Sångerskan Vanja Renberg om vardagen och stå på scen med The Vanjas. Foto: Martin Wallén.

Intervju: Vanja Renberg

Många av de artister jag porträtterar får med sig musiken från hemmiljön och det gäller också Vanja Renberg. Men Vanja har valt sin egen väg, långt från hemmets musikval av ...

Av: Thomas Wihlman | 03 maj, 2016
Musikens porträtt

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Marilyn och satan inom oss

Marilyn och satan inom oss Som ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets ...

Av: Stefan Whilde | 07 december, 2006
Essäer om film

Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Stina Kajaso – politisk scenkonstnär med självdistans



Image
Foto: Suzanne Vikström

Scenkonstnären Stina Kajaso började med teater redan som sexåring på Vår Teater i Stockholm. Tjugotre år senare använder hon skådespelarkonsten som ett uttryckssätt för att underhålla på gott och ont. Hon beskriver sig själv som en åsiktsmaskin som sprutar ut i teaterform istället för att skriva arga artiklar. – Dagens politiska teater står och stampar i 70-talets distanslöshet. Och när det handlar om kvinnans roll så är det oftast ur ett offers perspektiv ofta presenterat av en äldre man. Men det finns hopp, säger hon.

Det bästa med teatern som uttryckssätt tycker Stina Kajaso är att man alltid får ett direkt svar från publiken, vilket är spännande. I scenkonsten kan hon hela tiden hitta nya sätt att uttrycka sig på och därför blir det aldrig statiskt, menar hon. Jobbet blir visuellt och är ständigt föränderligt.

Scenkonst innebär en frihet att kunna göra vad man vill, säger hon leende. Du får en möjlighet att skapa dina egna regler och dina egna verk. Scenkonst är en generös form, men av tradition är den bunden till att skalas ner till något mindre. Stina Kajaso tycker att den ”fina” traditionen behöver få konkurrens. Performance som teaterform är ganska okänd i Sverige och förknippas ofta med kaos och kladd. Det finns mycket fördomar och därför måste den upplevas, menar hon, men tillägger att hon gillar kaos och kladd, kladdar och är kaotisk men att det är så mycket mer än det – det finns självdistans.

 – Som scenkonstnär är jag en fritt arbetande konstnär som håller i alla trådar själv, hela processen fram till färdig produktion. Sedan samarbetar jag såklart med andra på vägen, men behåller hela tiden kontrollen själv, vilket känns bra, säger hon.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Stina Kajasos nya föreställning Knif hade premiär på Kilen i Stockholm den 13 mars och spelades även på Black Box teater i Oslo den 10–13 april. Den röda tråden i Knif är en reaktion mot människors apati, ”Varför ta livet av sig när man kan förpesta tillvaron för andra?” lyder en retsam fråga som ingår i föreställningen. Stina Kajasos mål med Knif är att spegla vår nutid med sin vridna blick, men balansen mellan humor och allvar tycker hon är viktig.

– Knif ska ge publiken en känsla av hopp, och jag vill erbjuda en gemenskap som saknas i dagens egofixerade samhälle. Publiken ska bli underhållen och samtidigt få sig en tankeställare. Förhoppningsvis skrattar man och mår illa samtidigt. Det är en splittrad upplevelse där jag zappar mellan olika stämningar och miljöer i ett snabbt tempo med snabba klipp. Föreställningen är en mix av i första hand teater, textbaserad performance och musik och sång, ”Här kommer alla känslorna på en och samma gång”, förklarar Stina Kajaso.

I Knif existerar ingen linjär berättelse. Föreställningen är uppdelad i många små fragment som utgår ifrån olika teman som kan vara texter från filmscener och olika låtar. Och temana är många: jordens undergång, död, skräck, självmord, sado-masochism, våldtäkter samt det orubbliga hoppet. Allt detta skildras med en vriden humor som växlar mellan nattsvart och ganska roligt.

Kompositionen i framförandet är att ”Snart går jorden under, men vi har roligt ändå”. Stina Kajaso vill kunna påverka samhällsbilden med sin teater och infria hopp hos människor. Ambitionen är att vara konstruktiv, men samtidigt använda mycket satir. Hon beskriver föreställningen som progg med en twist. Stina Kajaso skämtar om våldtäkter genom att överdriva till det absurda, ”Det finns ändå ingenting som överträffar verkligheten”. Det är det dåliga exemplets modell där inget ämne är för känsligt för att dissekeras eller skämta om.

