Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Veckans porträtt : Anna Kristensen



portrattAnna Kristensen om Anna Kristensen

Fråga till mig som jag försöker besvara: Varför målar du på containrar? Jag ställer den frågan eftersom jag precis varit aktuell med mitt containermåleri på galleri Candyland i Stockholm.

En conainermålning är inte stor, bara ca 20x20cm, den är målad med oljefärg direkt på plåten och det tar ungefär en timme att måla den. Beroende på väderlek är den torr efter några dagar. Det roar mig att tänka på att någon blir överraskad och glad av att hitta min målning... men det handlar inte enbart om att sprida glädje. Inte som när jag bakar kanelbullar. Konst är något jag använder för att förstå mitt liv. Jag tror tex att Magritte sökte tröst i Fra Angelicos målningar, precis som jag gjort hos både Fra Angelico och Magritte..

Veckans porträtt... Det här kortet tyckte min familj att jag skulle visa som porträttbild. Sedan när bilden väl är publicerad kommer dom att säga: "men tog du det kortet" och skratta gott. Då kommer jag att känna mig bortgjord som så ofta...

En vinter när jag var 7-8 år hade mina bröder lurat upp mig till taknocken på en lada. Den stod med gaveln ut mot landsvägen. Så sa dom: "när nästa bil kör förbi (det kom inte så många), då hoppar vi samtidigt alla tre". När nästa bil sedan kom i läge så hoppade bara jag förstås. Dom satt kvar uppe på taket och skrattade gott medan jag satt ordentligt fast i snö som nådde mig till halsen. Skräckslagen och bortgjord fick jag vänta på att vår pappa kom och grävde loss mig. Jag saknar omdöme och hamnar lätt i saker. Även i måleriet har jag rätt dålig koll på vad som driver mig och vad målningarna handlar om. Det är mycket som mest låter som efterkonstruktioner...

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 container1
 container2
 container3
 container4
 lada_pa__lada
 Lada på lada
 varmkorvpite1
 varmkorvpite2
 "Varm korv", Piteå 2003
1984 gjorde jag en målning av den lada som jag berättar om här den ladan (ca 20 år efter episoden med hoppet). Inget som helst samband i övrigt - vad jag förstår.

"Fick du sälja något?" Eller: "Lycka till, hoppas du får sälja..." Det är ständigt återkommande uttalanden till mig som bildkonstnär. Jag har alltid lika svårt att förhålla mig till det... Jag tycker helt enkelt att det är tråkigt. Hur många säger till en författare: "hoppas du får sälja många böcker" eller till en regissör: "hoppas det är många som köper biljetter till din föreställning"? Tyvärr har jag en känsla av att många inte ens tittar på bilderna på en utställning utan håller en lapp med titlar och pris mellan sig och verket. Egentligen tycker jag nog också att jag som person är ganska oviktig. Kanske det är två orsaker till att jag började måla små målningar anonymt på containrar ca tio år efter "lada på lada"

Varför gör jag det? Ja det är mycket gammalt tankegods i omlopp som måleriet brottas med. Mycket härrör från Kant och handlar om konstens renhet och frihet. Mycket som man blir ställd till svars för om man utför en målning. En målning är ett statement med en mängd bibetydelser. Och vi tillhör alla en bestämd plats och en tid som inte är utbytbar. Vi förhåller oss... Men så här: JAG har inga problem med målarkonstens representation och förmåga att skapa bilder i folks hjärnor. Tvärtom det är det som är själva grejen; att måleriet är så effektivt just till att skapa föreställningar. Jag gillar det. Men andra verkar ha problem med det och dessutom TRO att jag som målare måste ha problem med det. Nästa sak som måleriet brottas med är att du utför en produkt som går att sälja. Jag har faktiskt inget problem med det heller. Om jag inte sålde skulle jag inte ha råd att måla. Om jag får pengar genom att sälja en målning eller genom att formulera en stipendieansökan förändrar inte läget. Min integritet och konstnärliga frihet är inte till salu mer eller mindre för att jag säljer min målning. Om bara dom som inte behöver tjäna pengar och som gör icke säljbar konst räknas som konstnärer, vilka är det då som ges tolkningsföreträde i konstvärlden? Jag tror (säger tror) att det är det här som drivit mig till att måla mina små målningar anonymt på containrar. Jag målar samma sorts bilder där som i ateljén. Dom ser plötsligt inte annorlunda ut för att dom är gratis och utan avsändare - men dom betraktas annorlunda.

Något problematiskt alltså - för mina bästa målningar gör jag naturligtvis i ateljén - och visar på gallerier - och min vilja är att skapa föreställningar som berör. Själv tycker jag om att bli förförd av måleri. Jag förälskar mig i målningar. Och jag tycker om gestaltade välformulerade bilder. "I learn my songs well before I start singing " skrev Dylan. Torgny Lindgren sa i en radiointervju att det hade tagit honom 40 år att gestalta de erfarenheter som ligger till grund för romanen Pölsan.

Det finns erfarenheter som bara låter sig gestaltas genom måleri.

I mina senaste målningar återkommer en kvinna som på sätt och vis rör sig oerhört fritt genom tid och rum. Magritte har gjort målningar som är omsorgsfullt gestaltade draman om skuld och sorg. I målningen  The Menaced Assassin från1926 ligger en död kvinna på en dyscha. I en av mina målningar låter jag henne gå därifrån och ger henne ensam ett utrymme i en ny målning. Hon är samtidigt samma kvinna som återkommer i andra av mina målningar. Ibland tar hon sin tillflykt till en blå vagn, ibland är hon eftersökt av män och ibland intar hon alltså delvis andras gestalter. Ibland målar jag henne på en container vars destination är oklar.

Anna Kristensen

Anna Kristensen bor i Umeå. Senaste separatutställningar: 2006  Galleri Göran Engström, Candyland, Stockholm, Ahlbergshallen, Östersund. För övrigt har hon varit lärare i konst, från 1993 adjunkt vid Estetiska Institutionen, Umeå universitet. Läs vidare på http://www.annakristensen.com/
Fotograf till alla bilder är P.Lundström.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.