg. "Kan något göra mer ont än när fingernaglarna dras bort? Och det är lika gammalt som världen."

altHan hade fel. De värsta framsteg rådde snart även inom detta område. Från och med kriget i Algeriet, kom en vetenskaplig tortyrdesign till stånd, och systematiserades sedan rationellt i den södra delen av Latinamerika under 1970-talet. Camnitzers stil justerar uttryckskällan i oblodiga, elektriska och koncentrerade tortyrer i kontrast till den emotionella brutaliteten som följdes av tidigare latinamerikanska diktaturer.
Serien undviker sadomasochism och vittnesmål som koncentrerar sig på de torterades mänsklighet, i de torterades andliga överlevnad i en extrem situation.

Här ses tortyren inifrån, utan sentimentalitet, tillsammans med målets mening, metafor och subjektivitet.

Det kan också vara ett försök att finna en balans, ett skuldkomplex för att inte ha lidit själv under diktatur.

Han tar sin tillflykt utanför Uruguay och finner ett symboliskt sätt att representera en varaktig tortyr, vilket ger en känsla av intimitet.
Camnitzers arbete bryter den förväntade klyschan i latinamerikansk konst. En latinamerikansk konstnärlig idé som kan tyckas vara en motsägelse för dem som tycker att kontinentens kultur enbart är en blandning av ideologi, romantik, atmosfär, det fantastiska och sötaktiga minnet av brand.

Många ignorerar det faktum att Latinamerika var en foajé för konkretism och kinetisk konst.

Men inte ens alla de geometriska konstnärerna tillsammans skulle uppnå nivån av Luis Camnitzers konst.

Det som är köpt är gjort "annorlunda" för att uppfylla mer sofistikerade behov av exotism under täckmantel av kulturell relativism. Det hegemoniska är alltid i oss, medan vi handlar konst.
Lyckligtvis har vissa artister i den sydamerikanska kulturen sluppit undan den internationella arbetsfördelningen och funnit ett eget svar på de aktuella problemen: att bryta ner "traditioner" och "authenticities."

Camnitzer reagerar inte på den "underbara verkligheten" i Latinamerika, utan på "den fruktansvärda verkligheten".

Camnitzers latinamerikanska stil är mer social än kulturell: dess äkthet besitter en internalisering eller interiorisering av de problem som är akuta, dagliga påminnelser för samhällena på kontinenten.

Det vore rena självmordet för kulturer i periferin -att alltid underordnas ett centrum, att svepa in sig i traditioner som inte kan utmana dominans. Dessa traditioner bör bli ett underlag för att bevittna ett tillvägagångssätt för att försvara våra egna intressen och värderingar.

Vi bör inte uppvisa gamla rötter längre, vi bör använda dem för att skapa nya blad, tycker Camnitzer.
Men etnokulturella rännor utesluts inte. Hos Camnitzer eller hos Alejandro Otero, gjuter dessa parametrar in en personlig poetik i vissa områden som normalt inte tillåter det. Otero konstruerade stora, industriellt tillverkade, kinetiska torn som inspirerats av en mystik över det storslagna landskapet snarare än av ett intresse för maskiner.

altCamnitzers arbete härrör från den metafysiska ironin typisk för River Plate-området och dess syn på livets mysterium och som, med " händelseutvecklingens återföringar", broderar existensen.

Han tillhör en tradition av raviner. Han reagerar på den sena invandringspolitiken, med dess spänningar mellan utrotning och erkännandet av en ny etnisk självkännedom.
På grund av en eftersläpning i utvecklingen av en antropologi om ett icke-tribalt samhälle tenderar vi att relatera etnicitet till de "primitiva". Primitivismerna är inte "etniska", "etnisk konst" produceras bara av beroende "minoriteter".

Därför är det troligt att DE åtminstone ska ha något "primitivt" för att vara sig själva och därför trovärdiga.

Detta bias kostade Borges Nobelpriset, eftersom han verkade alltför europeisk.

Men ravinerna i Camnitzer är mycket latinamerikanska, även om han inte har "indianska" rötter.
Dessa komplikationer ökar intresset för Camnitzers bana bortom konsekvens och värde som hans konst intar.

Denna bok och denna utställning visar en levande konstnär som kämpar med problem av sin tid.

Gilda Melodia
Luis Camnitzer
Bokkatalog på utställningen på Daros Museum i Zürich
Baros Hatje Cantz förlag

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.