Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Leonardo da Vinci. Människan-Konstnären -Geniet



altI Minoritenkirche, italienarnas religiösa hemvist i Wien på Minoritenplatz 2 i Wiens första distrikt, visas under augusti månad och till den 27 september 2009 tjugotre av Leonardo da Vincis verk och fyra filmer om hans liv. Inför utställningen har hans kringspridda verk fotograferats av, överförts till linneduk, förts samman och försetts med historiska kommentarer. Många av målningarna har under århundradenas lopp blivit restaurerade ett flertal gånger och konstexperterna ifrågasätter därför deras ursprung respektive äkthet. Man har funnit över 15. 000 förarbeten och skisser till målningar, men tjugofem färdiga målningar tillskrivs honom. I Minoritenkirche finns Giacomo Raffaellis "L'Ultima Cena" i glasmosaik samtidigt som Leonardo da Vincis målning från 1496 visas på väggen intill i originalstorlek.  Man kan således direkt jämföra motivet av "Nattvarden", fresken som Leonardo ursprungligen målade ovanför en portal i matsalen i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano med Giacomo Raffaellis mosaik.

Själva portalen saknas på mosaiken och istället syns i Raffaellis version apostlarnas fötter under bordet. Mosaiken skiljer sig från Leonardos målning i ett flertal detaljer, bland annat har kala huvuden försetts med hår. Utställningen upplyser om att originalet från 1496 sägs ha saknat en Jesusgestalt, att Leonardo hade lämnat platsen tom och att Kristusbilden ska ha tillfogats senare. Originalet målades direkt på ett murat underlag. Fukten och Leonardos experiment med olika måleritekniker och färgstoffer har bidragit till att stora delar av målningen med tiden har skadats och delvis fallit ned. Fresken har målats över och renoverats många gånger under de drygt femhundra åren som gått.

Leonardo da Vinci föddes den 15 april i den lilla toskanska staden Vinci år 1452 som utomäktenskapligt barn. Hans ursprungliga namn var Leonardo di ser Piero da Vinci, "Leonardo, herr Pieros son från Vinci". Leonardos far var notarie och gift fyra gånger. Hans hustrur krävde i tur och ordning att fadern skulle avlägsna Leonardo från hushållet och sonen fick inte leva tillsammans med sina elva halvsyskon. Leonardo efterlämnar en kort notis efter faderns död om att "hon" äntligen kommit till staden. "Hon" var en äldre kvinna vid namn Caterina, som Leonardo flyttade ihop med efter faderns bortgång och man förmodar att hon var hans mor. Han tog väl hand om och sörjde för henne ända till hennes död. Leonardo var skriven hos sin far, men bodde hos sin läromästare Andrea del Verrocchio, en ledande florentinsk målare. År 1472 fick Leonardo sitt mästarbrev och blev medlem av S:t Lukasgillet. Studierna innefattade ett flertal ämnen i enlighet med det nya människoidealet som inledde renässansen, när Europa lämnade de medeltida samhällssystemen och synsätten.

ur Codex ArundelEtt åtal för kätteri väcktes mot fyra av studenterna hos läromästaren Verrocchio, däribland mot Leonardo, något som skulle ha betytt att de skulle ha bränts på bål, om de blivit fällda. Tursamt nog dök plötsligt ett dokument upp enligt vilket en av de anklagade var släkt med den inflytelserika bankirfamiljen de Medici och förhören sköts upp på obestämd tid.  Åtalet togs aldrig upp igen. Kanske var det för att skydda sig själv som Leonardo skrev sina vetenskapliga iakttagelser spegelvänt, så att de hölls okända för samtiden.  Hans berömda "Libro de' Pittura", som fick stor spridning på 1500-talet har kopierats och finns bevarat i gott skick, liksom även ett stort antal landskapsteckningar samt huvud- och nakenstudier. Leonardos anteckningsböcker innehåller djupsinniga vetenskapliga iakttagelser rörande proportionslära, perspektiv, optik, anatomi, geologi och uppfinningar som exempelvis flygmaskiner. Den näst största samlingen av hans vetenskapsanteckningar "Codex Arundel" ägs av British Library och Bill Gates rår om boken "Codex Leicester", vilken tillsammans med den förstnämnda kommer att digitaliseras och publiceras på Internet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Familjerna de Medici i Florens och Urbino var stora konstmecenater. Påvar, furstar och regenter härstammar från den mäktiga ätten.  Leonardo fick många uppdrag av den regerande fursten i Milano, Lodovico Sforzas, och arbetade som allkonstnär vid hovet ända fram till familjen Sforzas fall år 1499. Han fick bland annat uppdrag att utföra nöjesspektakel och byggde ett paradishjul försett med kugghjul som drev runt olika scener med teaterskådespelare och stora ljud och ljuseffekter. Men Leonardo tröttnade snart på att vara nöjesmakare vid furstens hov, eftersom det stal tid ifrån hans stora intresse, vetenskapen. Han hade även uppdrag att måla konstverk för klostren, men tog så mycket tid på sig att munkarna tröttnade och lät någon annan slutföra arbetena.  År 1481 började Leonardo måla konstverket "Herdarnas tillbedjan" för munkarna i San Donato i Scopeto, men lämnade målningen ofullbordad. Kompositionen var av stor betydelse genom gestalternas placering, deras uttrycksfulla gester och användningen av ljus och skugga i målningen, en teknik som även kännetecknar den ofullbordade "Helige Hieronymus".

Leonardo låg gärna för sig själv ute i grönskan och betraktade himlen och fåglarna, ville utforska världens och tillvarons mystik, något som han uttrycker med raffinerad skicklighet i sina målningar.  Färgerna och nyanserna är så subtila, att motivet får en dimmig effekt, det så kallade sfumatot. "Om du är ensam delar du dig inte med någon, utan har hela ditt jag för dig själv", ska han ha yttrat. Detta till trots delade han inte sin omgivnings stora intresse för filosofi, ansåg att man hellre borde ägna sig åt naturens underverk, verkligheten runtomkring oss.

Som målare och tecknare gick han grundligt tillväga, obducerade lik och undersökte noggrant människans och djurens anatomi, tecknade kropparnas uppbyggnad och musklernas olika rörelsemönster. Hans berömda teckning "Den vitruvianske mannen" utforskar den moderna människans proportioner: "Från hårfästet till hakspetsen är en tiondel av en mans längd; från hakspetsen till toppen av huvudet är en åttondel; från bröstet till hårfästet är en sjundedel av hela mannen". Teckningen är ett exempel på förbindelsen mellan konsten och vetenskapen och kännetecknar renässansen.

Han återvände till sin mästare Verocchio och de målade ett flertal målningar tillsammans, bland annat anses ängeln som knäböjer längst till vänster på Verocchios målning "Kristi dop" som tillkom åren 1472-1475 ha målats av Leonardo. Detta faktum har medfört att man egentligen inte med säkerhet kan fastställa upphovsmannaskapet, men Leonardo hade sina speciella penseldrag och använde även fingrarna som han drog ut färgen med. Verocchios verkstad hade fått i uppdrag att för Lodovico Sforzas räkning gjuta ett ryttarmonument med en åtta meter hög häst i brons.  Leonardo studerade hästarnas fysionomi mycket ingående och blev till slut den som gjorde en modell, men den förstördes av franska soldater år 1499, innan den hann gjutas i brons. Därför är den är endast känd i form av bevarade skisser.

Leonardo flyttade ofta mellan Florens och Milano med sina två medhjälpare.  I Florens målade han "Helige Hieronymus" åren 1479-1481. Konstverket, som hänger i Vatikanen, är i mycket dåligt skick. Delar av målningen och Hieronymus huvud har sågats ur och sammanfogats igen. Åren 1482 - 1483 målade han "Madonnan i grottan", som finns i två utföranden. Konstverket som hänger i Louvren sägs vara den första versionen och av större konstnärligt värde.

