Jack London  Foto Arnold Genthe

En författargigant av sin tid

Som sjöman, äventyrare och krigskorrespondent besökte Jack London stora delar av världen. Han var en författarstjärna av sin tid. I år är det hundra år sedan han avled (1876 - ...

Av: Rolf Karlman | 10 november, 2017
Litteraturens porträtt

Den relativa maktens århundrade

Det 21:a århundradet kommer inte att bli det nya amerikanska århundradet som de nykonservativa förutspådde i slutet av 1990-talet. Kommer det i stället att bli det antiamerikanska seklet som den ...

Av: Pierre Hassner | 20 november, 2013
Essäer om samhället

Maskeradliv i mellankrigstid

    Maskeradliv i mellankrigstid Sveriges historia rymmer världens mest berömda maskerad. Alla har hört om hur Gustav III blir skjuten 1792. Men få känner till att operamaskeradernas historia i landet sträcker sig ...

Av: Gabriel Widing | 09 oktober, 2007
Essäer om samhället

Den perversa hjärnan av Stefan Hammarén

Just i ett ögonblick krockar travhästambulanstransport med retroleprahemsenklaven på oändliga hjul där Señor Breackruffstes i förarsätet in på ett Hilfskrankenhauss entré, turné både han och jagg den fraktade instrumentdirektören bars ...

Av: Stefan Hammarén | 07 september, 2014
Stefan Hammarén

Veckans porträtt : Anna Kristensen



portrattAnna Kristensen om Anna Kristensen

Fråga till mig som jag försöker besvara: Varför målar du på containrar? Jag ställer den frågan eftersom jag precis varit aktuell med mitt containermåleri på galleri Candyland i Stockholm.

En conainermålning är inte stor, bara ca 20x20cm, den är målad med oljefärg direkt på plåten och det tar ungefär en timme att måla den. Beroende på väderlek är den torr efter några dagar. Det roar mig att tänka på att någon blir överraskad och glad av att hitta min målning... men det handlar inte enbart om att sprida glädje. Inte som när jag bakar kanelbullar. Konst är något jag använder för att förstå mitt liv. Jag tror tex att Magritte sökte tröst i Fra Angelicos målningar, precis som jag gjort hos både Fra Angelico och Magritte..

Veckans porträtt... Det här kortet tyckte min familj att jag skulle visa som porträttbild. Sedan när bilden väl är publicerad kommer dom att säga: "men tog du det kortet" och skratta gott. Då kommer jag att känna mig bortgjord som så ofta...

En vinter när jag var 7-8 år hade mina bröder lurat upp mig till taknocken på en lada. Den stod med gaveln ut mot landsvägen. Så sa dom: "när nästa bil kör förbi (det kom inte så många), då hoppar vi samtidigt alla tre". När nästa bil sedan kom i läge så hoppade bara jag förstås. Dom satt kvar uppe på taket och skrattade gott medan jag satt ordentligt fast i snö som nådde mig till halsen. Skräckslagen och bortgjord fick jag vänta på att vår pappa kom och grävde loss mig. Jag saknar omdöme och hamnar lätt i saker. Även i måleriet har jag rätt dålig koll på vad som driver mig och vad målningarna handlar om. Det är mycket som mest låter som efterkonstruktioner...

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 container1
 container2
 container3
 container4
 lada_pa__lada
 Lada på lada
 varmkorvpite1
 varmkorvpite2
 "Varm korv", Piteå 2003
1984 gjorde jag en målning av den lada som jag berättar om här den ladan (ca 20 år efter episoden med hoppet). Inget som helst samband i övrigt - vad jag förstår.

"Fick du sälja något?" Eller: "Lycka till, hoppas du får sälja..." Det är ständigt återkommande uttalanden till mig som bildkonstnär. Jag har alltid lika svårt att förhålla mig till det... Jag tycker helt enkelt att det är tråkigt. Hur många säger till en författare: "hoppas du får sälja många böcker" eller till en regissör: "hoppas det är många som köper biljetter till din föreställning"? Tyvärr har jag en känsla av att många inte ens tittar på bilderna på en utställning utan håller en lapp med titlar och pris mellan sig och verket. Egentligen tycker jag nog också att jag som person är ganska oviktig. Kanske det är två orsaker till att jag började måla små målningar anonymt på containrar ca tio år efter "lada på lada"

