Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Jag betraktar min konst som poesi



ImageI ett gammalt hus på Repslagargatan 9 i Luleå arbetar flera kulturarbetare - från konstnärer och skribenter till fotografer och filmare.

En av dem som grundade Kulturakuten 1990 är Kerstin Hedström, en 55 årig skulptör och installatör. Hon har just fått Rubus Arcticus 2008, ett stipendium för konst och kultur. Hennes kontor är fullt med "skräp". Flera godiskartonger med delar av gamla pennor ligger vid entrén. Det är nästan svårt att gå fram för alla grejer överallt, de flesta går inte att beskriva. På ett bord ligger en bärbar dator och på ett annat en massa glas från gamla glasögon. Ett färdigt glaskonstverk hänger i taket. Det är ett av tre i en serie.   

- Alla tre kommer att se likadana ut med den enda skillnaden att glasstyrkorna är olika. På den färdiga har jag använt en kombination av olika styrkor i glas, förminskande och förstorande, säger Kerstin Hedström.

På bordet ligger mängder av glasrester. Jag som tycker att allt ser ut som skrap rör på en och hon får nästan panik. Kerstin förklarar att man inte får röra någonting i rummet utom henne eftersom allt är färdig konst eller konstverk på gång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag är så noga när jag jobbar att sätta ihop bara några glasbitar kan ta mycket tid.

- Jag skapar nya verk av det som från början var menat för något annat och jag måste få ha ett kärleksförhållande till varje liten detalj; hålla den i mina händer, trycka den till mitt hjärta, innan jag monterar in den i min skulptur, berättar Kerstin.

Med den färdiga biten glaskonstverk som är 50 gånger 50 centimeter har hon jobbat med i åtta timmar om dagen i nio dagar. Kerstin Hedström räknar ut att hon kommer att vara tvungen att ta 36 000 kronor för hela det färdiga verket - och då är det utan vinst. Hon berättade om ett misslyckat försök att sälja ett verk till Skellefteå Kommun för 20 000. Kommun var väldigt intresserad men köpte inte eftersom de tyckte att det blev för dyrt.

- Oftast får jag ingen vinst på mina verk men jag göra det inte för pengarna. Absolut inte! Bara jag kan leverera så att jag kan betala hyran här och fortsätta samla material är jag nöjd, säger hon.

Kerstin har åkt så långt som till Köpenhamn för att samla gammalt glas från en optikerskola.

- Just nu jobbar jag med att samla begagnade pennor av alla sorter som jag plockar isär och sorterar i olika färger. I varje penna finns en kedja som man inte kan se men som är olika.

Kerstin Hedström har samlat nio bananlådor med ungefär100 pennor i varje. Hennes mål är 200 lådor. Vad tänker hon att skapa med alla dessa pennor?

- Jag vet inte exakt vad jag ska göra och det spelar ingen roll för mig. Det är skrämmande och fascinerande att sortera och tänka på pennor som kastas och hur de påverkar miljön. Färg, bläck och kvantitet, säger hon.

ImageHennes konst handlar om att återanvända sådant som de flesta kallar skräp till någonting vackert. Hon säger att hon är mest intresserad av historien bakom materialet, och av människorna som använde det. Så glasen blir det vad dem har sett genom dem, pennorna vad dem har skrivit och papper vad dem tänkte på när de läste vad som stod på det.

- Och om tre människor tittar genom ett glas ser de tre olika saker. Det är det som är viktigt med konsten. Man ser tillvaron på olika sätt, förklarar Kerstin.

På andra sidan kontoret hänger från taket en vackert färgad spolformad skulptur av textil.

- Det är ett misslyckat projekt av återvändtextil. Det blev inte som jag hade tänkt och en dag hoppas jag kunna göra om den. Färgen blev för stark, säger hon när hon noterar min intresserade blick.

Men hon "misslyckas" inte så ofta. Bland hennes stora och lyckade projekt finns tre glas formar i Luleå Biblioteket av glasögon kallas Livstycken 2007, tre spola forma i Haparanda Biblioteket och ett verk av cd skivor som hänger i Pajala kommun.

- De i Haparanda har jag gjort från gammalt papper. En gjorde jag från dagstidningar, en från tidskrifter och en från böcker.

Hennes ekonomiskt största projekt gjorde hon för Luleås bibliotek. Det var värt ungefär 300 000 kronor.

- Konst ger mig inte stora pengar. Jag arbetar med det för att jag trivs och kan leva billigt i ett rum utan kök och dusch. Tyvärr används vi konstnärer så lite av samhället, säger hon.

Kerstin skulle gärna se att politiker och de som sitter vid makten anställde konstnärer.

- Jag har jobbat för Saab i fem månader och jag vet att det finns hur mycket som helst som konstnärer kan göra på ett företag för att förändra miljön och utveckla produkter.

Sarudzayi Zindoga

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.