Grundplattformen i Knif är att det är mycket som händer på en gång, texter blandas med identitet, nutid, svarta händelser, kritiskt och domedagsbetonat. Det är satirisk humor som lättar upp det svåra. Föreställningen är en saga för vuxna där Stina Kajaso styr handlingen genom att zappa mellan olika kanaler. Det är fragment av egna texter, bilder och populärkulturella referenser. Hon väljer att kommentera den meningslöshet som råder i dag i stället för att sugas in i den.

– Föreställningen vänder sig till en blandad publik, till alla som uppskattar god underhållning likvärdig med till exempel en tragisk film. Det är teater som inte handlar om dig själv utan som berör oss alla i dag, säger Stina Kajaso.

Efter tre speltillfällen på Kilen i Stockholm och lika många på Black Box Teater i Oslo är Stina Kajasos målsättning att göra fler föreställningar med Knif både i Sverige och i Norge. Hon kommer också att spela den på andra platser, exempelvis på barer, i lägenheter, på arbetsplatser eller i skolor.

Stina Kajaso tror på att göra teater för en bred publik och för många, vilket är mer komplicerat i det fria fältet på grund av pengafördelningen. Hon påpekar att det är svårt att etablera sig i Sverige om man inte är ett kändisbarn eller har haft en problematisk bakgrund. Det är svårt eftersom teaterinstitutioner och fria teatergrupper har så olika förutsättningar, menar hon. Institutionerna spelar sina föreställningar längre perioder, medan de fria grupperna får tre speltillfällen att visa sig på.

I framtiden vill hon gärna jobba med andra former av media, kanske radio eller varför inte tv-serier, funderar hon. Utgångspunkten i teatern ska vara samma som tidigare, men bara flyttas till olika scener. En drömscen att spela på är Volksbühne i Berlin.

­ – Det är en enormt levande teater där ljuset också faller på publiken som är mer delaktiga föreställningarna. Vore häftigt att få uppleva det här. 

Suzanne Vikström
Stina Kajaso

Stina Kajaso är väl etablerad i Norge och har utgjort ena halvan av performance-teatergruppen Sons of Liberty sedan år 2003, den andra halvan av gruppen heter Lisa Lie. Sons of Liberty blandar textbaserad teater med performance. Föreställningen God hates Scandinavia; Sons of Liberty 3 blev korad till årets föreställning 2006, och fick motta den norska tidningen Morgenbladets Gablerpris.

Stina Kajasos senaste projekt Knif utgår från tankar omkring dystopi, död och människans eviga ensamhet malda igenom ett filter med svart humor, pornografi, våldtäkter och självmord.

Mer om föreställningen finns att läsa här:  http://sonofdaddy.blogspot.com/2007/12/carpe-fisken.html

ålder 29 år
bor I Oslo och i Stockholm
utbildning Akademi för scenkonst, 3 år i Fredrikstad, Norge, en ung skola med högskoleinriktning som är en blandning av teaterhögskola och konsthögskola. Utbildar scenografer och skådespelare.
tycker om Arga tonårsbrudar
tycker inte om Sofo
bästa teaterförställning Ingen aning, det mesta jag ser är riktigt illa och berör mig inte.
bästa film En kärlekshistoria

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten att syssla med konst

Vad är konst - egentligen? Vad gör man på en konstkurs? Och är det ingen som målar vanliga tavlor längre? Dessa frågor försöker reportern Jenny Johansson ge svar på genom att ...

Av: Jenny Johansson | Kulturreportage | 21 maj, 2010

Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2014

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 08 november, 2017

Efter en danteläsning

Kärleken gav mig ingen ro, den, vars plats jag inte vet eller endast i skymningsljusets dunkla vrå fått skåda, lätt vid aftontid, eller som morgonljus, en dag så ny som tidens nu i väntans skimmer och ...

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 12 april, 2010

Fallet Depardieu

– Varför handlar Gérard Depardieu som han gör? Somliga framställer utflytten som provokation, men vem förklarar motiven bättre än vederbörande själv? Nu kan France 2 presentera ett exklusivt klargörande…  http://www.youtube.com/watch?v=5KHZvpD-RaU  Rysk ...

Av: Roger Fjellström | Övriga porträtt | 15 november, 2013

Livet selv, ett sammendrag

  På sidene som følger setter jeg fram enkelte betraktninger om hva jeg denoterer som «'livet selv'»: Den første delen er negativ, det vil si at jeg bestrider at veien inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2009

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.