Varför gör jag det? Ja det är mycket gammalt tankegods i omlopp som måleriet brottas med. Mycket härrör från Kant och handlar om konstens renhet och frihet. Mycket som man blir ställd till svars för om man utför en målning. En målning är ett statement med en mängd bibetydelser. Och vi tillhör alla en bestämd plats och en tid som inte är utbytbar. Vi förhåller oss... Men så här: JAG har inga problem med målarkonstens representation och förmåga att skapa bilder i folks hjärnor. Tvärtom det är det som är själva grejen; att måleriet är så effektivt just till att skapa föreställningar. Jag gillar det. Men andra verkar ha problem med det och dessutom TRO att jag som målare måste ha problem med det. Nästa sak som måleriet brottas med är att du utför en produkt som går att sälja. Jag har faktiskt inget problem med det heller. Om jag inte sålde skulle jag inte ha råd att måla. Om jag får pengar genom att sälja en målning eller genom att formulera en stipendieansökan förändrar inte läget. Min integritet och konstnärliga frihet är inte till salu mer eller mindre för att jag säljer min målning. Om bara dom som inte behöver tjäna pengar och som gör icke säljbar konst räknas som konstnärer, vilka är det då som ges tolkningsföreträde i konstvärlden? Jag tror (säger tror) att det är det här som drivit mig till att måla mina små målningar anonymt på containrar. Jag målar samma sorts bilder där som i ateljén. Dom ser plötsligt inte annorlunda ut för att dom är gratis och utan avsändare - men dom betraktas annorlunda.

Något problematiskt alltså - för mina bästa målningar gör jag naturligtvis i ateljén - och visar på gallerier - och min vilja är att skapa föreställningar som berör. Själv tycker jag om att bli förförd av måleri. Jag förälskar mig i målningar. Och jag tycker om gestaltade välformulerade bilder. "I learn my songs well before I start singing " skrev Dylan. Torgny Lindgren sa i en radiointervju att det hade tagit honom 40 år att gestalta de erfarenheter som ligger till grund för romanen Pölsan.

Det finns erfarenheter som bara låter sig gestaltas genom måleri.

I mina senaste målningar återkommer en kvinna som på sätt och vis rör sig oerhört fritt genom tid och rum. Magritte har gjort målningar som är omsorgsfullt gestaltade draman om skuld och sorg. I målningen  The Menaced Assassin från1926 ligger en död kvinna på en dyscha. I en av mina målningar låter jag henne gå därifrån och ger henne ensam ett utrymme i en ny målning. Hon är samtidigt samma kvinna som återkommer i andra av mina målningar. Ibland tar hon sin tillflykt till en blå vagn, ibland är hon eftersökt av män och ibland intar hon alltså delvis andras gestalter. Ibland målar jag henne på en container vars destination är oklar.

Anna Kristensen

Anna Kristensen bor i Umeå. Senaste separatutställningar: 2006  Galleri Göran Engström, Candyland, Stockholm, Ahlbergshallen, Östersund. För övrigt har hon varit lärare i konst, från 1993 adjunkt vid Estetiska Institutionen, Umeå universitet. Läs vidare på http://www.annakristensen.com/
Fotograf till alla bilder är P.Lundström.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

50. Ines

Det regnade mot rutan. Inne på fönsterblecket stod två vita krukor på varsitt fat. I krukorna var det två likadana plantor. Bladen var ludna och många och något hopskrumpna, blommorna ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 07 december, 2012

Tanke Ord av Benny Holmberg

Två nya dikter av Benny Holmberg

Av: Benny Holmberg | Utopiska geografier | 11 februari, 2017

Alfred Hitchcock.  Foto: El Matador

Svindel à la Hitchcocks Vertigo

Hur närmar man sig en ikon, en makalös filmmakare, kort sagt en av de verkligt stora i filmens drygt hundraåriga historia. Man får snabbt svindel, och det leder mig osökt ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 22 februari, 2016

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 19 maj, 2011

Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om litteratur & böcker | 08 augusti, 2012

Man kan inte värja sig från något man inte vet vad det är…

  I   1. Det finns ingen Gud utom Gud och Mohammed är hans profet. Jag tänker inte rita en bild av profeten Mohammed här intill. Jag vill inte bråka i onödan.    2. Jack Hildén är arg ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 17 december, 2012

Postemmakrönika 7 Post krönikawc

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts