Ett stycke vardagsplock kryddat med paprika

Budapest. Foto: Lotta NylanderSom turist i Ungern möts man mest av varma bad med knepiga entrésystem, saluhallar med imponerade salamisamlingar, gulyás som den ska vara, den en gång blåa Donau ...

Av: Anna Mezey | 28 december, 2008
Resereportage

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | 04 maj, 2012
Gästkrönikör

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung

Om tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 augusti, 2012
Gästkrönikör

Jag betraktar min konst som poesi



ImageI ett gammalt hus på Repslagargatan 9 i Luleå arbetar flera kulturarbetare - från konstnärer och skribenter till fotografer och filmare.

En av dem som grundade Kulturakuten 1990 är Kerstin Hedström, en 55 årig skulptör och installatör. Hon har just fått Rubus Arcticus 2008, ett stipendium för konst och kultur. Hennes kontor är fullt med "skräp". Flera godiskartonger med delar av gamla pennor ligger vid entrén. Det är nästan svårt att gå fram för alla grejer överallt, de flesta går inte att beskriva. På ett bord ligger en bärbar dator och på ett annat en massa glas från gamla glasögon. Ett färdigt glaskonstverk hänger i taket. Det är ett av tre i en serie.   

- Alla tre kommer att se likadana ut med den enda skillnaden att glasstyrkorna är olika. På den färdiga har jag använt en kombination av olika styrkor i glas, förminskande och förstorande, säger Kerstin Hedström.

På bordet ligger mängder av glasrester. Jag som tycker att allt ser ut som skrap rör på en och hon får nästan panik. Kerstin förklarar att man inte får röra någonting i rummet utom henne eftersom allt är färdig konst eller konstverk på gång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag är så noga när jag jobbar att sätta ihop bara några glasbitar kan ta mycket tid.

- Jag skapar nya verk av det som från början var menat för något annat och jag måste få ha ett kärleksförhållande till varje liten detalj; hålla den i mina händer, trycka den till mitt hjärta, innan jag monterar in den i min skulptur, berättar Kerstin.

Med den färdiga biten glaskonstverk som är 50 gånger 50 centimeter har hon jobbat med i åtta timmar om dagen i nio dagar. Kerstin Hedström räknar ut att hon kommer att vara tvungen att ta 36 000 kronor för hela det färdiga verket - och då är det utan vinst. Hon berättade om ett misslyckat försök att sälja ett verk till Skellefteå Kommun för 20 000. Kommun var väldigt intresserad men köpte inte eftersom de tyckte att det blev för dyrt.

- Oftast får jag ingen vinst på mina verk men jag göra det inte för pengarna. Absolut inte! Bara jag kan leverera så att jag kan betala hyran här och fortsätta samla material är jag nöjd, säger hon.

Kerstin har åkt så långt som till Köpenhamn för att samla gammalt glas från en optikerskola.

- Just nu jobbar jag med att samla begagnade pennor av alla sorter som jag plockar isär och sorterar i olika färger. I varje penna finns en kedja som man inte kan se men som är olika.

Kerstin Hedström har samlat nio bananlådor med ungefär100 pennor i varje. Hennes mål är 200 lådor. Vad tänker hon att skapa med alla dessa pennor?

- Jag vet inte exakt vad jag ska göra och det spelar ingen roll för mig. Det är skrämmande och fascinerande att sortera och tänka på pennor som kastas och hur de påverkar miljön. Färg, bläck och kvantitet, säger hon.

ImageHennes konst handlar om att återanvända sådant som de flesta kallar skräp till någonting vackert. Hon säger att hon är mest intresserad av historien bakom materialet, och av människorna som använde det. Så glasen blir det vad dem har sett genom dem, pennorna vad dem har skrivit och papper vad dem tänkte på när de läste vad som stod på det.

- Och om tre människor tittar genom ett glas ser de tre olika saker. Det är det som är viktigt med konsten. Man ser tillvaron på olika sätt, förklarar Kerstin.

På andra sidan kontoret hänger från taket en vackert färgad spolformad skulptur av textil.

- Det är ett misslyckat projekt av återvändtextil. Det blev inte som jag hade tänkt och en dag hoppas jag kunna göra om den. Färgen blev för stark, säger hon när hon noterar min intresserade blick.

Men hon "misslyckas" inte så ofta. Bland hennes stora och lyckade projekt finns tre glas formar i Luleå Biblioteket av glasögon kallas Livstycken 2007, tre spola forma i Haparanda Biblioteket och ett verk av cd skivor som hänger i Pajala kommun.

- De i Haparanda har jag gjort från gammalt papper. En gjorde jag från dagstidningar, en från tidskrifter och en från böcker.

Hennes ekonomiskt största projekt gjorde hon för Luleås bibliotek. Det var värt ungefär 300 000 kronor.

- Konst ger mig inte stora pengar. Jag arbetar med det för att jag trivs och kan leva billigt i ett rum utan kök och dusch. Tyvärr används vi konstnärer så lite av samhället, säger hon.

Kerstin skulle gärna se att politiker och de som sitter vid makten anställde konstnärer.

- Jag har jobbat för Saab i fem månader och jag vet att det finns hur mycket som helst som konstnärer kan göra på ett företag för att förändra miljön och utveckla produkter.

Sarudzayi Zindoga

Ur arkivet

view_module reorder

Sigrid Combüchen: romaner om samtiden kan bara bli en pastisch

– Det finns en sådan längtan efter att någon ska skriva den stora samtidsromanen, säger Sigrid Combüchen. De som längtar efter den är sällan medvetna om hur svårt det är att ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Füssli, Riefenstahl och Nuba

  En bild ur Leni Riefenstahls bok om Nubafolket. Füssli, Riefenstahl och Nuba Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om konst | 29 maj, 2007

Ångest och frihet hack i häl på Kierkegaard och Giddens

Sprit Fixt av Hebriana Alainentalo I modern poesi, sägs det, är ordet "ångest" bannlyst. När det gäller övrig skönlitteratur är det desto mer gångbart, men även där under förutsättning att ämnet ...

Av: Roberth Ericsson | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2010

Fredrik F. G. Granlund. När vatten stavas port

En författarpresentation är i regel enkel att skriva (om än psykologiskt påfrestande) – men ack så tråkig att läsa. Normen är ju torr, saklig fakta. Usch! Efter ett tredjedels sekel och ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | Utopiska geografier | 16 september, 2013

De akustiska upplevelsernas London del 2

Musikutbudet i London är gigantiskt. Denna gång hade vi bestämt oss för att lyssna efter akustikens lagar och med nyvunna teoretiska insikter i bakhuvudet besökte vi olika konsertlokaler. Genast efter ankomsten ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 23 juli, 2009

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 december, 2011

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 21 januari, 2010

Petra Mölstad- Det

Petra Mölstad – Betraktar fåglar smyger på rådjur skrubbar mig mot folk och tjyvar. Samlar. Gillar inte almsjuka och rävskabb. Krafsar in och ut och försöker gnaga genom barriärer. Går ...

Av: Petra Mölstad | Utopiska geografier | 06 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.