Det var förmodligen år 1481, som Leonardo fick i uppdrag att måla Cecilia Gallerani, som av konstexperter sägs ha varit Lodovico Sforzas älskarinna. Hennes ansikte liknar ett oskyldigt barns och även håruppsättningen andas kyskhet och renhet. Hennes attribut, den vita hermelinen, bekräftar detta intryck. Dessutom var hermelinen en av symbolerna på Lodovico Sforzas vapen. Hermelinen har seniga muskler och betoningen på de förlängda klorna betonar djurets aggressiva karaktär. Målningen omnämns i ett brev från Cecilia Gallerani till Isabella d'Este, daterat den 29 april 1498. Isabella hade bett Cecilia att skicka henne en målning och Cecilia hade svarat att hon var oförmögen att efterkomma önskemålet, eftersom "porträttet målades år 1484 när jag var mycket yngre och mitt utseende har förändrats." Porträttet är väl bibehållet och finns att beskåda på Czartoryski-Museet i Krakow.  Två år senare målade Leonardo porträttet "Isabella d'Este" på kartong. Konstverket är skadat och finns i Louvren i Paris.

"Anna själv tredje" målade Leonardo mellan 1498 och 1499  i Milano. Namnet syftar på jungfru Marias moder Anna och används när hon gestaltas tillsammans med jungfru Maria och Jesusbarnet. År 1987 förövades ett attentat på en skiss, som efter att ha ägts av många, köpts av The National Gallery i London.  Originalet hänger i Louvren och är i mycket dåligt skick.

altDet finns många teorier om vem "Mona Lisa "föreställer. Enligt en teori skulle Mona Lisa vara Isabella av Aragonien, hertiginnan av Milano vid Lodovico Sforzas hov. Enligt några experter skulle mönstret på Mona Lisas dräkt antyda att hon tillhörde ätten Visconti-Sforza. Det skulle dock innebära att den målades redan år 1489. Enligt en annan teori föreställer målningen Mona Lisa Gherardini från Florens. Konstverket är ett av världens mest berömda och så värdefullt att det inte har värderats i pengar. Försäkringsbeloppet anges till 100 miljoner dollar och är enligt Guinness rekordbok världens högst värderade målning.  Silkeshandlaren Francesco de Gherardini beställde konstverket år 1503 för att den skulle pryda väggen i hans matsal, men porträttet blev först färdigt år 1507. Beställaren blev otålig och ville inte betala för målningen och Leonardo tog den med sig, när han 1517 flyttade till Frankrike. Kung Frans I köpte Mona Lisa för 12 000 franc och hängde den först i slottet Fontainebleau och sedan i Versailles, varifrån Napoleon I lät flytta henne till sitt privata sovrum i Tuilerierna.

Vincenzo PeruggiaEfter den franska revolutionen flyttades målningen till Louvren. Under det fransk-tyska kriget 1870-1871 gömdes den undan, men återställdes efteråt.  År 1911 anklagades fransmannen Guillaume Apollinaire för att ha stulit konstverket, men han släpptes och målningen ansågs ha gått förlorad. Det visade sig att en museianställd vid namn Vincenzo Peruggia utklädd till byggnadsarbetare hade burit ut konstverket under sin rock. Stölden ska han ha utfört på uppdrag av Eduardo de Valfierno, som i sin tur hade gett en fransk förfalskare i uppdrag att måla reproduktioner som skulle säljas som det saknade originalet, men förfalskaren kontaktade inte Peruggia efter stölden. Tjuven höll det gömt i sin lägenhet under två år och erbjöd sedan en florentinsk konsthandlare konstverket i hopp om att få den utlovade hittelönen. Peruggia greps och Mona Lisa återställdes. Efter att ha blivit utställt runt om i Italien återfördes målningen år 1913 till Louvren. Under andra världskriget flyttades Mona Lisa runt tills det hamnade på Ingres-museet i Montauban. Därifrån flyttades det till Louvren, där det idag återfinns i Salle des Etats i en speciell inhägnad bakom reflexfritt pansarglas efter en syraattack 1956 och en stenkastning, då den nedre delen av målningen skadades.

Efter ett slaganfall 1517 som förlamade hans arm, levde Leonardo i Frankrike i Clos Lucé intill slottet i Amboise som uppskattat geni fram till sin död år 1519.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.